Det finns ett stort allmänintresse för granskningar av hur offentliga medel delas ut och används. Anmälaren har vid flera tillfällen erbjudits möjlighet att bemöta uppgifterna, men valt att avstå.
Norran, dnr. 24185, exp. nr. 57/2024
Mediernas Etiknämnds beslut
Mediernas Etiknämnd finner inte skäl till medieetiskt klander av Norran.
Genom beslut den 2 maj 2024 avskrev Allmänhetens Medieombudsman (MO) ett ärende avseende en anmälan mot Norran.
MO:s beslut hade följande lydelse.
NN har i en anmälan till Allmänhetens Medieombudsman (MO) riktat kritik mot Norran för fyra publiceringar:
- Föreningar misstänks lura till sig stora bidrag från myndigheter, publicerad den 24 februari 2024 (artikel 1),
- Oro bland anställda efter hot och påtryckningar, publicerad den 27 februari 2024 (artikel 2),
- Myndighet agerar efter Norrans avslöjande om fiffel, publicerad den 6 april 2024 (artikel 3), och
- Efter fiffel-granskning – även kulturdepartementet agerar, publicerad den 15 april 2024 (artikel 4).
Artiklarna publicerades även på norran.se.
Vad mediet publicerade
Artikel 1
Artikeln i sammanfattning
Av ingressen framgick att föreningar använt bilder från andra hemsidor, till synes förfalskade protokoll och flummiga redovisningar för att få stora bidrag från myndigheter. Fusket hade nu polisanmälts.
Enligt artikeln hade den romska föreningen Förening X i slutet av 2023 dragit tillbaka en bidragsansökan för ett romskt kulturcentrum, ROMSKT KULTURCENTRUM, på grund av jäv. Företrädarnas agerande påstods dock vara betydligt värre än så och fusk kunde ha pågått i flera år. Tidningen hade granskat tre romska föreningar (Förening X, Förening Y och Förening Z). Samma personer från Skellefteå florerade i ledningsposition eller som kontaktpersoner, framför allt i två av föreningarna.
Efter att begärt ut dokumentation kring ansökningar, redovisningar, beslut och mejlkonversationer hade tidningen hittat flera märkliga omständigheter. Det rörde sig bland annat om antal deltagare i en förstudie, uppgivna samarbeten, skillnader mellan samma protokoll som getts in till olika myndigheter samt varierande innehåll i verksamhetsberättelser.
Skellefteå kommun hade valt att polisanmäla de romska föreningarna.
Brottsrubriceringarna var grovt bedrägeri och urkundsförfalskning.
Vidare beskrevs olika myndigheters inställningar till föreningarnas ansökningar samt vilka kontrollåtgärder som de hade vidtagit. Flera myndighetsföreträdare intervjuades.
Ytterligare publicering på samma uppslag (ej anmäld)
På samma uppslag som artikel 1 publicerade tidningen en artikel med rubriken ”Nekar till fusk – anklagar Norran för att diskriminera”. Artikeln publicerades även på tidningens sajt. Den bestod bland annat av en intervju med NN, som i ingressen uppgavs vara företrädare för romska föreningar i Skellefteå. Den del av artikeln som handlade om hen löd enligt följande:
”Norran ringer upp NN eftersom Förening Y och Förening X har sin adress hos hen. Dessutom pekas hen ut av flera personer som Norran pratat med i granskningen som den person som de haft kontakt med.
På Linkedin utger hen sig för att vara ’romsk jämställdhetskonsult och sakkunnig inom romska integrationsfrågor på Förening Y’. Personer i hens närhet sitter i Förening X styrelse och hen var själv ordförande i föreningen i november 2023, enligt ett dokument.
Förening Z uppges ha samma telefonnummer i Skellefteå som Förening Y och NN har även flertalet gånger uttalat sig för romers räkning i Skellefteå.
Vi börjar med att fråga om jävet som gjorde att ansökan om att starta ett romskt kulturcentrum drogs in i december 2023.
Vad var det för jäv?
– Alltså jag vet inte någonting alls om det. Jag är inte insatt i det, säger NN.
Ni hade med NA i det här?
– Ja, man kan säga så här att vi frågar om råd och lite sånt av hen.
NN medger att hen varit delaktig i att skriva ansökan om pengar till ett romskt kulturcentrum.
Norran berättar att vi läst om bidragsfusket i Malmö, att vi tittat på föreningarna här och att vi hittat saker som ser märkliga ut.
