Nekad uppföljning

september 15 2009


Exp nr 74/2009 Gringo


 


Allvarliga anklagelser riktades mot en organisation som förmedlade adoptioner. Organisationen gavs knapphändiga möjligheter till samtidigt bemötande och nekades därefter ett bemötande i efterhand. Härigenom hade tidningen underlåtit att belysa saken tillräckligt allsidigt.


Publiceringen


I Gringo nummer 3 för 2008 publicerades under huvudrubriken Små barn, stora pengar flera artiklar som handlade om adoptioner från Argentina.


I ingressen stod att en skandinavisk organisation adopterat barn illegalt. Gringo hade följt spåren efter 13 barn som adopterats via norska Adopsjonsforum. Det man funnit var en mörklagd historia av mutor, diplomati, små barn och stora pengar.


Den första artikeln inleddes på följande sätt: ”En av Skandinaviens största adoptionsorganisationer har adopterat barn illegalt. I början av 1990-talet hämtade norska Adopsjonsforum barn från Argentina, trots att det sydamerikanska landet hade förbjudit internationella adoptioner. Flera år senare var ett av barnen fortfarande anmält som saknat i hemlandet.”


Argentina hade motsatt sig internationella adoptioner 1989, i samband med att FN:s konvention om barnets rättigheter antogs. Adopsjonsforum hade dock trotsat de nya lagarna.


En person som arbetade vid Argentinas inrikesdepartement och var landets främsta expert på adoptioner berättade att Adopsjonsforum hade försökt muta henne. – Jag blev uppringd av en kvinna som sa sig arbeta för Adopsjonsforum. När vi träffades sa hon att jag kunde få provision om jag underlättade adoptionerna, anförde hon. Kvinnan som ringt upp personen vid inrikesdepartementet visade sig vara en representant från den skandinaviska organisationen. – Det var en obehaglig situation. Tusentals argentinska föräldrar stod i kö för att adoptera både friska och svårt sjuka barn. Men Adoptionsforum verkade bara bry sig om att hämta barn åt skandinaviska föräldrar, fortsatte hon.


En namngiven domare var känd för sitt intensiva lobbyarbete för internationella adoptioner. 1990 hade Adopsjonsforum bjudit in den korrupte domaren till en konferens i Norge. Gringos reportrar hade tagit del av dokument från en utredning kring domaren. Denne hade ställts inför rätta för barnhandel 1992, i ett mål som gällde barn som adopterats till Norge och Italien. Domaren hade sedermera friats från misstankarna. Enligt Argentinas dåvarande barnombudsman, berodde den friande domen på domarens politiska kontakter.


– Den norska organisationen besökte många domare som de försökte övertyga, men de flesta ville inte samarbeta. Både domarna och norrmännen kände till lagen, sade barnombudsmannen. Adopsjonsforum hade även erbjudit andra domare resor till Norge, där de skulle få träffa den norske kungen.


Gringo hade fått ta del av dokument gällande de 13 barn som adopterats till Norge efter 1989. Bland dokumenten fanns Adopsjonsforums inbjudningar till argentinska domare samt brev undertecknade av organisationens dåvarande ordförande A (namnet angavs).


1998 hade den dåvarande argentinske konsuln i Oslo funnit att domstolar i Argentina förgäves bett norska myndigheter och Adopsjonsforum om rapporter över de adopterade barnens situation. Konsuln hade dessutom upptäckt att ett av barnen var anmält saknad av sin biologiske far. Vidare hade konsuln fått veta att de norska adoptivföräldrarna visste om att något fel begåtts och att de inte vågade åka tillbaka till Argentina.


Påföljande artikel i Gringo bar rubriken Adopsjonsforum svarar. Ingressen löd: ”A är mannen som drev på och är ytterst ansvarig för de illegala adoptionerna … Han förnekar inte de illegala adoptionerna.”


Enligt A hade norska myndigheter givit Adopsjonsforum tillstånd att adoptera från Argentina. Den dåvarande chefen för norska statens adoptionskontor sade dock att Argentina inte varit ett aktuellt land för adoption. En namngiven före detta norsk ambas¬sadör i Buenos Aires, menade att Adopsjonsforum kunde ha utnyttjat korrup-tionen i Argentina. – Får du ett nej från en domare kan du finna en annan, sade han.


