Hänt i Veckan klandras för brott mot god publicistisk sed, då tidningen publicerat namn och bild på ett brottsoffer vilket skadat nära anhöriga. PO skriver: “För en vidare krets kan namnet och bilden möjligen tillfredsställa viss nyfikenhet. Till skillnad från nyfikenhet innebär allmänintresse att den lämnade uppgiften har en djupare betydelse, är av vikt att publicera. Så är inte fallet med namn och bild i detta ärende.”
Hänt i Veckan, exp. nr: 77/2017, dnr: 9/2017
Pressens Opinionsnämnds beslut
Pressens Opinionsnämnd klandrar Hänt i Veckan för att ha brutit mot god publicistisk sed.
___________
Genom beslut den 15 februari 2017 hänsköt Pressombudsmannen (PO) en anmälan från NN genom ombud till Pressens Opinionsnämnd.
Vad tidningen skrev
På förstasidan av nummer 31 2016 (27 juli – 3 augusti) publicerades rubriken Uddevalla-offrets syster om sorgen: Mitt hjärta blir aldrig helt igen.
Inne i tidningen löd rubriken Uddevalla-offrets mor och syster berättar om sorgen: Smärtan och saknaden är densamma.
Artikeln handlade om sorgen efter 18-årige B, som mördats i Uddevalla ett och ett halvt år tidigare, tillsammans med två unga män. Artikeln illustrerades bland annat av en porträttbild på B.
Av respekt gentemot de anhöriga hade B dittills kallats “18-åringen” i rapporteringen om det uppmärksammade trippelmordet. Nu bröt familjen tystnaden. B:s syster A citerades:
” – Jag vill att folk ska se vem jag pratat om, se henne som mer än bara en avrättad 18-åring för hon var så mycket mer än så. B hade en stor personlighet, ett stort hjärta och var otroligt vacker. Att bara se henne som den där 18-åriga flickvännen matchar inte med den hon var och alla borde få ta del av hennes vackra leende.”
” – Smärtan och saknaden är densamma. Mitt hjärta kommer aldrig någonsin att bli helt igen.”
Artikeln berättade vidare om hur modern och systern fått kännedom om mordet och om de två män som dömts till livstid för mordet – varav den ene befann sig på fri fot efter att ha flytt till Libanon. Intervjupersonerna talade även om sina planer för framtiden. A avsåg att börja föreläsa om hur man som anhörig tar sig genom tragedier.
Artikeln publicerades i förkortad form på tidningens hemsida. Även där återfinns namnet B och porträttbilden.
Anmälan
Publiceringen anmäldes av B:s far, NN genom ombud.
Ombudet konstaterade att B:s far inte blivit tillfrågad inför publiceringen av namn och bild på henne.
B:s far hade drabbats mycket svårt av att hans dotter blivit avrättad med ett skott i huvudet. Han hade ända sedan tragedin varit emot publicering av hennes namn och bild, en linje som även övriga anhöriga hållit fram till denna publicering. På något sätt var det somom han försökte skydda henne från världen, fast det var för sent. Ombudet skrev:
“Som en slags livlina, en känsla av kontroll, som är väldigt viktig för honom i den fas han nu befinner sig av enorm smärta, kaos och sorg som omsluter honom och hans sambo. När tidningen Hänt i Veckan publicerade namn och bild på B, rasade han ner totalt. Ångest, sömnlöshet, rastlöshet, ledsenhet. Samma för hans sambo, tillika extramamma för B sedan B var fyra år.”
Det var grymt att tidningen struntat i att ta reda på vad som låg bakom att han inte ville att namn och bild skulle publiceras. Den hade inte ens försökt.
Enligt de pressetiska reglerna skulle man visa stor hänsyn till brottsoffers anhöriga.
B var visserligen myndig, men hon gick fortfarande i skolan och försörjdes av sina föräldrar.
Alla anhöriga i ett fall som detta mår dåligt och då var det lätt att tro att lindring kunde komma av att alla fick se vem B verkligen var. En sådan publicering kunde emellertid få andra, negativa konsekvenser. Det kanske var svårt att förstå i den kris och sorg man går igenom som anhörig, men att tidningen inte förstått detta var häpnadsväckande.
GT/Expressen hade kontaktat B:s far efter Hänts publicering – och avstod från att skriva efter att ha talat med honom. Samma sak hade SVT Nyheter Väst gjort. Inte heller Aftonbladet hade följt efter Hänt i Veckan.
