Mediernas Etiknämnd klandrar Psykologtidningen för att ha brutit mot god publicistisk sed, efter en granskning av en psykolog och företagare där delar av underlaget varit bristfälligt.
Psykologtidningen, dnr 24325, exp. nr. 8/2025
Mediernas Etiknämnds beslut
Mediernas Etiknämnd klandrar Psykologtidningen för att ha brutit mot god publicistisk sed.
Genom beslut den 23 oktober 2024 hänsköt Allmänhetens Medieombudsman (MO) ett ärende avseende en anmälan mot Psykologtidningen.
MO:s beslut hade följande lydelse.
NN har riktat kritik mot Psykologtidningen för artikeln ”Vi ägnade oss åt sälj, inte vård” som publicerades den 4 juni 2024.
Vad mediet publicerade
Ingressen
”Tidigare psykologassistenter känner sig utnyttjade av företaget XX-psykologerna [företagsnamn angivet]. Dessutom anklagas företaget för trollrecensioner på Google och för att sko sig på privatpraktiserande psykologer. Psykologtidningen har kommit över dokumentation som visar den udda affärsmodellen.”
Artikeltexten
”’Vi erbjuder terapi under dagtid, kvällstid och helger på mottagningar, via video och telefon’, står det i presentationen på XX-psykologernas sajt.
Men bakom företaget XX-psykologerna finns bara en person – psykologen NN. Hen är grundare, ägare och ensam anställd.
På sajten radar NN upp sina titlar. Hen är inte bara psykolog med specialistexamen, utan även socionom och psykoterapeut. Dessutom har hen en MBA-utbildning från Handelshögskolan i Stockholm, en utbildning där hen bland annat studerat verksamhetsutveckling och marknadsföring.
– Jag gillade att plugga, sedan tröttnade jag på det, säger hen till Psykologtidningen.
NN har tvekat inför den här telefonintervjun. XX-psykologerna har nämligen fått grus i maskineriet. Men vi återkommer till den saken, först behöver affärsmodellen beskrivas. Omfattande marknadsföring är strategin, och NN har gett sig själv huvudrollen. Hen förekommer flitigt i media, särskilt i TV4. I filmklipp på nätet ger hen råd om allt från dejtingångest till ekonomisk stress och adhd. På Facebook dyker hen upp i flödet.
’Hur mår du – egentligen?’ undrar hen och erbjuder en kostnadsfri konsultation.
Upplägget är framgångsrikt. Förra året gjorde 750 personer en bokning via XX-psykologerna. De flesta, två av tre, ville ha en neuropsykiatrisk utredning.
Omsättningen blev rekordhög förra året, närmare 20 miljoner kronor.
En siffra sticker ut i årsredovisningen, de externa kostnaderna på 15 miljoner kronor. I dessa ingår utgifterna för den omfattande marknadsföringen.
– Ja, marknadsföring kostar, bekräftar NN när Psykologtidningen undrar över summan.
Patienterna är tacksamma och ger högsta betyg i sina Google-recensioner. Men allvarlig kritik har smugit sig in. Anonyma recensenter påstår att de positiva recensionerna är fejkade och att verksamheten är oetisk, eftersom det blir billigare för klienterna att gå in direkt på behandlarnas hemsidor, i stället för omvägen via XX-psykologerna.
NN avvisar anklagelserna. Enligt hen är XX-psykologerna ett nätverk med ett 50-tal psykologer, terapeuter och läkare. Många potentiella klienter nappar på en gratis konsultation med en psykologassistent, vilket leder till bokningar och ett inflöde av nya patienter.
Psykologassistenterna, som NN rekryterat via Platsbanken, är psykologstuderande. Titeln ger möjlighet att skaffa sig praktisk erfarenhet genom att assistera en legitimerad psykolog. Inom Bup kan det handla om att rätta tester. Hos XX-psykologerna är uppdraget att ringa upp personer som lämnat sina kontaktuppgifter för den kostnadsfria konsultationen.
– Psykologassistenten ska fråga vad personen söker för, berätta vad det finns för alternativ och försöka vägleda, beskriver NN.
I dag har hen femton anställda psykologassistenter. NN säger att hen följer Psykologförbundets rekommendation att studenterna ska ha fullgjort sex terminer på psykologprogrammet. Några enstaka studenter tycker hen har varit särskilt lämpade, utan att ha kommit lika långt i utbildningen.
