Ämnet har ett stort allmänintresse, mediet har haft belägg för sina uppgifter och anmälaren har erbjudits möjlighet att få komma till tals.
Norrtelje Tidning, dnr. 25270, exp. nr 89/2025
Mediernas Etiknämnds beslut
Mediernas Etiknämnd finner inte skäl till medieetiskt klander av Norrtelje Tidning.
Genom beslut den7 juli 2025 avskrev Allmänhetens Medieombudsman (MO) ett ärende avseende en anmälan mot Norrtelje Tidning.
MO:s beslut hade följande lydelse.
NN har till Allmänhetens Medieombudsman anmält ett antal publiceringar i Norrtelje Tidning. Dessa är:
- NA [förnamn angivet] berättar om de sexuella övergreppen (förstasidesrubrik), publicerad i papperstidningen den 29 april 2025. Insidesrubriken löd NA berättar: ”Först nu förstår jag hur sjukt det var” (publicering 1)
- Podden Krimstad, avsnittet NA: ”Det var så mycket skam i det sexuella”, publicerad på norrteljetidning.se den 29 april 2025 (publicering 2)
- Tingsrättsdom som gav eko i hela landet publicerad i papperstidningen den 30 april 2025. Insidesrubriken löd: Unik dom i Sverige – professorn: ”Blev väldigt bra i rätten” (publicering 3)
- Ett vittnesmål om det svåra med relationsvåld, publicerad i tryck den 2 maj 2025 (publicering 4)
- Listan: Männen som dömts för våldtäkt i X-ort, publicerad på norrteljetidning.se den 13 maj 2025 (publicering 5)
- Filmteam följde dramat i rätten kring idrottsprofilen, publicerad på norrteljetidning.se den 15 maj 2025 (publicering 6)
De flesta publiceringar har förekommit såväl i papperstidningen som på sajten. MO har ovan angivit den publiceringsform som NN bifogat i sin anmälan.
Vad mediet publicerade
Publicering 1
Artikeln var stort utgjord på förstasidan med bild på NA, och den upptog sedan fyra helsidor inne i tidningen. I publiceringen förekom en puff till podden Krimstad om fallet ”NA och relationsvåldet”. Artikeln var också vinjetterad ”Krimstad”.
Ingressen
”Förhållandet som började som en spännande flirt, slutade med konstant övervakning och dagligt sexuellt våld.
Gärningsmannen har i dag suttit av sitt fängelsestraff och är fri, men för NA [för- och efternamn angivet] har en ny vardag blivit verklighet.
– Det ständiga eftervåldet förföljer oss. Han ger sig aldrig, säger hon.”
Brödtexten
”Deras relation inleddes väldigt snabbt. De träffades via nätet och tanken var att han bara skulle vara en flirt och en extra krydda till det trevliga Svensson-livet hon levde med sin dåvarande man i en röd villa på landet utanför X-ort [ortsnamn angivet].
Men han var karismatisk. Självsäker. Han tog henne med storm och hon lät sig svepas med. Bara några månader senare var de ett par och när hennes skilsmässa gick igenom flyttade hon in i hans hus de veckor hon var barnfri.
– Han satte mig på en piedestal som om jag var den enda som fanns i hela världen. Han sa väldigt smickrade saker om hur fin och vacker jag var och hur mycket jag betydde för honom. Hela relationen inleddes väldigt snabbt. Och det är väl en av de största saker jag kan ångra idag. Att jag inte bromsade och tänkte efter vad jag själv ville, utan bara åkte med, säger hon.
Det har nu gått tre år sedan hennes dåvarande sambo greps misstänkt för att ha utsatt henne för grov kvinnofridskränkning och våldtäkter i flera års tid. Ärendet fick mycket uppmärksamhet – dels för det omfattande sexuella våld som gärningsmannen hade använt, men främst då det var första gången som normaliseringsprocessen fick stort utrymme i en fällande dom.
Med facit i hand säger NA att den psykiska nedbrytningsprocessen började redan något halvår in i deras relation. Första gången de hade oskyddat sex blev hon gravid och han ville genast att hon skulle göra abort. Men när dom kom till sjukhuset kunde hon inte genomföra aborten.
– Då rusade han ut ur rummet och åkte till jobbet. Sen ringde han och terroriserade mig hela dagen, samtal på samtal, vilket slutade med att jag bara låg i tårar. Till slut säger han ’Om du älskar mig ska du bevisa det genom att göra den här aborten.’
Några timmar senare gjorde hon som han ville.
– Men när jag sedan åkte hem till honom och berättade att det var gjort, så ångrade han sig, säger hon.
Vartefter tiden gick skulle hon lära sig att det var så han fungerade. Det spelade egentligen ingen roll vilket beslut det handlade om. Bara han var den som fick bestämma.
Samtidigt började han begränsa hennes umgänge. Hon säger att han fick henne att välja bort sin familj och sluta umgås med sina vänner, särskilt de som sade emot honom.
– Han fick mig att ha dåligt samvete för att jag valde fel. Som att jag träffade en kompis på min födelsedag när vi hade så mycket att göra där hemma. Han fick det alltid att låta som att jag var omogen i mina beslut. Det var alltid jag som gjorde eller tänkte fel. Aldrig han, säger hon.
Sen kom våldet. Men inte som regelrätta slag. I stället började han tänja på gränserna för vad som var okej när de hade sex.
– En dag när jag kom hem hade han bjudit dit en annan kvinna som hade med sig en blå Ikea-kasse full med BDSM-leksaker. Han hade fått för sig att vi skulle testa det. Så han fick våldet att bli som BDSM-sex, säger hon.
