Exp nr 12/2009 ST-tidningen
Klagomål som en insändarskribent riktat mot anmälarens restaurang hade övergått till att bli personlig kritik mot anmälaren. Påståendena var av den arten att anmälaren borde ha fått tillfälle till samtidigt bemötande.
Publiceringen
ST-tidningen publicerade den 15 december 2007 på sin debattsida en insändare där skribenten riktade kritik mot en restaurang belägen i ett stationshus. Rubriken var Varför ringa och skälla ut gästerna? Den 19 och 23 februari 2008 publicerade tidningen två insändare som handlade om att det fanns för få parkeringsplatser vid stationen. Dessa rubricerades Vad gör Västtrafik åt fulla pendelparkeringar? respektive Ge oss fler pendelparkeringsplatser.
Skribenten till insändaren den 15 december 2007 hade besökt restaurangen i stationshuset tillsammans med ett sällskap. De hade bokat bord i förväg och då beställt vad de skulle äta. Ytterligare tre personer hade dock anslutit sig till sällskapet, vilket gjorde att restaurangpersonalen föreslog att de i stället skulle beställa mat från menyn. De gjorde som de blivit tillsagda, men fick vänta mycket länge på maten och när den väl kom in var köttet kallt. Skribenten framförde sina klagomål och sällskapet bjöds då på kaffe och kaka. De var nöjda med kompensationen, men skribenten hade meddelat restaurangpersonalen att hon skulle kontakta ledningen.
Nästföljande morgon blev skribenten uppringd av restaurangens ägare, A, (namnet angavs). Till sin förvåning fick skribenten motta en utskällning av ägaren. Hon anklagades för att ha svurit och vrålat inför restaurangens andra gäster, något hon absolut inte hade gjort. En person som hörde telefonsamtalet berättade om liknande erfarenheter från restaurangen. Man hade serverats kall mat och fått en felaktig nota, varpå även detta sällskap kontaktats av A.
Två likadana allvarliga fel hade inträffat efter varandra. Skribenten undrade om det inte vore bättre om restaurangen försökte komma på hur man i fortsättningen skulle kunnaerbjuda gästerna varm mat, i stället för att ringa upp och skälla ut dem.
Insändarna den 19 och 23 februari 2008 innehöll kritik mot att det inte fanns tillräckligt med parkeringsplatser för pendlare vid stationen. Båda insändarna illustrerades med fotografier på stationshuset. På den ena bilden kunde en bilparkering skönjas i bakgrunden.
Anmälan
Artikeln anmäldes till Allmänhetens Pressombudsman (PO) av A. Hon drev restaurangen i stationshuset. I insändaren den 15 december framfördes negativa synpunkter på både henne själv och restaurangen. Anmälaren hade inte givits tillfälle att bemöta kritiken, vilket hon borde ha fått. Läsarna skulle då ha fått en mer nyanserad bild av det inträffade. Att anmälaren sedermera avstod från att begära genmäle berodde på att skadan redan var skedd.
Vad insändarskribenten angett om restaurangbesöket var i många delar felaktigt. Bl.a. var det hon som under telefonsamtalet hade skällt ut anmälaren, inte tvärtom. Två av anmälarens anställda hörde samtalet och kunde bekräfta att insändarskribenten uppträtt lika aggressivt och obalanserat på restaurangen kvällen innan.
Det var underligt att ST-tidningen valde att illustrera insändarna, om bristen på parkeringsplatser, med en bild på stationshuset där hennes restaurang var inrymd. Anmälarens företag smutskastades härigenom ytterligare. Det hade varit lämpligare att visa en bild på enbart parkeringsplatsen.
Tidningens yttrande
ST-tidningen anförde bl.a. följande. Anmälaren borde ha getts möjlighet till samtidigt bemötande av den kritik som framfördes i insändaren den 15 december. Det var ett misstag att så inte skett. Tidningen uppgav dock att det, under den aktuella tiden, skrivits mycket om krogdöden i kommunen och att det förekom en livlig debatt i ämnet på insändarsidan. Dessutom var både insändarskribenten och anmälaren kända näringsidkare i kommunen.
Tidningen hade inte gjort något fel då den illustrerat insändarna om bristen på parkeringsplatser med foton på stationshuset. Mot bakgrund av byggnadens centrala läge var det svårt att undvika att fastigheten kom med på bild när tidningen rapporterade om händelser i staden. Det kunde inte krävas att tidningen skulle fråga anmälaren om lov innan den publicerade foton på huset. Tidningen tillade att det heller inte riktades någon kritik mot restaurangägaren i dessa insändare.
Anmälarens kommentar
Anmälaren noterade att ST-tidningen hade medgett att den borde ha låtit henne samtidigt bemöta kritiken som gällde restaurangen. Även om det var bra att tidningen medgav sitt misstag, innebar det inte att tidningens beteende kunde ursäktas. Tidningen borde därför klandras. Vidare hade ST-tidningen inte ägnat något stort utrymme åt krogdöden i kommunen.
Publiceringen av insändarna den 19 och 23 februari, tillsammans med foton på stationshuset, förmedlade ett intryck av att det var anmälaren som lagt beslag på alla parkeringsplatser. Det var inte hennes ansvar att ordna parkeringsplatser för pendlare.
PO:s bedömning
I beslut den 31 oktober 2008 hänsköt PO ärendet till Pressens Opinionsnämnd med följande motivering:
Insändarna om bristen på parkeringsplatser för pendlare illustrerades av bilder på stationshuset som ligger i anslutning till parkeringen. Inga klagomål riktas i inläggen mot anmälarens restaurang. Bilderna är inte av den arten att saken kan ge upphov till pressetiskt klander.
PO-anmälningar som rör företag, organisationer etc. – i detta fall anmälarens restaurang – prövas som regel endast med avseende på frågor om rättelse eller genmäle. När ett företag får motta kritiska synpunkter anses det således som regel tillräckligt även med ett bemötande i efterhand.
I detta fall har dock klagomålen mot anmälarens restaurang övergått till att bli personlig kritik mot anmälaren. Hon anklagas för attpersonligen ha skällt ut och betett sig klandervärt mot gäster som haft anledning att vara missnöjda med restaurangen. Även i rubriken ifrågasätts agerandet gentemot gästerna. Påståendena är av den arten att anmälaren borde ha getts tillfälle till samtidigt bemötande. Att anmälaren inte har begärt att få komma till tals i efterhand, kan inte ursäkta tidningen.
Mot denna bakgrund anser jag att ST-tidningen brustit i fråga om ansvarig hållning inför den publicistiska uppgiften. Tidningen bör därför klandras.
Pressens Opinionsnämnds beslut
Nämnden instämmer i PO:s bedömning och finner att ST-tidningen ska klandras för att ha åsidosatt god publicistisk sed.