Se & Hör Exp nr 73/2003
Tidningen klandras för uppgift om att Lasse Berghagen ville skiljas. Han skulle inte skiljas från sin fru utan från Allsång på Skansen.
På omslaget till Se & Hör nr 18/2003 fanns en större bild på Lasse Berghagen och en mindre bild på hans hustru Eva samt rubriken
Efter år av kärlek
Lasses chockbesked
JAG VILL SKILJAS
Löpsedeln meddelade samma sak. Artikeln inne i tidningen bar rubriken
Lasse Berghagen tvingas göra sitt svåraste val:
EFTER ALLA ÅR AV KÄRLEK
DET ÄR SOM ATT SKILJAS
Artikeltexten redogjorde för att Lasse Berghagen brottades med sitt svåraste beslut. Han ville inte skiljas men räckte kärleken till för att fortsätta? Efter tio år som allsångsledare på Skansen skulle han nu göra sin sista säsong. Han hade våndats i månader eftersom han älskade Skansenpubliken nästan lika djupt som sin hustru Eva. Att säga nej till Skansen var ungefär somatt säga till henne att han ville skiljas. Det var omöjligt. Han älskade båda.
En relativt nytagen bild på paret hade bildtexten Eva och Lasse Berghagen både bor och arbetar tillsammans. Till deras bröllopsbild hade fogats orden Han har haft 27 lyckliga år med Eva. Här är bröllopsfotot från 1976. En tredje bild visade artisten när han ledde allsång och bar texten Allsången och Skansen-publiken är Lasses andra stora kärlek.
Följande nummer av Se & Hör, 19/2003, hade en liten bild på makarna Berghagen på förstasidan och texten: Se & Hörs chefredaktör om misstaget FÖRLÅT Lasse & Eva.
Inne i tidningen bad chefredaktören om ursäkt och medgav att en missvisande text på omslaget till föregående nummer hade drabbat en person som älskades lika högt av tidningen som av svenska folket, nämligen Lasse Berghagen. Även hans hustru Eva hade berörts av den olyckliga formuleringen.
Lasse och Eva Berghagen anmälde publiceringen i nr 18/2003 till Allmänhetens Pressombudsman (PO). Omslagets och löpsedelns påstående att Lasse ville skiljas var falskt. Familjen hade blivit djupt kränkt. Makarna Berghagen kände att deras förtroende för journalister hade fått sig en knäck.
Se & Hörs ansvarige utgivare svarade att texten på löpsedeln och omslaget beklagligtvis fått en olycklig utformning. Hon förstod anmälarnas indignation. Hon kunde inte annat än be om ursäkt. Det ville hon göra med ord som tillskrevs Nalle Puh. “Ibland får man se att en idé som förefaller riktigt idéaktig inne i hjärnan, blir helt annorlunda när den kommer ut i det fria och andra människor tittar på”.
I beslut den 17 juni 2003 hänsköt PO ärendet till Pressens Opinionsnämnd med följande motivering:
Jag har inga pressetiska invändningar mot artikeltexten. Min kritiska blick söker sig i stället till rubrikerna på löpsedeln och omslaget.
Det väcker ofrånkomligen funderingar kring hur dessa tillkommit.
Är de ett uttryck för oförmåga få rubrik och artikeltext att stämma överens? Eller utgör de ett medvetet försök att med missvisande formuleringar locka till läsning av nr 18 av Se & Hör? Sådana intressanta spörsmål må envar tidningsläsare reflektera över. Vad PO har att bedöma är emellertid den pressetiska halten hos dessa rubriker.
Tidningen har på omslaget visat bilder på Lasse och Eva Berghagen och därtill i rubriker meddelat att Lasse efter år av kärlek lämnat chockbeskedet att han vill skiljas. Bild och text formar tillsammans ett påstående om att Lasse Berghagen avser att upplösa äktenskapet med sin maka Eva.
Påståendet är osant. Definitionsmässigt saknar det därmed allmänintresse. Framför allt är det dock kränkande såväl för de två anmälarna som för deras närmaste. Tidningen har gjort ett intrång i deras privatliv. Den har utsatt dem för en publicitetsskada. Skadan är oacceptabel. Publiceringen måste, trots ursäkten i nr 19, leda till pressetiskt klander av Se & Hör.
Se & Hör har i yttrande till nämnden anfört att skadan i hög grad begränsats genom tillrättalägganden – i form av artiklar och intervjuer med Lasse Berghagen i kvällstidningar m.m. – som gjordes samma dag som nr 18/2003 kom ut.
Pressens Opinionsnämnd gör följande bedömning:
Nämnden delar PO:s bedömning att Se & Hör har utsatt makarna Berghagen för en oacceptabel publicitetsskada. Nämnden finner att tidningen genom publiceringen har brutit mot god publicistisk sed.