Nämnden friar Värmlands Folkblad för rapporteringen om påstådda missförhållanden på en förskola

Värmlands Folkblad, dnr. 22470, exp. nr 17/2023

Mediernas Etiknämnds beslut

Mediernas Etiknämnd finner inte skäl till medieetiskt klander av Värmlands Folkblad.

Genom beslut den 20 december 2022 avskrev Allmänhetens Medieombudsman (MO) ett ärende avseende en anmälan mot Värmlands Folkblad.

MO:s beslut, som riktade sig till anmälaren, hade följande lydelse.

Du har till Allmänhetens Medieombudsman (MO) anmält artikeln Förskolan där föräldrar flyr – ”psykisk misshandel” publicerad på Värmlands Folkblads hemsida vf.se den 11 november 2022.

Vad mediet publicerade

Artikeln var markerad med VF GRANSKAR och under rubriken stod:

”Trakasserier och kränkningar”, ”Orosanmälningar”, ”Rektorn vägrar svara”.

Artikeln löd i sammanfattning:

“A home away from home.” Så beskrev ABC-förskolan (namn angivet) sig på sin hemsida.

Men på kort tid hade flera föräldrar valt att ta sina barn ur verksamheten och sökt sig till andra förskolor.

Vad var det egentligen som hade hänt?

Höstterminen 2022 var bara några veckor gammal när VF hade träffat AA (namn angivet) hemma i lägenheten på A-holmen i B-ort (ort angiven) där hon och hennes femåriga barn bodde. Barnet hade haft förskoleplats på ABC-förskolan i drygt ett år.

Men nu hade de varit tvungna att hitta en annan förskola.

AA hade varit portad från verksamheten. I ett beslut undertecknat NA, skolchef och huvudman för ABC-förskolan, hade stått att läsa:

“Tillträdesförbudet sker utifrån företagen psykosocial skyddsrond samt på inrådan av regionalt skyddsombud. Då även hot skett som involverar förskolans barngrupp, ligger även barngruppens säkerhet till grund för detta beslut.”

– Det är så absurt.

AA berättade om händelsen som hon uppgav var upprinnelsen för tillträdesförbudet:

– Jag hämtade mitt barn och lämnade grinden öppen när jag gick. De som var kvar på förskolan var ett annat barn och dennes mamma, samt en personal.

AA hade å ena sidan varit häpen över det som skett. Å andra sidan hade hon inte varit så förvånad. Händelsen hade bara varit kulmen på en rad märkliga händelser det senaste året.

Till en början hade det inte varit några konstigheter. De hade sökt sig till förskolan för att de hade hört gott om den, och det mesta hade verkat rulla på i den stora rödmålade villan på D-området i B-ort.

– Det var ganska stor skillnad mot kommunal förskola med många mejl som skickades ut och så. Men det funkade ändå ganska bra.

Men efter en tid hade AA upplevt att hennes barn blivit allt mer motvilligt till att gå till förskolan. Barnet hade berättat att hen fått många frågor om sitt utseende från de andra barnen, frågor som upplevdes kränkande och som barnet inte ville svara på.

Särskilt ett barn hade varit ihärdigt i sina frågor och till slut hade AA, efter förslag från NN (namn angivet), gjort upp att träffa vårdnadshavaren för att prata. Vårdnadshavaren hade velat ha vägledning i hur AA:s barn ville bemötas.

– Vi träffades med våra barn och samtalade i grupp. Det var ett bra samtal. Barnets förälder, jag och barnen pratade om att man kan ställa frågor till oss eller personal i förskolan, men inte till mitt barn för hen vill inte det.

En tid senare, vid hämtning en dag, berättade personalen på ABC-förskolan att det hade varit en särskilt jobbig dag för AA:s barn. Att barnet hade fått många frågor om sitt utseende och att hen upplevt det jobbigt.

AA hade frågat personalen om de kunnat bemöta barnens frågor, eftersom hennes barn själv inte hade velat svara. Det hade i förlängningen lett till en reaktion hon inte hade väntat sig. Till svar hade hon fått ett skarpt formulerat mejl från rektorn NN där hon hade förklarat för AA att saken var AA:s att hantera. Att AA själv fick lära sitt barn hur hen ska svara på frågor “utan att bli sur”.

