Östersunds-Posten hade inte fog för att i rubrik och ingress koppla samman problem på länsstyrelsens juristavdelning med anställningen av landshövdingens sambo. Nämnden anser att det ansvar som lades på anmälaren var alltför långtgående och kategoriskt. Tidningen klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.

Östersunds-Posten, exp. nr. 66/2020, dnr. 20064

Mediernas Etiknämnds beslut

Mediernas Etiknämnd klandrar Östersunds-Posten för att ha brutit mot god publicistisk sed.

_______________

Genom beslut den 14 maj 2020 hänsköt Allmänhetens Medieombudsman (MO) ett ärende avseende en anmälan mot Östersunds-Posten.

MO:s beslut hade följande lydelse.

Vad Östersunds-Posten publicerade

Den 28 februari 2020 publicerade Östersunds-Posten, ÖP, på sin webbplats, op.se, artikeln Landshövdingens sambo fick jobb på länsstyrelsen – jurister säger upp sig: ”Hände något i och med anställningen”.

Motsvarande artikel publicerades i tryck den 29 februari 2020. På förstasidan fanns rubriken Landshövdingens sambo fick jobb på länsstyrelsen. Artikel­rubriken var Landshövdingens sambo fick jobb på länsstyrelsen Fyra av sex jurister har sagt upp sig.

Nätpubliceringen och artikeln i den tryckta utgåvan av tidningen var i huvudsak likalydande. Nedanstående redogörelse utgår från nätversionen.

På länsstyrelsens juristavdelning rådde så dålig stämning att fyra av sex personer slutat på kort tid. En del av förklaringen var att landshövding Jöran Hägglunds sambo i Bromma fick ett långtidsvikariat som jurist.

”– Jag var aldrig inblandad i att anställa henne. Jag är mån om att det ska gå rätt till”, sade han.

Landshövdingens sambo i Bromma, Beata Matusiak, fanns med på inbjudnings­listorna när det var dags för officiella kungamiddagar med representanter från Sveriges alla länsstyrelser.

Hon var jur. kand. och i slutet av 2018 fick hon ett ettårigt vikariat på jurist­avdelningen vid Länsstyrelsen i Jämtland. För att ingen skulle misstänka jäv lades rekryteringen ut på Länsstyrelsen i Norrbotten, sade Jöran Hägglund.

Konflikterna på juristavdelningen hade fått huvudskyddsombudet att agera. Hon hade nu krävt åtgärder av ledningen eftersom hon menade att det drog ut på tiden. Två jurister hade sagt upp sig och två begärt tjänstledigt.

”– Det är alldeles för många på en kort tid. Allt beror på olika saker men det hände något i och med anställningen av landshövdingens sambo. Det har inte varit bra under en tid och vi har inte haft den insyn vi borde ha fått”, sa huvud­skyddsombudet.

En utredning om eventuell förekomst av kränkande särbehandling var beställd men hur resultatet tagits om hand ville huvudskyddsombudet veta. Det var därför hon begärt en arbetsmiljöåtgärd, det vill säga ställt frågor direkt till landshöv­dingen.

”– Jag kommer att svara. Jag har på mig till den 13 mars och jag kommer att redogöra för orsaker och åtgärder då. Det är dumt att gå in i detaljer och svara redan nu”, sa Jöran Hägglund.

Tidningen frågade: Är de anställda justa mot varandra på avdelningen?

”– Det kommer jag att återkomma till. Det är en komplex situation.”

Du får ofta frågan varför du inte är skriven i länet. När din sambo jobbade i Östersund, bodde ni här då?

”– Hennes familjesituation ser ut så att hon kunde jobba från Bromma. En del av tiden var hon i Östersund men det finns många uppgifter man kan utföra var som helst.”

Även om du inte rekryterade din sambo, hur klokt var det att hon ens sökte jobbet?

”– Det får andra bedöma. Vad jag vet har vi inget förbud mot att söka arbete i det här landet. Jag är mån om att allt ska gå rätt till och att det inte ska få före­komma misstanke om jäv.”

Jöran Hägglunds sambo i Bromma, Beata Matusiak, beskrev stämningen på sin före detta arbetsplats som ”fruktansvärd”.

”– Det beror på chefskapet på avdelningen. De som är chefer är inte jurister och man kan inte ha kompetenta jurister som ska ledas av de som inte är kompetenta i juridik. Det här beror inte på landshövdingen eller länsrådet”, sa hon.

Den 13 mars 2020 publicerade op.se Landshövdingens svar om konflikten på länsstyrelsen: ”Ska inte vara en myndighet där medarbetare sprider rykten”. En motsvarande artikel publicerades i tryck den 18 mars 2020.

Landshövding Jöran Hägglund hade nu kommit med sitt officiella utlåtande kring konflikten inom länsstyrelsens juristavdelning.

Det var i slutet på februari som ÖP berättade om djuplodande arbetsmiljöproblem inom juristgruppen på Länsstyrelsen i Jämtlands län. Fyra av sex anställda hade på kort tid frigjort sig från arbetet, både via uppsägningar och via begäran om tjänstledighet.