Samtidigt som en del av henne tänkte att mycket i deras relation var sjukt och knäppt, så sa hon inget till någon.
– När han gjorde så här konstiga grejer, så berättade man inte om det för släkt och vänner. Det var en oerhört stor skam i det sexuella, säger hon.
När paret fick sitt första gemensamma barn hade de också flyttat in i ett nybyggt hus där mannen hade installerat övervakningskameror. Han sa att det var mot inbrottstjuvar, men snart märkte NA att de också hade ett annat syfte.
– Han ringde en dag när jag satt i soffan och ammade. Han tyckte att jag hade suttit där för länge. Så då visste jag att han satt och tittade på mig genom kamerorna. Jag hade nästan känt det på mig, men tänkte samtidigt att så illa kan det ju inte vara. Men så var det.
Hon berättar detaljrikt och utan filter. Hur hennes sambo förmådde henne att skriva under olika slags kontrakt på att hon bara var hans, medan han fick träffa andra. Hur hon gick med på olika slags sexuella aktiviteter för att hålla honom nöjd. Hur hon till och med tatuerade in hans namn på sin kropp som ett bevis på att hon var hans ägodel.
– Om jag hade sagt emot honom eller gjort något som han ogillade så bestraffade han mig med slag när vi hade BDSM-sex.
Hon säger att hon anpassade sig, Backade undan. Undvek att säga emot tills hon nästan inte ens fanns där. I BDSM-sex används vanligtvis så kallade stopp-ord för att bryta spelet, men enligt NA hade de orden en motsatt effekt på hennes sambo.
– När han hade slagit jättemycket på rygg, rumpa eller bröst och jag bad honom att inte slå där – så gjorde han det för att jag sa nej till just det. När jag försökte sätta gränser blev det alltid värre. När jag gjorde motstånd eller försökte säga nej, så blev det alltid värre. Så jag slutade att sätta gränser, säger hon.
Parallellt rasade också hennes ekonomi.
– Han låg i vårdnadstvister med sin före detta och skyllde hela tiden på det, så det blev jag som betalade för allt tills mina pengar var slut. Sen fick jag be honom om pengar och utföra olika sexuella tjänster för att kunna köpa mat till barnen. Det kunde vara saker som att gå med på trekant med en tjej utan att tjafsa eller att suga av honom varje kväll. Vid ett par tillfällen bjöd mannen också in en sexköpare som hon skulle tillfredsställa.
Efter nio år, våren 2022, brast det och när hon träffade en kompis satte hon ord på sina tankar: ’Kan inte någon bara göra något?’
– Då hade allt eskalerat så mycket och jag fasade inför sommarlovet. Jag visste inte om jag skulle överleva. Kommer han att göra något, kommer jag att ta mitt liv, säger hon.
– Då var det våldtäkter hela tiden. Jag hade gps på mig när jag var utanför hemmet och var kameraövervakad hemma. Han begärde ut mina telefonlistor varje månad och checkade av dem så allt stämde. Jag hade inga fria vägar. Han tog min mobil två, tre gånger om dagen och kollade att jag inte skrev till någon jag inte borde skriva till. Han kunde dyka upp på jobbet när som helst. Ekonomin var i botten. Han hade fått mig att skriva över huset på honom. Och det här ständiga hotet om att han skulle ta barnen och dra. Så jag såg ingen utväg, säger hon.
Då visste NA inte att en av hennes tjejkompisar redan hade gjort en polisanmälan och att polisen hade dragit igång en omfattande utredning.
Två månader senare kallades hon till socialkontoret. Hon trodde att mötet skulle handla om en orosanmälan mot barnen, men efter en stund vände en socialsekreterare upp ett kollegieblock mot henne. På blocket stod det ’Är du avlyssnad?’ Hon tvekade i ett par sekunder. Sedan började hon trevande att berätta om sin vardag. Under tiden åkte polisen och grep hennes sambo på Z [typ av arbetsplats angiven] där han jobbade som Y [yrkestitel angiven].
Nästa gång de såg varandra var i rättegångssalen ett drygt halvår senare.
– Jag var rädd för vad jag skulle känna när jag såg honom igen. Skulle jag känna dåligt samvete, skuld, eller att jag fortfarande älskade honom? Men jag kände verkligen ingenting, och det var så jäkla skönt.
Samtidigt som mannen dömdes i tingsrätten fick hon en förfrågan om att skriva en bok om sina erfarenheter.
– Första känslan var nej, absolut inte. Men jag var också lite trött på frågan ’Varför lämnade hon inte bara?’. Och så tänkte jag att om jag kan få en kvinna att lämna och tio människor att förstå varför man inte bara lämnar – så är det värt det.
Ärendet gick vidare upp till hovrätten där tingsrättens straff på tio års fängelse sänktes till tre år och fyra månader. Högsta domstolen tog inte upp ärendet och därmed slogs den domen fast och när NA:s bok ’Han ägde mig’ kom ut satt mannen fortfarande i fängelse.
Boken blev en succé och har översatts till flera olika språk och getts ut i åtta länder.
– Det är både fantastiskt och lite chockerande. Men man märker hur stort det här problemet är och hur mycket den behövs, säger hon.
Hon lever i dag i en bättre vardag, men säger att det är en konstant stress att hålla det förflutna ifrån sig. Hon måste regelbundet ansöka om nya besöksförbud och mannen fortsätter att jaga henne via advokater och ombud.
– Det ständiga eftervåldet förföljer oss. Det tar liksom aldrig slut. Han ger sig aldrig. Han hittar hela tiden på nya grejer att tjafsa om eller anklaga mig för, säger hon.
Mannen har under hela rättsprocessen nekat till samtliga brott och menar att han är felaktigt dömd då allt har skett i samtycke eller att NA ljuger i syfte att få vårdnaden om deras barn.
