Vid rapportering om ett mord beskrevs den avlidne på ett ofördelaktigt sätt. Uppgifterna som tidningen lämnade ansågs inte vara förenliga med god publicistisk sed och tidningen klandrades därför.
Pressens Opinionsnämnds beslut
Pressens Opinionsnämnd klandrar Hallandsposten för att ha brutit mot god publicistisk sed.
_____________
Genom beslut den 18 augusti 2010 hänsköt Allmänhetens Pressombudsman (PO) ett ärende avseende anmälan mot Hallandsposten till Pressens Opinionsnämnd.
PO:s beslut hade följande lydelse.
Vad tidningen publicerade
Den 13 november 2009 var Hallanspostens förstasidesrubrik Mördarjakt i Halmstad. En 42-årig man hade stuckits ned med kniv i centrala Halmstad. Den misstänkte gärningsmannen flydde till fots och greps några timmar efter mordet.
Inne i tidningen rapporterades om händelsen på nyhetsplats. Huvudartikelns rubrik var Man skars till döds mitt i lunchrusningen. Längst ner på sidan fanns en mindre artikel som hade rubriken “Han hade blåst honom på hasch”.
Enligt tidningen hade dådet med en knarkskuld att göra. Den 42-årige mannen var en välkänd person bland missbrukare i Halmstad och var en flitig gäst på ett kafé som bedrevs för hemlösa i staden. Tidningen intervjuade två personer som var bekanta med både offret och gärningsmannen. De berättade oberoende av varandra i stort sett samma sak. Mannen som anhållits får mordet hade länge letat efter 42-åringen eftersom offret lurat honom på hasch. En av de intervjuade berättade att den misstänkte talat om att 42-åringen blåst honom på hasch för tusentals kronor. Den andre sade att offret var känd för att lura folk och inte så omtyckt på stan.
Dagen efter rapporterades åter om det inträffade. På första sidan fanns en mindre hänvisning till artikeln innei tidningen. Där stor att dethållits minneshögtider för den 42-årige mannen som kallades för X (ett förnamn angavs).
Rubriken inne i tidningen löd Chock och sorg blad de utslagna och underrubriken “X var hjälpsam mot kamraterna”. Blommor och tända ljus hade radats upp på den plats där den 42-årige Halmstadsbon avlidit. 42-åringen som kallades X var välbekant blad missbrukare och hemlösa i Halmstad. Han var också, vilket var ovanligt bland missbrukare, hjälpsam mot sina kamrater. Det var därför dådet väckte sorg och chock men även ilska.
För tre år sedan hade X intervjuats av tidningen i ett reportage om nattkaféet för de hemlösa som då fanns i Johanneskyrkan. X uppskattade verksamheten och såg den som ett andningshål. Nu höll verksamheten extraöppet eftersom händelsen orsakat en sådan stark reaktion.
X utmärkte sig för sin charm och speciella humor, han var också trots sitt hårda liv mån om att vårda sitt utseende och vara elegant klädd. Sist i artikeln stod att X överlevde drogerna och var mycket kunnig om droger, likt ett levande uppslagsverk. Hans överlevarsjäl stod dock inte emot knivsticket på Stora torg.
Anmälan
42-åringens far PO-anmälde publiceringen.
Anmälaren anförde att han tagit väldigt illa vid sig av publiceringarna den 13 och 14 november 2010. Det stod om hans son att ” han var känd för att lura folk och är inte så omtyckt på stan”. I normala fall brukade tidningar inte skriva så nedsättande saker om människor, utan att låta dem få bemöta uppgiften. Eftersom anmälarens son inte längre levde, borde tidningen ha iakttagit extra försiktighet.
Det var anmärkningsvärt att den som uttalade sig förringande om hans son fick vara anonym. Tidningen brukade sätta ut namn på den som uttalade långtgående kritik mot andra.
Anmälaren hade förståelse för att tidningen ville sätta mordet i ett sammanhang, att det kunde ha att göra med haschaffärer. Men han kunde inte acceptera att tidningen genom publiceringen “slår på folk som redan ligger”.
I artikeln den 14 november namngavs dessutom sonen.
Som en far i sorg ansåg anmälaren att tidningen hade agerat klandervärt och att den hade förtalat en död person. Anmälaren trodde att tidningen hade struntat i vanliga regler då den verkade anse att en missbrukares liv inte var lika mycket värt som andra människors.
Tidningens yttrande
Hallansposten anförde att syftet med rapporteringen var att sätta händelsen i ett sammanhang och att göra den begriplig. Tidningen berättade således vilken relation mördaren och offret hade till varandra.
Dagen efter mordet upprättades en minnesplats med offrets bild vid mordplatsen i centrala Halmstad och händelsen blev mer publik.
Efter en diskussion på redaktionen bestämdes att man skulle berätta vem offret var, en man längst ner på samhällsstegen. Med artikeln den 14 november avsågs att ge 42-åringen upprättelse. Han namngavs och kärleksfulla människor omkring honom fick berätta om honom. Avsikten var att nyansera den bild som givits av anmälarens son i artikeln den 13 november.
Den ansvarige utgivaren skrev: “Kanske lyckades vi inte. Kanske var den ursprungliga skadan för stor”. Hon ansåg dock att namnpubliceringen var korrekt.
PO:s bedömning
Rapporteringen om mordet på en 42-åring man i centrala Halmstad hade allmänintresse.
Jag konstaterar att mannen identifierats genom publiceringarna. Det fanns bl a uppgifter om dennes ålder och att han var missbrukare i Halmstad, men även var i Halmstad han uppehållit sig en tid före mordet samt att han var en flitig besökare på ett visst kafé. Vidare namngavs 42-åringen i artikeln den 14 november.
Det finns ett legitimt intresse av att sätta in brott i ett sammanhang. Samtidigt måste, i ett fall som det aktuella, en avvägning alltid göras så att den avlidnes anhöriga och minnet av den döde inte kränks på ett oförsvarligt sätt. Enligt min uppfattning var uppgiften om att den avlidne “var känd för att lura folk och inte så omtyckt på stan” inte förenlig med god publicistisk sed.
Även om tidningen har försökt att ge den avlidne mannen upprättelse i artikeln den 14 november är min uppfattning alltjämt att omdömet om honom var av så allvarlig natur att det innebar en oförsvarlig kränkning. Hallandsposten bör således klandras.
Pressens Opinionsnämnds bedömning
Pressens Opinionsnämnd instämmer i PO:s bedömning och finner att tidningen ska klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.