Problemen hade varit flera och pågått sedan många år tillbaka. I november förra året skickades en skrivelse till HR-chefen på länsstyrelsen som gällde just de många avhoppen. I den ifrågasattes bland annat varför Jöran Hägglund kallat till samtal med enskilda medarbetare om situationen på arbetsplatsen. Det uppfatta­des som olustigt bland vissa i personalen, och hade gjort det oklart var ansvaret för arbetsmiljöfrågor egentligen låg, menade man.

Fortlöpande avstämningsmöten mellan arbetsgivaren och huvudskyddsombudet hade hållits för att informera om planerade åtgärder. Men åtgärderna hade dragit ut på tiden, enligt länsstyrelsens huvudskyddsombud. Därför lämnade hon i februari in en anmälan om arbetsmiljöåtgärder, där hon ställde en rad frågor till landshövdingen Jöran Hägglund. Bland annat ville hon få informa­tion gällande en utredning om kränkande särbehandling, en fråga som varit del av problemen.

Andra delar handlade om huruvida en handlingsplan tagits fram, och hur läns­styrelsens värdegrund i sådana fall beaktades i det arbetet.

Landshövdingen svarade att ingen ”fullskalig utredning” om kränkande särbe­handling skulle göras. Detta på inrådan av myndighetens företagshälsovård, som kopplats in som extern part. ”Anledningen är att ingen vill gå vidare med en an­mälan”, skrev landshövdingen i sitt svar.

En handlingsplan hade upprättats utifrån de rekommendationer man har fått från företagshälsovården, berättade han vidare, och nämnde att det var en ”självklar­het” att myndighetens arbete skulle präglas av värdegrunder, där begreppen respekt, professionalitet och öppenhet var centrala.

”Länsstyrelsen i Jämtlands län ska inte vara en myndighet där medarbetare sprider rykten om varandra, vare sig internt på myndigheten eller offentligt”, skrev Jöran Hägglund.

Tidningen frågade: Har det varit en miljö där det har förekommit ryktes­spridning?

”– Jag tycker nog att jag har uppfattat det så. Det är en tydlig markering utifrån de värderingar vi har, att vi ska vara en professionell organisation där vi be­handlar varandra med respekt”, sa Jöran Hägglund.

I sin skrivelse nämnde han också att problemen pågått under lång tid. Men exakt vilka dessa problem är ville han inte gå in på.

”– Det har varit olika orsaker. Det är klart att det har varit individuella, person­liga problem, och det har varit problem med gruppsamarbeten. De har var för sig bidragit till att det inte har fungerat väl, så det går inte att säga att det har varit bara en orsak.”

”– Vi har vidtagit åtgärder tidigare och vi vidtar åtgärder nu. Är det så att de inte räcker så får vi vidta andra åtgärder.”

I skrivelsen från i höstas nämndes att en del av konflikten bottnade i att Jöran Hägglunds sambo fått anställning på länsstyrelsen. Landshövdingen hade tidigare sagt att man la ut rekryteringen på Länsstyrelsen i Norrbotten, just för att det inte skulle uppstå misstanke om jäv.

På frågan varför de tyckte att det var lämpligt att sambon skulle ta jobbet, med tanke på de misstankar om jäv som ändå kunde uppstå, svarade Jöran Hägglund återigen att det låg på andra att bedöma.

”– Jag konstaterar att det förekommer att det finns par som jobbar på samma arbetsplats. Det i sig är inte en helt onormal situation. Det enda jag kan säga om det är att det har varit en missvisande bild. Hon har inte varit föremål för de arbetsmiljöproblem som har varit.”

Vissa medarbetare skulle alltså ha tyckt att det varit olustigt att bli kallade på möte med Jöran Hägglund för att diskutera situationen. Själv sa han att det hand­lade om ett missförstånd.

”– Jag blev kontaktad av flera medarbetare som absolut ville komma till mig för att berätta hur de upplevde saker och ting. I samband med det så öppnade jag möjligheten för den som ville. Det kanske har uppfattats som att man har blivit kallad, men så har det inte varit”, sa landshövdingen.

Huvudskyddsombudet lät meddela att hon inte hade några kommentarer kring landshövdingens svar i nuläget. Hon ville först diskutera med övriga medarbetare om hur man skulle gå vidare.

Anmälan

Publiceringarna den 28 och 29 februari 2020 anmäldes till Allmänhetens Medieombudsman (MO) av Beata Matusiak. Hon anförde i huvudsak följande.

En oberoende, kritiskt granskande och etisk press behövdes mer än någonsin. När publiceringar skedde utan faktakontroll, objektivitet och utan hänsyn till den en­skildes integritet, motverkade pressen sitt syfte.

Den fullständiga likgiltighet som ÖP uppvisat för de konsekvenser en publicering av ifrågavarande slag kunde ha för en enskild persons rykte och hela yrkesliv, i synnerhet i en mindre stad, var anmärkningsvärd. Liksom den totala bristen på ambition att verifiera sanningshalten i de åsikter/den hörsägen man la till grund för rapporteringen.