Anställningsvillkoren beskriver hen som rimliga, timlönen för psykologassistenterna ligger på mellan 150 och 180 kronor.
Men Psykologtidningen har intervjuat fem psykologstuderande, som tidigare arbetat för XX-psykologerna. De menar att lönen var betydligt lägre.
– Jag tjänade bara småpengar, men det var ju inte för lönen jag tog jobbet, utan för att kunna lägga till en extra merit på mitt cv, säger en av dem.
En annan är kritisk till att ha behövt använda sin privata telefon för de ’kostnadsfria konsultationerna’.
– En gång blev jag uppringd av en psykotisk person, efter konsultationen. Det var ganska obehagligt att den personen hade mitt nummer.
Många samtal ledde inte till någon bokning, berättar en.
– De trodde att de skulle få någon form av stödsamtal. Att sälja på dem terapi kändes omoraliskt. Jag uppmanade dem att i stället kontakta vårdcentralen och sa upp mig.
Samtliga anser att arbetsuppgiften bara gick ut på en sak – att sälja terapi.
– Alla terapeuter i bokningssystemet var inriktade på kbt. Det var bara att välja en av dem, det hade klienten kunnat göra själv. Jag hade inte mer information om terapeuterna än klienterna, säger en.
– Jag ägnade mig åt sälj, inte vård, säger en annan.
NN tror att deras kritik kan bero på felaktiga förväntningar.
– Psykologassistenterna gör mycket nytta och några har jobbat med det här i flera år. De får träna på klientkontakter och guida till en bokning. Det är också ganska bekvämt att jobba hemifrån, säger hen.
Efter kritiken har hen höjt ersättningen till 30 kronor för samtal som inte leder till en bokning, tidigare låg den på 15 kronor. En annan förändring är att psykologassistenterna nu behöver använda ett extra sim-kort, för att slippa lämna ut sina privata telefonnummer.
En särskild regel gäller om den uppringda personen är ute efter en neuropsykiatrisk utredning. Då ska bokningen gå direkt till NN. Men det är inte hen själv som gör utredningen.
– Nej, jag gjorde bara några få utredningar förra året. De utförs av någon av våra underkonsulter, säger NN.
Prislappen är på 29 995 kronor för adhd-utredningen. Efter diagnos tillkommer kostnader för läkarsamtal inför medicinering, vilket innebär ytterligare tusenlappar för patienten.
Psykologtidningen har uppgifter om att utredningarna utförs av företaget YY AB, ett företag som anmälts elva gånger till Konsument-ombudsmannen.
Företaget YY AB får en hel del kritik i recensionerna på nätet, till skillnad från XX-psykologerna som får översvallande beröm.
Recensenten ’Abid Hussein’ skriver i sin Google-recension av XX-psykologerna:
’Jag kontaktade många psykologer när jag ville göra min utredning och gå i psykologsamtal och ni var snabbast på att återkomma och ni hade också lägre priser än de andra privata psykologmottagningarna. Tack för en snabb och proffsig utredning samt terapin som jag har kunnat få efteråt. Jag är även mycket tacksam till den lyhörda läkaren som faktiskt har lyssnat på mina medicinfrågor.’
Han får snabbt ett svar från XX-psykologerna:
’Tack så mycket för din positiva feedback! Vi är glada att höra att du uppskattade den snabba responsen och våra prisvärda tjänster. Det gläder oss att du kände dig väl omhändertagen under både utredningen och terapin. Vi strävar alltid efter att lyssna och stötta våra patienter på bästa möjliga sätt. Din tacksamhet är mycket uppskattad och vi finns här för dig om du behöver ytterligare stöd i framtiden’.
Samma vecka skriver ’Abid Hussein’ flera recensioner. Han berömmer en plastikkirurg för en näskorrigering i Miami, USA. Han har också blivit utelåst i Texas och fått hjälp av en proffsig låssmed. ’Abid Hussein’ ger dessutom högsta betyg till en Iphone-reparatör i Kalifornien och en serviceinriktad försäljare av brandsläckare i Punjab i Pakistan.
Flera recensioner uppvisar samma mönster, patienterna har fått hjälp av både XX-psykologerna och låssmeder i USA.
NN förnekar bestämt att hen eller någon annan inom XX-psykologerna ligger bakom recensionerna.