A bekräftade att vissa argentinska domare tackat nej till samarbete med Adopsjons-forum. – Vi hade väl aldrig någon kontaktmed några centrala myndigheter. Och ingen sa att det var nödvändigt. Men i efterhand så skulle jag önska att vi aldrig hade flugit till Argentina, sade A. Adopsjonsforum hade låtit domare värdera vad som var bäst för det enskilda barnet. A trodde att norska adoptivföräldrar inte vågade åka tillbaka till Argentina eftersom de var rädda för att man skulle ta barnen ifrån dem.


Nästa artikel bar rubriken ”De behandlar barn som om de vore varor”. I artikeln intervjuades en namngiven psykolog, som arbetat som konsult åt Adopsjonsforum under början av 1990-talet. – A sade en gång att ”varför bråka om några argentinska barn, i Argentina bryr sig ingen om barnen”. Enligt psykologen hade Argentina dock en stor medelklass som stod i kö för att adoptera till och med svårt sjuka barn.


Gringo intervjuade också en amerikansk juridikprofessor som var expert på adoptionsfrågor. Professorn påpekade att även ideella organisationer kunde ha egna intressen och fungera som vinstdrivande företag. I ytterligare en artikel intervjuades en person från svenska Adoptionscentrum samt en person från Myndigheten för internationella adoptionsfrågor (MIA).


Anmälan


Publiceringen anmäldes till Allmänhetens Pressombudsman (PO) av Adopsjonsforum genom sin nuvarande direktör. Han anförde i korthet följande.


Artiklarna innehöll diverse sakfel och var spekulativa. Publiceringen var kränkande mot Adopsjonsforum och dess tidigare direktör, A.


Adopsjonsforum hade följt norsk och argentinsk lagstiftning. Policyn var att alltid arbeta för barnets bästa, i enlighet med FN:s barnkonvention från 1989.


Bakgrunden till de omskrivna adoptionerna var följande. Under år 1983 – 1992 hade Adopsjonsforum arbetat med förmedling av ett tiotal adoptioner från Argentina till Norge, med tillstånd från norska myndigheter. 1994 beviljade Statens Adopsjonskontor även tillstånd att fullfölja arbetet med påbörjade adoptioner. Adopsjonsforum hade haft en representant på plats i Argentina. Representanten hade fått fast månadslön och det fanns inga incitament att driva igenom så många adoptioner som möjligt för att tjäna pengar.


Under den tid Adopsjonsforum arbetade i Argentina hade det visserligen funnits ett politiskt motstånd mot internationella adoptioner, men lagstiftningen ändrades inte. Det var i hög grad upp till den enskilda domaren att avgöra hur adoptionsärenden skulle behandlas. Argentina ratificerade FN:s barnkonvention 1990 och den trädde i kraft i januari 1991, men med reservation mot delar av artikel 21. Ett förbehåll mot artikel 21 var dock meningslöst. Artikeln ålade inte ett land att verka för internationella adoptioner, utan uppmanade endast till att sådana adoptioner skulle ske med hänsyn till barnets bästa.


Adopsjonsforum valde att avsluta arbetet i Argentina sedan det uppstått en konflikt över hur adoptionsärenden följdes upp. Trots att vissa adoptionsärenden aldrig slutfördes i Argentina, efter det att barnen kommit till Norge, erkände de norska myndigheterna adoptionerna av hänsyn till barnens rättssäkerhet.


Anmälaren menade att artiklarna innehöll anklagelser och påståenden som inte kunde beläggas. Det stämde inte att Adopsjonsforum trotsat någon ny argentinsk lag eller att adoptioner till utlandet förbjudits. Argentina hade inte stiftat någon ny adoptionslag mellan åren 1971 och 1997.


Vidare stod att den i artikeln utpekade domaren var korrupt, trots att denne i domstol frikänts från anklagelserna. Det var fel att titulera den utpekade barnombudsmannen som sådan, denne hade egentligen varit ledare för en halvstatlig organisation. Påståendet om att Adopsjonsforum lovat argentinska domare att de skulle få träffa den norske kungen var löjligt. Det stämde inte heller att argentinska domstolar förgäves bett Adopsjonsforum om rapporter angående de adopterade barnens situation. Föreningen hade sänt en rad rapporter om barnen till Argentina.


