Exp nr 119/2006 Expressen
Hagamannen fick tåla utpekandet i samband med hans gripande. Allmänintresset motiverade dock inte utpekandet av hans anhöriga.
Publiceringen
Den 30 mars 2006 rapporterade Expressen att den s k Hagamannen gripits i Umeå. Han var misstänkt för en serie överfall och våldtäkter på sammanlagt åtta kvinnor i Umeå mellan 1998 och 2005.
På löpsedeln och förstasidan presenterades han med foto, förnamn och ålder. Inne i tidningen stod även efternamnet och namnet på den ort där han var bosatt. Hans yrke och arbetsplats angavs. Vidare fanns bild på bostaden samt en bild på den anhållne i vuxen ålder och en ungdomsbild. Tidningen publicerade också ett foto på mannen och hans sambo där den senares ansikte retuscherats bort. Det framgick att de hade två minderåriga barn, varav det ena var sex år. En granne framträdde med namn, bild och intervjuuttalanden, bl a om den utpekades arbete med att renovera och bygga till på sin fastighet. Hon sade att sambon var chockad. Ytterligare två namngivna grannar uttalade sig. Även en kamrat från skoltiden medverkade med namn, bild och uttalanden. Därtill kommenterade ett antal vänner och en nära anhörig anonymt det som hänt. Genomgående berättade de att de uppfattat den gripne som en helt vanlig och mycket sympatisk kille.
Anmälningarna
Den utpekade mannen anmälde genom ombud Expressen till Allmänhetens Pressombudsman (PO). Anmälaren hade blivit djupt kränkt av publiceringen.
Publiceringen anmäldes till PO även av den anhållnes föräldrar och två bröder, av hans sambo som också företrädde deras två barn samt av sambons föräldrar. De kände sig djupt kränkta.
Expressens svar
Om mannens anmälan
Expressen beskrev hur starkt de många ouppklarade överfallen och våldtäkterna påverkat vardagen i Umeå och den stora uppmärksamhet som gripandet av den misstänkte hade väckt. Hela historien var exceptionell och motiverade namnpubliceringen. Tidningen erinrade om gärningarnas allvarliga art, styrkan i misstankarna och den allmänna överraskningen över att den som gripits inte var en säregen enstöring utan en man som framstod som “vem somhelst”.
För publiceringen av namn och bild talade det betydande allmänintresset samt ytterligare ett antal förhållanden: likheten mellan den gripne och polisens fantombild, signalementets överensstämmelse med den misstänktes, samstämmigheten mellan de DNA-prov som säkrats i anslutning till brotten och den misstänktes DNA, dennes vägran i ett tidigare skede att lämna DNA-prov samt avspärrningen av hans bostad. Allmänintresset var så starkt att hänsynen till den gripne och hans anhöriga fick stå tillbaka.
Hans familj och nära släktingar kände redan till att han gripits liksom personer på hans arbetsplats, grannar och medlemmar av den idrottsklubb där han var kassör, därtill en lång rad personer i rättsväsendet och medierna. Den misstänktes namn spreds snabbt i en stad som Umeå.
Expressens rapportering fungerade också som upplysning om vem som inte gripits. Under jakten på Hagamannen hade 2500 personer förhörts och 777 hade fått lämna DNA-prov. För dem var det en lättnad när identiteten på den gripne blev känd. Tidningen hade förmedlat såväl sådana uppgifter som talade för att polisen gripit rätt person som uppgifter som talade emot detta.
Det fanns ett antal tidigare PO- och PON-ärenden där allmänintresset knöt sig inte bara till en brottshändelse utan också till en misstänkts identitet. Fallet med Hagamannen var ett sådant ärende.
Om de anhörigas anmälan
Tidningen beklagade att anmälarna kände sig kränkta. Allmänintresset var så starkt att namn- och bildpubliceringen var motiverad trots att hänsynen till familj och nära anhöriga talade mot det. Det var redan många som kände till vem som anhållits. Förutom bland de anhöriga var det känt för arbetskamrater och medlemmar i den idrottsförening där mannen var kassör. Kännedomen om hans identitet skulle snabbt spridas ytterligare även utan Expressens publicering.
Anmälarna hade inte förekommit med namn och bild. Barnens ålder hade nämnts återhållsamt och deras kön hade inte angetts. Sambons ålder och yrke nämndes inte. De referenser till familjen som förekom hade gjorts enbart för att på ett relevant sätt beskriva händelseutvecklingen inför gripandet. Tidningen avslutade med en försäkran om förståelse för anmälarnas svåra situation.
PO:s bedömning
Den 9 juni 2006 hänsköt PO ärendena till Pressens Opinionsnämnd och anförde i två skilda beslut följande:
1. Mannens anmälan
Serien av kvinnoöverfall under flera års tid i Umeå har utomordentligt stort allmänintresse.
Publiceringen mindre än ett dygn efter gripandet av anmälarens fullständiga namn samt ålder, bild av honom på löpsedel, förstasida och fyra gånger inne i tidningen samt bild på bostaden kompletterad med namn på hemorten, yrke och arbetsplats har inneburit ett massivt utpekande. Det går längre än vad som kan pressetiskt försvaras av allmänintresset. Bristen på måttfullhet i behandlingen av anmälaren speglar inte en ansvarig hållning inför den publicistiska uppgiften.