Nu hade det som AA upplevt som trakasserier och kränkningar mot hennes barn från andra barn på förskolan pågått under en längre tid och bemötandet från förskolan blev droppen. AA hade upplevt att hennes barn inte alls hade fått det stöd hen behövde i förskolan.

– Jag blev väldigt upprörd och kontaktade kommunen och berättade för dem att jag inte vet hur jag ska kunna lämna mitt barn till förskolan nästa dag.

Kommunen hade kontaktat förskolan som i sin tur startat en utredning. Den utredningen hade landat i slutsatsen att ”inget fall av diskriminering eller kränkning hade kunnat påvisas”. AA hade valt att ta ärendet vidare till Diskrimineringsombudsmannen, DO, som efter det hade valt att inleda en tillsyn och begära ett yttrande från förskolan.

AA ville förtydliga att hon inte vände sig emot att barn ställde frågor till hennes barn.

– Det jag har problem med är att personalen inte lägger sig i. De vill inte vara med i diskussionen utan vill att barnen ska få diskutera fritt. Och den som far illa av det är mitt barn.

Nästa dag hade AA blivit kontaktad av socialtjänsten, eftersom NN hade gjort en orosanmälan till dem.

– Mitt barn hade pratat om mens i förskolan. Och NN tyckte det var opassande att hen pratade om sådana ämnen.

Det hade bara varit den första i en lång rad av orosanmälningar. AA uppgav att hon hade blivit orosanmäld av rektorn ett tiotal gånger sedan slutet av augusti.

– Först tänkte jag att hon kanske ändå är oroad kring de här sakerna som hon anmäler. Men vi har aldrig fått ett möte med henne… Hur genuin är hon i sin oro?

Så sent som i fredags – alltså flera veckor efter att hennes barn hade slutat i verksamheten – hade AA återigen fått ett samtal från socialtjänsten. De informerade att NN gjort ytterligare en orosanmälan eftersom något ställt gravljus på trappen vid ABC-förskolan – rektorn hade utgått från att det var ett hot från AA.

AA var inte den enda förälder som hade valt att ta sina barn ur verksamheten. VF hade varit i kontakt med flera olika föräldrar, som alla förstås hade individuella anledningar till att de valt att lämna förskolan, men som beskrev gemensamma drag. Det handlade framförallt om bemötandet från rektorn NN, om hennes ledarskap och kommunikation gentemot föräldrarna.

Det handlade om att föräldrar upplevt sig skam- och skuldbelagda av förskolans ledning – och samtidigt känt sig ensamma i sin upplevelse.

Det handlade om att orosanmälningar – ett verktyg som anställda i vissa myndigheter och verksamheter var skyldiga att använda sig av om de misstänkte att barn for illa – hade upplevts användas som ett vapen gentemot vårdnadshavare, snarare än en genuin oro för barnens bästa.

Och det handlade om en rädsla över att ta upp upplevda problem med rektorn, eftersom vårdnadshavare hade varit rädda att det i förlängningen skulle drabba deras barn negativt. Och att klagomålshanteringen var bristande eftersom rektorn hänvisade klagomål till ledningen, vilket innebar hennes man NA.

En pappa sammanfattade sin upplevelse av att ha haft barn i ABC-förskolan verksamhet i en mening:

– Först kryper det under radarn, man kan nästan inte sätta fingret på vad det är man har upplevt. Tills den dagen man ifrågasätter något. Då kan konflikten bli så enormt stor. Ifrågasättande tillåts inte.

Förälder XX, som ville vara anonym eftersom hen “inte vill ha fler problem och hot” från den aktuella rektorn, beskrev att hens upplevelse var att ABC-förskolan varit ett välfungerande kooperativ fram till mitten av 2010-talet när två “nyckelpersoner” i personalen slutade.

Av rädsla för att kunna identifieras ville föräldern inte gå in på specifika händelser rörande hens barn. Men hen beskrev en slags psykisk misshandel som föräldrar skulle ha blivit utsatta för.

Ett exempel hade varit att sjukskrivna föräldrar skulle ha ifrågasatts av rektorn. Ett annat var att barnen inte skulle ha släppts in på förskolan till frukosten om de inte hade kommit mellan 07.30 och 07.40. Ett tredje exempel som XX tog upp var att föräldrar kunde riskera att få en utskällning om bemanningen på förskolan ifrågasattes.

