Ett foto på en av de anklagade i händelsen var tillräckligt pixlad och nämnden friar därför tidningen.
Ystads Allehanda, dnr 23516, exp. nr. 38/2024
Mediernas Etiknämnds beslut
Mediernas Etiknämnd finner inte skäl till medieetiskt klander av Ystads Allehanda.
Genom beslut den 5 april 2024 hänsköt Allmänhetens Medieombudsman (MO) ett ärende avseende en anmälan mot Ystads Allehanda.
MO:s beslut hade följande lydelse.
NN har, för sin sons räkning, i en anmälan till Allmänhetens Medieombudsman (MO) riktat klagomål mot en artikel med rubriken Här attackeras X-åringen [ålder angiven] med en skruvmejsel i Ica-butiken. Artikeln publicerades på ystadsallehanda.se den 17 december 2023.
Sonen, också han X år gammal, var en av de misstänkta gärningsmännen.
Vad tidningen publicerade
Ingressen
X-åringen från A-ort och hans vänner attackerade en jämnårig pojke i en Ica-butik med skruvmejsel. Upprinnelsen till den grova misshandel de unga männen nu åtalades för var – en snodd keps.
Bilder och bildtext
Under ingressen fanns två bilder och bildtexten ”X-åringen från A-ort var med vid en grov misshandel i en Ica-butik i Malmö. Nu åtalas han för grov misshandel. Bilder från polisens förundersökning.”
På ett av fotona visades den misstänkte X-åringen; hans ansikte och hår hade dock pixlats av tidningen. Det som syntes på fotot var att han bar en svart t-shirt och en gråsvart jacka.
Den andra bilden var från butikens övervakningskamera. Brottsoffret syntes värja sig då en av gärningsmännen angrep honom med skruvmejseln. Brottsoffrets ansikte var pixlat. De två misstänkta på bilden hade jackor med uppfällda huvor och en av dem bar också keps, deras ansikten syntes inte. Personernas klädsel var ordinär.
Artikeltexten (i sammandrag)
Den 1 augusti 2023 hade polisen fått larm om ett pågående rån i en Ica-butik. Larmet kom från butikens personal som hade gömt sig på lagret. Det var en kund som hade varnat personalen: ”Han har en skruvmejsel”, löd varningen.
– Oj, han hugger honom, berättade en av de anställda att hon hann tänka innan hon gömde sig.
När polisen kom till butiken hade gärningsmännen försvunnit och via övervakningskamera hade man kunnat konstatera att det inte rörde sig om ett rån, snarare ett överfall och en grov misshandel. På filmen syntes tre tonåringar slå och sparka en jämnårig pojke. Man kunde även se hur offret fick sju hugg med en skruvmejsel.
I polisförhöret hade brottsoffret berättat att upprinnelsen till misshandeln var en händelse som inträffat tidigare samma dag. Han och hans vänner hade tagit en keps från en skolkamrat. En av förövarna var storebror till kepsägaren.
– Han sa flippar ni med min lillebror, sa målsägaren i polisförhöret och fortsatte:
– Han försökte hugga mig med kraft men det gick inte in i mig
Offret fick dock inte några allvarligare skador.
De tre gärningsmännen var X, Y och Z år gamla. Den yngsta av dem var hemmahörande i A-ort. Alla tre förnekade brott och var väldigt återhållsamma i sina svar till polisen.
Åklagaren menade att brottet skulle anses som grovt eftersom gärningsmännen visat särskild hänsynslöshet och råhet genom att utnyttja ett numerärt överläge och då de använt ett tillhygge.
Ytterligare bilder och bildtext
Bilden på den misstänkte X-åringen återkom med bildtexten ”X-åringen, hemmahörande i A-ort, jagade enligt åklagaren offret in i Ica-butiken där han sedan attackerades med en skruvmejsel. Bilder från polisens förundersökning.”
Artikeln avslutades med den även tidigare i artikeln publicerade bilden från butikens övervakningskamera, men här med mer vidvinkelperspektiv. På denna bild syntes alla de tre misstänkta. Den person som inte tidigare visats på bild bar keps och ansiktet var pixlat, kläderna var neutrala.
Anmälan
NN anförde att hennes son var polisanmäld för misshandel vid tidpunkten för publiceringen, men förhandling i domstol hade inte ägt rum. Tidningen hade utgått från förundersökningen vid rapporteringen.