Journalistens arbetsmetoder

ÖP:s reporter ringde upp anmälaren den 28 februari 2020 och spekulerade i att det måste finnas en irritation mot att anmälaren fått vikariatet då hon, enligt reportern, anställts för att hon var landshövdingens sambo. Anmälaren svarade att om reportern misstänkte det, så borde denne begära ut alla handlingar i ären­det för att själv bilda sig en uppfattning. På anmälarens fråga vad reportern grundade påståendet på, blev svaret att det var något reportern själv trodde och att inget sådant framgick av de uppgifter denne hade.

Anmälaren påpekade att de flesta visste hur hennes anställningsprocess hade gått till då det pratades mycket om den. I princip alla visste också vem hon vikarie­rade för, hur länge hennes vikariat varade, vad hennes arbetsuppgifter bestod i, samt att det var fyra chefsled mellan henne och hennes sambo och att det var orsaken till att de bedömt att de kunde arbeta på samma arbetsplats.

Reportern erkände då att denne redan hade pratat med landshövdingen och fått information om hur anställningsprocessen hade gått till, det vill säga genom att läggas ur på en extern rekryteringsbyrå, samt att själva anställningsbeslutet hade delegerats till en annan länsstyrelse för att undvika alla former av jäv.

Det reportern uppgav som orsaken till att denne kontaktade anmälaren, var att reportern hade information om att ”stämningen på juristenheten var mycket dålig”. Reportern ville bara ha hennes bekräftelse på att så var fallet. Inget annat. Hon bekräftade uppgiften.

På reporterns fråga varför, svarade hon att man på enheten ”hanterar mycket komplexa juridiska frågor” och att hon ansåg att en del av problemen berodde på att enhetsledningen inte var jurister. Även den redogörelsen återgavs dock felak­tigt, eftersom tidningen skrev att hon sade att juristerna på enheten var kompe­tenta.

I efterhand var det tydligt att tidningen sannolikt främst ville ha hennes kommen­tar för att skaffa sig en ursäkt för att publicera hennes namn. Reportern frågade dock aldrig om tidningen fick citera henne med angivande av namn och berättade inte heller i vilket sammanhang hennes bekräftelse skulle användas. Det hade utan problem gått att hänvisa citatet till ”en jurist på enheten” eller liknande.

Om hon hade vetat att hon skulle namnges eller känt till sammanhanget, skulle hon aldrig ha bidragit till artikeln. Den enda orsaken till att hon medverkade var att hennes kollegor mådde dåligt och att alla problem kvarstod.

Uppgifterna saknade belägg

ÖP baserade hela sin artikel på att hennes anställning skulle ha orsakat att flera jurister slutade på länsstyrelsen. Den grund artikeln angav för detta var två perso­ners åsikter och hörsägen. Den ”allsidiga nyhetsförmedlingen” var därefter obe­fintlig.

Artikeln gjorde en mycket tydlig koppling mellan anmälarens anställning och att flera jurister lämnat enheten. Trots att reportern redan visste att det var fråga om ett tidsbegränsat vikariat, brydde denne sig varken om att ta reda på när dessa jurister slutade eller varför. Redan det faktum att tre av fyra slutade efter att an­mälarens vikariat var över, borde ha väckt dennes intresse, och därmed uppmärk­sammat reportern på eventuella brister i kopplingen till anmälaren och hennes anställning. Att två av dem endast var tjänstlediga borde också ha varit värt att undersöka.

De jurister som sade upp sig eller begärde tjänstledigt, gjorde det för att de fick arbeten, och i ett fall en tingsmeritering, som flera av dem länge hade sökt eller önskat. Reportern hade, trots information denne hade eller enkelt kunnat skaffa sig, kopplat deras positiva livsval till anmälaren på ett felaktigt och kränkande sätt.

I nätartikeln stod vidare att en utredning om kränkande särbehandling var be­ställd. I en publicering som tydligt handlade om problemen med anmälarens an­ställning. Det var svårt att avgöra om reportern citerade huvudskyddsombudet eller drog slutsatsen själv. Då den över huvud taget förekom i artikeln, och på det sätt den gjorde det, var det lätt att tro att den hade med anmälaren att göra. Så var inte fallet, vilket journalisten, om denne inte redan visste det, borde ha tagit reda på och tydliggjort i sin återgivning.

Samma påstående fanns i den tryckta artikeln, där huvudskyddsombudet citera­des, Fortfarande hade utredningen ingenting med henne att göra.

Rubrik och ingress saknade täckning i artikeltexten

Rubriken i nättidningen var Landshövdingens sambo fick jobb på läns­styrelsen – jurister säger upp sig – ”Hände något i och med anställningen”

Artikeln i papperstidningen publicerades under vinjetten Landshövdingens sambo fick jobb på länsstyrelsen. Under vinjetten fanns rubriken Fyra av sex jurister har sagt upp sig.

Rubrikerna var vilseledande avseende läsarens möjlighet att skilja mellan fakta som gällde hennes anställning, fakta som relaterade till helt andra frågor, och rena åsikter.

Rubrikerna belades inte i den efterföljande texten annat än genom en åsikt/hör­sägen framförd av ett huvudskyddsombud som själv sade att hon inte hade till­räcklig insyn i det som pågick på enheten. Om ett citat av någons åsikt användes som ett bevis för ett visst skeende, borde citatet ha åtföljts av en kontroll av sanningshalten i uttalandet.