XX vittnade också om att hot om orosanmälningar till socialtjänsten var återkommande från rektorn. Föräldern beskrev det som att: “Det var ett vapen som användes ofta”.

– Det förekom psykisk misshandel – jag skulle kalla det skuldbeläggande och skamgörande. En mängd mail kom varje vecka där vi föräldrar: “Inte fick träna, handla, gå till frisör eller göra ärenden på stan om barn är på förskolan.”

AB och AC hade också haft barn på förskolan ABC-förskolan. De kände till montessoripedagogiken sedan innan – och de trivdes också väldigt bra på ABC-förskolan till att börja med.

Men med tiden hade de börjat förstå att många vårdnadshavare verkade hamna i konflikt framförallt med rektorn NN.

– Men vi kopplade det inte till ett större sammanhang utan till individnivå, sa AB.

Konflikterna hade kommit närmare inpå. De hade lärt känna föräldrar som de menade hamnade i “ganska obehagliga” konflikter med NN och märkte att det varje termin var föräldrar som hade valt att söka sig till andra förskolor – trots att de inte skulle flytta från området.

Eftersom verksamheten verkade fungera för deras barn fäste de emellertid ingen större vikt vid det som hade hänt. Det hade varit först när deras barn blev äldre och började ställa mer krav än hen gjort som liten som AB och AC hade börjat se saken ur ett annat perspektiv.

Plötsligt hade mycket fokus hamnat på allt negativt som deras barn hade gjort i verksamheten.

– Och det var ett ständigt skuldbeläggande av oss som föräldrar. Ingenting om vad de själva hade kunnat göra annorlunda eller hur de tänker framåt, sa AB.

Föräldrarna som VF varit i kontakt med beskrev att alla konflikter och problem som de upplevt under en längre tid på ABC-förskolan hade ställts på sin spets i och med pandemin.

– Det var faktiskt en fruktansvärd period, sa AB och AC instämde:

– Det blev helt galet. En vi mot dem-situation. Och ett fruktansvärt skuldbeläggande.

NN hade under den här perioden medverkat i flera medier, däribland VF, där hennes syn på restriktionerna framgått tydligt. Hon hade förespråkat hårdare restriktioner i förskolan för att skydda personalen.

För AB och AC hade rektorns hårda hållning varit smått obegriplig.

– Hon valde att tolka restriktionerna på egen hand. Det funkade i början för det var tidigt i pandemin och få visste var vi skulle hamna. Men ju längre tiden gick och ju fler medier hon var med i och sa att “barnen bör få tuffare restriktioner”, precis som att förskolepersonalen skulle vara den mest utsatta gruppen i världen… Samtidigt fanns det inte ett barn på ABC-förskolan. Hon hade ju fått alla att ha sina barn hemma!

Det var också under den här tiden som föräldrarna hade börjat misstänka att NN själv var vaccinmotståndare.

Flera föräldrar som VF hade pratat med uppgav att de under den här perioden kände sig utpekade som “oansvariga föräldrar”, inte minst i den strida ström av mejl som kontinuerligt skickades ut till dem.

– Sen framgick det att hon själv är vaccinationsmotståndare. Så den största risken var ju hon själv, egentligen. Det var ju inte barnen som var den stora faran men hon fick det hela tiden att låta som att det var barnen och föräldrarna som var en oansvarig grupp, säger AC.

Förälder YY berättade att det för dem till slut blev för mycket.

– Vi valde att byta förskola eftersom vi inte uppskattade tonen och dramatiken i mejlen. Det kändes heller inte rätt för oss att ha vårt barn på en förskola där rektorn är öppet emot vaccin i sociala medier.

Föräldrarna som VF pratade med menade att NN systematiskt hade ställt vårdnadshavare mot varandra, och på så sätt fått dem att känna sig ensamma i sina upplevelser.

I stället för att samla vårdnadshavare till möten, eller ens låta föräldrar prata med personal i verksamheten, hade rektorn uppmanat att ta upp eventuella funderingar i mejl till henne och hänvisat klagomål till ledningen, där alltså hennes man NA var skolchef.

Föräldrarna menade att den metoden bidragit till att de hade upplevt sig väldigt ensamma i sina tankar och känslor.