– Vi har en del utländska klienter, till exempel it-tekniker som har jobbat här i något år och sedan åker tillbaka till sitt land. Det kan vara förklaringen, jag vet inte. Det kan ju också finnas botar, eller översättningsprogram. Hädanefter kommer vi kontinuerligt att anmäla misstänkta bot-recensioner, meddelar hen.
Även bland psykologerna i nätverket råder missnöje. En av dem berättar för Psykologtidningen om de höga patientavgifterna.
– Jag har hela tiden känt att något är fel, att patienterna betalar för mycket och det blir inte heller mycket kvar till mig. Jag går knappt runt.
Psykologen uppger sig inte kunna ett dugg om marknadsföring, det var därför valet föll på XX-psykologerna för att få in nya klienter.
– Jag fick ett par som hade bokat parterapi i två timmar och betalade 3 790 kronor, varav 1 690 kronor gick direkt till XX-psykologerna. Så mycket ska inte patienter behöva betala för terapi, särskilt inte om pengarna går till marknadsföring. Jag skäms faktiskt, säger psykologen.
Psykologtidningen har tagit del av avtalen med terapeuterna. Rabattpaketen är många, ju fler sessioner desto lägre pris. Andelen till XX-psykologerna ligger stadigt på runt 45 procent för parterapi och 38 procent för individuell terapi.
I oktober 2023 höjdes avgiften vid individuell terapi med 100 kronor till 1 395 kronor, utan att arvodet på 800 kronor till psykologen ökade. I ett mejl till de anslutna terapeuter motiverade NN höjningen med ökade kostnader.
Enligt den senaste årsredovisningen landade vinsten, efter att NN tagit ut sin lön, på 3,2 miljoner kronor.
Fakta/XX-psykologernas avtal med psykologassisterna [mellanrubrik]
I anställningsavtalen för psykologassistenterna finns en mall för hur samtalen ska läggas upp. Först uppmanas den kontaktade personen att berätta om sin sökorsak. Psykologassistenten ska därefter validera, ’ge lite psykoedukation’, dela några tankar om diagnos, och efter 5–8 minuter fråga om personen vill boka en terapeut. Om svaret är jakande ska psykologassistenten redogöra för de olika rabattpaketen.
- Ett samtal som leder till en bokning av en session ger 75 kronor.
- Ett samtal som leder till en neuropsykiatrisk utredning ger 150 kronor.
- Ett samtal som inte leder till en bokning ger 15 kronor i ersättning.*
- Om psykologassistenten inte får tag på personen är arvodet 5 kronor.
*Efter kritiken har XX-psykologerna höjt arvodet till 30 kronor.
Fakta/XX-psykologernas avtal med terapeuterna [mellanrubrik]
- En session individuell terapi på 45 minuter kostar 1 395 kr, varav terapeutens andel blir 800 kr.
- 10 sessioner individuell terapi kostar 1 036 kr per session, varav terapeutens andel blir 640 kr per session.
- Totalt finns 12 rabatterade samtalspaket för individuell terapi och parterapi.”
Anmälan
NN förde fram bland annat följande.
Hen var grundare av XX-psykologerna, som samlade ett nätverk bestående av ett
50-tal psykologer, terapeuter och andra behandlare. Via XX-psykologernas webbplats eller telefon fick patienter hjälp att boka tid hos någon av de anslutna behandlarna, som vanligen var egenanställda med egna mottagningar. På XX-psykologerna arbetade ett antal deltidsanställda psykologstudenter som lotsade de patienter som anmält intresse för behandling till rätt vårdgivare inom företagets nätverk. Få patienter skulle i praktiken själva gå igenom ett 50-tal behandlare och göra ett rationellt val. Genom att XX-psykologerna hjälpte dem med detta förbättrades oddsen för en effektiv behandling. Modellen medförde också att de behandlare som var anslutna till nätverket slapp allt merarbete som det innebar att hitta egna patienter.
Tidningen hade lämnat allvarliga och graverande uppgifter utan att kunna belägga uppgifternas tillförlitlighet. Trots att hen innan publiceringen tålmodigt förklarade hur XX-psykologernas verksamhet var uppbyggd hade väsentlig information uteslutits och framställningen blivit påtagligt missvisande. Allt som XX-psykologerna utpekades för härleddes i artikeln till hen personligen. Därigenom hade artikeln allvarligt skadat hen och hens goda anseende.