Tidningens svar
Tidningen svarade genom sin utgivare, Tobias Wixtröm. Han framförde att trippelmordet i Uddevalla var det mest uppmärksammade brottmålet det senaste året. Tidningens reporter hade, som första svenska journalist, fått en förfrågan om att göra en intervju med brottsoffrets mamma och syster, då de hade en stark vilja att berätta sin historia.
Familjens önskan var att ge brottsoffret ett namn och ett ansikte för att vidga bilden av henne, så att hon inte bara blev en siffra i statistiken. Hänt hade bedömt att allmänintresset och familjens önskemål motiverade en publicering.
Alla inblandade parter var vid publiceringen i myndig ålder. I enlighet med god publicistisk sed hade tidningen visat pappan extra hänsyn genom att endast ange dotterns förnamn och inte nämna honom överhuvudtaget i artikeln.
Anmälarens kommentar
Anmälarens ombud hade förståelse för att allmänintresset var stort kring trippelmordet. I det här fallet handlade det emellertid om publiceringen av offrets namn och bild, något som inneburit ytterligare lidande för B:s far, hans sambo och andra anhöriga.
Tidningen hade skrivit att det var familjens önskan att publicera namn och bild. Det stämde inte. Det var ett önskemål från två av de anhöriga. B:s familj var mycket större än så. Även deras argument borde räknas.
Skadan som Hänt i Veckans utgivare orsakat dem var inte enbart publiceringen i papperstidningen. Till det kom nätpubliceringen, som fortfarande fanns kvar på Hänts webbplats, och signalen till andra medier att det var fritt fram att publicera namn och bild på B.
PO:s bedömning
Anmälaren har även anmält liknande publiceringar i Bohusläningen och Göteborgs-Posten. De behandlas i ärendena 400/16 och 401/16.
Allmänintresset kan vara betydande kring grova våldsbrott. Allmänheten har rätt till detaljerad och korrekt information, inte minst för att motverka ryktesspridning i samhället. Denna rapportering bör emellertid utformas på ett sådant sätt att brottsoffer och anhöriga till brottsoffer inte tillfogas en oförsvarlig publicitetsskada.
Det finns två pressetiskt avgörande frågeställningar i detta ärende: allmänintresset av offrets identitet och vilka hänsyn en tidning bör ta till nära anhörigas önskemål.
Av ovanstående framgår att omständigheterna som ledde fram till trippelmordet och mycket av det som sedan hände har ett betydande allmänintresse. Samtidigt är namnet på den mördade unga kvinnan av ringa allmänintresse ett och ett halvt år efter mordet.
Det finns en viss krets av personer som antingen var anhöriga, vänner eller skolkamrater till B. De har redan kännedom om hennes namn och utseende. För en vidare krets kan namnet och bilden möjligen tillfredsställa viss nyfikenhet. Till skillnad från nyfikenhet innebär allmänintresse att den lämnade uppgiften har en djupare betydelse, är av vikt att publicera.
Så är inte fallet med namn och bild i detta ärende. Att systern och modern önskade få B:s namn och bild publicerade innebär inte att de har ett allmänintresse.
Argumentet att det har allmänintresse att ge brottsoffer ett ansikte har ett visst värde, men det försvarar inte publiceringar som skadar nära anhöriga.
Att B vid tidpunkten för mordet varit myndig i nästan ett år fråntar inte tidningen ansvaret för att förhöra sig med båda föräldrarna inför publiceringen. B levde fortfarande nära sina föräldrar, gick i skolan och försörjdes av föräldrarna. Därmed är det inte rimligt att tidningen lutar sig mot moderns och systerns önskemål och ignorerar faderns.
När det gäller hur tidningens ska förhålla sig till de anhörigas önskemål är det viktigt att konstatera att B:s moder och syster har rätt till sin historia. De har rätt att berätta den för vem de vill och också föra fram önskemål om att till exempel namn och bild ska publiceras.
Oavsett hur starkt deras önskemål varit, är det emellertid utgivaren av Hänt i Veckan som ensam bär ansvaret för bild- och namnpubliceringen. Inför ett sådant beslut bör allmänintresset vägas mot den skada som kan uppstå för de anhöriga.
Genom att inte ens tala med fadern har tidningen brustit i detta hänseende och tillfogat honom en oförsvarlig skada, genom en publicering utan något betydande allmänintresse. För det bör tidningen klandras.
Pressens Opinionsnämnds bedömning
Nämnden instämmer i PO:s bedömning och finner att tidningen ska klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.