Han står också åtalad för att ha begått nya brott mot NA medan han satt i fängelse. Han nekar även till de anklagelserna och menar att han är utsatt för en komplott där polisen, socialtjänsten och domstolarna har samarbetat i syfte att få honom dömd och att det egentligen är han som är det riktiga brottsoffret. Norrtelje Tidning och podden Krimstad har intervjuat mannen och hans försvarsadvokat Ia Sveger, men efteråt valde båda att dra tillbaka sitt deltagande i tidningen och podden.”
Övrigt
Publiceringen fortsatte med en bakgrundstext om fallet. Den löd:
”I dagarna släpptes podden Krimstad med avsnittet ’NA och relationsvåldet’.
Där berättar NA om det sexuella våld som hon utsattes för under sitt samboförhållande med den man som NT i flera artiklar har kallat Idrottsprofilen.
Norrtelje Tidning började skriva om fallet sommaren 2022 i samband med att mannen greps och häktades misstänkt för våldtäkt mot sin sambo. Mannen var då redan ett välbekant ansikte för tidningen då han har både nationella och internationella meriter bakom sig inom den sport han har sysslat med.
Polisutredningen växte snabbt.
– Det gäller ett ospecificerat antal våldtäkter under en längre tid, sade åklagaren Henrik Stiernblad till Norrtelje Tidning i juni 2022.
I november samma år åtalades mannen för grov våldtäkt, grovt koppleri och grov kvinnofridskränkning. I förundersökningen, som omfattar över 3 000 sidor, framkom en bild av en man som var Y och lycklig familjefar utåt, men med ett extremt kontrollbehov gentemot sin dåvarande sambo NA.
Ärendet gick till rättegång i X-ort tingsrätt som ett unikt fall då Henrik Stiernblad åtalade mannen med normaliseringsprocessen som grund, vilket inte hade hänt i Sverige tidigare.
– Ärendet handlar i grund och botten om en grov kvinnofridskränkning som har pågått i många år, som lett till och inneburit en normaliseringsprocess. Den här kvinnan har gått med på väldigt mycket, som egentligen har skett mot hennes vilja, men hon har inte haft möjlighet att motsätta sig den åtalades vilja, sade Henrik Stiernblad i en intervju med NT i samband med att han väckte åtal mot Idrottsprofilen.
Mannen hade bland annat låtit installera kameror i bostaden för att övervaka NA samt dolt gps-sändare i hennes bil och tillhörigheter för att alltid kunna veta var hon var. Han kontrollerade också hennes telefonlistor och sociala medier och tvingade henne att säga upp kontakten med vänner som han ogillade.
Han förmådde henne också att ingå olika slags avtal gällande, bland annat, BDSM-sex och sex med andra partners. Hon gick också med på att skriva över vårdnaden på deras gemensamma barn till honom samt att tatuera in hans namn på sin kropp som ett bevis på att hon var ’hans ägodel’.
Enligt åklagaren hade mannen brutit ner kvinnans egna vilja genom att vara ömsom varm och kärleksfull för att sedan utsätta henne för straff och kränkningar när hon försökte stå upp för sig själv eller säga nej till hans krav. Därigenom kunde mannen förskjuta gränserna för vad som var ’normalt’ i deras förhållande tills kvinnan accepterade mannens vilja som sin egen.
– Han har helt klart haft ett dubbelliv, där han utåt visat upp ett lyckligt familjeliv samtidigt som det här har pågått, sade kriminalreporter Linus Chen Magnusson i NT:s Nyhetspodd i december 2022.
NA har i flera förhör och intervjuer, samt nu i podden Krimstad, berättat om hur mannen höll henne vaken på nätterna om hon nekade honom sex och att han ofta hotade att lämna henne i ekonomisk ruin och ta barnen ifrån henne om hon inte gick honom tillmötes.
Vid minst tre tillfällen band mannen NA till händer och fötter på ett bord i deras bostad varpå han bjöd in en sexköpare som hon skulle tillfredsställa. I samband med sexköpen var hon naken och försedd med ögonbindel. Hon blev också piskad och fick hett stearin hällt över delar av kroppen.
Mannen har under den efterföljande rättsprocessen hävdat att det var hans sambo som var pådrivande till alla sexuella aktiviteter och att hon ’gick igång på BDSM’. Samtidigt har sexköparen, en man i 60-årsåldern som bor i X-ort kommun, i polisförhör vittnat om att han tyckte att det kändes ’mysko’ då Idrottsprofilen piskade NA omotiverat hårt och pratade kränkande med henne. (Förkortningen BDSM är ett samlingsbegrepp för sex med inslag av sadism och masochism. Reds. anm.)
I samband med inspelningen av Krimstad har NT granskat förundersökningen i ärendet på nytt och där framkommer det att mannen försökte sälja kvinnans kropp flera gånger. Enligt polisen tog mannen kontakt med sammanlagt 110 personer på olika sexsidor på nätet i syfte att sälja sex med NA och sig själv.
X-ort tingsrätt dömde mannen till tio års fängelse men efter att ärendet varit uppe till rättegång i Svea hovrätt sänktes straffet till fängelse i tre år och fyra månader för grov kvinnofridskränkning, flera våldtäkter mot sambon samt två fall av koppleri – det vill säga förmedla sexköp.
Våren 2023 släppte NA boken ’Han ägde mig’ där hon berättar sin historia om hur det var att leva med Idrottsprofilen.
