Norrköpings Tidningar och nt.se klandras av Pressens Opinionsnämnd

maj 24 2019



Norrköpings Tidningar och nt.se publicerade hösten 2018 flera artiklar om arbetsmiljön på en av Sveriges mest anrika idrottsklubbar. Ett antal före detta anställda framförde i artiklarna kritik mot klubbens ledning och mot anmälarens ledarskap. Kritiken innehöll även nedsättande åsikter om anmälarens karaktär som var svåra att försvara sig mot. Nämnden anser att även om tidningen nyanserat bilden är det inte tillräckligt för att lindra den uppkomna publicitetsskadan. Tidningen klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.





Norrköpings Tidningar och nt.se, exp. nr. 29-30/2019, dnr. 18364/18373





Pressens Opinionsnämnds beslut





Pressens Opinionsnämnd klandrar Norrköpings
Tidningar och nt.se för att ha brutit mot god publicistisk sed.





_______________





Genom beslut den 30
oktober 2018 hänsköt Allmänhetens Pressombudsman (PO) ett
ärende avseende
en anmälan mot Norrköpings Tidningar och nt.se till Pressens
Opinionsnämnd.





PO:s beslut hade följande lydelse.





Bakgrund





Den 5 september 2018 publicerades på webbplatsen nt.se flera artiklar
om arbetsmiljön i X-klubben [idrottsklubb angiven]. Artiklarna publicerades
den 6 september 2018 i Norrköpings
Tidningar. Nedan återges publiceringarna i pappersupplagan och rubrikerna till
nätpubliceringarna i de fall de skiljer sig åt.





Tidningens förstasidesrubrik var Personal flyr från X-klubben efter stort
missnöje
.





Inne i tidningen var rubriken Under ytan gror missnöjet med X-klubbenledningen.
Rubriken på nt.se var De vittnar om
problemen hos X-klubben
.





X-klubben var en av Sveriges mest
anrika idrottsklubbar och ett av regionens starkaste varumärken. Klubben hade
efter SM-guldet [årtal angivet] hållit sig kvar i toppen av allsvenskan och två
år i rad presenterat starka bokslut.





På ytan var det en välmående
klubb, men samtidigt slutade många sina tjänster i föreningen och dess tre
bolag: Bolaget A, B och C [bolagsnamn angivna]. Bolagen skötte bland annat
försäljning, marknadsföring, restaurang och gym.





Tidningen hade pratat med tolv
personer som lämnat X-klubben. Flera av dem var kritiska till arbetsmiljön och
hur [titel angiven] X [namn angivet] utövat sitt ledarskap under de senaste årens
omorganisation.





”Han är ingen bra ledare, utan är väldigt hård. Det gör att det blir
lågt i tak och precis tyst. Alla tassar på tå. Arbetsglädjen försvinner”
,
sade en person som hade arbetat länge för X-klubben.





Medarbetaren sade att X var
kompetent i många avseenden, men att han inte borde ha något personalansvar.





”Han kan bli svart i synen om någon har en annan åsikt. Han drar sig
inte för att skälla ut folk offentligt, utan verkar gilla att göra det. Han ska
inte ha med folk att göra. Han förnedrar och misstänkliggör människor.”





En annan tidigare anställd, som
lämnat en central tjänst i X-klubben, berättade att X ständigt påpekade hur
mycket hen kostade klubben och ifrågasatte vad hen gjorde för nytta.





”Jag tycker inte att man ska gå på medarbetare som en ekonomisk
belastning, men känner att det ofta är hans ingång. Han är extremt
konfliktorienterad och aggressiv. Följden är att man bli ledsen, arg, besviken
och känner sig kränkt.”





De tidigare anställda sade att X-klubbens
ordförande A [namn angivet] och styrelsen i över ett och ett halvt år hade
vetat om att många anställda farit illa på grund av X, och att dessa varit på
väg att säga upp sig. De var besvikna på att varken A eller styrelsen hade
agerat tidigare, trots att ledningen i andra fall sett till att klubbdirektörer
snabbt fått sluta när det hade kommit fram kritik.