Ingressen i den tryckta utgåvan var På Länsstyrelsens juristavdelning råder en så dålig stämning att fyra av sex har slutat på kort tid. En del av förklaringen är att Jöran Hägglunds sambo i Bromma fick ett långtidsvikariat som jurist.

Det var svårt att göra kopplingen mellan hennes anställning och att jurister slutat tydligare än så här. Påståendet var som redan nämnt inte uppbyggt på fakta. Det hade heller inget stöd i den efterföljande artikeln som endast använde overifiera­de åsikter och egna kopplingar på ett sätt som vilseledde läsaren att tro att det var en sanningsenlig återgivning av ett händelseförlopp.

Hon var inte en offentlig person. Hon hade på ett korrekt sätt sökt, fått och genomfört ett kvalificerat arbete under nästan ett år som jurist på länsstyrelsen. Alla typer av anställningar som kunde innebära jäv skulle självklart granskas. I synnerhet sådana som kunde innebära maktmissbruk. Anställningsprocessen genomfördes därför med stor hänsyn tagen till jävsproblematiken och själva an­ställningen var möjlig då hon aldrig var direkt underställd landshövdingen. Tjänsten var placerad flera led längre ned i organisationen, som ordinarie hand­läggare. Journalisten i fråga har inte på något sätt visat att något fel begåtts, i någon del.

Publiceringarna uppfyllde inte kravet på att det skulle finnas möjlighet att be­möta kritik eller skyldigheten att återge alla parters ståndpunkter

Detta hade inte skett till dags dato.

Överväg konsekvenserna av en namnpublicering om inte ett uppenbart allmän­intresse kräver att namn anges

Det fanns ingen anledning att uppge hennes namn eller bostadsort. I synnerhet som inga fel i anställningen påvisats, hon inte hade godkänt namnpubliceringen och då hon inte heller var en offentlig person.

Avslutande kommentarer

ÖP hade, utan något som helst belägg för att något fel begåtts eller att hon gjort sig skyldig till någon felaktighet, valt att fullständigt ödelägga hennes framtid i Jämtland. Genom Internets genomslagskraft fick det även konsekvenser långt utanför länets gränser. Varje sökning på hennes namn i framtiden skulle visa den ifrågavarande artikeln. Vid alla kommande rekryteringsprocesser, förtroendeupp­drag och så vidare, liksom i alla andra sammanhang där pålitlighet och anseende har betydelse. De flesta områden i livet med andra ord.

ÖP hade valt att publicera rena spekulationer maskerade som undersökande jour­nalistik, med total likgiltighet för de konsekvenser som erfarna journalister måste ha förstått att artiklarna skulle kunna få för en enskild person.

Publicitetsskadan för henne var betydande.

Tidningens svar

Östersunds-Posten svarade genom ansvarig utgivare Hans Lindeberg.

Den 28 februari 2020 rapporterade Östersunds-Posten om allvarliga arbetsmiljö­problem på länsstyrelsens juristavdelning i Östersund med sex anställda jurister. Fyra jurister hade på kort tid lämnat avdelningen, två hade sagt upp sig, ytterliga­re två begärt tjänstledigt.

Av ÖP:s artikel framgick att huvudskyddsombudet begärt att länsstyrelsens led­ning åtgärdade problemen och att hon ansåg sig sakna insyn i en utredning om kränkande särbehandling som pågick.

I artikeln uttalade sig huvudskyddsombudet och förklarade sin kritik mot arbets­miljön på avdelningen:

”Allt beror på olika saker men det hände något i och med anställningen av landshövdingens sambo. Det har inte varit bra under en tid och vi har inte haft den insyn vi borde ha fått”.

”Landshövdingens sambo” refererade till Beata Matusiak som anmält ÖP:s publicering till MO. Matusiak namngavs i artikeln och hon bekräftade att arbets­miljön på hennes förra arbetsplats var mycket dålig.

Matusiak intervjuades av ÖP:s reporter. På den direkta frågan “Hur skulle du vilja beskriva stämningen på din fd arbetsplats?” beskrev hon stämningen som ”fruktansvärd” och sa:

”Det beror på chefskapet på avdelningen. De som är chefer är inte jurister och man kan inte ha kompetenta jurister som ska ledas av de som inte är kompetenta i juridik. Det här beror inte på landshövdingen eller länsrådet”.

Citatet var korrekt återgivet från intervjun. Beata Matusiak framförde inte i sam­band med intervjutillfället önskemål att få ta del av sina citat före publicering. Hon hade inte heller återkommit till ÖP efter publicering och begärt korrigering.

I sin MO-anmälan menade Matusiak att hon uttalat sig om utbildningsnivån bland chefer och anställda på avdelningen, vilket feltolkats av ÖP. Av hennes publicerade citat framgick dock att uttalandet handlade om kompetensen jurist­utbildning, vilket överensstämde med det hon faktiskt sagt.