Mannen har redan avtjänat sitt fängelsestraff och är villkorligt fri sedan i höstas. Han står samtligt åtalad för nya brott mot NA. Åtalet gäller grov kvinnofridskränkning genom upprepade överträdelser mot det besöksförbud mannen har mot sin tidigare sambo. Överträdelserna har, enligt polis och åklagare, skett via brev till parets gemensamma barn där meddelandena i breven har varit riktade till NA.
Mannen har under hela rättsprocessen förnekat samtliga anklagelser som har riktats mot honom. Han menar att NA har anmält honom och hittat på saker i syfte att smutskasta honom för att kunna få ensam vårdnad om barnen. Mannen bor kvar i X-ort och har nyligen släppt en bok där han berättar sin historia.”
Publicering 2
Krimstad var en podd som gavs ut av Bonnier och där olika rättsfall togs upp. I avsnittet som varade i 45 minuter intervjuades två av Norrtelje Tidnings reportrar om fallet med NA och Idrottsprofilen. Även åklagaren i målet i tingsrätten intervjuades samt NA:s målsägandebiträde. Det framgick att Idrottsprofilen först låtit sig intervjuas för podden men sedan dragit tillbaka sin medverkan. Det framhölls att han hade skrivit en bok och att han nekade till alla anklagelser. Poddens innehåll sammanfattades i det som utgjorde publicering 1 i detta ärende.
Publicering 3
Artikeln var stort utgjord på tidningens förstasida. På insidan löd ingressen:
”Tingsrättsdomen mot den så kallade Idrottsprofilen fick eko i hela landet då den var den första där normaliseringsprocessen låg som grund för en fällande dom.
– Det är positivt att domstolarna har förstått att våld i nära relation måste ses i ett större sammanhang, säger professor Eva Lundgren som har myntat begreppet.”
Artikeln handlade sedan om det långa straffet på tio års fängelse för Idrottsprofilen, som hade utdömts eftersom tingsrätten tagit in normaliseringsprocessen i sitt beslut. Begreppet handlade om hur toleransen för kränkningar och övergrepp ökade med tiden i en våldsam relation. Det beskrev också varför många kvinnor valde att stanna kvar hos en våldsam man.
Eva Lundgren hade lämnat ett sakkunnigutlåtande kring X-ortsfallet och för henne rådde inga tvivel om att NA var utsatt för en ”fullgången normaliseringsprocess”.
Efter ungefär halva texten fick läsaren veta att hovrätten gjort en annan bedömning och sänkt straffet för Idrottsprofilen, från tio års fängelse till tre år och sex månader (rätt ska vara att straffet blev tre år och fyra månader, MO:s anmärkning).
Å ena sidan höll hovrätten med om att paret levde i ett asymmetriskt förhållande och att det handlade om en normaliseringsprocess. Gällande tre av åtalspunkter om grova våldtäkter ansåg dock rätten att NA hade haft möjlighet att ”freda sin sexuella integritet och undgå ett övergrepp på det sätt som ansvar för våldtäkt förutsätter.”
Publicering 4
Texten var en ledarartikel där skribenten återberättade NA:s historia om Idrottsprofilen, berömde hennes mod och manade till att samhället gemensamt måste stärka skyddskedjan och möjliggöra för våldsutsatta att lämna sina förövare.
Publicering 5
Artikeln var en lista över män som dömts för våldtäkt i Norrtelje med omnejd. Samtliga var anonymiserade. Om anmälaren i detta ärende stod det:
”Man, XX [ålder angiven]:
Dömdes 2023 till tio års fängelse för bland annat grov kvinnofridskränkning, koppleri och flera fall av grov våldtäkt. Hovrätten ändrade domen på flera punkter och sänkte påföljden till tre år och fyra månaders fängelse.
Under tio år utsatte mannen, en före detta Y, kvinnan för våld och övergrepp.
Han bröt ner hennes egen vilja, övervakade varje steg hon tog, trakasserade och hotade henne.
Vid ett tillfälle låg hon fastbunden och försedd med ögonbindel när mannen bjöd in en okänd man, mot betalning, att utnyttja henne sexuellt i deras bostad i X-ort.”
Publicering 6
Artikeln var ett referat av den första rättegångsdagen då Idrottsprofilen åtalats för grov kvinnofridskränkning då han misstänktes ha brutit mot kontaktförbudet gällande NA. Det angavs att Idrottsprofilen hade ett filmteam med sig utanför rättssalen, men det framgick inte varför. Teamet kom från ett bolag som brukade ge ut poddar.
I artikeln redogjordes i korthet för såväl NA:s som Idrottsprofilens inställning till åtalet.
Anmälan (i sammanfattning)
Anmälaren var den utpekade Idrottsprofilen. Han framhöll i huvudsak följande.
Artiklarna återgav detaljerade personliga uppgifter som gjorde anmälaren fullt identifierbar i lokalsamhället, trots att namnet inte uttryckligen nämndes. Mediet utgick från NA:s berättelse, kombinerat med tidigare domslut, utan att låta anmälaren bemöta eller förklara de allvarliga anklagelserna. Detta skedde mer än tre år efter domen, i direkt anslutning till hennes boksläpp och under pågående vårdnadsprocess mellan anmälaren och NA.
Anmälaren ville särskilt understryka:
NA namngavs och fick bred publicitet med bild och bakgrund, vilket gjorde att anmälarens identitet röjdes direkt och otvetydigt i lokalsamhället. Det publicerades även att han var hennes före detta partner, pappa till deras gemensamma barn och en tidigare idrottsprofil. Artiklarna angav även att gärningsmannen dömdes 2022 för grov kvinnofridskränkning, koppleri och andra brott, och snart skulle friges; hon hade även ansökt om kontaktförbud för barnens del. På sociala medier hade hon publicerat bilder på anmälaren och hans båt, vars tävlingsnummer direkt kopplade till honom.