Ett konkret exempel hade varit att öppettiderna på ABC-förskolan fram till nyligt varit förhållandevis begränsade. Här hade verksamheten upplevts stänga 16.30 – trots att förskolan hade skyldighet att erbjuda förskola inom ramtiden vardagar 06.30-18.30.

Många föräldrar hade känt sig tvingade att hämta barnen senast 16.30.

– Och då har det inte varit att man kan komma 16.30, utan förskolan stänger 16.30. Så då ska man ha gått ut därifrån för då går personalen hem, sa en pappa.

Ett annat exempel, som flera föräldrar hade tagit upp, var att NN inför lov hade fått föräldrar att tro att “alla andra” skulle vara lediga för att på så vis påverka andra att också vara det.

– Det har alltid kommit med ett skuldbeläggande “vi har så klart skyldighet att erbjuda förskola under lovet, men då har vi ingen aning om vilken personal det blir eller ens vilka lokaler det kommer bli…”, sa en förälder.

Under pandemiperioden hade föräldragruppen till slut fått till ett möte med förskolepersonalen. Föräldrarna som VF pratat med upplevde att de höll sig sakliga när de framförde sina synpunkter som bland annat handlade om att de upplevt kommunikationen från förskolan allt mer hotfull och skuldbeläggande. Mottagandet, berättade en förälder, blev dock att personalen “agerade offer och slöt sig, nästan sektliknande”.

Dagen efter mötet hade alla vårdnadshavare fått ett brev uppsatt vid sina barns platser på förskolan. Ett brev där personalen hade framfört att de kände sig chockade och ledsna över “att sitta att ta emot så mycket negativt från er vårdnadshavare”. Att de kände olust och att de inte hade någon motivation och energi.

Brevet avslutades: “Era barn kommer inte märka av något men vi vill att ni ska veta hur vi mår.”

Av alla vårdnadshavare som VF hade varit i kontakt med var det bara AA som kunde tänka sig att prata öppet med namn och bild. AC och AB uppskattade att hon valt att göra det.

– AA har varit modig och vågat ta ställning för sitt barn. Hon har vågat ta striden.

Nu hade de en annan förskola där deras barn trivdes bra. Den ständiga oron över att ha gjort någonting fel, en känsla som de kunde gå med i långa perioder när de hade sitt barn på ABC-förskolan, var borta.

Genom att berätta vad de har upplevt ville AB och AC att folk utifrån skulle få en bredare förståelse för vad en “liten privat förskola” kunde vara.

– Små barngrupper och hem-miljö i all ära… Det är lätt att sälja in. Men jag tycker man bör veta om att det finns en baksida där. Håller de sig inom ramverket för lagar och regler kan de i stort sett agera på vilket sätt de vill. Och det tycker jag att man ska känna till, sa AB.

– Dessutom är rektorns man skolchef på en liten förskola, och de ska granska varandra. Ska ett företag, som drivs med kommunala pengar, få fungera på det sättet?

AC:

– Det är viktigt för framtida föräldrar att förstå att det finns en historia här med enorma problem. Och konfliktstrukturen har varit densamma under många år. Vad gör kommunen egentligen åt en sådan här dysfunktionell struktur, sa han retoriskt och avslutade:

– Jag tycker inte att det är värdigt att kommunen ska backa en sån typ av verksamhet.

VF hade varit i kontakt med NN, rektor på ABC-förskolan, för att be henne ge sin sida av saken. Hon hade valt att avböja kommentarer.

NN skrev i ett mejl till VF:

”På inrådan av mitt målsägandebiträde och advokat, Anders Olsson, kan inte jag uttala mig i frågan med anledning av den pågående polisutredningen om bland annat förtal av de vh kring det du vill skriva om.”

Fotnot: AB och AC heter egentligen något annat.

MO:s anmärkning: I samma publicering låg, efter ovanstående huvudtext, en ytterligare en artikel med ny rubrik:

Kommunen har inlett en riktad tillsyn på förskolan ABC-förskolan: ”Vi behöver titta på det”

Artikeln löd sammanfattningsvis:

B-orts kommun, som hade tillsynsansvar på ABC-förskolan hade – efter att flera vårdnadshavare lämnat in uppgifter – valt att inleda en riktad tillsyn på förskolan.