Flera av tidningens rubriker saknade täckning i texten och hade endast använts för att fånga läsarnas uppmärksamhet. Skrivningen om ”Små barn – storapengar” indikerade exempelvis att det skulle ha förekommit stora betalningar i samband med adoptionerna från Argentina, vilket var felaktigt.


Dessutom hade Gringo använt sig av oetiska arbetsmetoder. De källor som tidningen pratat med hade inte fått reda på att de intervjuades eller att de kunde komma att citeras. Bl.a. kunde en person inte ens komma ihåg när han talat med tidningen och trodde att det var tio år sedan. Vidare hade Gringo underlåtit att svara på Adopsjonsforums begäran om att få in ett genmäle.


Tidningens yttrande


Gringo svarade sammanfattningsvis följande.


Gringo hade arbetat med publiceringen under lång tid och gjort mycket grundlig research. Artiklarna var således väl underbyggda och innehöll korrekta uppgifter.


Argentina hade förbjudit internationella adoptioner 1989, i och med att artikel 21 i FN:s barnkonvention inte ratificerades. Adoptionerna som Adopsjonsforum förmedlat var följaktligen olagliga. Organisationen hade saknat erforderliga tillstånd och samarbetat med korrupta domare, jurister och sjukvårdspersonal.


”Små barn, stora pengar” var en korrekt beskrivning av saken, det kostade mellan 100 000 och 200 000 kr att adoptera. Vidare rådde inget tvivel om att den utpekade domaren var korrupt, det hade flera högt uppsatta personer vittnat om och dessutom framgick det av en mängd artiklar i argentinska tidningar. Domaren hade personligen förmedlat adoptioner till Norge efter det att det blivit olagligt. Vidare påstods inte att Adopsjonsforum erbjudit resor till Norge och utlovat möten med den norske kungen, tidningen skrev endast att en person sagt att det florerade rykten om det.


Intervjun med A var korrekt återgiven. Denne hade faktiskt aldrig förnekat att Adopsjonsforum förmedlat adoptioner i strid mot argentinsk lag. Vidare framkom att A var medveten om att organisationen gjort fel.


De argentinska källor som tidningen talat med var tillförlitliga. Den person som av-slöjat att Adopsjonsforum erbjudit henne pengar för att genomföra adoptioner, var exempelvis chef för en avdelning inom det argentinska inrikesdepartementet som arbetade mot barnhandel.


Gringo hade varit intresserat av att publicera ett bemötande från Adopsjonsforum, men det var omöjligt. Organisationens svar var orimligt långt och gav ett förvirrat intryck. Adopsjonsforum hade dessutom vägrat svara på den grundläggande frågan om varför adoptioner förmedlats efter att det förbjudits, och inte heller kommenterat anklagelserna om mutor. Vidare hade Adopsjonsforums direktör haft möjlighet att uttala sig i debattinlägg på tidningens webbsida i anslutning till artiklarna.


Det fanns ingen anledning att klandra tidningen för dess arbetsmetoder. Journalisterna hade inlett samtalen med att presentera sig och berätta vad de arbetade med. Dessutom var de intervjuade personerna sådana som satt på höga poster i samhället, dvs. offentliga personer med vana att uttala sig i media. Det var svårt att tro att någon kunde ha tvivlat på att det rört sig om intervjusituationer.


Anmälarens kommentar


Adopsjonsforums direktör upprepade att Argentinas adoptionslagstiftning inte hade upphävts eller ändrats mellan 1971 och 1997. Gringos påstående om att Adopsjonsforum brutit mot en ny lag var således felaktig. Samtliga adoptioner som genomförts hade skett i enlighet med gällande bestämmelser. Först 1997 kom en ny adoptionslag i Argentina, men då hade Adopsjonsforum för länge sedan avslutat arbetet i landet.