Även landshövding Jöran Hägglund intervjuades av ÖP. När det gällde frågan om arbetsmiljöproblem avstod han från att svara på ÖP:s frågor och hänvisade till ett kommande yttrande. Däremot svarade han på frågor om hur rekryteringen av Beata Matusiak gått till, och varför det faktum att hans sambo var anställd på Länsstyrelsen i Östersund inte inneburit att han anmält ändrad bostadsort (från Stockholm till Östersund) till folkbokföringen.

Av den anmälda artikeln framgick att landshövdingen hade fram till den 13 mars på sig att internt kommentera arbetsmiljöproblemen.

I en uppföljande artikel (på op.se den 13 mars, i tryck den 18 mars) med rubriken Landshövdingens svar om konflikten på länsstyrelsen: ”Ska inte vara en myndighet där medarbetare sprider rykten” bekräftade Hägglund att arbets­miljöproblemen pågått under lång tid med återkommande avstämningsmöten och att en handlingsplan upprättats efter samråd med företagshälsovården. Det fram­kom också att kritik riktats mot hans eget agerande, när det uppfattats som att han genomfört samtal med medarbetare om arbetsmiljön på den avdelning där hans sambo arbetade. Jöran Hägglund kommenterade kritiken i ÖP:s publicering.

Förutom de intervjupersoner som medverkade i den anmälda artikeln gjorde ÖP ytterligare fem dokumenterade intervjuer med anställda på länsstyrelsen, varav några chefer med direkt insyn i verksamheten, som en del i researchen före pub­liceringen. Samtliga fem bekräftade bilden av att allvarliga arbetsmiljöproblem förekom på avdelningen. Två intervjupersoner även att situationen påverkats genom anställningen av Matusiak och hennes nära relation till landshövdingen.

Beata Matusiak ansåg att det gjordes en felaktig koppling mellan hennes anställ­ning och arbetsmiljöproblemen i rubrik och text och att ÖP:s artikel därmed var missvisande. ÖP:s research bekräftade dock att en sådan koppling fanns. Däre­mot fanns inga uppgifter i den anmälda artikeln om på vilket sätt anställningen hade påverkat arbetsmiljön. Inte heller om Matusiaks kompetens eller arbetsin­sats.

När väl landshövding Jöran Hägglund valde att kommentera situationen i sitt eget yttrande och i ÖP:s uppföljande artikel den 13 mars, visade det sig att hans eget agerande för att hantera arbetsmiljön på avdelningen där hans sambo arbetade på­tagligt bidragit till arbetsmiljöproblemen.

Allmänintresset

Länsstyrelsen svarade för den statliga förvaltningen i Jämtlands län där rättsliga frågor var en central del. Att verksamheten på länsstyrelsens juridiska avdelning påverkades av allvarliga arbetsmiljöproblem och orsakerna bakom var av allmänt intresse.

ÖP:s rapportering klargjorde hur rekryteringen av landshövdingens sambo genomfördes för att inte skapa misstankar om jäv, men även att anställningen av Beata Matusiak hade påverkat situationen. Att utelämna att det rörde sig om en närstående till landshövdingen hade inte varit möjligt vid en saklig rapportering om arbetsmiljön.

Beata Matusiak hade genom sin relation till landshövding Jöran Hägglund en offentlig roll. Hon medverkade återkommande vid landshövdingens officiella representation. Detta hade även varit föremål för en lokal debatt när det visade sig att hon var en av deltagarna i fotbollsklubben Östersunds FK:s nätverksresor i samband med spelet i Europa League. I efterhand avslöjades det då att länsstyrel­sen betalat för Matusiaks resor. Något som åtgärdades först efter mediegransk­ning.

Jöran Hägglund utsågs till landshövding i Jämtland 2014. Han fick nyligen fort­satt förordnande till 2023. Trots att hans arbetsplats var Östersund hade Jöran Hägglund sedan tillträdet behållit Stockholm som folkbokföringsort. Hägglund hade motiverat det med sin familjesituation, där han menade att hans sambo och hennes barn hade starka skäl att bo kvar. Han hade samtidigt förklarat att det handlade om en “övergångslösning”.

Även detta hade varit föremål för lokal mediegranskning, offentlig debatt och även kritik från skatteverket. Mot den bakgrunden var det relevant att redovisa att landshövdingens partner under en period har haft anställning på länsstyrelsen, och då genom sin kompetens visat att hon rimligen borde ha goda möjligheter att etablera sig i Jämtland.

Beata Matusiak hävdade att publicitetsskadan hon tillfogats av ÖP:s artikel för­värrats genom “Internets genomslagskraft” och att den fick konsekvenser “långt utanför länets gränser”.

Digitalt hade den anmälda artikeln publicerats på op.se och den var då enbart tillgänglig för läsning av ÖP:s betalande prenumeranter (förutom första timmen efter klockslaget då publiceringen sker). Det innebar att artikelns innehåll inte hade någon allmän spridning på Internet genom ÖP:s försorg.

Anmälarens kommentar

Anmälaren vidhöll i alla delar vad hon tidigare anfört.

I publiceringarna framställdes hon tydligt som en orsak till de allvarliga arbets­platsproblemen.

Det budskap som förmedlades till läsarna i rubriker, ingress och intervjuuttalande var entydigt: det fanns ett tydligt samband mellan att hon kom till arbetsplatsen och de svåra arbetsplatsproblemen på juristavdelningen med flera jurister som slutade.