Enligt A hade sedan januari 2017
cirka 15 personer, bortsett från spelare och ledare, lämnat sina fasta
anställningar. Dessutom hade omkring ett tiotal personer, som haft vikariat
eller provanställningar, slutat.





Flera av dem hade haft
nyckelpositioner i verksamheten, som ekonomichefen, verksamhetschefen för Bolaget
B och den säkerhetsansvariga. De lämnade alla sina jobb under våren 2017.





Uppsägningarna hade fortsatt och
flera centrala tjänster stod vakanta. Bland annat medie- och
kommunikationsansvarig, marknads- och försäljningschef och verksamhetschef för
gymmet.





De tolv tidigare anställda ville
vara anonyma eftersom de hade stor respekt för de kollegor som arbetade kvar.
De gick också fortfarande på matcherna och ville klubbens bästa. Samtidigt
ansåg de att problemen måste komma fram för att de inte skulle växa sig så
stora att de slog tillbaka mot föreningen.





De hade slutat av olika orsaker,
men majoriteten sade att avhoppen berodde på X. Han hade tidigare bland annat
arbetat som [titel angiven] i A:s bolag, innan han rekryterades som [titel
angiven] i november [årtal angivet].





En tidigare mångårig medarbetare
på X-klubben sade att X hade samma attityd mot personalen som ledningen hade
haft under de senaste åren.





”Han går på som en ångvält. Det existerar inget arbetsmiljöarbete som
det ska finnas, enligt lag, och personalpolitiken är under all kritik. Jag stod
ut länge och älskade mitt jobb, men kom till ett vägskäl då jag inte kunde vara
kvar längre.”





Flera andra tidigare anställda var
kritiska till att ledningen varken gjorde någon anmälan till Arbetsmiljöverket
eller polisen när B [namn angivet], som tidigare var säkerhetsansvarig, fick ta
emot dödshot. En tidigare anställd sade:





”Det är nästan mobbning att inte anmäla så allvarliga hot.”





Mikael Bernhardsson på
Arbetsmiljöverket var kritisk till att hotet inte hade anmälts. Allvarliga
olyckor och tillbud skulle anmälas till verket, och VD hade
arbetsmiljöansvaret. Alla arbetsplatser skulle också ha en plan för hot och
våld.





Fackförbundet Unionen hade
medlemmar som arbetade för X-klubben, men det fanns varken någon klubb eller
arbetsmiljöombud på arbetsplatsen. Unionen kände till att det hade funnits
brister i arbetsmiljön.





” – Jag har träffat X och pratat om arbetsmiljön. Han insåg att det var
ett stort arbete och skulle överväga att koppla på en konsult eller anställa
någon för att se till att de får ett systematiskt arbetsmiljöarbete”
, sade Lena
Sundbom, ombudsman på Unionen i Linköping.





Johan Brolin på Svenska
ledargruppen hade gjort en kartläggning av arbetsmiljön hos X-klubben och sade
att X varit drivande i arbetet med arbetsmiljön.





Trots arbetsmiljöarbetet vittnade
de tidigare anställda om att de hade fått utstå vredesutbrott från X:s sida.
Det hade exempelvis handlat om att personalen velat ta ut kompensationsledigt
efter att ha jobbat många timmar i sträck.





Ledningens linje var att
kompensationsledighet skulle tas ut i anslutning till övertidsarbetet, men
flera vittnade om att det oftast var omöjligt eftersom de hade arbetsuppgifter
som måste utföras. När de senare försökte spara övertiden och ta ut en
sammanhängande ledighet fick de nej.





En person, som tidigare haft en
chefsposition, hade 300 timmars övertid innestående när hen slutade. En
arbetsinsats som hen aldrig fick ersättning för.





”Jag jobbade inte övertid för min egen skull, utan jag gjorde det för
att det var nödvändigt för verksamheten.”





Två personer berättade att de och
flera andra anställda blev vittnen till när en medarbetare blev utskälld av tre
chefer. Utskällningen skedde i ett rum intill kontorslandskapet, men alla
utanför rummet hörde vad som sades.