Även om bilderna var pixlade kunde sonen identifieras av personer som kände honom. Han hade fått frågor om det var han på bilden. NN vände sig mot att tidningen utformat publiceringen på detta sätt. Det rörde sig om en ung person som hängts ut i media, en person som inte var av offentligt intresse, inte var eftersökt.
Det hade inte varit motiverat att publicera bild på sonen i sammanhanget. Han blev genom publiceringen dömd i allmänhetens ögon.
Tidningens yttrande
Ystads Allehanda svarade genom sin ansvarige utgivare Lars Mohlin som i huvudsak anförde följande.
När det gällde journalistik om kriminalitet bland unga människor var det viktigt att visa största möjliga hänsyn för att undvika onödig publicitetsskada. Därför hade tidningen lagt stor vikt vid att säkerställa att inga detaljer i text eller bild skulle kunna leda till identifiering av den misstänkte gärningsmannen.
I texten förekom inga uppgifter om X-åringen annat än att han (i likhet med väldigt många gymnasieelever i Malmö) var hemmahörande i A-ort. Bilderna från förundersökningen visade en normalbyggd yngling i mörka kläder utan några som helst visuella kännetecken. Ansiktet var pixlat till den grad att inga anletsdrag gick att skönja (en opixlad bild på X-åringen bifogades som en jämförelse).
Utgivaren ville starkt ifrågasätta att den aktuella bildpubliceringen skulle kunna leda till att någon kände igen X-åringen.
Sammanfattningsvis hade YA:s bildpublicering därför, enligt utgivaren, inte åsamkat någon publicitetsskada.
Anmälarens kommentar
NN höll inte alls med utgivaren. Oavsett om han ansåg att publiceringen inte orsakat skada, var det ett faktum att den gjort det. Bekanta till hennes son hade frågat om det var han på bilden, och bilden hade även skickats runt i sociala medier för beskådande och analys. Både denne son och hans lillebror hade fått utstå frågor. En pappa till sonens kompis hade identifierat honom på bilden och frågat.
Publiceringen hade orsakat psykiskt lidande för hela familjen men framför allt för sönerna.
Relevansen av att publicera denna text tillsammans med bild en vecka före rättegången kunde också starkt ifrågasättas. Rättegången resulterade för övrigt i ett friande från grov misshandel.
Sonen tillhörde inte heller någon grupp i samhället som gjorde att han var av särskilt intresse för allmänheten.
Egentligen hade hon inga särskilda invändningar mot att tidningen publicerade en text om fallet, men det var mycket olämpligt att bifoga en bild, trots att den var pixlad. Hon ansåg att bildpubliceringen i detta sammanhang stred mot god pressetik och var mycket stötande. I synnerhet eftersom saken gällde en så pass ung individ.
Medieombudsmannen bedömning
MO har till uppgift att pröva om enskilda som utpekats (genom namn, bild eller andra identifierande uppgifter) har tillfogats oförsvarliga publicitetsskador genom det som publicerats om dem och deras personliga angelägenheter. Vid bedömningen vägs allmänintresset, det vill säga allmänhetens rätt till insyn i olika frågor i samhället, mot den hänsyn som bör tas till den enskildes integritet.
Från generell utgångspunkt har frågor om kriminalitet bland ungdomar ett stort allmänintresse. Samtidigt är barn och unga särskilt skyddsvärda, varför tidningar (och förstås även andra medier) bör visa stor hänsyn och omtanke när man publicerar uppgifter som rör denna grupp. Det innebär till exempel att tidningen noggrant bör överväga om en identifiering av en omskriven ungdom är möjlig, och vilken publicitetsskada som kan drabba denne.
Slutsatsen i detta fall är att det fanns ett allmänintresse av att beskriva händelserna men inget sådant särskilt intresse som motiverade ett utpekande av de inblandade personerna. Ett utpekande kan dock bara leda till klander om publiceringen medför en identifiering inför en större krets än den som redan hade inblick i förhållandena.
Det står i detta fall klart att tidningen har gjort medieetiska överväganden och ansträngt sig för att anonymisera de inblandade ungdomarna. Men frågan blir ändå om tidningens åtgärder varit tillräckliga när det gäller den X-åring som anmälan avser.
