Publiceringen granskade resor anmälaren har gjort till Kina och hans kontakter med företrädare för den kinesiska staten. Anmälaren är chefredaktör för mediet som granskats i publiceringen och har därmed en sådan ställning att han får tåla kritik.
Flamman, dnr. 24565, exp. nr. 52/2025
Mediernas Etiknämnds beslut
Mediernas Etiknämnd finner inte skäl till medieetiskt klander av Flamman.
Genom beslut den 18 februari 2025 avskrev Allmänhetens Medieombudsman (MO) ett ärende avseende en anmälan mot Flamman.
MO:s beslut, som riktade sig till anmälaren, hade följande lydelse.
NN har till Allmänhetens Medieombudsman (MO) anmält artikeln Svenska alternativmedier stärker banden till Kina som publicerades i tryck den 17 oktober 2024 och på flamman.se den 22 oktober 2024.
Vad mediet publicerade
Ingressen
”Två svenska alternativmedier har återkommande besökt Kina det senaste året. Anders Dalsbro på Expo ser en trend i att närma sig den kinesiska regeringen – men menar att intresset inte är så ömsesidigt som det kan framstå.”
Artikeltexten
”– Eftersom mainstreammedia i väst ofta rapporterar vinklat från Kina så brukade jag föreställa mig Xinjiang som fattigt och eftersatt, berättar svensken NN för den statliga kinesiska nyhetssajten CGTN, iförd ett hårspänne i form av ett par pandaöron.
– Men efter att jag kom hit förstod jag att den faktiska situationen var ganska annorlunda, fortsätter han.
NN [namn angivet], som är ansvarig utgivare för sajten A [namn angivet], är en av ett drygt hundratal utländska journalister som besökt regionen i västra Kina hittills under 2024 på regeringens inbjudan. Bland dem som besökt Xinjiang finns allt från vänstermedier med vänlig inställning till det styrande kommunistpartiet, till medier knutna till auktoritära högerregeringar med goda relationer med Kina – exempelvis Ungern.
– När jag åkte ned så hade jag hela uppsättningen av negativa inställningar om Kina, säger NN, som berättar att han besökt landet fyra gånger under de senaste tio månaderna.
– Men jag fick världens chans att bilda mig en egen uppfattning. Jag fick träffa journalister, diplomater, personer från en tankesmedja. Och då har jag insett att jag också är styrd av propagandan, och att det finns goda skäl för dem som driver den att göra det.
A är inte ensamma bland Sveriges alternativmedier att knyta närmare band till Kina. Tidigare i år kunde Expo avslöja att Nya Dagbladet, en annan svensk nättidning, besökt den regeringsknutna tankesmedjan Shanghais institut för internationella studier (SIIS).
I september besökte Nya Dagbladet återigen Kina, denna gång i samband med en konferens i 21-miljonersstaden Chengdu.
– Nya Dagbladet skulle jag beskriva som en högerextrem tidning med starka drag av konspiracistiska idéer, framför allt under pandemin. Den ledande personen har sin bakgrund i Nationaldemokraterna, och tog med sig den verklighetsuppfattningen in i tidningen, säger Anders Dalsbro (bilden) på Expo till Flamman.
A beskriver han som en mer renodlad konspirationskanal. Tidigare har kanalen bland annat spridit teorier om att coronaviruset är en form av krigföring från det kinesiska kommunistpartiet, och publicerat texter som jämfört Kina med Tredje riket.
Men sedan dess har inställningen till Kina ändrats. Nyligen publicerade sajten en lång artikelserie från Xinjiang, med bland annat ett reportage från en elbilsfabrik och en artikel om ombyggnationen av moskéer i traditionell kinesisk stil. Både A och Nya Dagbladet har dessutom publicerat ett flertal debattartiklar av den kinesiska ambassadören i Sverige, Cui Aimin.
– Man blir nog lite smickrad av att bli uppvaktad av en sådan aktör, och få vistas i sammanhang som man annars inte är inbjuden till, kommenterar Anders Dalsbro, och fortsätter:
– Sedan kommer man tillbaka och skriver positiva omdömen och kritik mot västmedia.