”Det känns som att gå tillbaka till 1930-talet när tre personer går på
en inför en hel arbetsgrupp. Jag sade då till min chef att jag inte tyckte det
var okej. Det var jag och en till som sade ifrån. Efteråt blev hela
personalgruppen inkallad till ett möte och då fick vi två som sagt ifrån en
tillrättavisning av X.”





Enligt tidigare anställda var den
dåliga arbetsmiljön och den höga personalomsättningen känd bland sponsorer och
företag som klubben samarbetade med.





De tidigare anställda sade också att de många bytena av klubbdirektör och marknadschef hade lett till problem. Sedan B [namn angivet] fått sparken i slutet av 2013 hade ingen suttit på posten mer än ett och ett halvt år. X hade dock varit kvar något längre som [titel angiven]. Den 8 augusti hade hans roll ändrats. Han lämnade föreningen och skulle vara [titel angiven] i bolagen.





Flera som lämnat X-klubben ansåg
att de många chefsbytena hade lett till att de anställda inte fått det stöd de
behövde.





”När man jobbar för X-klubben är man utsatt, eftersom många utifrån har
åsikter om allting och inte drar sig för att kritisera verksamheten. Därför behöver
man stöd och uppmuntran från styrelsen och chefen, men istället landade
kritiken alltid hos personalen. Ledningen tar inget eget ansvar.”





Flera anställda menade att
styrelsen i åratal hade offrat personalvården och arbetsmiljön. De undrade
bland annat varför det inte fanns en personalavdelning.





”Vad är de ute efter när de så uppenbart inte värdesätter personalen
och verksamhetens välmående under så pass lång tid. Är de bekväma med att låta
det fortsätta så? Vinner de själva något på att låta det bero eller är de bara
rädda för att ifrågasätta A och X”
, sade en tidigare anställd.





I den intilliggande artikeln ”Ansvaret faller tungt på styrelsen” intervjuades
företagsledaren C [namn angivet], som i flera säsonger jobbat för X-klubben. På
nt.se var rubriken Han lägger ansvaret
på X-klubbens styrelse
.





Han hade upplevt hur kritiken mot
ledarskapet vuxit och kände till att medarbetare som hade arbetat för X-klubben
mått dåligt. Han ansåg att ansvaret för den höga personalomsättningen föll
tungt på styrelsen. Han sade att X levererat det styrelsen kunnat förvänta sig
och att föreningen behövt hans egenskaper.





C sade också att han tänkte att
det fanns andra personer som hade bättre förutsättningar än X, när det gällde
att få folk att trivas.





På nästa uppslag i tidningen fanns
rubriken A försvarar [titel angiven].
Nätversionen av artikeln hade rubriken A
försvarar kritiserade chefen
.





A hade reagerat starkt på
tidningens granskning av orsakerna till den höga personalomsättningen i X-klubbens
företag. Han tyckte att det var en ”smutsig
form av journalistik”
, men han var medveten om att X i vissa fall
uppfattades som väl rak och hård.





A uppgav bland annat att X lyckats
med sin uppgift, att organisera föreningens struktur och rutiner. Det hade
varit ett svårt uppdrag som de ansåg att X lyckats med. Varken han eller
styrelsen ansåg att det hade förelegat något ledarskap som ”påkallat extraordinära insatser”.





I en intilliggande artikel med
rubriken ”Att vara tydlig är inte att
vara elak”
intervjuades X. På webbplatsen var rubriken X-klubbenchefen bemöter hårda kritiken.





X hade inte varit medveten om
kritiken mot hans ledarstil. Han tyckte inte heller att personalomsättningen
hade varit hög med tanke på den omorganisation som hade genomförts.





” – Vi har haft en personalomsättning på 15-20 procent bland fast
anställda, om man bortser från spelare och tränare. Vår bedömning är att det är
ganska lite egentligen när man har genomfört en stor omorganisation.”