Artiklarna återgav NA:s berättelse i ett kampanjliknande format där inga alternativa röster förekom. Anmälarens syn, inställning eller försvar återgavs inte alls, trots att han hade kontaktat redaktionen, erbjudit intervju, författat bemötanden och publicerat en bok om sin version. Det nämndes inte att anmälaren nekade till brott, att han uppgett att händelserna skett inom ramen för BDSM-rollspel, eller att hovrätten kraftigt reducerade straffet.
Det omnämndes inte heller att anmälaren bestridit påståendena i domstol eller att det fanns flera nya vittnen som var villiga att vittna till hans fördel.
Publiceringen, som skedde i anslutning till NA:s bok ”Han ägde mig”, fungerade i praktiken som marknadsföring för henne, i ett juridiskt skede där hon samtidigt försökte påverka en pågående vårdnads- och umgängesprocess. Allmänintresset motiverade inte att åter peka ut anmälaren i ett redan avslutat mål. Tidningens tajmning gav intryck av att samverka med PR-intressen.
Flera nya och väsentliga omständigheter – som att flera vittnen trätt fram till anmälarens fördel, att bevisvärderingen i hovrätten förändrade utfallet drastiskt, och att de nya åtalspunkterna var felaktigt återgivna – utelämnades systematiskt. Podden Krimstad hade dessutom vägrat höra anmälaren, och tydligt meddelat att man inte tänkte läsa anmälarens bok. Podden gav anmälaren fyra hårt vinklade frågor att svara på, inget mer.
På Facebook hade Norrtelje Tidning aktivt raderat flertalet kritiska kommentarer mot tidningens rapportering samt sedan raskt låst kommentarstrådar efter att stöd uttryckts för anmälaren. Tidningen hade trots anmälarens erbjudande vägrat skriva om hans bok där han bemötte NA:s anklagelser, eller om de nya vittnesmål som gav en helt annan bild av händelserna.
Konsekvenserna för anmälaren var mycket allvarliga. Han hade nyligen frigivits villkorligt, han levde i ett litet samhälle där alla kopplade ihop NA:s namn med honom, och han utsattes nu för ett nytt drev utan möjlighet till genmäle. Detta var varken försvarligt eller proportionerligt i relation till allmänintresset.
Mediets svar (i sammanfattning)
Norrtelje Tidning svarade genom chefredaktör och ansvarig utgivare Christian Höijer samt nyhetschef och stf ansvarig utgivare Fredrik Krohnman.
Anmälaren ansåg att anmälan även omfattade ”relaterat innehåll i podden Krimstad”.Podden Krimstad var en Bonnier News Local-produkt med annan ansvarig utgivare och kunde enligt mediet inte prövas inom ramen för denna anmälan.
Anmälaren angav även att han anmälde ”Norrtelje Tidnings moderering av kommentarer på sin Facebook-sida i anslutning till ovanstående artiklar”. Anmälaren ansåg att tidningen raderat kritiska kommentarer och låst kommentarstrådar efter att stöd uttryckts för anmälaren. Det verkliga förhållandet var att tidningen hade tagit bort kommentarer som anmälaren hade publicerat under sitt eget fullständiga namn, för att skydda hans identitet.
Vad NA skulle ha publicerat i sina sociala medier omfattades förstås inte av MO:s prövning i detta ärende och bemöttes därför inte närmare.
Om allmänintresset
Anmälaren dömdes av Svea hovrätt i juni 2023 till fängelse i tre år och fyra månader för grov kvinnofridskränkning, våldtäkt och koppleri mot sin tidigare partner NA. Målet var unikt i sitt slag i Sverige. Det var det första åtalet i svensk historia som grundade sig på att anmälaren hade utsatt målsäganden för en normaliseringsprocess. En sådan process innebar bland annat att gränser försköts och beteenden normaliserades i en relation, som en följd av upprepat våld i förening med isolering och omväxlande våld och kärleksbetygelser.
Hovrätten konstaterade i sina domskäl att anmälarens handlingar hade lett till en normaliseringsprocess för NA. Efter att domen hade meddelats fick anmälaren kontaktförbud mot NA. Hon och hennes barn fick även skyddade personuppgifter. Nyligen ställdes anmälaren inför rätta för ett nytt fall av grov kvinnofridskränkning mot NA. Enligt åtalet skulle han upprepade gånger ha överträtt kontaktförbudet genom att skicka brev och systematiskt försökt etablera kontakt med NA. Rättegången hölls i mitten av maj 2025 och fällande dom hade nyligen meddelats.
I nära anslutning till den nya rättegången släppte Krimstad en rikstäckande podd om händelserna. I början av april 2025 släppte anmälaren en bok där han beskrev den tidigare rättsprocessen från sitt perspektiv.
Publiceringarna illustrerade att partnervåld inte upphörde bara för att rättegången mot den våldsamma partnern hade avslutats med en fällande dom. Tidningen hade belyst att förhållandet mellan parterna fortgår, men på nya sätt. Det var en sida av partnervåld som sällan uppmärksammades, men som borde ha en självklar plats i det allmänna rummet och som det inte fanns skäl att undanhålla den tidningsläsande allmänheten. De anmälda publiceringarna var en del av nyhetsrapporteringen av ett händelseförlopp som inte nått sitt slut. Norrtelje Tidning skulle naturligtvis följa upp bevakningen i enlighet med medieetikens krav.
Det hörde inte minst till saken att de anmälda publiceringarna åskådliggjorde
normaliseringsprocessen genom att beskriva hur en sådan process kunde se ut, hur den påverkar den utsatta personens möjlighet att freda sin integritet och hur närstående och samhälle kunde hjälpa. Publiceringarna visade också att kunskapen om normaliseringsprocessen ännu inte hade fått fullt genomslag i våra domstolar.