Redan i rubrikerna var anslaget glasklart:

”Landshövdingens sambo fick jobb på länsstyrelsen – jurister säger upp sig – Hände något i och med anställningen” (nätversionen)

”Landshövdingens sambo fick jobb på länsstyrelsen – Fyra av sex jurister har sagt upp sig” (papperstidningen)

I ingresserna till artiklarna angavs att en del av förklaringen till den dåliga stäm­ningen, och till att fyra av sex slutat på kort tid, var att hon fick ett långtidsvika­riat på avdelningen. Budskapet om henne som orsak till de allvarliga arbetsmiljö­problemen förstärktes bland annat av intervjuuttalandet från huvudskyddsom­budet.

De reaktioner hon fått från omgivningen efter publiceringarna, hade också be­kräftat att det var det ovan berörda, mycket nedsättande och kränkande budskapet som förmedlats till läsarna. Publiceringarna hade därmed inneburit en stark men­tal påfrestning för henne och visat sig kunna få mycket allvarliga konsekvenser för hennes yrkesliv.

Anmälaren argumenterade även kring att artiklarna fått stor spridning och stort genomslag.

Frågan om offentlig person och allmänintresse

Länsstyrelsen har aldrig betalat för hennes deltagande i Östersunds FK:s nät­verksresor. Det rätta förhållandet var att hon endast deltagit i en sådan resa och den hade hon betalat själv.

Hon hade inte något offentligt uppdrag. Den omständigheten att hon var sambo med landshövdingen och deltog i viss representation, innebar inte att hon själv skulle inta en plats som makthavare och offentlig person. Det fanns inget sådant särskilt ansvar att utkräva av henne på det sätt som fanns i förhållande till folk­valda politiker, ledande tjänstemän i offentlig förvaltning, domare, högt uppsatta militärer eller opinionsbildare som tagit på sig en roll i offentligheten.

Hon var således inte någon sådan offentlig person som fick tåla mer ingående granskning och kritik än andra. Uppgifterna om att hon skulle ha skapat problem bland kollegorna på hennes tidigare arbetsplats, var alltså frågor som rörde henne som icke offentlig person.

Det stod mot denna bakgrund klart att det inte fanns något sådant uppenbart all­mänintresse som kunnat legitimera att hon namngavs och hängdes ut i stort upp­slagna publiceringar på det sätt som skett.

Uppgifterna var inte sakligt grundade

Det faktiska förhållandet var – som hon utvecklat i sin anmälan – att det inte fanns någon koppling mellan hennes anställning och arbetsmiljöproblemen. Upp­gifterna hade inte heller stöd i sådan journalistisk utredning och faktakontroll som god publicistisk sed krävde.

Om ÖP hade vidtagit en erforderlig faktakontroll så hade det framkommit att arbetsmiljöproblemen existerade före hennes anställning och att de uppenbarligen fanns kvar än idag, långt efter det att hennes vikariat upphört.

I stället åberopades huvudskyddsombudets intervjuuttalande där hon i sin kom­mentar angående arbetsplatsproblemen skulle ha angivit att ”det hände något i och med anställningen av landshövdingens sambo”. Vidare anför­des att fem anställda på länsstyrelsen intervjuats, där samtliga bekräftat att det förekom all­varliga arbetsmiljöproblem på avdelningen. Av dessa fem skulle två ha uppgivit att situationen påverkats av att anmälaren anställdes.

Huvudskyddsombudet markerade själv att hon inte hade erfor­derlig inblick i ärendet. Hennes uttalande gav redan av den anledningen inte något substantiellt stöd för att koppla anmälaren till arbetsplatsproblemen. Av tidigare kollegor hade anmälaren dessutom blivit informerad om att huvud­skyddsombudet ansåg sig ha blivit helt missuppfattad och att hon aldrig hade haft någon avsikt att göra en koppling mellan anmälarens anställning och den dåliga arbets­miljön. Hon hade heller inte gjort någon koppling mellan anmälaren och den beställda utredningen om kränkande särbehandling – något som insinuerades genom uppgiftens place­ring i artikeln – då anmälaren inte var in­blandad i den över huvud taget.

Den omständigheten att två anonyma källor skulle ha påstått att det skulle före­ligga ett sådant samband, kunde inte utgöra grund för att utpeka anmälaren som en orsak till de svåra arbetsplatsproblemen. Uppgifterna skulle dessutom bedö­mas mot bakgrund av ovan berörda omständigheter, vilka entydigt motsade att det skulle finnas ett sådant samband.

ÖP hade således på ett avgörande sätt brustit i kraven på en korrekt nyhetsför­medling, kontroll av sakuppgifter och kritisk prövning av källor. Dessa genom­gående och omfattande brister hade av uppenbara skäl inte kunnat avhjälpas genom en korrigering av det citat från anmälaren som återgivits felaktigt.

Bemötande av övriga delar av ÖP:s yttrande

Tidningens ansvarige utgivare hade ägnat en betydande del av sitt inte särskilt omfattande yttrande åt omständigheter som saknade relevans för prövningen av anmälarens ärende. Påståenden som, utöver att vara irrelevanta, var oriktiga. An­mälaren valde att kommentera detta då det sade något mer övergripande om tid­ningens bristande krav på stringens och faktakontroll.