Föreningen X-klubben och dess
bolag hade totalt 85 heltidsanställda och 300-400 timanställda personer. Av de
heltidsanställda jobbade 50-55 personer inte i den idrottsrelaterade
verksamheten, utan med bland annat marknadsföring, evenemang, restaurang och
gym. Av dessa hade 15 personer slutat sedan januari 2017, enligt X-klubbens
ekonomiavdelning.





Många tidigare anställda hade berättat
att de slutat på grund av X:s ledarstil. Själv kände han inte till kritiken:





” – Det har inte kommit någon information mig till handa. Inte heller
till verksamhetscheferna eller till facket har det kommit någon information om
att någon ska ha farit illa eller liknande på grund av mig. För mig blir de här
anonyma påståendena från före detta anställda ganska märkliga.”





Han tyckte att de som hade haft
kritik borde ha framfört sina synpunkter till sin närmaste chef, till honom
eller till styrelsen.





Tidningen frågade: Vad säger du om kritiken mot din hårda
ledarstil? Kan det ha varit så att de inte framförde sitt missnöje för att de
var rädda för dig?





” – Jag kan inte bemöta de påståendena, eftersom de inte kommit mig
till handa. Men är det så att någon har farit illa på grund av mig är det
fruktansvärt tråkigt.”





A har svarat oss att han pratat med dig om att du varit ”väl
rak” i din kommunikation vid vissa tillfällen. Vad säger du om det?





” – Det är klart att jag är rak i min kommunikation om det handlar om
oegentligheter eller om något har brustit. Men att vara tydlig och rak är inte
samma sak som att vara elak.”





Hans uppdrag som [titel angiven]
hade gått ut på att vända föreningen från att ha varit en ideell förening till
att bli en effektiv företagsorganisation. Det hade varit ett tidsbegränsat
uppdrag. Varken han själv eller styrelsen hade vetat hur lång tid det skulle
ta. Styrelsen ansåg nu att hans uppdrag var slutfört.





Omorganisationen handlade bland
annat om att skapa ordning och reda. X hade också tagit initiativ till att
bygga upp ett systematiskt arbetsmiljöarbete och sett till att få kontroll över
ekonomin. Enligt honom fanns det stora problem med den ekonomiska styrningen
och det försvann mycket pengar eftersom det var mycket kontanter i omlopp.





Han hade genom uppföljning,
skärpta rutiner och inventeringar fått svinn av öl att försvinna. Även
souvenirförsäljningen hade fått nya rutiner.





”- Rutiner för allt det här saknades och det är anledningen till att
jag fick en koncernroll och idag gör våra medarbetare ett fantastiskt arbete.”





X hade försökt bryta upp det
informella ledarskap som varit en kultur i föreningen och bolagen.





”- Det har jag haft att tampas med i omorganisationen. Det är ett antal
människor. Flertalet jobbar inte kvar här idag av olika anledningar.
Anledningarna är nog lika många som de som har slutat.”





Viss personal hade motsatt sig
hans beslut att införa en kontantfri arena. Han kunde dock konstatera att de
efter första matchen slagit kassarekord, och att snittintäkterna ökat per
besökare sedan kortterminaler infördes överallt.





Artikeln illustrerades med en bild
på X.





På samma uppslag, under rubriken Därför granskar vi arbetsmiljön hos X-klubben,
kommenterade chefredaktören Mats Willner och publishern Anna Lindberg i en
krönika hur tidningen resonerat kring publiceringen.





Anmälan





X anmälde publiceringarna till
Allmänhetens Pressombudsman (PO). I tidningen hade hans namn och bild
publicerats tillsammans med grova anklagelser från anonyma, före detta
anställda.





Anklagelserna hade inte tidigare
kommit honom, verksamhetschefer på X-klubben, facket eller styrelsen
tillhanda. Istället för att ta upp det internt, hade de tidigare anställda
valt att gå till tidningen efter att de slutat. Anklagelserna var inte
korrekta, och det var svårt att bemöta anonyma påhopp.