Det står att ni skulle samarbeta med museet och Visit Skellefteå. Men det stämmer inte enligt dem. Hur förklarar du det?
– Naturligtvis, eftersom det här är i en etableringsfas så ska det byggas upp successivt. Och vi har ju haft samarbete med museet i Skellefteå tidigare. Vi har inte bedrivit projektet i den grad att vi skulle kunna säga att vi har alla samarbetspartnerna klara utan det är en process.
Vi berättar om vad vi sett kring protokollen.
Hur kan det komma sig att olika myndigheter fått olika protokoll från samma möte?
– Jag kan inte uttala mig om det då jag inte är insatt i det, säger NN.
Är du inte insatt i Förening Y?
– Jag är insatt i organisationen men jag är inte insatt i frågan.
Vi såg också att det gjordes en enkät inför det romska kulturcentrumet med olika bud på hur många personer som medverkade i enkäten 900 eller 3 000. Hur förklarar du det?
– Det beror på om man bara räknar Västerbotten. I Västerbotten är det 900 som deltagit.
Hen förklarar att de egentligen inte ska gå utanför Västerbotten, men att de diskuterat frågan med personer i de övriga tre norra länen.
NB, som presenterade analysen, enligt protokoll (arbetet med sammanställningen gjordes inom Exploratoriet enligt hen) minns inte den exakta geografiska avgränsningen. Men enligt analysen till enkäten så ingick även andra län i den lägre siffran.
NN uppskattar det finns fyra till fem tusen romer och resande i de fyra nordligaste länen. Och i Skellefteå tror hen att det bor 300 till 400 romer och resande – minst. Skellefteå kommun har dock bara kommit i kontakt med 30–40 romer här.
Din roll i föreningarna, Förening Y och Förening X, vad är den?
– Informatör och konsult.
Du är inte ordförande?
– Nej.
I ett protokoll från Förening Y framgår dock att hen är ordförande under perioden 2020–2024.
Norran försöker få fram vem som är ansvarig i Förening Z men NN svarar att det ’råder sekretess’ på uppgifterna.
Många personer i protokoll och andra dokument tycks inte vara folkbokförda i Sverige. Kan du förklara det?
– Nu förstår jag inte frågan. Du ställer så konstiga frågor.
Norran förklarar vad vi sett i handlingarna och att personer som uppges inte finns i några offentliga register.
– Det är många som är finska medborgare och andra medborgare. Den romska gruppen i Sverige består av sextio olika grupper. Så att vissa har medborgarskap i sitt eget land.
Varför ska de då ta del av föreningsstöd?
– Varför inte?
Det är svenska skattepengar.
– Jo, men nu är det så att de byggt det ideellt. De har inte lön eller liknande. Det är ideellt arbetande personer.
Men de får ju stöd för olika insatser som riktar sig till den gruppen.
– Det är inte de som får, det är organisationen som får.
Känner myndigheterna till att det är personer från andra länder som får pengar?
– Ja, i och med att de finns i Sverige och arbetar i Sverige så, jag antar det. Inte vet jag.
Hen tillägger:
– Vet du vad, dina frågor är så diskriminerande så att jag tackar och har inga fler kommentarer.
Sedan lägger hen på luren.
(…)
Norran sms:ade NN och bad om att få ställa fler frågor per telefon. Vi har även mejlat frågor till hen. Hen har inte återkopplat. Vi ville bland annat ställa frågor om vad pengarna går till samt kring deras redovisningar.”
Längst ner i artikeln fanns en ruta i vilken tidningen motiverade varför man hade valt att namnge NN. Motiveringen löd:
”NN är den person som benämns som företrädare och även förekommer i nyckelpositioner i föreningarna. För att inte misstänkliggöra andra föreningar och personer bland de finska romerna har vi valt att namnge hen och föreningarna. NN är i sin roll som företrädare även en makthavare i sin grupp.”
Artikel 2
Artikeln i sammanfattning
Av ingressen framgick att politiker och tjänstepersoner på myndigheter hade utsatts för påtryckningar att agera enligt romska företrädares önskningar. Några hade upplevt det som hot och trakasserier.
Enligt artikeln hade flera myndighetspersoner, som ville vara anonyma, berättat för tidningen att de utsatts för påverkan från representanter för finsk-romska föreningar och att de fått märkliga mejl. Ett par upplevde det som indirekta hot. Det fanns personer som hade valt att säga upp sig på grund av påtryckningarna.
