Exp nr 59/2009 Norrländska Socialdemokraten (NSD)
Namn och bild på en mordmisstänkt publicerades dagen efter att denne häktats. Utredningsläget var oklart i fråga om rubriceringen av gärningen. Fallet var mycket uppmärksammat och det fanns ett uppenbart allmänintresse av att rapportera om polisutredningen. Publicitetsskadan var emellertid oförsvarlig.
Publiceringen
Under vinjetten Fallet Carolin publicerade Norrländska Socialdemokraten (NSD) på sin förstasida en bild från häktningsförhandlingarna mot den 50-åring som dagen innan häktats, misstänkt för att ha mördat 29-åriga Carolin Stenvall från Piteå. Ovanför bilden fanns en rubrik inom citationstecken “Det var en olycka”. Under bilden, på vilken den misstänktes huvud var täckt av en filt, meddelade tidningen i en mindre rubrik att N.N. (mannens för- och efternamn angavs) erkände att han dödat Carolin.
I texten på första sidan sades att N.N. erkänt att han vållat Carolin Stenwalls död samt att åklagaren tvivlade på mannens berättelse och ansåg att han haft uppsåt att döda.
Inne i tidningen citerades den misstänkte på nytt i rubriken: “Jag knuffade henne – det var en olycka”. I underrubriken upprepades uppgiften om erkännandet. En porträttbild på gärningsmannen publicerades intill en bild på offret och den gemensamma bildtexten löd: Carolin Stenvall, 29, mötte (N.N.), 50, som nu har erkänt att han dödade henne.
I brödtexten redogjorde man för den misstänktes berättelse som gick ut på att han efter en skärmytsling vid rastplatsen Stenbron i Gällivare kommun hade knuffat Carolin som hade fallit så illa mot släpvagnen till den misstänktes bil att hon avlidit. När den misstänkte hade fått klart för sig att Carolin var död hade han gripits av panik, lagt kroppen i sin bil och kört runt i timmar på olika grusvägar. Till sist hade han dumpat kroppen någonstans, han mindes inte längre var.
Den misstänkte var, enligt sitt juridiska ombud, helt förkrossad och hade försökt ta sitt liv i cellen. Ombudet hade överraskats av att den misstänkte i häktningsförhandlingarna hade ändrat sin inställning. Under helgen som föregick häktningsdagen hade han erkänt dråp.
I en separat artikel redogjorde NSD för åklagarens inställning. Hon trodde inte på den misstänktes berättelse därför att den inte stämde överens med de biologiska fynd utredarna gjort på bl.a. brottsplatsen. Bland annat fanns där inga blodspår.
Anmälan
NSD:s publiceringar den 21 oktober 2008 anmäldes till Allmänhetens Pressombudsman (PO) av N.N., via hans juridiska ombud, Leif Gustavsson. Ombudet vände sig emot att tidningen publicerat namn och bild på hans huvudman i ett skede av rättsprocessen då någon fällande dom inte hade avkunnats. Han påpekade också att den misstänkte inte hade erkänt någon uppsåtlig gärning utan endast vållande till annans död.
I lagens mening är en person misstänkt för brott att betrakta som oskyldig så länge han inte fällts till ansvar i domstol, påpekade Leif Gustavsson. NSD:s publicering av namn och bild på hans huvudman hade fått allvarliga konsekvenser inte bara för denne utan även för hans familj. NSD:s papperstidning hade, precis som den själv framhöll i sin försäljningsreklam, stor spridning i Malmfälten och Norrbotten och den skadande publiceringen hade förekommit både i papperstidningen och på nätet.
Tidningens yttrande
Norrländska Socialdemokraten framhöll genom sin ansvariga utgivare att fallet Carolin var ett av de största och mest uppmärksammade brotten i Norrbottens historia. I en dryg månad hade man letat efter en spårlöst försvunnen ung kvinna. Detta hade engagerat människor enormt. Hon försvann på resa på allmän väg. Kvinnor hade ringt till tidningen och meddelat att de aldrig kommer att stanna på den aktuella rastplatsen. Om inte detta var av stort allmänintresse, vad var då det? Sedan hade en gärningsman som erkänt att han dödat henne gripits. Därmed var det också av stort allmänintresse att få veta hur det hela gått till och vem som hade gjort det. Det hela blev till och med ännu intressantare när gärningsmannen i sitt erkännande påstod att han bara “råkade ha ihjäl henne”.
NSD påpekade att det överlag hade blivit vanligare att man namngav gärningsmän vid uppmärksammade brott långt innan dom avkunnades. Tidningen hänvisade till fallet Engla. Gärningsmannen hade identifierats i tidningarna i samband med erkännandet. I Norrbotten hade fallet Carolin samma proportioner som fallet Engla och allmänintressets styrka måste bedömas mot den bakgrunden.