Att just Xinjiang hamnat i fokus för Kinas charmoffensiv handlar sannolikt om de återkommande rapporterna om att Kina begår brott mot mänskligheten i området. Bland annat har Amnesty larmat om interneringsläger där muslimska uigurer och andra etniska minoriteter stängs in och ’omskolas’ till sekulära kineser, medan FN rapporterar om ’tortyr, slaveri, godtycklig internering’ och andra ’människorättsbrott’. Inget av detta nämns dock i A:s artiklar från platsen.
– Det jag har noterat är att man har löst problemet med islamsk extremism. Man har tagit hand om alla extremister som vill bedriva separatism eller terrorism och satt dem i omprogrammeringsläger, säger NN, som tillägger att han inte vet om de kallas så av Kina.
– Vi skulle åka till ett av dem, men det blev avbokat. Jag vill åka tillbaka och åka till ett omskolningsläger.
Trots de återkommande resorna är Anders Dalsbro skeptisk till att Kina har något större intresse av uppmärksamheten från små alternativmedier som Nya Dagbladet och A.
– Det finns inget som tyder på att de här aktörerna skulle kunna vända någon opinion i Sverige. Det handlar nog mer om att ambassadören ska kunna ha någonting att visa upp och säga till regimen hemma, säger han, och fortsätter:
– Det mest osmakliga är att de förnekar något som av många klassificeras som ett folkmord.
Flamman har sökt Nya Dagbladet.”
Anmälan
NN förde fram bland annat följande.
Artikeln syftade till att misskreditera A och anmälaren själv som journalist. Hans personnamn var ett fokus i artikeln. I slutet av artikeln citerades Anders Dalsbro från tidningen Expo som i sin tur hade publicerat två liknande artiklar i Expo.
Journalisten från Flamman sa ingenting om att Expo skulle vara inblandade. Tidningen lät Anders Dalsbro göra en rad nedvärderande bedömningar om anmälarens arbete i stället för att framställa intervjun i sin helhet på ett reko sätt. Anmälarens citat selekterades avsiktligt från en inspelad telefonintervju och utelämnade väsentliga uttalanden. Tidningen lät Anders Dalsbro få sista ordet med citatet: ”Det mest osmakliga är att de förnekar något som av många klassificeras som ett folkmord.”. Citatet kunde klassas som förtal. Anmälaren förnekade inte folkmord om det var ett faktum. Tidningen vägrade dessutom att ge honom möjlighet att kommentera, rätta, replikera eller ens att debattera.
Mediets svar
Flamman svarade genom Leonidas Aretakis, chefredaktör och ansvarig utgivare, och förde fram i huvudsak följande.
Syftet med artikeln var att granska hur svenska alternativmedier som A reser till Kina med inbjudan från Kommunistpartiet. Det var en rimlig nyhetsvinkel. Anders Dalsbro på Expo var också en rimlig expertröst just med tanke på hans tidigare artiklar om hur diktaturens Kina uppvaktade svenska alternativmedier.
Det var helt normalt att göra ett urval av citat från en inspelad intervju. Det fanns inte plats att återge allt som sades under den 26 minuter långa intervjun. Tidningens reporter erbjöd anmälaren att se citaten men han avböjde det. Det var inte heller något pressetiskt fel att låta en expert få sista ordet.
Medieombudsmannens bedömning
MO ska pröva om anmälaren har utsatts för en oförsvarlig skada genom de uppgifter som publicerats. För att avgöra detta aktualiseras allmänintresset för ämnet, personens ställning, vilka belägg mediet haft för sina uppgifter samt om den utpekade personen fått möjlighet att bemöta kritik.
I den anmälda publiceringen omskrivs A och anmälaren; den senare i rollen som mediets chefredaktör och ansvariga utgivare. Publiceringen kretsar i huvudsak kring resor anmälaren har gjort och kontakter han har haft med företrädare för den kinesiska staten och den har ett kritiskt förhållningssätt. Då kritiken huvudsakligen är riktad mot anmälarens egna handlingar utgår min prövning från om han personligen har utsatts för en oförsvarlig publicitetsskada.
Det finns ett allmänintresse i att granska så kallade alternativmediers verksamhet och hur dessa mediers företrädare verkar när det gäller kopplingar till yrkesutövningen. Anmälaren är chefredaktör för sajten som granskats och har därmed en sådan ställning att han får tåla kritik som riktas mot hur mediet arbetar och hur han agerar i rollen som publicist.