Företaget anklagades för att ha fejkade recensioner och bedriva oetisk verksamhet. Dessa anklagelser hade enligt tidningen själva lagts fram av ”anonyma recensenter”, det vill säga anonyma källor som tidningen inte hade identifierat och inte heller stått i kontakt med. Dessa anonyma recensenter var den enda angivna källan som knöt XX-psykologerna och hen till de misstänkt fejkade recensionerna – en koppling som framhölls redan i ingressen. Hen eller XX-psykologerna hade inte fejkat eller på något sätt medverkat till fejkade positiva recensioner. Hen delade bedömningen att det på Google funnits en mindre andel troliga spam-recensioner. Detta var dock inte något som hen tidigare varit medveten om, men sedan XX-psykologerna uppmärksammats på detta har man börjat arbeta aktivt för att undersöka och anmäla misstänkta spam-inlägg.
Vidare borde det ha varit svårt att bedriva en så oetisk verksamhet som beskrevs utan att denna undermålighet märkts i vårdkvaliteten. Ändå hade det stora antalet vårdtillfällen XX-psykologerna årligen förmedlade inte lett till några anmärkningar hos IVO, Psykologförbundets etikråd, Patientnämnden, Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd eller Justitieombudsmannen. Det hade inte varit utstickande för en verksamhet av XX-psykologernas storlek att ha åtminstone en handfull sådana ärenden kopplade till sig, ändå var antalet noll.
I artikeln undergrävdes hens trovärdighet i de mest grundläggande detaljerna. Exempelvis fanns följande formulering: ”NN avvisar anklagelserna. Enligt hen är XX-psykologerna ett nätverk med ett 50-tal psykologer, terapeuter och läkare.” Det saknades helt grund att ifrågasätta att XX-psykologerna var ett sådant nätverk, ändå gjordes detta till ett subjektivt påstående. Vidare beskrevs hen som ”grundare, ägare och ensam anställd”. Det sista påståendet var inte korrekt eftersom bolaget hade ett antal psykologassistenter. Genom att det fastslogs tidigt i artikeln att hen på alla sätt var ensam i bolaget gick det inte för läsaren att göra någon åtskillnad mellan hen och XX-psykologerna: hen var bolaget, bolaget var hen. Hen hade inga anställda, och påstod sig organisera ett stort nätverk av vårdgivare, men vem vet?
Det fanns också påtagliga brister i användningen av anonyma vittnesmål från före detta anställda. Anonyma vittnesmål från anställda var ett återkommande inslag i branschpress och en viktig del av journalistiken, men det ställde samtidigt höga krav på granskandet. De redaktionella kraven kunde inte, som i detta fall, sänkas ju mer anonyma och allvarliga påståendena var. Det framgick inte alls hur oberoende källorna var av varandra. Tidningen hade heller inte, såvitt hen visste, sökt de medarbetare som arbetat länge på XX-psykologerna och trivts bra på arbetsplatsen.
Vad gäller uttalandet om användningen av privata telefoner hade ingen medarbetare behövt använda sitt privata nummer, vilket hen tydligt hade informerat tidningen om. Däremot hade hen tidigare låtit medarbetare använda sina privata nummer om de själva föredragit det, men den rutinen hade nu ändrats så att ingen hade möjlighet att använda ett privat nummer.
Uttalandet om att alla terapeuter i bokningssystemet var inriktade på KBT stämde inte heller. XX-psykologerna tillhandahöll såväl psykodynamisk terapi som terapiformen ACT.
Det angavs att företaget YY AB hade utfört neuropsykiatriska utredningar. YY AB hade aldrig gjort någon sådan utredning åt hens företag. Ibland hänvisade hen till YY AB för ADHD-medicinering åt färdigutredda klienter. Sakuppgiften hade inte kontrollerats med hen.
Vidare saknade påståendet att hen skulle ”sko sig på privatpraktiserande psykologer” helt verklighetsförankring. En ansluten terapeut fick 800 kronor för varje 45-minuterssession, vilket knappast utmärkte sig som undermåligt i branschen. De flesta behandlare omsatte mer pengar i sina bolag efter att de anslutit sig till XX-psykologerna än innan, vilket talade sitt tydliga språk. Anslutningen sparade mer tid och pengar än vad den kostade.