Tidningens svar





Utgivaren för Norrköpings
Tidningar, Anna Lindberg, och utgivaren för nt.se, Nils Olausson, svarade
gemensamt på anmälan.





X-klubben hade under de senaste
åren utvecklats från att vara en idrottsförening till att bli en koncern med
ett flertal sportsliga och kommersiella verksamheter. Det var en anrik klubb,
en ansedd arbetsgivare och samarbetspartner samt bedrev en verksamhet som
berörde många Norrköpingsbor. X-klubben var således en aktör av stort
allmänintresse.





15 anställda hade sagt upp sig
under de senaste 18 månaderna. Idag stod flera nyckelpositioner vakanta.
Redaktionen hade under en längre tid fått tips om att avhoppen berodde på
arbetsmiljön i företaget och på ledarskapet, främst X:s ledarskap.





Tidningen hade intervjuat tolv
före detta medarbetare som gav samstämmiga uppgifter om bristerna i
arbetsmiljön och i ledarskapet hos X. Samtliga hade valt att vara anonyma.
Främst för att de värnade om sina kollegor, men också för att de fortfarande
gick på matcher.





De tolv personerna hade haft olika
roller inom X-klubben, både på chefsnivå och som medarbetare. Detta redovisades
i texten. Att det var samstämmig kritik ansåg tidningen var ett tungt vägande
skäl till att publicera delar av kritiken. Samtliga citat var direkt återgivna
från intervjuer med källorna, som också fått läsa formuleringarna innan
publicering. Ingen kritik kom från annat håll än från de tolv tidigare
anställda.





Kritiken mot X kunde delas in i
några återkommande teman, som också redovisades i texten:





  • hård ledarstil och aggressivitet,
  • offentliga utskällningar,
  • brist på systematiskt arbetsmiljöarbete (X
    underlät bland annat att anmäla ett dödshot mot en anställd),
  • utebliven övertidsersättning,
  • upplevelse att vara en ”ekonomisk belastning”,
    och
  • oförståelse för medarbetares utsatthet i en
    offentlig verksamhet.




Den samstämmiga kritiken hos det
stora antalet källor tillsammans med det synnerliga allmänintresse som X-klubben
utgjorde, innebar att tidningen ansåg att det var befogat att publicera
kritiken.





I enlighet med god publicistisk
sed hade X fått komma tills. Han fick svara på kritiken, som han hävdade inte
kommit honom tillhanda. Han fick också beskriva sitt uppdrag och sin situation.
Det framgick tydligt att han haft i uppdrag att förändra verksamheten på flera
sätt. I artikeln framgick också att han arbetat med att få ordning på ekonomin,
svinn, den informella ledarstrukturen och organisationen.





När det gällde arbetsmiljön
hävdade han att han inte hade fått någon information. Samtidigt hävdade två av
tidningens källor att två personer som sagt ifrån om ledningens hårda stil fått
en ”tillrättavisning” av X. Ord stod mot ord, och tidningen hade återgivit
båda sidorna i publiceringen.





Tidningen hade även publicerat en
intervju med en namngiven företagare, en före detta sponsor till X-klubben, som
bekräftade kritiken och kommenterade den. Företagaren påpekade att ansvaret för
arbetsmiljön inte bara låg på [titel angiven], utan även på styrelsen och
ytterst på styrelsens ordförande.





Styrelseledamöterna hade hänvisat
till A som in sin tur försvarade X. A hänvisade också till att han haft samtal
med X om att kommunikationen varit ”väl
rak”
.





Flera av källorna uppgav att
styrelsen känt till arbetsmiljöproblemen under en längre tid. A sade att ”min bild har varit att det ej
föreligger/förelegat ett ledarskap som påkallat extraordinära åtgärder”
.
Även styrelseordföranden hade således fått ge sin bild. Både A och X framförde
också att personalomsättningen inte kunde ses som särskilt hög.