Ämnets angelägenhet, underlagets fasta karaktär i förening med den nya rättegången mot anmälaren, och att anmälaren publicerade en bok om den tidigare rättsprocessen innebar att allmänintresset för publiceringarna var självklart i detta fall. I detta sammanhang skulle det även framhållas att anmälaren hade fått komma tills tals i publiceringarna och att hans inställning till det nya åtalet redovisats utförligt.
Frågan om utpekande
Tidningen har konsekvent anonymiserat anmälaren. Att NA:s namn nämndes i fyra av de anmälda publiceringarna (dock ej i ”Listan: Männen som dömts för våldtäkt i X-ort”) kunde på sin höjd innebära ett utpekande i en liten krets. Man kunde anta att det fåtal personer i en begränsad grupp som på detta sätt skulle kunna förstå vem anmälaren var redan hade väsentlig kunskap om de händelser som beskrevs i publiceringarna.
Till saken hörde också att anmälaren aktivt hade sökt uppmärksamhet för det händelseförlopp som tidningen beskrev i de anmälda publiceringarna. När anmälaren gav ut sin bok i början av april 2025, det vill säga före de anmälda publiceringarna, gjorde han det under sitt riktiga förnamn. På omslaget benämnde han sig som ”Idrottsprofilen”. Han har med andra ord velat göra det tydligt att det var han som varit omskriven i tidningen. Dessutom har anmälaren gjort reklam för boken under sitt namn. Han hade även, i sociala medier, kommenterat på tidningens publiceringar om honom. Centralt var förstås att anmälaren hade dömts för grov brottslighet och att han hade åtalats och ställts inför rätta för ytterligare grov brottslighet.
Anmälarens kommentar (i sammanfattning)
Anmälaren underströk att tidningen hade publicerat över 50 artiklar som ensidigt stödde NA:s version, utan att ge honom möjlighet att framföra sin syn på händelserna.
Tidningen medgav att NA:s fulla namn nämndes i fyra av de aktuella publiceringarna. Detta underminerade i praktiken anonymiseringen. Genom att identifiera henne med namn och bild i ett uppmärksammat lokalt rättsfall hade man indirekt pekat ut hennes före detta partner – anmälaren – för en bred krets. Den lokala allmänheten kunde lätt koppla NA till den man som dömdes för övergreppen mot henne.
Det var också värt att notera att anmälaren vid tiden för publiceringarna var frigiven och skulle rehabiliteras in i samhället efter ett avtjänat flerårigt fängelsestraff samt hade skyddade personuppgifter. Ironiskt nog valde NA – i samråd med tidningen – att ofta och i all sorters media träda fram med namn och bild, vilket de facto röjde den identitet som domstolarna avsåg skydda. Pressens etiska regler betonade att även om publicister hade yttrandefrihetens fulla rätt att rapportera nyheter av betydelse, måste enskilda skyddas från oförskyllt lidande genom publicitet. Här framstod skyddet som satt ur spel.
Mediet påtalade att anmälaren i april 2025 publicerade en bok om rättsprocessen under sitt förnamn och med ordet “Idrottsprofilen” på omslaget – alltså det epitet tidningen använt om honom. Vidare nämndes att han marknadsfört boken i eget namn och även kommenterat tidningens artiklar i sociala medier. Detta framställdes som att anmälaren själv velat träda fram offentligt. Argumentet var problematiskt. För det första kunde en självpåkallad begränsad publicering (i form av en bok till en nischad läsekrets) inte likställas med den massmediala exponering som Norrtelje Tidning hade åstadkommit. Anmälarens bok användes snarare av tidningen som en nyhetskrok för att återberätta fallet ur en ensidig synvinkel, utan att alls på något sätt ge motsvarande utrymme åt hans egen version. För det andra: även om en person valt att delvis gå ut offentligt i eget försvar (efter NA:s förtalsbok 2024 och Norrtelje Tidnings mångåriga smutskampanj), fråntog det inte medierna ansvaret att hantera personuppgifter varsamt.
Det rådde ingen tvekan om att ämnet i sig – våld i nära relationer och rättsväsendets hantering av det – var av stort allmänintresse. Det innebar dock inte att varje detalj i en specifik gammal brottshistoria automatiskt var försvarlig att publicera om och om igen. De pressetiska reglerna krävde en proportionerlig avvägning mellan allmänintresset och den skada som drabbade den utpekade personen
Frågan uppstod om nyhetsvärdet i april–maj 2025 verkligen motiverade denna omfattande publicitet. Knappast. Norrtelje Tidning pekade på två aktualiteter våren 2025: den nya rättegången om kontaktförbudsöverträdelser (mitten av maj 2025) och utgivningen av anmälarens bok (början av april 2025). Dessa händelser kunde förvisso motivera en nyhetsartikel vardera – exempelvis om domen för överträdelse av kontaktförbudet, eller en notis om boken. I stället valde tidningen att producera en hel svit av artiklar, inklusive djuplodande personintervjuer, krönikor och listor över gamla våldtäktsdomar. Man återberättade i detalj historien om NA:s nio år i destruktiv relation, trots att den historien i allt väsentligt redan klarlagts i domstol och genom tidigare nyhetsrapportering. Det framstod som opaketerad repris av gammalt, tragiskt stoff – med uppenbar risk för förnyat lidande för de inblandade – i syfte att skapa en dramatisk nyhetssvit.
