Nämnden friar SVT för granskning av den så kallade ”livmoderskandalen”

Sveriges Television, dnr. 25056, exp. nr. 54/2025

Mediernas Etiknämnds beslut

Mediernas Etiknämnd finner inte skäl till medieetiskt klander av Sveriges Television.

Genom beslut den 24 mars 2025 avskrev Allmänhetens Medieombudsman (MO) ett ärende avseende en anmälan mot Sveriges Television.

MO:s beslut hade följande lydelse.

NN har till Allmänhetens Medieombudsman (MO) anmält artikeln Var nylegitimerad – jobbade ensam med att ställa diagnoser som publicerades på svt.se den 28 januari 2025.

Vad mediet publicerade

Publiceringen bestod av en artikel och två videoklipp.

Artikeln

Artikeln var en del i SVT Nyheter Uppsalas bevakning av den så kallade ”livmoderskandalen” vid Akademiska sjukhuset i Uppsala där 33 kvinnor hade fått sina livmödrar bortopererade i onödan. SVT hade begärt ut alla mejl mellan chefer och andra nyckelpersoner bland personalen på de två avdelningar på sjukhuset som hade varit inblandade i situationen. Enligt mejlen var antalet EIN-diagnoser (endometrial intraepitelial neoplasi) 61 stycken år 2021, men det ökade till 154 år 2023.

Tidigare hade verksamhetschefen på sjukhuset uppgett att de felaktiga diagnoserna inte hade något med personalförändringar att göra. Mediet menade att mejlen det hade tagit del av visade en annan bild. Chefsläkaren på sjukhuset utfrågades om påståendet.

Mediet berättade om att en läkare som fick sitt specialistbevis som patolog hösten 2022 hade börjat bedöma vävnadsprover helt på egen hand år 2023. Detta sammanföll med att antalet EIN-diagnoser ökade kraftigt. Akademiska sjukhuset och patologföreningen uppgav för SVT att det var tillåtet att arbeta ensam med att bedöma vävnadsprover men betonade samtidigt att en nybliven specialist kunde behöva vägledning i svåra fall.

Mediet redovisade ett mejl från specialistläkaren till dennes kollegor som löd ”Det visar sig att jag måste träna mer”.

Video 1

I det första videoklippet redogjorde mediet för bakgrunden till händelserna. Mediet berättade att det år 2023 började en ny läkare, som nyligen hade fått sin specialistlegitimation som patolog, som fick bedöma vävnadsprover helt ensam. Samtidigt hade antalet felaktiga diagnoser börjat skjuta i höjden.

Mediet berättade vidare att det hade skett personalförändringar inom patologgruppen, vilket sjukhuset tidigare hade sagt inte hade skett. Chefsläkaren på sjukhuset intervjuades om detta.

I klippet visades flera citat från mejl, däribland ett från en chef på kvinnokliniken som löd ”Det visar sig nu att [specialistläkaren] (som sista året gjort dessa bedömningar själv) inte riktigt varit säker på diagnostiken och överdiagnostiserat.”.

Citat från mejlkorrespondensen som SVT hade begärt ut visades, med bland annat ett citat från den omskrivna läkaren. Citatet löd ”Nu har jag gått tillbaka och […] har granskat fall. Det visar sig att jag måste träna mer.”. Ett annat mejl från specialistläkaren löd ”Det visar sig att jag måste träna mer på endometriet… Hoppas det blir färre fall från och med nu.”

Video 2

I det andra videoklippet svarade sjukhusets chefsläkare på frågor om varför en nybliven specialist hade fått ställa EIN-diagnoser på egen hand. Chefsläkaren svarade huvudsakligen att en specialistläkare hade många års utbildning och inte var en junior person. Samtidigt, menade han, hade sjukhuset ett ansvar för att se till att svåra bedömningar som i de aktuella fallen granskades och gjordes i samråd med mer erfarna patologer.

Övrigt

Efter publiceringen ändrade SVT rubriken till Nybliven specialist arbetade ensam med att ställa diagnoser. Någon tidpunkt för när rubriken ändrades angavs inte men det framgick att artikeln uppdaterades samma dag som den publicerades.

Anmälan

NN förde fram i huvudsak följande.

Det var fel i uppgifterna. Hen hade inte diagnostiserat själv utan överläkare när hen fick sin legitimation. Hen konsulterade överläkaren och det visade sig senare att fallen hen fick hjälp med hade fel diagnos vid eftergranskning av extern konsult. Hela patologföreningen visste vem hen var och hen var den enda specialistläkaren i Uppsala som arbetade med gyn. Hens rykte skadades av publiceringen.

Mediets svar

SVT svarade genom Anna Careborg, nyhets- och sportdirektör, och förde fram i huvudsak följande.