Apropå den påstådda publicitetsskadan framhöll NSD att “alla redan visste vem gärningsmannen var” innan tidningen gav ut identiteten. Gärningsmannen fanns tillgänglig med namn och bild på Internet.
PO:s bedömning
I beslut den 30 april 2009 hänsköt PO ärendet till Pressens Opinionsnämnd och anförde följande.
Enligt de pressetiska reglerna ska tidningarna beakta exakt det anmälarens ombud påpekar, nämligen att människor som misstänks för brott, i lagens mening är att betrakta som oskyldiga, tills något annat fastslagits i domstol. Av detta följer att tidningarna bör undvika att publicera namn – och bild – på misstänkta gärningsmän om inte starka skäl talar för motsatsen: Allmänintresset i kombination med brottets art, graden av säkerhet i skuldfrågan och gärningsmannens profil exempelvis.
Allmänintresset kring Carolin Stenvalls försvinnande och död var förvisso stort inte bara i Norrbotten. Detta i sig motiverar emellertid inte namngivning av den misstänkta gärningsmannen så länge övriga omständigheter kring det inträffade var höljda i dunkel.
I sitt erkännande gjorde den häktade mannen gällande att han dödat den 29-åriga kvinnan av misstag. Om så var fallet borde NSD definitivt inte ha röjt mannens identitet – oberoende av “vad alla visste” eller vad som fanns på Internet. Enligt det pressetiska självsaneringssystemet har varje tidning skilt för sig skyldighet att undvika publiceringar som kan vara ägnade att tillfoga människor oförsvarliga publicitetsskador, oberoende av ryktesspridning eller vad som förekommer i annan publicitet.
Av NSD:s publiceringar framgår med all önskvärd tydlighet att den misstänkte gärningsmannens erkännande ifrågasattes av åklagaren. Denna lät förstå att det fanns utredningsfynd som talade för ett annat händelseförlopp, dock visste man inte vilket. Osäkerheten om vad den misstänkte gärningsmannen gjort och inte gjort var stor vid tiden för NSD:s publiceringar. Även dessa omständigheter talar enligt pressetisk praxis för att den misstänktes identitet inte bör röjas.
Den 50-årige mannen var förut ostraffad och många uppgifter tydde på att han inte var vid full psykisk hälsa. Även detta borde ha fått NSD att avstå från namn- och bildpublicering.
Enligt min bedömning har NSD genom att tidigt i rättsprocessen gå ut med namn och bild på anmälaren brustit i ansvarig hållning inför den publicistiska uppgiften och bör klandras. Ärendet överlämnas till Pressens Opinionsnämnd (PON).
Tidningens yttrande
Tidningen yttrande. Redan innan tidningen publicerade N.N.:s namn och bild var hans identitet känd både på orten och via Internet. Allmänintresset var enormt stort och brottet mycket grovt, att N.N. orsakat Carolin Stenvalls död var klart efter erkännandet, dock trodde inte åklagarna på att det hela var en olyckshändelse utan att ett brott var begånget. Tidningen hade varit återhållsam vad gällde beskrivningar av N.N. och hans personliga omständigheter. Tidningen hade inte spekulerat i hans uppväxt eller andra omständigheter.
Pressens Opinionsnämnds beslut
Nämnden erinrar om innehållet i de pressetiska reglerna. I regel 14 står bl.a.: “Tänk på att en person, misstänkt för brott, i lagens mening alltid betraktas som oskyldig om fällande dom inte föreligger.” I regel 15 står det: ” Överväg noga konsekvenserna av en namnpublicering som kan skada människor. Avstå från sådan publicering om inte ett uppenbart allmänintresse kräver att namn anges.”
I detta fall hade Carolin Stenvalls försvinnande länge varit viktigt i nyhetsrapporteringen och det särskilt i Norrbotten. Naturligtvis förelåg det ett uppenbart allmänintresse av att rapportera om polisutredningen, om det förhållandet att en viss person nu erkänt att han dödat Carolin Stenvall och om åklagarens och försvarets olika inställning i fråga om förloppet. Så långt är publiceringen heltförenlig med de pressetiska reglerna.
Den pressetiska frågan i detta fall är om detta allmänintresse krävde att N.N.:s namn och bild angavs i detta skede av brottsutredningen. Publiceringen skedde dagen efter det mannen häktats som misstänkt för mord. Där angavs det också att den namngivne mannen hade sökt ta sitt liv i cellen.
Vid denna tidpunkt rådde dock ett oklart utredningsläge i frågan om den närmare rubriceringen av gärningen. Att N.N.:s namn i detta läge redan förekommit på Internet gör inte att tidningen vid prövningen här undandras sitt eget ansvar inför det pressetiska regelsystemet. Genom tidningens publicering får N.N. antas ha blivit identifierad av ytterligare personer. Enligt nämndens bedömning vållades N.N. genom publiceringen i tidningen en sådan publicitetsskada som ska föranleda pressetiskt klander.
Tidningen har härigenom brutit mot god publicistisk sed.