Om lagstiftningen, trots allt, på något sätt inte hade följts var argentinska domstolar och myndigheter medansvariga för det.
Adopsjonsforum borde ha fått möjlighet att kommentera den kritik som framkom i artiklarna. Tidningen hade upprepade gånger lovat att den skulle publicera ett svar, men brutit löftet. Anmälaren hade skickat en begäran om genmäle till tidningen den 12 juni 2008, men inte fått någon uppföljning publicerad. Gringos kommentarer kring detta, bl.a. om att svaret var för långt, var inte godtagbart. Tidningen hade inte på något sätt försökt ta kontakt med Adopsjonsforum för att diskutera svarets omfattning. Gringo hade inte heller sökt upp organisationens representant, som anklagades för bestickning, eller dennas advokat för att få kommentarer. Detta trots att tidningars praxis var att låta en person som beskylldes för lagstridigheter få bemöta uppgifterna.


Vidare syftade skrivningen om ”Små barn – stora pengar” till att förmedla en bild av att Adopsjonsforum sysslade med illegala adoptioner och mutor, inte till ett påstående om att det skulle vara dyrt att adoptera.


PO:s bedömning


I beslut den 19 maj 2009 hänsköt PO ärendet till Pressens Opinionsnämnd med följande motivering:


Inledningsvis ska sägas att PO inte prövar frågor som rör journalisters arbetsmetoder. Sådana frågor kan prövas av Journalistförbundets yrkesetiska nämnd (YEN).


Gringo har rapporterat om adoptioner av argentinska barn till Norge under åren kring 1990. Frågor om adoptioner äger allmänintresse.


PO-anmälningar som rör företag, organisationer etc. – i detta fall Adopsjonsforum – prövas som regel enbart med avseende på frågor om rättelse eller genmäle, dvs. uppföljningar i efterhand.


I artiklarna riktas allvarliga anklagelser mot Adopsjonsforum. Det påstås att adoptioner förmedlats i strid mot gällande lagstiftning samt att organisationen arbetat med korrumperade domare och använt sig av mutor. I sammanhanget bör påpekas att tidningen beskrivit händelser som ligger 15-20 år tillbaka i tiden.


Det kan konstateras att tidningen och anmälaren har olika uppfattning om huruvida Argentina godkänt internationella adoptioner efter 1989. PO kan inte närmare utreda hur den argentinska lagstiftningen såg ut vid den aktuella tiden. Enligt uppgifter från Argentinas ambassad fanns det dock, under perioden, inte något lagstadgat förbud mot internationella adoptioner och en ny adoptionslag trädde i kraft först år 1997. Sakläget framstår som komplicerat och det var mot den bakgrunden viktigt att låta de olika sidorna komma till tals, särskilt som allvarlig kritik riktades mot en part.


Nuvarande företrädare för Adopsjonsforum gavs inte tillfälle att kommentera uppgifterna i publiceringen och uttalanden från Adopsjonsforums tidigare direktör, A, var kortfattade. Jag noterar att det heller inte är klarlagt när intervjun med A ägde rum.


Av betydelse för bedömningen är att Adopsjonsforum vänt sig till Gringo med en begäran om genmäle. Gringo har motsatt sig en uppföljning, med motiveringen att innehållet i organisationens svar var förvirrat och dessutom alldeles för långt.


Den allvarliga kritik som i publiceringen riktades mot Adopsjonsforum, om att organisationen skulle ha förmedlat illegala adoptioner, borde ha fått bemötas ytterligare i papperstidningen, utöver uttalandena från den tidigare direktören. Att organisationens genmäle inte ansågs möjligt att publicera i befintligt skick, innebär inte att Gringo kan undgå ansvar för att ett bemötande ej publicerades. Det förhållandet att tidningen ansåg Adopsjonsforums invändningar oklara är inget godtagbart skäl för att vägra publicera en uppföljning.


Sammanfattningsvis: Adopsjonsforum gavs knapphändiga möjligheter att samtidigt bemöta de allvarliga anklagelser som riktades mot organisationen och nekades därefter ett bemötande. Kritiken som framkom i artiklarna var av sådan karaktär att tidningen enligt min mening borde ha låtit Adopsjonsforum på något sätt komma till tals i en uppföljning. Gringo underlät således att belysa saken tillräckligt allsidigt och bör därför klandras.


Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd


Anmälaren har i en skrift kort kommenterat några punkter i PO:s beslut.


Tidningen har fått del av anmälarens skrift.


Pressens Opinionsnämnds beslut


Nämnden gör samma bedömning som PO och finner att tidningen ska klandras för att genom publiceringen ha brutit mot god publicistisk sed.