Kriminalpodden Krimstad må ha gjort ett rikstäckande avsnitt om fallet, men den hade en annan ansvarig utgivare och kunde inte användas som intäkt för att Norrtelje Tidning måste “hänga på”. Kort sagt: det fanns skäl att ifrågasätta om allmänintresset verkligen krävde denna omfattning och detaljrikedom i rapporteringen. Även om man godtog att allmänintresse förelåg, måste publiceringens form och ton stå i proportion till det informationsbehov som fanns. Publicitetsskadan för anmälaren (och hans närstående) av att bli uthängd igen, två år efter domen, var betydande – medan det informationsvärde som tillfördes allmänheten genom just denna exponering framstod som begränsat och hade kunnat uppnås på mindre ingripande vis.
Norrtelje Tidning verkade inte ha övervägt barnens perspektiv alls i sin iver att berätta NA:s historia. NA själv valde visserligen att träda fram, vilket var hennes rätt. Men frågan var om hon – och tidningen som satt på publiceringsmakten – fullt ut beaktade hur detta påverkar hennes barns framtid. Genom att NA nu blivit en offentlig person kopplad till denna mycket tragiska historia, blev även barnen indirekt identifierbara som “barnen i det där uppmärksammade relationsdramat”.
Medieombudsmannens bedömning
Formerna för prövningen
MO ska pröva om anmälaren utsatts för en oförsvarlig publicitetsskada. Jag prövar inte frågan om hur kommentarsfält på Facebook modereras eller hanteras, eller vad som publicerats i andra sociala medie-kanaler. Tidningen har fört fram att podden Krimstad har en annan ansvarig utgivare och därför inte kan prövas inom ramen för detta ärende. En utgivare ansvarar dock för det redaktionella material som publiceras på mediets plattformar. Eftersom poddavsnittet har publicerats, och inte enbart länkats till, på Norrtelje Tidnings sajt ingår den i MO:s prövning.
Utpekande och skada
Anmälaren nämns inte med namn men kallas Idrottsprofilen i en majoritet av de anmälda publiceringarna. Det framgår att händelserna utspelat sig i X-ort. I publicering 1 och publicering 5 berättas att anmälaren varit Y, och i publicering 2 att han varit Y. I publicering 5 framgår hans ålder, XX år.
Anmälarens tidigare sambo NA, tillika målsägande i rättegångarna och mor till två av hans barn, framträder med namn i fyra av publiceringarna. Sammantaget gör dessa detaljer att anmälaren är utpekad. Inte för den breda allmänheten, men för en viss krets som genom uppgifterna kan förstå att publiceringarna handlar om just honom.
Uppgifterna som förekommer om anmälaren, till exempel att han utsatt sin tidigare sambo för systematiskt våld och är dömd för allvarlig brottslighet, utsätter honom för en publicitetsskada. Detsamma gäller privata detaljer om anmälarens bakgrund, hans barn och exempelvis hur han träffade NA och vad som utspelade sig dem emellan när relationen var ny.
Som angivits ovan kan skadliga uppgifter som publiceras om en utpekad person vara försvarliga. För att avgöra den saken aktualiseras frågor som allmänintresset för ämnet, anmälarens ställning, vilka belägg tidningen haft för sina påståenden samt om kritiserad person fått möjlighet till ett bemötande.
Allmänintresset och anmälarens ställning
Det finns ett stort allmänintresse kring att beskriva mäns våld mot kvinnor. Att någon är straffad för allvarlig brottslighet gällande denna fråga är något medier måste kunna publicera uppgifter om. Jag har således inget generellt emot att Norrtelje Tidning rapporterat om fallet. Begreppet ”normaliseringsprocess” som använts under rättegångarna gör att saken ur ett samhälleligt perspektiv är särskilt intressant. Rättsfallets speciella karaktär har gjort att det varit motiverat att tämligen ingående berätta om anmälaren och hans tidigare sambos relation, och deras bakgrund.
Anmälaren har ingen ställning i offentligheten och ska som grund inte behöva tåla närgången granskning i medier. Den som begår allvarliga brott måste dock tolerera att rapportering om saken sker. Att det kan innebära att en begränsad krets kan förstå vem som åsyftas i rapporteringen är något som brottsdömda i vissa fall, beroende på brottets art, har att tåla.
Det har alltså funnits ett allmänintresse att rapportera om rättsfallet, till exempel förundersökning, åtal och domar. Frågan som anmälaren lyfter är den massiva bevakningen med en podd, helsidor i tidningen och uppföljning lång tid efter att domen vunnit laga kraft.
Att göra en dokumentär om ett uppmärksammat rättsfall där det finns ett stort allmänintresse måste ett medium kunna göra. Att följa upp nyhetsutvecklingen med fortsatt rättegång och dom, samt redogöra för det faktum att anmälaren givit ut en bok, kan också vara på sin plats. Men det finns en gräns för hur mycket en enskild person som har barn, och som suttit av sitt straff, ska behöva tåla i form av upprepade publicitetsskador. Här närmar sig mediet den gränsen, till exempel genom publicering 3. Att lyfta fram en flera år gammal tingsrättsdom som ändrats av hovrätten – vilket inte framgår av publiceringens anslag – är väl offensivt. I detta beslut stannar jag vid att det fortfarande finns ett sådant starkt allmänintresse att mediet inte gått över gränsen för vad som är medieetiskt acceptabelt, men anser att Norrtelje Tidning framgent noga bör överväga utpekandefrågan samt om publiceringar och de skador sådana utsätter anmälaren och hans anhöriga för verkligen kan motiveras av allmänintresset i varje enskilt fall.