Påtryckningarna kom från flera olika håll, bland annat från flera kvinnor, men flera intervjuade personer nämnde särskilt NN. Hen skulle till exempel ha ”förmedlat” kontakt mellan romska och resandes organisationer och en tjänsteperson. Andra personer hade fått direkta och indirekta hot från organisationer via mejl eller fått dem förmedlade via NN.
Längst ner i artikeln fanns en ruta med rubriken ”Vill inte svara”. Den löd i sin helhet:
”Sist vi ringde NN för en intervju lade hen på luren efter några frågor. Norran ringer åter upp det nummer NN uppgett i mejl till kommunen för att ställa frågor om de påståenden som riktas mot hen. Frågor har även skickats till hens mejladress. Men nu svarar en kvinna. Hon uppger att det inte alls är NN:s telefonnummer. Hen bara lånar mobilen när hen är på besök. Nu har hon inte sett till hen på länge, trots att vi nyligen intervjuade hen. Vi får därför inga fler kommentarer från NN.”
Artikel 3
Artikeln i sammanfattning
Av ingressen framgick att föreningen Förening X hade polisanmälts för bidragsfiffel och att den utpekade företrädaren NN hade sparkats från sin post som ledamot i en expertgrupp.
Enligt artikeln hade NN tillfälligt entledigats som ledamot i en styrgrupp vid Institutet för språk och folkminne (Isof). Anledningen var uppgifterna om en utredning av eventuella oegentligheter gällande hur bidragsmedel hade hanterats i föreningar där NN hade eller tidigare hade haft en ledande roll. Enligt myndigheten skulle entledigandet löpa under den tid som utredningen pågick.
Artikel 4
Artikeln i sammanfattning
Av ingressen framgick att även kulturdepartementet hade agerat på uppgifterna i tidningens granskning.
Enligt artikeln hade kulturdepartementet tagit kontakt med Isof samt Länsstyrelsen i Stockholm för att ställa frågor om hur dessa hanterat bidrag till de utpekade organisationerna.
På frågan om hur departementet såg på härvan kring de romska föreningarna och NN svarade kommunikationschefen att det var viktigt att skattemedel användes på det sätt de var avsedda och att det var bra att media och myndigheter granskade bidragsärenden.
Vidare berättade kommunikationschefen att en organisation NN företrädde vid tillfällen hade bjudits in till samråd med Regeringskansliet, eftersom organisationen fått statliga bidrag från Länsstyrelsen. Enligt Länsstyrelsen hade man inlett en granskning angående Förening Y, och samtliga organisationer som fått statsbidrag 2023 skulle snart inkomma med redovisningar om hur bidragen hade använts.
Tidningen hade sökt NN.
Anmälan
NN har gett in ett omfattande material i samband med sin anmälan. MO har tagit del av det i sin helhet. Följande är en kort sammanfattning av vad NN huvudsakligen gjort gällande.
Hen hade i flera publiceringar systematiskt svartmålats och hängts ut. Hen hade porträtterats som kriminell och anklagats för allvarliga brott, till exempel trakasserier och olaga hot mot kommunala tjänstemän och politiker. Det rörde sig om ett karaktärsmord. Inte ens dömda brottslingar publicerades vid namn.
Artiklarna innehöll även direkta faktafel. Det stämde inte att hen var företrädare och ansvarig för de omskrivna föreningarna. Hen varken satt i styrelser, hade juridiskt ansvar eller beslutanderätt i någon av föreningarna. Hen hade varit tydlig med att hen var konsult och kultur-tolk och att hen arbetade med föreningarna på uppdrag. Hens engagemang låg i att förklara och hjälpa till med att förstå rättigheter, men det innebar inte att hens uppgift var att fatta beslut.
I en av publiceringarna visade tidningen en liten del av ett protokoll från Förening X där det stod att hen var ordförande. Hen hade dock bara varit mötesordförande på mötet, hen var inte styrelseordförande i föreningen.
Tidningens underlag bestod av anonyma anmälningar samt påståenden och felaktiga uppgifter, inte konkreta domar eller fällningar. Det saknades bevis eller verifierbar dokumentation till stöd för vad de anonyma intervjupersonerna hade påstått om hen. Tidningen hade även varit subjektiva i sin kontakt med berörda företrädare i kommunen.
Skellefteå kommun hade återkommande kritiserats av det romska civilsamhället för sin bristfälliga hantering av minoritetspolitiken. Det gick att ifrågasätta om det, på olika sätt och hos olika grupper och aktörer (inte bara kommunen), fanns intressekonflikter som låg bakom rapporteringen.
