Exp nr 27/2009 Västerås Tidning
PON fann att en insändares insinuanta ordval och beskyllningar mot anmälaren var sådana att denne orsakades en oacceptabel publicitetsskada. En möjlighet till samtidigt bemötande eller genmäle hade inte kunnat uppväga skadan.
Publiceringarna
I Västerås Tidning nr 8 den 23 – 29 februari 2008 fanns en artikel enligt vilken Västerås kommun hade stoppat utbetalningen av pengar som skulle gå till en förening för hemlösa. Bakgrunden var bl.a. den genomgång en revisionsfirma gjort av föreningens verksamhet. Det tillades att frågorna om vad som hade hänt med pengarna som samlats in i bössor och de drygt 6 000 kr som kom in vid en tavelauktion fortfarande var obesvarade.
Frågorna besvarades i en insändare i nr 9 av tidningen den 1-7 mars 2008. Rubriken var A (efternamnet angivet): Jag betalar ur egen ficka. Insändaren var undertecknad med A:s fullständiga namn. Hon var den tidigare ordföranden för den om-skrivna stiftelsen och ansvarig för den konstauktion som hållits. Överskottet hade överlämnats till en annan person, ansvarig för att fonden skulle inrättas. Om ingen fond blivit upprättad var hon beredd att ta sitt ansvar och själv stå för beloppet.
Västerås Tidning publicerade i nr 10 den 8 – 14 mars 2008 en insändare med rubriken Du borde skämmas A (efternamnet angivet)! Insändaren var undertecknad “Besviken givare”. Skribenten undrade hur A ens hade mage att skriva en insändare. Hon hade lurat både givare och köpare, vilket hon var polisanmäld för från flera håll. Såvitt insändarskribenten kunde minnas var det en namngiven person B som varit stiftelsens ordförande och inte A. Att A sedan hade mage att skylla på någon annan tydde på en väldigt låg moral. Vidare anfördes “Att du sen ska betala ur egen ficka och sedan säga att nu är det utagerat. När blev du Sveriges rikes lag?” Skribenten undrade vidare vilket konto pengarna skulle betalas in på eftersom stiftelsen skulle vara nedlagd. Vidare undrades vart bössorna med de insamlade pengarna och de tavlor som inte sålts hade tagit vägen. Skribenten hoppades att rättvisan skulle ha sin gång. A bar ensam ansvar för vad som hade hänt och ingen annan.
Anmälan
Publiceringen av insändaren anmäldes till Allmänhetens Pressombudsman (PO) av A. Hon hade inte fått bemöta anklagelserna i samband med publiceringen och rubriken varit onödigt stor. När hon kontaktat tidningen sade chefredak¬tören att insändaren aldrig borde ha publicerats. Som fritidspolitiker och frivilligarbetare kände A sig kränkt av alla lögner och förtal i insändaren. Hon hade därför tackat nej till tidningens erbjudande om att svara på insändaren en vecka senare.
Tidningens yttrande
Västerås Tidning svarade att anmälaren sedan flera år är en offentlig person i Västerås. Hon hade också varit en ledande person i insamlingsstiftelsen och var vid tillfället för publiceringen aktiv som politiker. Vidare hade hemlösheten i staden varit en stor fråga under det senaste valet.
Tidningen uttryckte att den publicerade insändaren möjligen balanserade på gränsen till vad som kunde tryckas, men uppfattningen var att allmänintresset i detta fall skulle få företräde. Ekonomiska värden hade möjligen hanterats på ett alltför lättvindigt sätt och allmänheten fick uttrycka sin besvikelse över det. En politiker måste kunna ifrågasättas, särskilt på en insändarsida där det måste vara högt i tak. A anklagades inte för några brottsliga gärningar, det refererades endast till polisanmälningar.
Tidningen beklagade att anmälaren inte hade givits tillfälle att bemöta insändaren vid publiceringstillfället, men den hade aldrig sagt att insändaren inte borde ha publicerats. A hade getts möjlighet att bemöta insändaren i tidningens nästkommande nummer, vilket hon dock avböjt.
Anmälarens kommentar
Anmälaren anförde att även om hon var aktiv som politiker gav det inte tidningen rätt att publicera vad som helst om henne. Hon kände sig kränkt och förtalad av insändaren. Den innehöll en rad felaktigheter, som enkelt hade kunnat upptäckas av tidningen. Hon anklagades för att ha lurat köpare och säljare av konst. Det var dessutom inte sant att hon var polisanmäld av säljare och köpare. Hon hade kontrollerat med polisen.
PO:s bedömning
I beslut den 20 oktober 2008 hänsköt PO ärendet till Pressens Opinionsnämnd med följande motivering.
Anmälaren har riktat klagomål mot en insändare. Syftet med insändarsidor är att läsarna fritt ska kunna uttrycka sina åsikter i olika frågor. Därav följer att det på dessa sidor måste vara högt i tak, men det innebär inte att det saknas pressetiska gränser för vad som är rimligt att publicera.
Hela publiciteten kring den omskrivna tilldragelsen är svårgenomtränglig och det är svårt för en utomstående läsare att begripa vad som har hänt och vem som gjort sig skyldig till vad. I insändaren hudflängs anmälaren i ordalag som inte hör hemma i ett civiliserat meningsutbyte. Beskyllningarna är av den arten att det inte hade varit meningsfullt att svara på dem ens i det nummer av tidningen i vilket de framfördes. Ännu mindre hade ett svaromål fyllt någon funktion en vecka senare.
Genom sin urskiljningslösa publicering har Västerås Tidning utsatt anmälaren för en oacceptabel publicitetsskada och bör klandras.
Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd
Såväl anmälaren som tidningen har inkommit med skrivelser till Pressens Opinionsnämnd.
Pressens Opinionsnämnds beslut
Nämnden finner att det insinuanta ordvalet och beskyllningarna i insändaren är sådana att A genom publiceringen lidit en oacceptabel publicitetsskada. En möjlighet för A till ett samtidigt bemötande hade inte uppvägt denna skada – men möjligen hade en kontakt med A lett till att insändaren aldrig publicerats. Ett genmäle hade inte kunnat lindra publicitetsskadan. Tidningen ska klandras för att den genom publiceringen brutit mot god publicistisk sed.