Belägg och bemötande
MO:s uppgift är inte primärt att slå fast vad som är sant eller falskt i rapporteringen. Vem som har rätt eller fel i sina anklagelser i ett komplicerat rättsfall kan jag inte ha någon uppfattning om. Det MO tittar på är om det funnits ett robust underlag, eller belägg, för de påståenden som görs i rapporteringen.
Där kan jag konstatera att mediet bygger sin rapportering på en omfattande polisutredning samt domar i två olika rättegångar. Intervjuer görs bland annat med målsäganden, målsägandebiträdet och åklagaren. Ur ett medieetiskt perspektiv är det underlag som mediet presenterat tillräckligt för att göra publiceringarna.
Vilken vinkel ett medium väljer eller vad som lyfts fram i rapporteringen är upp till ansvarig utgivare. Jag prövar generellt sett inte frågor om vardera parten i en tvist har fått lika stort utrymme i en publicering; däremot är det centralt inom medieetiken att den part som kritiseras ska få möjlighet att ge sin version av händelserna.
Även om anmälaren har starka synpunkter på hur bemötandefrågan hanterats kan jag inte se annat än att mediet ansträngt sig för att söka honom inför publicering 1 och 2. Dessa innehåller känsliga och närgångna detaljer om anmälarens privatliv, och därför har det varit medieetiskt nödvändigt att ge anmälaren möjlighet att komma till tals. Exakt hur det sker, eller om anmälaren inte är nöjd med de frågor mediet ställer, är av underordnad betydelse i min prövning. Att anmälaren väljer att inte svara är upp till honom, men det betyder inte att mediet i sin tur måste avstå publicering. Jag konstaterar att Norrtelje Tidning i dessa publiceringar redogör för anmälarens inställning till brottet, det vill säga att han anser sig oskyldig och att han har en annan version av vad som inträffat parterna emellan.
Publicering 4 är en ledartext och publicering 5 en sammanställning av olika rättsfall – texter som inte innebär någon bemötanderätt för anmälaren. Publicering 6 är ett referat av den senaste rättegången, där anmälarens inställning till anklagelserna framgår i texten.
Däremot är det en brist av Norrtelje Tidning att det inte någonstans i publicering 3 framgår hur anmälaren ställde sig till anklagelserna. Förvisso handlar publiceringen om domar där anmälaren är dömd för allvarlig brottslighet, och sådana artiklar måste kunna publiceras utan att den dömde gärningsmannen varje gång har rätt att uttala sig. Men professorn som kommenterar fallet uttalar sig och spekulerar detaljerat om anmälarens relation med exsambon och att redogöra för att anmälaren anser sig oskyldig, eller erbjuda honom ett bemötande, hade varit på sin plats. Bristen är dock inte så allvarlig att mediet ska klandras endast för den saken.
Sammanfattande bedömning
Med det stora antalet publiceringar där en enskild person pekas ut med skadliga uppgifter, som riskerar att drabba även anmälarens barn, närmar sig Norrtelje Tidning en gräns för vad som kan accepteras rent medieetiskt. Ämnet har dock haft ett stort allmänintresse, mediet har haft belägg för sina uppgifter och anmälaren har erbjudits möjlighet att få komma till tals. Utpekande har skett inför en inte obetydlig krets, vilket anmälaren ändå haft att tåla givet den brottslighet han är dömd för.
Det har skett ett intrång i anmälarens personliga integritet, men vid en sammantagen bedömning har publiceringarna, i detta läge, kunnat motiveras utifrån allmänintresset. Den tämligen omfattande skada anmälaren utsatts för har därmed varit försvarlig ur ett medieetiskt perspektiv.
Ärendet skrivs därför av.
Ärendet hos Mediernas Etiknämnd
Både anmälaren och mediet har yttrat sig i nämnden. De har anfört i huvudsak följande.
Anmälaren: Mediet har inte gjort en proportionerlig avvägning mellan allmänintresset och den skada som drabbat honom som utpekad person. Rapporteringen är ensidig och tendentiös. Mediet gör i praktiken ett ställningstagande genom valet att bara låta den ena sidans berättelse dominera. Läsarna får intrycket att de tagit del av en fullödig sanning, när det i själva verket är en ensidig version. Mediet har också aktivt hindrat honom från att replikera. En särskilt bekymmersam konsekvens av publiceringarna är den skada som åsamkats utomstående, framför allt anmälarens och hans tidigare sambos två gemensamma barn.
Mediet: Även om anmälaren argumenterar för att han dömts på orättvisa grunder, så är det ett faktum att hovrätten funnit honom skyldig till allvarliga brott. Fallet är fortsatt av stort allmänintresse och en pågående publicering – anmälaren dömdes ånyo så sent som i maj i år för upprepade brott mot kontaktförbudet. När det gäller anmälarens synpunkter om att inte ha fått komma till tals så har mediet en diametralt annorlunda uppfattning.
Mediernas Etiknämnds bedömning
Mediernas Etiknämnd delar MO:s bedömning att det inte finns skäl att rikta medieetisk kritik mot Norrtelje Tidning.
I beslutet har deltagit ordförande Johan Danelius samt Sanna Gustavsson, utsedd av Publicistklubben, Jonas Nordling, utsedd av Svenska Journalistförbundet, Anna Hjorth, utsedd av Sveriges Tidskrifter, Ingrid Östlund, utsedd av Sveriges Radio, Nils Hanson, utsedd av Sveriges Television, Markus Gustafsson, utsedd av Tidningsutgivarna, Göran Ellung, utsedd av TV4, Ruth Mannelqvist, Robert Hårdh, Arash Sanari, Gertrud Åström, Anders Forkman och Eva Lindström, representerande allmänheten.
Dessutom har Eva Landahl Kihlman, utsedd av Utbildningsradion, närvarat vid ärendets behandling.