Tidningen hade varit partisk och medvetet spelat på hens etnicitet. Granskningen hade präglats av en antiziganistisk och stereotypisk bild av romer som grupp. Genom sin rapportering hade tidningen undertryckt och tystat ner en hel etnisk grupp, vilket var i strid med grundläggande journalistiska principer.
Hen hade inte bemötts på ett rättvist och sakligt sätt. Vidare var det svårt att bemöta anonyma källor som inte var verifierade. Vad särskilt gällde artikel 2 hade hen inte fått möjlighet att bemöta anklagelserna mot hen. Det telefonnummer tidningen hade försökt nå hen på var inte registrerat i hens namn. Numret användes av flera personer inom det romska civilsamhället och var inte avsett för privata samtal. Den kvinna som hade svarat upplevde samtalet som obehagligt. Journalisterna, som hade sagt att de ringde från Norran, ville inte identifiera sig och hade ifrågasatt henne.
På grund av artiklarna hade hen lidit både psykiskt och ekonomiskt, och anhöriga till hen hade blivit fysiskt påhoppade. Hens person och trovärdighet hade angripits och hens anseende och möjligheter i samhället hade skadats.
Medieombudsmannens bedömning
Vad MO prövar
MO:s uppgift är att pröva om en artikel orsakat anmälaren en oförsvarlig publicitetsskada, och om mediet i så fall ska klandras för den.
De uppgifter som publicerats om anmälaren är negativa. De kopplar dels till hens roll inom de brottsmisstänkta föreningarna, dels till påståenden om hens personliga agerande. Det står klart att hen genom dessa uppgifter orsakats en publicitetsskada.
För att mediet ska klandras krävs dock, så som konstaterats ovan, att skadan varit oförsvarlig. Inom ramen för den bedömningen aktualiseras frågor om allmänintresse, anmälarens ställning, tidningens belägg/underlag samt rätten till bemötande. Prövningen omfattar emellertid inte frågor om journalisters arbetsmetoder, till exempel påstådd partiskhet. Sådana kan i vissa fall bedömas av Journalistförbundets Yrkesetiska nämnd (YEN).
Artikel 1
Det finns ett stort allmänintresse för granskningar av hur offentliga medel delas ut och används. Om det rör sig som systematiska felhanteringar (överlagda eller inte) är det relevant att dessa granskas av medier och att företrädare för föreningarna får stå till svars.
Vad gäller anmälarens ställning har det framkommit att hen haft en position i offentligheten, bland annat som utsedd expert och som involverad i påverkansarbete i romska frågor. Hen har dock hävdat att hen inte är företrädare för någon av de omskrivna föreningarna, och att hen därmed inte haft en sådan position att det varit motiverat av tidningen att identifiera hen med namn.
MO prövar som regel inte vad som är sant eller falskt. Det som bedöms är om mediet har haft ett tillräckligt underlag (belägg) för rapporteringen. I detta fall är frågan om det finns belägg nog för att koppla anmälaren till de föreningar artiklarna handlar om.
Tidningens redogörelse i denna del ger inte otvetydiga svar. Så som jag uppfattar det hänvisas till exempel inte till några offentligt registrerade uppgifter om företrädare för organisationerna.
Som underlag använder tidningen i stället information man fått till sig från intervjupersoner som berättat att de varit i kontakt med anmälaren, tillsammans med dokumentation i form av adressuppgifter, handlingar och protokoll. Enligt anmälarens egen utsaga framgår också att hen var delaktig i att skriva ansökan om bidrag till det föreslagna centret. Sammantaget får detta anses utgöra acceptabelt underlag för att bedöma att anmälaren haft insyn och tillräcklig koppling till föreningar som berörs i artikeln. Jag har mot denna bakgrund alltså inte någon invändning mot att tidningen valt att i sammanhanget namnge anmälaren.
Vidare har de frågor som ställts till anmälaren varit relevanta och i de redovisade svaren framkommer anmälarens uppfattning om sin roll i föreningarna. Att anmälaren valt att avsluta intervjun innebär inte att hen ur ett medieetiskt perspektiv nekats möjlighet att bemöta anklagelserna. Av artikeln framgår även att tidningen försökt nå anmälaren för att ställa ytterligare frågor.
Artikel 2
Också vittnesmål från myndighetspersoner och politiker som upplever sig påverkade och hotade har ett stort allmänintresse.