De uppgifter som lämnas om honom i publiceringen är knapphändiga. Förutom hans ålder framgår att han är hemmahörande i A-ort och går på gymnasiet. Det framgår också när överfallet i butiken i Malmö ägde rum och att det föregicks av en incident samma dag där brottsoffret tillgripit en keps från en skolkamrat.
Kritiken i anmälan inriktar sig dock inte särskilt på texten, utan avser det foto som visade den misstänkte X-åringen där hans ansikte och hår hade pixlats men där det syntes att han bar en svart t-shirt och en gråsvart jacka.
Som framgått hade bilden alltså anonymiserats men X-åringens mor, som fört hans talan hos MO, har anfört att han ändå kunnat identifieras av personer som kände honom. Det har enligt henne kommit frågor från hans omgivning om det är han på bilden. Enligt henne hade bilden också cirkulerat på sociala medier med spekulationer.
Jag har inte anledning att ifrågasätta hennes uppgifter om att sonen mötts av frågor från sin omgivning eller att bilden spritts och saken spekulerats om på sociala medier, även om jag inte kan dra några säkra slutsatser om i hur stor utsträckning detta skett. Jag förstår därför anmälarens kritik mot att bilden publicerades. Tidningen hade kunnat publicera artikeln utan just det fotot och ändå få fram den relevanta informationen.
Samtidigt: Bilden måste anses tillfredsställande anonymiserad. Jag har jämfört med det opixlade foto som tidningen ingett till MO och det går, för en utomstående betraktare som MO, inte att av den pixlade bilden dra någon slutsats om hur han egentligen ser ut. Det lilla som syns av hans klädsel är inte utmärkande på något sätt.
Jag vet förstås inte hur människor ändå har kunnat misstänka att det är sonen på bilden, men för mig framstår det närmast ogörligt om man inte redan på något sätt har viss inblick i saken. Någon säker slutsats om att det är han verkar ju omgivningen inte heller ha kunnat dra, han har fått frågor.
Tidningen kan vidare bara ansvara för vad den faktiskt publicerar, inte om människor sedan till exempel spekulerar om saken på nätet.
Sammantaget: Jag har all respekt för de synpunkter X-åringens mor har framfört till MO och bilden hade kunnat undvikas av tidningen. Jag stannar dock vid att det skulle vara ett alltför stort medieetiskt ansvar att lägga på tidningen om MO föreslog klander i detta fall.
Även om det inte har någon avgörande betydelse i ärendet noterar jag slutligen att tidningen i en uppföljning den 7 januari 2024 rapporterade om utgången i tingsrätten. X-åringen dömdes för medhjälp till misshandel, inte grov misshandel. Han hade enligt vad som framkom jagat in offret i butiken och även hindrat denne att fly. Men han hade inte haft någon aktiv roll i själva misshandeln, därför dömdes han enbart för medhjälp. Påföljden blev ungdomsvård med bland annat brottsförebyggande samtal. Något foto publicerades inte.
Med detta avskrivs ärendet.
Ärendet hos Mediernas Etiknämnd
Anmälaren har överklagat MO:s beslut och anfört bl.a. följande. Bilderna i kombination med texten har skapat spekulationer i A-ort och sociala medier. Sonen har ett flertal gånger fått frågor om det är han på bilderna. Sonen deltog inte i misshandel och det framgår tydligt av förundersökningen. Ändå insinuerar tidningen på ett ställe i artikeln att han handgripligen deltagit i misshandeln som en av tre gärningsmän. Publiceringen strider mot god pressetik.
Ystads Allehanda har yttrat sig men inte framfört något nytt i sak.
Mediernas Etiknämnds bedömning
Mediernas Etiknämnd delar MO:s bedömning att det inte finns skäl att rikta medieetisk kritik mot Ystads Allehanda.
I beslutet har deltagit ordförande Kristina Svahn Starrsjö samt Sanna Gustavsson, utsedd av Publicistklubben, Andreas Ekström, utsedd av Svenska Journalistförbundet, Ingrid Östlund, utsedd av Sveriges Radio, Karin Näslund, utsedd av Svenska Tidningsutgivareföreningen, Nils Hanson, utsedd av Sveriges Television, Göran Collste, Arash Sanari, Anders Forkman och Per Lyrvall, representerande allmänheten.
Dessutom har Anna Hjorth, utsedd av Sveriges Tidskrifter, varit närvarande vid ärendets behandling.