I en begäran om yttrande från förskolan sammanfattade kommunen de synpunkter som hade kommit in:

“Det gemensamma budskapet i uppgifterna är att det upplevs svårt att framföra synpunkter och kommunicera med förskolans ledning. Uppgiftslämnarna beskriver på olika sätt en ledning som går till försvar och där rektorn agerar anklagad eller personligt kränkt när vårdnadshavare framför sina åsikter.”

– Det är vårdnadshavare som förmedlat att de har slutat för att de upplevt att de inte nått fram, eller inte riktigt orkar framföra sina åsikter, sa CA, utredare på barn- och ungdomsförvaltningen.

– De verkar vara ärliga i det som de har framfört, även om några upplevs hårda i sina ord.

Det var också därför, menade CA, som barn- och utbildningsnämnden hade sett anledning att öppna ett ärende om riktad tillsyn på förskolan.

– Vi behöver titta på detta och ta reda på vad som ligger bakom och vad förskolan säger om de uppgifter som lämnats in. Det är klart att man inte ska känna sig rädd för att gå vidare med sina klagomål.

CA hade tagit del av dokumentationen som hade skickats in.

– Innan vi tagit del av huvudmannens yttrande går det inte att uttala sig om utredningens resultat. Om det finns saker som behöver justeras eller ändras på så är det något som utredningen får utvisa.

Att verksamheten var uppbyggd på så sätt att förskolechefen var rektorns man. Var det problematiskt på något vis?

– Alla huvudmän har samma uppdrag att förhålla sig till. Utredningar och klagomål ska hanteras sakligt och opartiskt. Det är inte ovanligt att man är få i en organisation. Även om det kan vara svårare är det inte något att säga något om så länge man kan hålla sina roller. Man har fått godkännande, och rätt till bidrag, på grund av att man är bedömd att ha förutsättningarna för att klara uppdraget.

Var det vanligt att kommunen gjorde riktad tillsyn?

– Både Skolinspektionen och kommunen kan få uppgifter från vårdnadshavare men det är inte alltid det startas en riktad tillsyn på grund av det. Men det händer. Jag har varit i B-orts kommun sex år nu och det har kanske gjorts den här typen av riktad tillsyn i snitt en gång per år ungefär, sa CA.

Anmälan

Uppgifter i artikeln var osanna, polisanmälan om falsk tillvitelse var upprättad. VF skrev om sitt journalistiska uppdrag:

“Så här jobbar Värmlands Folkblad med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik”.

Journalisten i fråga hade tagit del av de klagomål som artikeln byggde på, samt yttrandet från ABC-förskolan till kommunen angående klagomålen. Yttrandet nämndes inte i artikeln vilket ni menade innebar att den blev partisk. Att publicera innan ärendet var avslutat var ett sätt att skapa sensation.

Att du hade blivit uthängd med namn och bild (samt att journalisten använde en ljudupptagning som hon inte informerat om att hon gjorde), i sammanhang där det förekom rena lögner om din verksamhet, skadade inte bara dig som person, utan även din verksamhet. De uppgifter som publicerades var ensidiga och speglade endast en persons upplevelser av en situation som var betydligt mer komplex.

Att du på inrådan av målsägandebiträde valt att inte uttala dig handlade om att inte utpeka enskilda individers situation, samt att låta den pågående polisutredningen kring falsk tillvitelse samt hot från vårdnadshavaren ha sin gång. Du menade att journalisten frångått sina etiska regler och skapat en artikel som avsåg att skada dig som person och din verksamhet. I ditt yttrande till både B-orts kommun samt DO, framgick det vad som låg bakom de anmälningar som var gjorda mot den person som valt att framträda med namn och bild. Journalisten hade helt bortsett från detta och inte visat något intresse av att vara opartisk.

Du hade också fått information från andra föräldrar som kände föräldern (som tidigare haft barn på förskolan) som var med (anonymt) i artikeln, att den personen var vän med journalisten på tidningen och journalisten hade även, i egenskap av reporter på VF, gått in på förälderns och fruns privata sociala medier och gillat deras delningar av artikeln. Journalisten hade även gillat endast deras kommentarer i kommentarsfältet på VF:s Facebook-sida. Allt detta ansåg du ytterligare visade på partiskhet.

Du hade fått ett flertal mejl från folk som ifrågasatte tidningens artikel och sätt att ”granska” – det var ingen granskning, det var att ta del av kompisars påhittade påståenden och skriva om det – utan att lägga med något från ditt/förskolans yttrande.