I fråga om de externa kostnaderna bestod lejonparten av dessa av behandlingar, som var kärnan i verksamheten. Alla XX-psykologernas behandlare arbetade i egna bolag, vilket medförde att alla behandlingar som XX-psykologerna förmedlade hamnade under ”externa kostnader” i årsredovisningen i stället för under ”personalkostnader” där de hade hamnat om behandlarna varit anställda direkt av XX-psykologerna. Detta var huvudorsaken till att siffran stack ut. Det var ohederligt att mot bättre vetande framställa det som att så inte vore fallet. Redaktören hade i en mejlväxling innan publiceringen bekräftat att det inte gick att utläsa marknadsföringen ur denna post, ändå valde han att koppla de 15 miljonerna till marknadsföring och utelämna den nödvändiga kontexten.
Sammanfattningsvis utmålades hen i hela artikeln som klandervärd och olämplig som yrkesverksam. Mycket allvarliga påståenden lades fram utan saklig grund eller tillräckliga belägg. Tidningen hade använt obekräftade vittnesmål och otillförlitliga källor utan nödvändig verifiering, samtidigt som korrekta sakuppgifter av grundläggande betydelse för en balanserad rapportering genomgående hade sorterats bort.
Mediets svar
Psykologtidningen svarade i huvudsak följande.
XX-psykologerna var ett omtalat företag inom psykologkåren och anlitade såväl psykologstudenter som legitimerade psykologer, vilka ingick i XX-psykologernas så kallade nätverk. Uppgifter kring företagets etik hade cirkulerat den senaste tiden, vilket föranledde granskningen. I granskningen ingick en rad dokument, bland annat anställningsavtal för studenter, avtal med legitimerade psykologer, årsredovisningar, myndighetsbeslut och domar. Psykologtidningen hade intervjuat psykologassistenter (studenter), legitimerade psykologer i nätverket och patienter. Samtliga hade valt att vara anonyma och hade källskydd. Deras uppgifter i kombination med dokumenten gjorde att Psykologtidningen ansåg att det var motiverat att göra deras röster hörda.
För Psykologtidningens målgrupp – såväl psykologstudenter som legitimerade psykologer – var innehållet i artikeln mycket relevant.
Vad gäller de uppenbart fejkade recensionerna var Psykologtidningens motiv till att redogöra för dem som följer. XX-psykologerna hade utförligt tackat för berömmet från uppenbart fejkade recensenter. XX-psykologerna hade känt till anklagelser om uppenbart fejkade recensioner och låtit dessa ligga kvar fram till att Psykologtidningen tagit kontakt. NN uppgav under en intervju med Psykologtidningen förklaringar till de uppenbart fejkade recensionerna.
Formuleringen att XX-psykologerna ”enligt hen” var ett nätverk av ett 50-tal behandlare användes för att visa var uppgifterna kom ifrån. NN hade varit ensam anställd i bolaget fram till det senaste bokslutet, som angav att det fanns två anställda. Uppgiften att hen var ensam anställd var därmed felaktig. Psykologtidningen skulle gärna sätta in en rättelse. NN hade inte begärt rättelse efter publiceringen.
NN hade fått chansen att kontrollera sakuppgifter före publiceringen. Möjligheten hade avvisats i ett mejl med formuleringen ”Vad gäller upplysning om övriga fel är det din uppgift att publicera en korrekt artikel”.
Avseende frågan om privata telefoner kunde det anmärkas att om en arbetsgivare rekryterade en student för att kontakta potentiella kunder – utan att tillhandahålla en tjänstetelefon – ”behövde” studenten använda sin privata telefon.
Uppgiften att samtliga behandlare hade KBT-inriktning var samstämmig från de intervjuade uppgiftslämnarna.
Psykologtidningen avstod från att redovisa hur XX-psykologerna samarbetade med YY AB för att inte röja källskyddet. Uppgiften kom från både psykologassistent och patient. NN hade fått möjlighet att berätta vilka företag som anlitades för de neuropsykiatriska utredningarna, men hade avböjt att svara.
Med ”grus i maskineriet” avsågs kritiken från tidigare psykologassistenter vilken hade lett till att NN ändrade villkoren för psykologassistenterna, vilket framgick av artikeln.