I yttrandet påstods att landshövdingen i sitt svar uppgett att hans eget agerande påtagligt bidragit till arbetsmiljöproblemen. Något sådant uttalande fanns inte i landshövdingens svar, vilket enkelt hade kunnat kontrolleras eftersom det var en allmän handling.

Vidare tog utgivaren i yttrandet upp frågan om landshövdingens folkbokförings­ort. Påståendet att skatteverket skulle ha kritiserat landshövdingen för hans folk­bokföringsort var helt grundlöst. Att ÖP ville föra en debatt om landshöv­dingens bostadsort, legitimerade inte heller publiceringen av uppgifterna om att anmäla­ren skulle ha orsakat arbetsmiljöproblem.

Anmälaren kunde också konstatera att ÖP:s publiceringar medfört att hennes chanser att få ett arbete i länet nu var minimala, vilket på ett effektivt sätt för­hindrade en ändring av familjens huvudsakliga bostadsort.

Sammanfattning

Anmälaren var – i motsats till vad utgivaren hävdade i tidningens yttrande – klart utpekad som en orsak till arbetsplatsproblemen och till att jurister sa upp sig från juristavdelningen på länsstyrelsen. Publiceringarna var stort uppslagna på fram­trädande plats och hade – i motsats till vad som hävdades i yttrandet – fått mycket stort genomslag och spridning.

Det hade inte funnits något allmänintresse, än mindre något uppenbart allmän­intresse, som motiverade att anmälaren namngavs och hängdes ut i publice­ringarna på det sätt som skett. De djupt kränkande uppgifterna om henne var ogrundade, vilket skulle ha framkommit vid en rudimentär journalistisk gransk­ning och faktakontroll. I yttrandet framfördes inte något som gav grund för en annan slutsats.

ÖP:s agerande var således medieetiskt klandervärt i flera avseenden och hade orsakat anmälaren en oförsvarlig publicitetsskada. Tidningen hade genom sin publicering utpekat henne som klandervärd på sätt som fått konsekvenser på ett yrkesmässigt såväl som på ett privat plan.

Ytterligare skrivelse från tidningen

Utgivaren vidhöll vad han tidigare anfört och tillbakavisade bestämt att rappor­teringen skulle vara sakligt ogrundad och sakna allmänintresse.

ÖP berättade i den anmälda artikeln om allvarliga arbetsmiljöproblem som riske­rade att försvåra arbetet inom den juridiska enheten på Länsstyrelsen i Jämtland. ÖP:s rapportering var av allmänt intresse då juridiska frågor tillhörde länsstyrel­sens grundläggande uppdrag för myndighetsutövning.

Problemen hade funnits under en tid. Att i ÖP:s rapportering utelämna det faktum att anställningen av landshövdingens sambo på avdelningen var en del i arbets­miljöproblemen skulle ha gett allmänheten en missvisande bild. Anmälaren ut­talade sig själv om problemen i artikeln efter att ha intervjuats av ÖP:s reporter.

Att anställningen av anmälaren hade betydelse för hanteringen av arbetsmiljö­problemen bekräftades av ÖP:s research på flera sätt. Anmälaren refererade i sitt yttrande till ÖP:s källor och skyddsombudet genom andrahands­uppgifter. I ÖP:s artikel uttalade sig skyddsombudet på följande sätt:

”– Det är alldeles för många på en kort tid. Allt beror på olika saker men det hände något i och med anställningen av landshövdingens sambo. Det har inte varit bra under en tid och vi har inte haft den insyn vi borde ha fått.”

Intervjun fanns dokumenterad av ÖP:s reporter. Varken anmälaren eller huvud­skyddsombudet hade efter publicering begärt att få sina uttalanden korrigerade.

Tidningen bestred att artikeln skulle ha haft särskilt stor genomslagskraft eller särskilt omfattande spridning på nätet.

Tidningen hade redan i sitt första yttrande redovisat tidigare publiceringar om skatteverkets kritik mot landshövdingens bostadsort, samt om en under lång tid utebliven betalning för deltagande i en ”nätverksresa” arrangerad av det all­svenska fotbollslaget ÖFK. Detta för att belysa att det lokalt fanns ett legitimt intresse för anmälaren som person eftersom hon var partner till landshövdingen och i den rollen deltog i offentlig representation. I SVT:s Uppdrag Granskning ”Blåsningen i Östersund” bekräftade landshövdingen att han, när länsstyrelsen slutligen betalade fakturan till Östersunds FK, även i efterhand debiterades för sin sambos deltagande.

Medieombudsmannens bedömning

Frågorna kring 1) anmälarens anställning på länsstyrelsen, sedd i perspektivet att hon är sambo med landshövdingen, och 2) arbetsmiljöproblemen på juristavdel­ningen, har sedda var för sig ett allmänintresse. Detta intresse omfattar även att en utredning om kränkande särbehandling var aktuell.