Tidningen ansåg att det var en omfattande och noggrann publicering där samtliga inblandade parter fått möjlighet att komma till tals. Frågorna hade ställts rakt och tydligt, och det fanns inga insinuationer i publiceringen. Däremot korrekt återgivna citat. Med hänvisning till allmänintresset kring X-klubben, den samstämmiga kritiken och att tidningen berett plats för utförligt bemötande från [titel angiven] och styrelseordförande hade tidningen hållit sig till god publicistisk sed.





Anmälarens kommentar





X anförde sammanfattningsvis
följande:





Den bild tidningen givit av
föreningens utveckling i svaret var i stort korrekt. Det var inte konstigt att
det uppstod slitningar i en omorganisation, utan det var en naturlig del av
processen. Personer kunde under en sådan process känna sig både besvikna och
svikna. Detta borde tidningen väga in vid publiceringen.





Tidningen hade återkommande
rapporterat om arbetet, och cirka en månad innan de anmälda artiklarna
publicerades rapporterat om att hans tjänst var under avveckling. Tidningen
måste ha insett att han skulle få svårt att få nytt arbete. Artikeln och dess
utformning med krigsrubriker hade på ett effektfullt sätt satt honom ur spel på
arbetsmarknaden.





Att tidningen i krönikan
försvarade publiceringen var ett kvitto på att tidningen visste att det var en
kontroversiell publicering.





Tidningen hade okritiskt
publicerat anonyma anklagelser med mycket grova angrepp på hans person blandat
med direkta faktafel. De obekräftade uppgifterna framstod som sanning.





I artikeln stod att 15 personer
sagt upp sig och att flera nyckelpositioner var vakanta. Dessa tjänster ingick
i de 15. Tidningen fick det att framstå som att ytterligare
tillsvidareanställda avslutat sina anställningar, vilket var felaktigt.





Senare i artikeln skrev tidningen
att ”uppsägningarna har fortsatt och
flera centrala tjänster står vakanta”
. Även i detta fall ville tidningen få
det att framstå som att det var fler än de 15 som hade slutat.





Tidningen fick det vidare att
framstå som att de tolv före detta medarbetare som intervjuats tillhörde de 15
som avslutat sina anställningar. Det arbetade flera hundra personer, bland
annat behovs- och säsongsanställda, inom föreningen.





Han hade inte kunnat gå in på
detaljer om vilka skäl som fanns till att medarbetare slutat. Han hade dock,
genom att beskriva verksamheten och de problem som funnits, försökt klargöra
att det kunde finnas andra skäl till att vissa personer fått sluta.





De teman som tidningen återgav i
sitt svar var värdeomdömen som intervjupersonerna samstämmigt skulle ha lämnat
om honom. Att samtliga lämnat samma omdömen kunde också innebära att de hade
pratat ihop sig.





De före detta medarbetarna hade
arbetat länge tillsammans och kände varandra privat, vissa hade släktband med
varandra eller arbetade på samma arbetsplats. De hade sannolikt alltjämt
kontakt med varandra. Tidningen borde ha frågat sig om det kunde finnas andra
skäl till kritiken.





Han kunde acceptera kritik mot sin
ledarstil. Tidningen hade emellertid onyanserat och oemotsagt publicerat
uttalanden som utmålade honom som en psykopat. Uttalandena innehöll förtal av
honom som person och syftade uppenbarligen till att utmåla honom som
klandervärd.





Anmälaren gav exempel på tre citat
ur artikeln som han vände sig emot.





”Han kan bli svart i synen om någon har en annan åsikt. Han drar sig
inte för att skälla ut folk offentligt, utan verkar gilla att göra det. Han ska
inte ha med folk att göra. Han förnedrar och misstänkliggör människor.”





”Jag tycker inte att man ska se på medarbetare som en ekonomisk
belastning, men känner att det ofta är hans ingång. Han är extremt konfliktorienterad
och aggressiv. Följden är att man bli ledsen, arg, besviken och känner sig
kränkt.”





”Det är nästan mobbning att inte anmäla så allvarliga hot.”





Det var subjektiva bedömningar som
inte ifrågasattes av tidningen, och som han inte hade fått bemöta. Han
ifrågasatte också om det var i allmänhetens intresse och nödvändigt för att
belysa problem med ledarstilen att publicera citaten.