Psykologtidningen hade tillgång till avtalen mellan XX-psykologerna och terapeuterna (behandlarna) i nätverket. Terapeuternas kostnader stod terapeuterna själva för, dessa hamnade inte i XX-psykologernas bokföring. Patienten betalade direkt till XX-psykologerna, som efter avdrag på det insatta beloppet ersatte terapeuten.
Anmälarens kommentar
NN svarade bland annat följande.
De allvarliga misstankarna om beställda trollrecensioner saknade helt och hållet grund. Tidningen hänvisade till att XX-psykologerna ”utförligt tackat för berömmet från uppenbart fejkade recensenter”. Detta var bara uppenbart om man bedrev egna efterforskningar om en användare, annars var det omöjligt att veta. Hen hade inte bedrivit några sådana efterforskningar eftersom man som psykolog med hänsyn till yrkesetiska regler inte borde gräva i vilken patient som skrivit en recension om en på internet. Vid tidpunkten för Psykologtidningens intervju hade hen fått ett anonymt mejl med påståendet om fejkade recensioner. Det var lätt att med facit i hand säga att hen borde ha värderat detta anonyma mejl annorlunda, trots att mejlskrivaren var den som slutade svara hen när hen ställde följdfrågor. I samband med Psykologtidningens kontakt agerade hen resolut för att gå igenom och anmäla recensioner som kunde misstänkas vara fejkade. Nu hade XX-psykologerna börjat undersöka recensionerna i viss utsträckning med hjälp av en extern bedömare. Att XX-psykologerna hade ”tackat för berömmet” var inte att bete sig misstänkt utan hörde till vanligt hyfs.
Avseende KBT och andra behandlingsformer fanns beviset tillgängligt för vem som helst på sajten Boka direkt, där de flesta av XX-psykologernas vårdgivare fanns listade. Där fanns exempelvis ett antal psykologer med psykodynamisk inriktning. Psykologtidningen uppgav i sitt svar att uppgiften att endast KBT erbjöds var samstämmig från de intervjuade uppgiftslämnarna. Om detta var kvaliteten på tidningens samstämmiga källmaterial sa det en hel del om bevisvärdet i publiceringen.
I fråga om YY AB kom tidningen med ett nonsenspåstående om källskydd för att inte behöva erkänna ytterligare en publicistisk miss. Vissa patientgrupper kunde hänvisas till YY AB för att hämta ut sin föreskrivna medicin, någon annan koppling fanns inte. Ändå kopplades hen till uppgifter om YY AB:s bristande vårdkvalitet, utan att tidningen kunde belägga den påstådda kopplingen. Hen hade inte vid något tillfälle fått frågan om vilka företag som anlitades.
Psykologtidningens svar gällande kostnadsposterna i XX-psykologernas årsredovisning var alltjämt obegripligt och illustrerade den omöjliga uppgiften att få ämnet skildrat korrekt. Det spelade ingen roll hur många källor eller dokument journalisten hade tillgång till om denne gång på gång misslyckades med att dra sakliga slutsatser ur underlaget. Poängen kvarstod – i XX-psykologernas externa kostnader ingick ersättning till psykologer och andra behandlare i nätverket. Detta, inte marknadsföring, utgjorde lejonparten av bolagets externa kostnader. Ändå framställdes det precis tvärtom i artikeln.
Psykologtidningens obelagda anklagelser och vilseledande framställning hade allvarligt skadat hens professionella trovärdighet.
Medieombudsmannens bedömning
Medieombudsmannens uppgift är att bedöma om en publicering har medfört en oförsvarlig publicitetsskada för anmälaren, i detta fall NN.
Kritiken i artikeln handlar i första hand om XX-psykologernas verksamhet. Med hänsyn till det nära samband som finns mellan XX-psykologerna och NN samt den framträdande roll hen getts i publiceringen anser jag att denna kritik drabbar NN personligen på ett sådant sätt att hen utsatts för en publicitetsskada.
Frågan är därmed om denna publicitetsskada är oförsvarlig. För att bedöma det aktualiseras frågor om anmälarens möjlighet till bemötande, allmänintresset för ämnet, anmälarens ställning i samhället och mediets belägg för det som publicerats.
Vad inledningsvis gäller frågan om bemötande kan jag konstatera att NN har getts möjlighet att besvara kritiken och får komma till tals i artikeln. Den medieetiska grundprincipen att den som kritiseras i en publicering också ska ges möjlighet att bemöta kritiken har därmed såvitt jag kan bedöma respekterats.