Till att börja med kan konstateras att anmälaren visserligen inte är en offentlig person i den betydelsen att något särskilt ansvar kan utkrävas av henne av med­borgarna. Det är hennes sambo, landshövdingen, som är en offentlig person. Men i den mån hon deltar i landshövdingens offentliga verksamhet, som vid represen­tation, får hon vara beredd på att mediernas ljus även kan falla på henne.

Det gäller också när hon får jobb på länsstyrelsen.

Det viktiga i sådana fall är om tidningen har haft tillräckligt fog för uppgifterna och att hon har getts tillfälle till bemötande.

Det finns ett medieetiskt krav på att en rapportering ska vara korrekt. MO be­dömer inte vad som är sant eller falskt, men kravet på korrekthet innebär att tid­ningen ska ha tillräcklig grund för uppgifterna vid publiceringstillfället. Kravet på korrekthet omfattar även artikelns presentation i rubrik och ingress och publi­ceringens uppläggning i övrigt.

Den medieetiska kärnfrågan i detta ärende gäller hur saken har presenterats av tidningen. Det gäller framför allt presentationen i rubrik och ingress. Men även uppgiften i artikeltexten om att en utredning om kränkande särbehandling är aktuell.

Tidningen har blandat samman uppgifterna om anställningen, arbetsmiljöproble­men och utredningen om kränkande särbehandling, på ett sätt som gör att det blir svårt för läsaren att bilda sig en adekvat uppfattning om hur de olika förhållan­dena hänger samman.

Till att börja med ligger det nära till hands att läsaren uppfattar saken som att ut­redningen om kränkande särbehandling avser anmälaren. Det har i ärendet inte framkommit att utredningen avser henne. Uppgiften är känslig för anmälaren.

Härefter bedöms presentationen i rubriker och ingress:

  • Nätartikeln hade rubriken Landshövdingens sambo fick jobb på läns­styrelsen – jurister säger upp sig: ”Hände något i och med anställ­ningen”
  • Artikelrubriken i den tryckta utgåvan var Landshövdingens sambo fick jobb på länsstyrelsen Fyra av sex jurister har sagt upp sig.
  • I ingressen stod På länsstyrelsens juristavdelning råder en så dålig stämning att fyra av sex personer har slutat på kort tid. En del av förklaringen är att landshövding Jöran Hägglunds sambo i Bromma fick ett långtidsvikariat som jurist.

Presentationen i rubriker och ingress innebär att det görs en klar koppling mellan anställningen av anmälaren och de allvarliga arbetsmiljöproblemen. Hon anges tydligt som en av anledningarna till problemen. Men vad hade tidningen för be­lägg för den gjorda kopplingen?

  • Ett uttalande från huvudskyddsombudet om att det hade ”hänt något” i sam­band med anställningen av anmälaren, men som samtidigt sade att hon inte var insatt i frågan.
  • Vidare har tidningen anfört att den från två insatta källor fått uppgift om att anställningen av anmälaren påverkat arbetsmiljön.

Tidningen har inte motsagt anmälarens uppgift om att de djupgående arbetsmiljö­problemen har funnits i flera år, och alltjämt föreligger, samt att flera av jurister­na slutade efter att anmälaren hade avslutat sitt vikariat.

Mot denna bakgrund var det ansvar för arbetsmiljöproblemen som lades på an­mälaren genom presentationen i rubrik och ingress alltför långtgående och kate­goriskt. Till det kommer att uppgiften om utredning om kränkande särbehandling kunde uppfattas som att utredningen avsåg henne.

Uppgifterna skadade förtroendet för anmälaren på ett allvarligt sätt och tidningen hade inte tillräckligt fog för att presentera saken på detta sätt. Det finns inte heller anledning att ifrågasätta anmälarens uppgift om att artikeln påverkar hennes yrkesmöjligheter negativt.

Saken har därför tillfogat henne en oförsvarlig publicitetsskada. Det förhållandet att hon själv fick lämna ett uttalande i slutet av artikeln, om stämningen på avdel­ningen och vad den berodde på, är inte tillräckligt för att tidningen ska undgå klan­der.

Artikeln strider således mot god publicistisk sed.

Ärendet hänskjuts till Mediernas Etiknämnd.

Ärendet hos Mediernas Etiknämnd

Både tidningen och anmälarna har yttrat sig i nämnden och framfört bland annat följande.

Anmälaren anser att granskningen av en närståendes förhållande till en offentlig per­son ska begränsas till de delar som kan hänföras till den offentliga personens ämbets­utövning. Någon relevant koppling till landshövdingen har i detta fall inte funnits eller visats.

Tidningen uppfattar MO:s beslut som att anmälaren genom sin relation till landshöv­dingen kan bli föremål för offentlig granskning. Landshövdingen och sambon borde ha varit medvetna om att deras relation kunde innebära grund för ett allmänintresse. Tid­ningen vidhåller att det sammantaget finns belägg för formuleringarna i ingress och rubrik i den anmälda publiceringen.

Mediernas Etiknämnds bedömning

Mediernas Etiknämnd delar MO:s bedömning och finner att anmälaren har orsakats en oförsvarlig publicitetsskada. Tidningen bör därför klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.

Granskning av advokatbyrå redigerades på vilseledande sätt
Kränkte brottsoffer och anhöriga