Journalisten hade en vecka innan artikeln skrevs begärt ut handlingarna från B-orts kommun om ditt yttrande – och ändå valt att inte ta med det. Då föräldrarnas påhittade påståenden till kommunen, som även var med i tidningen, var polisanmälda för falsk tillvitelse, så menade ditt målsägandebiträde att du inte skulle kommentera eftersom journalisten ändå hade fått ditt yttrande från kommunen.

Det var inte bara du, utan många med dig, som hade upprörts över tidningens agerande i detta fall.

Medieombudsmannens bedömning

Inledning

Medieombudsmannen bedömer om du utsatts för en oförsvarlig skada vid en publicering. En sådan förutsätter att kränkande eller skadande uppgifter publicerats om dig, utan att det kunnat försvaras.

Försvarligheten ligger i om det funnits ett allmänintresse för ämnet, om din ställning varit sådan att du måste tåla kritiken, huruvida det funnits belägg för det publicerade uppgifterna samt om du som kritiserad part fått möjlighet att bemöta uppgifterna.

Först kan konstateras att VF ägnat omfattande utrymme åt att kritisera din verksamhet och din yrkesgärning. Skarp kritik riktas mot förskolan som du är rektor för, dess ledning, men också mot dig som person – hur du uppträder som rektor.

Hårda omdömen som att det upplevs att psykisk misshandel förekommer på förskolan, samt att föräldrar skam- och skuldbeläggs av förskolans ledning, finns med i publiceringen, och gällande dig som rektor skrivs att föräldrar är rädda för att hamna i obehagliga konflikter med dig – bland mycket annat.

Det står klart att du är utpekad med skadliga uppgifter. Frågan som återstår är om detta ändå kan anses vara försvarligt.

Allmänintresset och din ställning

Skolan och förskolan är grundläggande institutioner i samhället och det finns ett stort allmänintresse i att dessa bevakas av medierna. Påstådda missförhållanden på en förskola har också ett sådant intresse. Jag har således inget emot att VF valt att ta upp ämnet och granskat saken.

Som rektor för en förskola har man en offentlig ställning. Du har ansvar för barn, för offentliga medel och för att förskolans verksamhet bedrivs i enlighet med skollagen. I din yrkesroll får du tåla att medier granskar din verksamhet, att du namnges, och att journalister ställer frågor till dig.

Belägg för de publicerade uppgifterna

Medieombudsmannens uppgift är inte att avgöra vad som är sant eller falskt i en publicering. Jag kan alltså inte gå in och värdera huruvida den kritik som riktas mot dig och mot förskolan exakt stämmer eller inte. Det är upp till ansvarig utgivare hur ett medium ska vinkla sina artiklar och vad som ska lyftas fram. Jag tittar i stället på vilket underlag (belägg) mediet använt sig av för att publicera uppgifterna.

Där kan jag konstatera att mediet talat med en rad personer som har haft barn på förskolan. De berättar utförligt om hur de upplevt tiden på förskolan och kontakten med ledningen. En av dem ställer upp med namn och bild, övriga har valt att vara anonyma. Som stöd för publiceringen har mediet även den riktade tillsyn som kommunen valt att genomföra mot förskolan. Där uttalar sig kommunens ansvariga och bekräftar att flera föräldrar hört av sig med anklagelser mot ABC-förskolan.

Ur ett medieetiskt perspektiv finns därmed belägg för publiceringen.

Möjlighet till bemötande

Det är en medieetisk grundprincip att den som blir kritiserad ska få möjlighet att bemöta uppgifterna. Ju hårdare och mer omfattande kritik, desto mer ökar mediets krav på att erbjuda ett samtidigt och generöst bemötande. I det aktuella fallet handlar det om sådan hård och omfattande kritik.

Jag konstaterar efter att ha läst anmälan att du avböjt kommentarer och att en polisanmälan i stället lämnats in. Det framgår av ditt svar i artikeln. Det är helt upp till dig att välja den vägen. Men genom att göra så har du också avstått möjligheten att nyansera bilden och gå i svaromål gällande de uppgifter du anser är fel i publiceringen. Du hade då också kunnat peka på de yttranden som du nu håller fram i din anmälan.