Artikeln gäller arbetsmetoder och arbetsförhållanden inom ett nätverk bestående av bland annat psykologer och har publicerats i branschpress. För den aktuella målgruppen har ämnet ett allmänintresse.
Vidare är NN grundare av och ägare till XX-psykologerna. Hen har därför en sådan ställning i bolaget att hen får räkna med att stå till svars för kritik gällande dess verksamhet. Därtill kommer att hen, som jag uppfattat saken, tagit på sig en framträdande roll i verksamhetens marknadsföring utåt och även i övrigt deltagit aktivt i det offentliga samtalet. Min slutsats av detta är att NN har en sådan ställning att hen får tåla att utsättas för kritik som den som förts fram i publiceringen. En förutsättning för det är dock att det finns belägg för kritiken.
Det är inte min uppgift att ta ställning till om det som påstås i en publicering är sant eller falskt. Det jag tittar på avseende frågan om belägg är i stället om tidningen har haft ett tillräckligt underlag för att publicera påståendena. Jag kommer här att göra några nedslag i publiceringen.
I ingressen anges att XX-psykologerna anklagas för trollrecensioner på Google. Med hänsyn till exemplet gällande ”Abid Hussein” som ges i publiceringen anser jag att det finns belägg för att det förekommit oäkta recensioner. Det har även NN tillstått. Det är dock inte detsamma som att XX-psykologerna haft något med detta att göra. Artikeln ger, enligt min uppfattning, läsaren intrycket att XX-psykologerna haft del i fejkade positiva recensioner. Bortsett från utlåtanden från anonyma recensenter på nätet saknas det såvitt framgår belägg för att göra en sådan koppling. Det framgår exempelvis inte vem som skulle ”anklaga” företaget för trollrecensioner. Uppgifter från anonyma recensenter utgör inte tillräckligt underlag för att publicera ett sådant påstående.
Likaså anges i ingressen att XX-psykologerna anklagas för att sko sig på privatpraktiserande psykologer. Inte heller i detta fall framgår det av artikeln vem eller vilka som ska ha gjort denna anklagelse. Den återkoppling som sker är att det framgår att det ”råder missnöje” bland psykologerna i nätverket och att en av dessa psykologer anser att det inte blir mycket pengar kvar till denne och att denne knappt går runt. Påståendet att XX-psykologerna anklagas för att sko sig på psykologerna är långtgående i förhållande till dessa uppgifter.
Anmälaren har också lyft frågan om marknadsföringskostnader. Kostnaderna för marknadsföring ingår vad jag förstår i företagets externa kostnader om 15 miljoner kronor. Som jag uppfattat NN:s yttranden utgörs dock den största delen av dessa externa kostnader av ersättning till behandlarna, inte av marknadsföring. Detta har inte emotsagts av tidningen. I publiceringen redovisas kostnaderna på följande sätt:
Omsättningen blev rekordhög förra året, närmare 20 miljoner kronor.
En siffra sticker ut i årsredovisningen, de externa kostnaderna på 15 miljoner kronor. I dessa ingår utgifterna för den omfattande marknadsföringen.
– Ja, marknadsföring kostar, bekräftar NN när Psykologtidningen undrar över summan.
En sådan presentation av marknadsföringskostnaderna kan ge sken av att marknadsföringen är en större del av företagets verksamhet än vad som faktiskt är fallet. Med hänsyn till att omfattningen av marknadsföringen kritiseras i andra delar av artikeln är detta skadligt för anmälaren.
Vidare citeras följande uttalande av en tidigare psykologassistent i artikeln:
– Alla terapeuter i bokningssystemet var inriktade på kbt. Det var bara att välja en av dem, det hade klienten kunnat göra själv. Jag hade inte mer information om terapeuterna än klienterna.
Det underlag från sajten Boka direkt som anmälaren har hänvisat till talar för att påståendet att alla terapeuter var inriktade på KBT inte stämmer. Tidningen har hänvisat till att denna uppgift var samstämmig från de intervjuade uppgiftslämnarna. Oavsett om det fanns terapeuter med en annan inriktning än KBT eller inte rör det sig om ett sakförhållande som enkelt kan kontrolleras på annat sätt än genom uppgifter från anonyma källor. Jag anser därför att det underlag tidningen presenterat inte är tillräckligt i detta fall. Uppgiften är i sig inte särskilt allvarlig, men förtjänar ändå att beaktas på grund av de bristande beläggen.