Han hade fått frågan om varför
hotet inte polisanmälts, och då svarat att det var före hans tid som [titel
angiven]. Under hans tid som [titel angiven] hade inga hot framförts. Det var
tvärtom under hans tid som [titel angiven] som föreningen initierat ett
systematiskt arbetsmiljöarbete. Detta hade tidningen informerats om. Trots
detta publicerade tidningen följande citat:





”Han går på som en ångvält. Det existerar inget arbetsmiljöarbete som
det ska finnas, enligt lag, och personalpolitiken är under all kritik. Jag stod
ut länge och älskade mitt jobb, men kom till ett vägskäl då jag inte kunde vara
kvar längre.”





Han hade inte fått försvara sig
mot de citat och personliga uppfattningar om honom som tidningen publicerat.
Han hade endast fått de frågor som framkom i intervjun.





Den intervjuade företagsledaren
bekräftade inte de grova personpåhoppen i sin intervju. Denne hade uttalat sig
nyanserat och utan bedömningar av hans person.





Tidningens uppgifter hade inte
bara skadat honom, utan även hans familj.





Ytterligare skriftväxling





Tidningen framförde bland annat följande:





X beskrev att han hade tagit skada
av publiceringen. Detta måste vägas mot allmänintresset. Tidningen vidhöll att
allmänintresset var betydande. Dessutom var X som [titel angiven] ytterst
ansvarig för verksamheten.





Det framgick tydligt att flera av
de anställda som slutat haft nyckelpositioner, bland andra ekonomichef,
verksamhetschef och säkerhetsansvarig. De hade lämnat sina jobb våren 2017.
Sedan hade uppsägningarna fortsatt. Ingenstans hävdades att fler än 15
tillsvidareanställda slutat.





Av tidningens tolv källor hade
elva varit tillsvidareanställda och en hade haft ett längre vikariat. Tidningen
hade bedömt varje källas trovärdighet och bedömt att trovärdigheten var hög med
tanke på deras tidigare positioner i X-klubben och insyn i verksamheten.
Källorna hade oberoende av varandra kommit med påfallande samstämmig kritik.
Tidningen ansåg att kritiken därmed var väl underbyggd och rimlig att
publicera.





Tidningen hade fått ytterligare
information som stärkte kritiken, men av olika skäl valt att inte publicera.
Den hade således gjort ett medvetet och tydligt urval.





X hade intervjuats i två timmar. I
texten återgavs av utrymmesskäl inte varje fråga, men kritiken var tydligt
framförd i publiceringen.





Angående hot mot säkerhetschefen
stod det i artikeln att flera tidigare anställda var kritiska till att
ledningen inte anmält det. Det påstods inte att X var ensamt ansvarig, utan
kritiken bestod i att han hade ”samma
attityd som ledningen haft under de senaste åren gentemot personalen”
.





Säkerhetschefen hade mottagit
flera hot innan X blev [titel angiven], men då han satt i X-klubbens styrelse.
Även sedan han tillträtt hade säkerhetschefen mottagit hot. Inte vid något
tillfälle, varken under tidigare [titel angiven] eller X:s ledarskap, hade
hoten anmälts.





Anmälaren anförde att tidningens yttrande inte tillförde något i sak. Han vidhöll att artikeln innehöll förtal av honom samt att han utmålades som klandervärd och som ett monster.





PO:s bedömning





Förekomsten av arbetsmiljöproblem
är en viktig samhällsfråga. X-klubben är en omtyckt förening och en
arbetsgivare som i olika omfattning sysselsätter hundratals anställda. Denna
verksamhet har X som [titel angiven] varit ansvarig för.





Mot bakgrund av X:s roll i
föreningen och bolagen får han acceptera att han namnges då kritik riktas mot
hans yrkesutövning.





När en person namnges och denne
kan komma att drabbas negativt av det som skrivs är det emellertid av vikt att
tidningen intar en ansvarsfull hållning, till exempel i val av citat från
anonyma källor.