Inför publiceringen gick mediet igenom hundratals mejl mellan berörda chefer och läkare på sjukhuset och fann där flera orsaker till felbedömningarna. Bland annat kopplade man i mejlen den kraftiga ökningen av EIN-diagnoser till just personalförändringar.

Publiceringen var en del i granskningen av en vårdskandal vid Akademiska sjukhuset i Uppsala. Syftet var att granska och söka svar på varför så många kvinnor hade kunnat feldiagnosticeras och genomgå onödiga operationer.

Som ett exempel på en förklaring nämndes att en nybliven specialistläkare hade ställt diagnoser på egen hand och att dessa hade visat sig vara felaktiga.

Redaktionen hade belägg för att läkaren hade arbetat självständigt med diagnoser utifrån de mejlkonversationer inifrån Akademiska sjukhuset som redaktionen gick igenom i samband med granskningen. I video 1 i publiceringen redovisades att sektionschefen på gynekologin vid sjukhuset hade skrivit i ett mejl till andra chefer att ”det visar sig nu att [läkaren] (som sista året har gjort dessa bedömningar själv) inte riktigt varit säker på diagnostiken och överdiagnostiserat”. I ett svar på detta mejl skrev läkaren själv att ”det visar sig att jag måste träna mer på endometrium och ska ta alla endometriebiopsier med [annan läkare] hädanefter. /…/ Hoppas det blir färre fall från och med nu”.

Av mejlet från sektionschefen framgår explicit att chefens lägesbild är att läkaren hade arbetat ensam med diagnosbedömningarna. Läkaren svarade att hen hädanefter skulle ta fallen förbi en annan läkare, vilket skulle innebära att hen dessförinnan inte hade gjort det. Vidare hade redaktionen frågat sjukhuset varför en patolog som nyligen hade fått sin specialistlegitimation fick bedöma prover själv. Sjukhuset svarade huvudsakligen att det var vanligt att en specialist besvarade en del diagnoser själv och konsulterade en mer erfaren kollega för andra diagnoser. När det gällde EIN, som var en svår diagnostik, bedömde den nyblivna specialisten misstänkta fall tillsammans med en mer erfaren kollega initialt och först efter uppskattningsvis flera månader till ett halvår självständigt. Utifrån detta svar kunde redaktionen dra slutsatsen att läkaren hade arbetat med att göra bedömningar ensam i omkring ett år.

Slutligen hade mediet anonymiserat anmälaren i publiceringen och hen kunde inte identifieras av en vidare krets. Det som gick att uttolka ur publiceringen var att anmälaren använde könsbestämda pronomen, var nybliven specialistläkare och att hen arbetade som patolog vid Akademiska sjukhuset. Publicitetsskadan av att kollegor kunde koppla hen till publiceringen var minimal, då granskningen byggde på mejl och internkommunikation på sjukhuset. Uppgifterna bland berörd personal hade redan viss spridning. Medlemmar i patologföreningen hade oavsett SVT:s publicering kunnat identifiera anmälaren. Skandalen med feldiagnostiseringarna i sig var redan vida känd och på sjukhuset fanns endast två patologer, varav en nyanställd, som arbetade med diagnoserna. Anmälaren är vidare specialistläkare vid ett av Sveriges största sjukhus. Journalistisk granskning av vården har ett högt allmänintresse och läkare har i sin yrkesroll ett ansvar för människors liv och hälsa. Anmälaren får därför tåla granskning av hens yrkesroll.

Redaktionen hade inför publiceringen erbjudit anmälaren flera möjligheter att kommentera och bemöta uppgifterna som handlade om hen. I förfrågan framgick just vilka specifika uppgifter det handlade om samt vilka citat från sjukhusets interna mejl som skulle ingå i svaret. Redaktionen var i kontaktförsöken med anmälaren tydliga med att anmälaren skulle få vara anonym och att hens perspektiv och kommentarer skulle vara värdefulla för publiceringen. Anmälaren valde dock att inte svara.

Anmälarens kommentar

Anmälaren hade följande tillägg. Det var inte bara personal på hens sjukhus som visste vem hen var utan det var många patologer som kände hen. Om hen skulle vilja ha ett nytt jobb på annan ort skulle nog många ha publiceringen i åtanke. Hen var märkt för livet.

Medieombudsmannens bedömning

Medieombudsmannens uppgift är att pröva om en publicering har medfört en oförsvarlig skada för anmälaren.

Jag finner inte skäl att ifrågasätta att anmälaren är specialistläkaren som omnämns i publiceringen. Anmälaren nämns inte vid namn. Hen har dock fört fram att hen var den enda patologen som arbetade med gynekologi på Akademiska sjukhuset. Jag anser därför att det trots att hen inte är namngiven är sannolikt att en viss krets, exempelvis kollegor på sjukhuset eller andra inom samma specialistkompetens, kan koppla publiceringen till hen. Påståendena om att anmälaren ska ha överdiagnostiserat är skadliga för hen. Frågan jag har att utreda är då om publicitetsskadan har varit oförsvarlig. För att avgöra det tittar jag på allmänintresset för det som publicerats, anmälarens ställning, beläggen mediet haft för sina påståenden samt om anmälaren fått möjlighet att bemöta uppgifterna.