Tidningen har i mångt och mycket byggt sin rapportering i denna del på anonyma källor. Även om det finns många beaktansvärda skäl för att en källa vill vara anonym, ställer användningen av sådana källor krav på mediet: Finns det flera källor som talar i samma riktning? Finns det annat, till exempel skriftligt underlag som kan styrka uppgifterna?
Enligt min bedömning finns det i detta fall ett antal källor och underlag som talar i samma riktning. Sett till vad som konstaterats ovan om anmälarens ställning i stort är tidningens redogörelse för dessa också något hen haft att tåla.
Däremot hade det varit bra om anmälaren fått möjlighet att bemöta vad som sagts om hen, gärna direkt i samma publicering. När det rör sig om allvarliga påhopp bör tidningen göra extra ansträngningar för att erbjuda ett sådant bemötande. I detta fall framgår att tidningen både per telefon och mejl försökt få tag på anmälaren på nytt. Trots det anmälaren fört fram om hur telefonsamtalet gick till, är det min uppfattning att mediet gjort tillräckligt för att ge hen möjlighet att komma till tals.
Artikel 3 och 4
Dessa två artiklar är en del av en uppföljande rapportering om konsekvenserna av tidningens granskning. Deras huvudsakliga innehåll är myndigheternas reaktioner och åtgärder som vidtagits. Om anmälaren framgår bland annat att hen tillfälligt entledigats som ledamot i en styrgrupp, men artiklarna innehåller inga andra tillkommande uppgifter av skadlig karaktär.
Även när det gäller granskningar av allmänintresse bör en tidning beakta att också mängden uppföljande artiklar kan vara problematisk för en utpekad person. Min bedömning är dock att dessa artiklar håller sig inom ramen för vad som är medieetiskt acceptabelt.
Sammanfattningsvis
Jag har förståelse för att anmälaren reagerat på publiceringarna om hen. Sett till allmänintresset för rapporteringen, vad som framkommit om hens ställning, tidningens belägg och de möjligheter som givits till ett bemötande är min sammantagna bedömning dock att det inte är fråga om en oförsvarlig publicitetsskada. Mot denna bakgrund skrivs ärendet därför av.
Avslutningsvis vill jag upplysa om att den som har synpunkter på en publicering kan vända sig till ansvarig utgivare med önskan om korrigeringar av felaktigheter eller att få komma till tals. Det är sedan upp till utgivaren om några sådana korrigeringar ska göras eller inte. I det aktuella fallet tycks det dock finnas en misstro gentemot tidningen. Jag kan i vissa sådana fall vara behjälplig, om personer som anser sig utsatta för en publicitetsskada vill ha stöd i att framföra synpunkter till mediet. Det går bra att höra av sig till MO för att diskutera eventuell kontakt med tidningen.
Ärendet hos Mediernas Etiknämnd
Anmälaren har överklagat MO:s beslut och sammanfattningsvis anfört följande. Anmälaren är inte företrädare för föreningarna, hen är endast konsult och kulturtolk. Det är styrelsen för respektive förening som är ansvarig, inte anmälaren. Tidningens publiceringar är bristfälliga på flera olika sätt. De innehåller en felaktig namnpublicering och anmälaren har inte fått tillräckliga möjligheter till bemötande. Dessutom är innehållet är kränkande och innebär ett integritetsintrång. Vidare brister publiceringarna i saklighet och opartiskhet och det finns en grov obalans i rapporteringen.
Tidningen har anfört bland annat följande. Norran har kunnat belägga anmälarens ansvar och indirekta inblandning i de romska föreningarna via myndigheters dokumentation. Hen har pekats ut av flera källor som kontaktperson för föreningarna, både nu och historiskt. Norran har sökt kontakt med anmälaren inför varje publicering genom de kontaktvägar som hen själv anmält till Skellefteå kommun. Norran har valt att namnge anmälaren eftersom allmänintresset är så stort och för att motverka ryktesspridning.
Mediernas Etiknämnds bedömning
Mediernas Etiknämnd delar MO:s bedömning att det inte finns skäl att rikta medieetisk kritik mot Norran.
I beslutet har deltagit ordförande Kristina Svahn Starrsjö samt Martin Schori, utsedd av Publicistklubben, Hanna Nyberg, utsedd av Svenska Journalistförbundet, Hermine Coyet Ohlén, utsedd av Sveriges Tidskrifter, Alice Petrén, utsedd av Sveriges Radio, Thomas Nilsson, utsedd av Sveriges Television, Kajsa Stål, utsedd av TV4, Robert Hårdh, Laura Hartman, Gertrud Åström, Karin Johannesson och Per Lyrvall, representerande allmänheten.