I artikel och rubrik framgår att
kritiken även riktades mot hela X-klubbens ledning. När det gäller citatet om
att det var mobbning att inte anmäla hoten mot säkerhetschefen, framgår det av
artikeln att det är ledningen som kritiseras. Det är således inte X personligen
som avses.





Av publiceringarna framgår också
att den omorganisation som X lett varit omfattande och att den inte varit
friktionsfri. Han får stöd i att han agerat på det sätt som styrelsen givit
honom direktiv för av styrelseordföranden och den intervjuade företagsledaren.
Det framgår således att det kan finnas flera olika anledningar till att
medarbetare slutat och deras missnöje.





I artikeln Under ytan gror missnöjet med X-klubbenledningen finns det dock uppgifter
som är pressetiskt problematiska. Det rör de uppgifter som handlar om X:s
person och karaktär.





En tidigare medarbetare säger i
artikeln att X är kompetent, men också att ”han
drar sig inte för att skälla ut folk offentligt, utan verkar gilla att göra
det”
och ”han förnedrar och
misstänkliggör människor”
.





I båda fallen är det uppgifter som
är klart misskrediterande för X. Den intervjuade personen har gjort en
bedömning av X:s person, som denne svårligen kan försvara sig mot.





Det finns visserligen i artikeln
uppgift om att X givit två personer en tillrättavisning inför personalgruppen
och att han fått vredesutbrott då personal begärt kompensationsledigt. Men
detta kan inte anses motivera att han karaktäriseras som att han gillar att
skälla ut personer, eller att han förnedrar och misstänkliggör sina
medarbetare.





En annan tidigare medarbetare, som
berättar att X ifrågasatte vilken nytta hen gjorde i verksamheten, uppgav att X
är ”extremt konfliktorienterad och aggressiv”.





Särskilt beskrivningen av honom
som ”aggressiv” är svår att bemöta.
Det är också en bedömningsfråga, där olika personer kan ha olika
uppfattningar.





Det finns sällan något särskilt
starkt allmänintresse som motiverar publicering av denna typ av svepande och
nedsättande uppgifter, som är svåra att försvara sig mot.





I intervjun med X framkommer
uppgifter som gör att bilden av vilka orsaker som ligger bakom
personalomsättningen nyanseras. Han får också frågor om sin ledarstil och att
han kan vara ”väl rak” i sin
kommunikation. Han får dock inga frågor om särskilda händelser, exempelvis
tillrättavisningen, eller de uppgifter om hans person som publicerats.





Bilden har således nyanserats. Men
det är inte tillräckligt för att det ska anses lindra publicitetsskadan av de
klart misskrediterande uppgifterna om hans person. För detta bör tidningen
klandras.





Ärendet hänskjuts till Pressens
Opinionsnämnd, PON.





Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd





Både tidningen och anmälaren har yttrat sig i
nämnden.





Pressens Opinionsnämnds bedömning





Pressens Opinionsnämnd instämmer i PO:s bedömning att tidningen ska klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.





_______________





Ledamöterna Clas Barkman och Magnus Alselind var av skiljaktig mening och
anförde följande.





Mot bakgrund av de arbetsmiljöproblem med bland annat stor
personalomsättning som funnits inom X-klubben var det självklart att
Norrköpings Tidningar rapporterade om hur klubbledningen hanterade detta. Det
var då rimligt att citera före detta medarbetare trots att några av omdömena
från deras sida om anmälaren både var känslomässiga och grova.





Precis som PO finner vi att det i intervjun med anmälaren i
NT framkommer uppgifter som gör att bilden av vilka orsaker som ligger bakom
personalomsättningen nyanserats. Sammantaget gör vi dock en annan bedömning än
PO och anser att anmälarens ledande ställning i X-klubben gör att han får
acceptera den kritik som framförs i NT och att tidningen frias från pressetiskt
klander.





Suppleanten Nils Funcke, som inte deltog i beslutet, anslöt sig till denna
skiljaktiga mening.