Jag vill slutligen uppehålla mig vid påståendet att XX-psykologerna ”fått grus i maskineriet”. I artikeln anges inte uttryckligen vad detta ”grus” skulle bestå i. Enligt tidningens yttrande i detta ärende syftar formuleringen på kritiken från tidigare psykologassistenter, som ledde till att NN ändrade villkoren för dem. Det är inte tydligt i artikeln att det är det som avses. Det kan också ifrågasättas om denna kritik, vilken såvitt jag förstår gällde användandet av privata telefoner och ersättningsnivåerna för vissa samtal, var så allvarlig att den kan betecknas som grus i maskineriet. Påståendet kan uppfattas som insinuant och saknar enligt min mening full täckning i resten av artikeln.
Mot denna bakgrund gör jag följande överväganden.
Artikeln har en kritisk vinkel och framställer XX-psykologerna och NN i dålig dager. Det förekommer uttalanden om att verksamheten är omoralisk och oetisk.
Å ena sidan får NN med hänsyn till sin ställning tåla omfattande kritik av företagets agerande och affärsmodell. Jag kan inte heller se att tidningen gjort några enskilda övertramp som var för sig är klara och allvarliga. Detta talar för att det inte rör sig om en oförsvarlig publicitetsskada.
Å andra sidan innehåller artikeln en mängd brister. Vid en närmare granskning framstår den generella kritiska ansatsen inte som särskilt väl underbyggd. Helhetsintrycket är att publiceringen innehåller en rad insinuationer och saknar stadga. Vid en sammantagen bedömning anser jag att tidningens belägg för det som publicerats inte varit tillräckliga för att den publicitetsskada NN drabbats av ska kunna försvaras.
Jag anser därmed att Psykologtidningen bör klandras. Ärendet hänskjuts till Mediernas Etiknämnd.
Ärendet hos Mediernas Etiknämnd
Både mediet och anmälaren har yttrat sig i nämnden. De har sammanfattningsvis anfört följande.
Mediet:
MO:s bedömning är slarvig, vilseledande och godtycklig. När det gäller de fejkade recensionerna har tidningen ställt frågor till företaget som har redovisat sin syn på saken. Det är upp till läsaren att bedöma företagets ansvar. När det gäller uttalandet om ”grus i maskineriet” måste det, med hänsyn till vad som redovisas i artikeln, för vilken normal läsare som helst framgå att detta stämmer. Också uttrycket ”sko sig på privatpraktiserande psykologer” finns det belägg för med hänsyn till vad flera psykologer uppgett om bl.a. provisionsnivåer. Det som anförs om kostnaderna för marknadsföringen är underbyggt bl.a. genom en revisorsgranskning som mediet lät göra inför publiceringen.
Anmälaren:
Anmälaren delar MO:s bild att flera av de enskilda publicistiska misstagen inte är påtagligt oförsvarliga och skadliga, men det systematiska haveriet är förbluffande, liksom de allvarligaste felen var för sig. Som journalist kan man inte med hänvisning till att det är “upp till läsarna” urskulda avsaknaden av journalistiskt hantverk. Mediets argumentation sker helt utan hänsyn till vad som är sant eller falskt. När det specifikt gäller marknadsföringskostnaderna har mediet missuppfattat vilka kostnader som belastar bolaget och utifrån detta dragit felaktiga slutsatser.
Mediernas Etiknämnds bedömning
Mediernas Etiknämnd delar MO:s bedömning och klandrar Psykologtidningen för att ha brutit mot god publicistisk sed.
I beslutet har deltagit ordförande Johan Danelius samt Sanna Gustavsson, utsedd av Publicistklubben, Andreas Ekström, utsedd av Svenska Journalistförbundet, Karin Näslund, utsedd av Svenska Tidningsutgivareföreningen, Anna Hjorth, utsedd av Sveriges Tidskrifter, Ingrid Östlund, utsedd av Sveriges Radio, Göran Ellung, utsedd av TV4, Johan Trouvé, Arash Sanari, Gertrud Åström, Anders Forkman och Per Lyrvall representerande allmänheten.
Dessutom har Kerstin Brunnberg, utsedd av Utbildningsradion, varit närvarande vid ärendets behandling.