Exp nr 97/2007 Sydsvenskan
En läkare hade namngivits i samband med att tidningen rapporterade om att åtal väckts. Nämnden ansåg att allmänintresset inte var så starkt att en namnpublicering var motiverad redan i anslutning till åtalet.
Publiceringarna
Under rubriken Doktor åtalas för storsvindel stod den 11 oktober 2006 att en läkare åtalats för bl a grova skatte- och bokföringsbrott. Läkaren, här kallad A., namngavs i artikeln. Där fanns också namnet på hennes privata specialistklinik och den stad där verksamheten bedrevs angivna. Enligt Ekobrottsmyndighetens stämningsansökan skulle A. mellan 1998 och 2004 ha undanhållit patientavgifter och ersättningar från Region Skåne på över två miljoner kronor. Hon skulle också ha gjort rekreationsresor på bolagets bekostnad. Nu riskerade hon enligt tidningen, förutom en rejäl skattesmäll, både näringsförbud och fängelse. Tidningen redogjorde även för en dom från länsrätten som gällde taxeringen av läkarens klinik. Kliniken hade redovisats som skattebefriad specialbyggnad. Länsrätten ansåg dock att byggnaden skulle taxeras som småhus.
Vidare stod att A. skyllde undanhållandet på bl a okunskap, stress och en oerhörd arbetsbörda. A. ville inte kommentera tidningens uppgifter.
Den 12 oktober 2006 gjordes en uppföljande publicering där läkarens advokat tillbakavisade misstankarna om brott. A. hade betalat tillbaka pengarna och överklagat. En kammaråklagare sade dock att återbetalningen saknade relevans. Brotten begicks när deklarationen lämnades in. Advokaten uttalade sig också angående upptaxeringen av kliniken.
Anmälan
Publiceringen anmäldes till Allmänhetens Pressombudsman (PO) av A. Hon hade inte fått bemöta kritiken och tidningens försök att kontakta henne hade inte varit tillräckliga. Tidningens rapportering i fallet var mer detaljerad än i liknande fall. Hon hade bl a hängts ut med namn, vilket var oförsvarligt. Det fanns inte något uppenbart allmänintresse som motiverade det. Publiceringen hade även skadat henne yrkesmässigt. Publiceringen innebar att hon hade behandlats som om hon redan dömts. Hon kände sig mycket kränkt. Anmälaren hävdade också att artikelns innehåll till övervägande del inte stämde överens med rubrik och ingress. Tidningen hade även sammanblandat olika händelser vilket gav intrycket att det rörde sig om samma mål.
Tidningens yttrande
Sydsvenskan svarade att en namnpublicering alltid föregicks av en ingående diskussion. Det fanns inga generella regler för vad som motiverade en namnpublicering. I det här fallet var det dock annars svårt att inte indirekt peka ut någon av de fåtal andra specialister med privatklinik verksamma i staden. Brottsmisstankarna var också intimt förknippande med yrkesutövningen. För vissa yrkesgrupper med förtroendeställning såsom läkare, fanns det ett berättigat allmänintresse att rapportera om misstänkta oegentligheter.
Beträffande den sammanblandning av händelser som anmälaren anfört svarade tidningen att den hade använt skattemyndighetens granskning av läkaren somunderlag för artikeln. Granskningen hade också lett till den i artikeln omskrivna länsrättsdomen och stämningsansökan från Ekobrottsmyndigheten.
Tidningen kunde inte avstå från en publicering, även om personen i fråga inte ville ge en kommentar. Dessutom ringde tidningen alltid upp dagen innan en publicering, för att ge vederbörande en ny chans att uttala sig. Läkaren ville inte bemöta uppgifterna, utan hänvisade till sin advokat. Det bemötandet publicerades dagen efter i tidningen.
Ytterligare korrespondens
A. inkom den 26 juni 2007 med ett yttrande till PO, där hon i stort riktade samma klagomål mot tidningen som tidigare. Publiceringen hade skadat henne både privat och yrkesmässigt, trots att åtalet inte var direkt kopplat till yrkes¬verksamheten utan gällde ett område som hon saknade kunskap om. Hon hade inte orsakat skada på någon patient eller felbehandlat någon.
Tidningen fick del av detta yttrande. A. återkom med en skrivelse.
PO:s bedömning
I beslut den 20 augusti 2007 anförde PO följande.
Vad PO har att bedöma är om enskilda har tillfogats oförsvarliga publicitetsskador genom det som skrivits om dem i tidningen.
Anmälaren har åtalats för att ha undanhållit en stor summa pengar från det allmänna. Pengarna hade en direkt koppling till anmälarens yrkesverksamhet då det rörde sig om patientavgifter och ersättningar från landstinget. Undanhållandet har bedömts som ekobrott, vilket har allmänintresse.
Jag konstaterar också att läkaren via sin advokat fick möjlighet att bemöta tidningens uppgifter. Tidningen återgav även skäl som läkaren anfört till sitt försvar. Även om jag kan förstå anmälarens känsla av utsatthet inför publiceringen av hennes namn i sammanhanget är min bedömning således att allmänintresset väger tyngre än publicitetsskadan.
Mot denna bakgrund anser jag inte att det finns tillräckliga skäl att rikta pressetiskt klander mot Sydsvenskan.
Överklagandet m.m.
A. överklagade PO:s beslut och anförde bl a att artikeln publicerats långt före saken behandlades i tingsrätt och man borde ha förstått att utgången kunde vara annorlunda och att man i förväg inte kan döma. Tidningen hade agerat både åklagare och domare.
Tidningen fick del av överklagandet.
Pressens Opinionsnämnds beslut
Nämnden bedömer allmänintresset i detta fall inte vara så starkt att det motiverat en namnpublicering redan i anslutning till åtalet. Nämnden finner att anmälaren därmed utsatts för en sådan publicitetsskada som skall föranleda klander. Tidningen har genom publiceringen brutit mot god publicistisk sed.