Mediet har genom att be dig att kommentera uppgifterna uppfyllt sin skyldighet till ett samtidigt bemötande.

Det ska också sägas att när så hård kritik förekommer som i det aktuella fallet så går det att i efterhand begära ett genmäle hos mediet. Av anmälan framgår inte om en sådan begäran har gjorts.

Avslutningsvis

Till sist några kommentarer angående anmälans innehåll gällande reporterns agerande samt vad tidningen valt att inte ta med i publiceringen. MO tittar primärt på det som faktiskt har publicerats. Vad mediet valt att inte ta med i publiceringen och varför det valet gjorts ingår som regel inte i bedömningen. Det viktiga ur MO:s perspektiv är att, som ovan skrivet, anklagad part får möjlighet att svara på kritiken. Hur journalister agerar eller vilka relationer de har granskas inte av MO, utan av Svenska Journalistförbundets yrkesetiska nämnd (YEN).

Sammanfattningsvis: Du har utsatts för en tuff granskning och pekats ut med skadliga uppgifter. Det är förståeligt att du reagerat negativt på det. Publiceringen är ändå försvarlig eftersom det funnits ett allmänintresse av den, du har en sådan ställning att du får tåla att granskas, det har funnits belägg för de publicerade uppgifterna och mediet har givit dig möjlighet till bemötande. Ärendet skrivs därför av.

Ärendet hos Mediernas Etiknämnd

Anmälaren och tidningen har yttrat sig i nämnden och anfört sammanfattningsvis följande.

Anmälaren

Jag har personligen lidit oproportionerlig skada i förhållande till min funktion som rektor. Varken skolchef eller någon på huvudmannanivå har blivit tillfrågad att uttala sig Artikeln är inriktad på mig som person och beskriver mig på ett nedlåtande sätt och innehåller direkta felaktigheter och vilseledande information. Något journalisten med enkelhet kunnat få fram genom att läsa mitt yttrande som hon själv begärde ut från kommunen.

Jag hänvisade journalisten till verksamhetens skolchef och huvudman för att få uppgifter gällande det hon efterfrågade. Varpå journalisten säger, mycket bestämt, att det inte är intressant alls att prata med någon annan, det är endast mig hon har för avsikt intervjua.

Jag upplevde journalisten som allt annat än generös i sitt bemötande, och menar att min möjlighet att uttala mig i stort sett var obefintlig. Jag anser därmed att artikeln är ensidig och att jag inte getts möjlighet att kommentera händelserna på ett korrekt sätt. Artikeln framstår i media som en granskning – vilket jag inte blev upplyst om.

Tidningen

Rektorn erbjöds att medverka och svara på den kritik som flera föräldrar riktade. Rektorn avböjde dock att gå i svaromål, vilket vi beklagar, men det är inte vår sak att avgöra om en person vill tala ut i media eller inte. Vi erbjuder möjligheten, men kan inte avstå från att publicera bara för att vi inte får något svar från den berörda parten. Om rektorn själv hade förmedlat att någon person på huvudmannanivå hade varit bättre lämpad att uttala sig i ärendet så hade vi naturligtvis hörsammat det, men något sådant önskemål framfördes aldrig.

Kritikens natur gör att det är självklart att namnge verksamheten, eftersom det är få andra privata förskolor i kommunen och det finns en risk för utpekande av annan verksamhet än den aktuella. Eftersom verksamheten uppbär ersättning med offentliga medel är ett anonymiserande av verksamheten inte heller rimligt. Det gäller även för verksamhetens företrädare, som är offentliga personer som flera gånger tidigare förekommit i media.

Mediernas Etiknämnds bedömning

Mediernas Etiknämnd delar MO:s bedömning att det inte finns skäl att rikta medieetisk kritik mot Värmlands Folkblad.

I beslutet har deltagit Stefan Johansson ordförande, Andreas Ekström, utsedd av Svenska Journalistförbundet, Eva Burman, utsedd, av Svenska Tidningsutgivareföreningen, Carina Löfkvist, utsedd av Sveriges Tidskrifter, Ingrid Östlund, utsedd av Sveriges Radio, Nils Hanson, utsedd av Sveriges Television, Göran Ellung, utsedd av TV4, Kerstin Brunnberg, utsedd av Utbildningsradion, Sven Hagströmer, Magnus Ramberg och Arash Sanari representerande allmänheten.