Det finns ett starkt allmänintresse att rapportera om eventuella missförhållanden inom vården. Anmälaren är specialistläkare och har i den rollen en förtroendeställning i förhållande till patienterna. Normalt sett får läkare därför i viss mån tåla att granskas och kritiseras av medier, så länge det gäller själva yrkesutövningen. Här ska också beaktas att anmälaren inte har namngivits i publiceringen och att de skadliga uppgifterna om anmälaren sannolikt redan hade fått viss spridning inom gruppen som kunnat identifiera hen före publiceringen. Jag har därför inte något generellt emot att mediet har rapporterat om ämnet och händelsen som sådan.

När det gäller frågan om belägg är det inte min uppgift att slå fast vad som är rätt eller fel. I stället tittar jag på om mediet har haft ett tillräckligt underlag för sina påståenden. Där har SVT bland annat beskrivit att redaktionen har tagit del av ett stort antal mejl mellan chefer och nyckelpersoner bland personalen. Man har även genomfört intervjuer med företrädare för verksamheten, patologföreningen och tagit del av statistik. Ur ett medieetiskt perspektiv framstår underlaget generellt sett som robust.

Anmälaren för i denna del fram att det inte är korrekt att hen ställde diagnoser på egen hand. Mediet har dock här hänvisat till flera mejl som visserligen ger stöd för att anmälaren konsulterade med en mer erfaren kollega i början av sin anställning, men också visade att hen hade arbetat ensam med arbetsuppgiften under ungefär ett års tid. Jag anser därför att mediets formuleringar är medieetiskt acceptabla i denna del.

Den ursprungliga rubriken på publiceringen, ”var nylegitimerad – jobbade ensam med att ställa diagnoser” är enligt min mening missvisande då den kan ge läsaren uppfattningen att anmälaren har en junior position. Anmälaren är, som nämnts ovan, specialistläkare vilket innebär åtminstone fem års utbildningstjänstgöring efter erhållen läkarlegitimation. Som jag förstår saken ändrade dock SVT rubriken samma dag som artikeln publicerades. Eftersom felet åtgärdats skyndsamt stannar jag vid att mediet inte förtjänar kritik för rubriksättningen.

SVT beskriver i sitt yttrande till MO att anmälaren fått flera möjligheter att kommentera innehållet i publiceringen. Anmälaren valde dock att inte svara. Det är upp till var och en om man vill svara på mediers frågor. Att man avstår innebär dock inte att mediet måste avstå från att publicera sina uppgifter. Det hade visserligen varit bra om det även framgick direkt av publiceringen att mediet hade sökt anmälaren, men detta är enligt min mening inte en så allvarlig brist att jag finner skäl att rikta kritik mot mediet. SVT har därför sammantaget hanterat bemötandefrågan på ett medieetiskt acceptabelt vis.

Sammanfattningsvis får anmälaren utstå hård kritik i publiceringen och jag har förståelse för att hen upplevt uppgifterna i artikeln som negativa. Vid en avvägning av allmänhetens rätt till insyn mot intrånget i anmälarens personliga integritet bedömer jag dock att SVT har hållit sig inom det medieetiska ramverket vid publiceringen. De mindre brister som förekommit i den ursprungliga rubriksättningen och avsaknaden av information om att mediet sökt anmälaren i publiceringen är inte av sådan art och omfattning att mediet bör klandras. Publicitetsskadan anmälaren orsakats har alltså inte varit oförsvarlig. Ärendet skrivs därför av.

Ärendet hos Mediernas Etiknämnd

Anmälaren har i nämnden anfört sammanfattningsvis följande.

Det som mediet skrev var falskt och inget som NN ville att patologföreningen skulle tro på. Hen jobbade inte ensam med diagnoserna. Hen blev upplärd av en överläkare och gjorde det överläkaren gjorde.

Mediernas Etiknämnds bedömning

Mediernas Etiknämnd delar MO:s bedömning att det inte finns skäl att rikta medieetisk kritik mot Sveriges Television.

I beslutet har deltagit ordförande Johan Danelius samt Sanna Gustavsson, utsedd av Publicistklubben, Jonas Nordling, utsedd av Svenska Journalistförbundet, Ingrid Östlund, utsedd av Sveriges Radio, Markus Gustafsson, utsedd av Tidningsutgivarna, Eva Landahl, utsedd av Utbildningsradion, Robert Hårdh, Arash Sanari, Anders Forkman och Eva Lindström, representerande allmänheten.

Dessutom har Johan Pekkari varit närvarande vid ärendets behandling.