Anmälaren har anmärkt mot att mediet endast redogjort för vissa citat från intervjun med honom. Tidningen har lyft fram att intervjun var 26 minuter lång. Ett visst urval måste då rimligen göras. Vilken vinkel som lyfts fram i en publicering är vidare en sak för ansvarig utgivare att bestämma och inte något jag kan ha synpunkter på. I övrigt framgår att mediet tagit del av uppgifter från flera olika nyhetskällor om anmälarens resor till Kina. Man har även intervjuat en reporter på Expo om ämnet. Enligt min mening framstår de belägg som tidningen presenterat som tillräckliga för en publicering.
Den medieetiska frågan som kvarstår är rätten till bemötande. Anmälaren har intervjuats och har på så sätt fått lämna sina kommentarer till en stor del av kritiken. Mediet har efter intervjun med anmälaren talat med journalisten på Expo som uttalat följande kommentar om bland andra anmälaren: ”Det mest osmakliga är att de förnekar något som av många klassificeras som ett folkmord.”. Det är ostridigt att anmälaren inte fick bemöta denna kritiska kommentar. Anmälaren har vidare lyft att han bett tidningen om en möjlighet till rättelse eller komplettering men att han nekats detta.
Det står ett medium fritt att intervjua vem man vill för att kommentera skeenden, och jag har därför inga synpunkter på att Flamman i det här fallet har intervjuat en person från Expo. Anmälaren borde dock ha fått möjlighet att bemöta den sista, skarpa kommentaren om folkmord. Att han inte fått göra det är en brist men trots detta stannar jag vid att mediet inte ska klandras.
Anmälarens ställning som chefredaktör och ansvarig utgivare för en egen så kallad alternativ medieplattform gör att han får tåla tuffa omdömen i andra medier angående saker som gäller den sajt han är utgivare för. Om man i den rollen väljer att delta i resor arrangerade av en diktatur, och dessutom låter sig intervjuas av det landets statliga medier, så bidrar det också till att man får tåla att nagelfaras på ett hårdare sätt än vad som annars är brukligt.
Jag noterar också att anmälaren i intervjun med mediet har talat om interneringslägren. Mediet har då lyft kritik som kommit från bland annat Amnesty och FN om rapporter om ”tortyr, slaveri, godtycklig internering och andra människorättsbrott”, vilket anmälaren fått kommentera. Det skarpa uttalandet från Expos medarbetare rör samma ämne och anmälarens syn på saken framgår därmed i viss mån i publiceringen.
Min slutsats är att Flamman har brustit i bemötandefrågan men sammantaget inte på ett så långtgående vis att anmälaren utsatts för en oförsvarlig publicitetsskada.
Ärendet skrivs därför av.
Ärendet hos Mediernas Etiknämnd
Både anmälaren och mediet har yttrat sig i nämnden. De har anfört sammanfattningsvis följande.
Anmälaren: Alla tidningar som anklagas måste behandlas på samma rättvisa sätt. I ett tidigare och likartat fall fälldes A för att en person inte fick ett genmäle publicerat. På motsvarande sätt borde mediet i förevarande fall fällas för att inte ha gett anmälaren möjlighet till genmäle. MO behandlar olika ansvariga utgivare och tidningar på nyckfulla sätt och med dubbla måttstockar.
Mediet: Mediet har använt helt normala journalistiska metoder. Anmälaren erbjöds att titta på sina citat, men avböjde. Att intervjua en expert som får kommentera resorna till Kina är helt normalt journalistiskt arbete. Mediet har heller inte brustit i fråga om bemötande. Det är en normal journalistisk dramaturgi att placera ett dramatiskt citat precis i slutet. Men det betyder inte att personen inte har fått besvara anklagelsen.
Mediernas Etiknämnds bedömning
Mediernas Etiknämnd delar MO:s bedömning att det inte finns skäl att rikta medieetisk kritik mot Flamman.
I beslutet har deltagit ordförande Johan Danelius samt Sanna Gustavsson, utsedd av Publicistklubben, Jonas Nordling, utsedd av Svenska Journalistförbundet, Ingrid Östlund, utsedd av Sveriges Radio, Markus Gustafsson, utsedd av Tidningsutgivarna, Eva Landahl, utsedd av Utbildningsradion, Robert Hårdh, Anders Forkman, Eva Lindström och Johan Pekkari, representerande allmänheten.
Dessutom har Arash Sanari varit närvarande vid ärendets behandling.