Därtill kommer att utpekandet inneburit en svår publicitetsskada för familjen och övriga närmast anhöriga. Det bidrar också till den skada anmälaren lidit. Publiceringen skedde dessutom i ett läge då det inte kunde uteslutas att utpekandet skulle försvåra brottsutredningen.
Expressen bör därför klandras för att inte ha iakttagit god publicistisk sed.
2. De anhörigas anmälan
En ansvarig hållning inför den publicistiska uppgiften kräver att hänsyn visas familj och andra nära anhöriga till personer som misstänks för brott. Kravet på sådan hänsyn blir särskilt eftertryckligt om det misstänkta brottet har stark direkt eller indirekt beröring med familjelivet.
Utpekandet av den misstänkte s k Hagamannen med namn, ålder, bild och foto på familjens bostad i kombination med uppgifter om den anhållnes hemort, yrke och arbetsplats har vållat anmälarna en publicitetsskada. Den gör sig starkt känd för de vuxna anmälarna. Skadan måste betraktas som om möjligt ännu allvarligare för de två minderåriga barnen.
I detta fall har skadan för anmälarna har förstärkts av att Expressen offentliggjorde namn och bild mindre än ett dygn efter det att familjen blivit underrättad om gripandet. Publiceringen har skett när anmälarna var i djupaste chock och som allra mest sårbara.
Expressen har inte iakttagit god publicistisk sed. Tidningen bör klandras.
Expressens samlade yttrande till Pressens Opinionsnämnd
Tidningen anförde bl a. Läsarna hade ett berättigat anspråk på att få veta identiteten hos den gripne. Det fanns inga egentliga tveksamheter om att den gripne var Hagamannen. Tidningen rapporterade sakligt och fritt från spekulationer. Genomgående och i varje skede poängterades att personen i fråga inte var dömd. Utpekandet var inte massivare än en normal rapportering om en uppseendeväckande händelse. Det var väl känt i Umeå med omnejd vem som hade gripits. Tidningens främsta uppgift var inte att tjäna polisen eller dess utredning. Fenomenet Hagamannen kommer delvis att förbli en gåta. Expressen hade försökt att ge allmänheten faktabitar som kanske kunde göra gåtan något mindre svårförståelig. Tidningen var väl medveten om den svåra situation som mannens anhöriga gått – och går igenom.
Pressens Opinionsnämnds beslut
Om båda anmälningarna
PO har pekat på att serien av kvinnoöverfall under flera års tid i Umeå har utomordentligt stort allmänintresse. Pressens Opinionsnämnd vill understryka denna särskilda markering av sakens och därmed också publiceringens allmänintresse. Detta intresse gör sig gällande både när det gäller brotten och en gärningsman bakom dessa.
Publiceringen av uppgifterna om Hagamannen och hans och familjens förhållanden har även enligt nämndens uppfattning utan tvivel medfört en allvarlig publicitetsskada för mannen och hans närmaste anhöriga.
Om mannens anmälan
Nämnden finner till skillnad från PO inte anledning att värdera publiceringens betydelse i förhållande till brottsutredningen.
Publiceringen om anmälaren har alltså medfört en publicitetsskada för mannen. Det var dock fråga om en mycket allvarlig och omfattande brottslighet som pågått under en lång tid i Umeå och därmed skapat stor oro bland allmänheten på orten. Nämnden finner i detta särskilda fall att det utomordentligt stora allmänintresse som gällde för publiceringen uppväger publicitetsskadan för mannen. Skäl att klandra tidningen i denna del föreligger därför inte.
Om de anhörigas anmälan
Även om det utomordentliga stora allmänintresset i saken enligt nämnden alltså får anses väga över den publicitetsskada som mannen själv utsatts för är det inte givet att detsamma gäller för hans närmaste anhöriga. Bilden på bostaden, uppgifterna om mannens familjeförhållanden med sambo och två minderåriga barn samt intervjuer med namngivna grannar, varav en på bild, i kombination med andra publicerade uppgifter har medfört en betydande publicitetsskada för sambon och barnen. Även om det varit motiverat att söka ge en viss bakgrundsbild kring mannens förhållanden är denna publicitetsskada för sambo och barn oacceptabel. Expressen har härigenom brutit mot god publicistisk sed.
Skiljaktig mening
Ordförandena Marianne Eliason och Ella Nyström samt ledamoten Per Stadig var av skiljaktig mening och anförde:
PO har pekat på att serien av kvinnoöverfall under flera års tid i Umeå har utomordentligt stort allmänintresse. Pressens Opinionsnämnd vill understryka denna särskilda markering av sakens och därmed också publiceringens allmänintresse. Detta intresse gör sig gällande både när det gäller brotten och en gärningsman bakom dessa. Det är ofrånkomligt att i ett sådant fall såväl en misstänkt gärningsman som dennes anhöriga måste acceptera en publicitetsskada.
Dock fanns det enligt nämndens mening inte anledning att i ett så tidigt skede av brottsutredningen namnge eller publicera bilder på den misstänkte. Bilden på bostaden, uppgifterna om mannens familjeförhållanden med sambo och två minderåriga barn samt intervjuer med namngivna grannar, varav en på bild, i kombination med andra publicerade uppgifter medförde också en betydande publicitetsskada inte minst för mannens närmaste anhöriga. Även om det varit motiverat att söka ge en viss bakgrundsbild kring mannens förhållanden är publicitetsskadan oacceptabel. Expressen har härigenom brutit mot god publicistisk sed.
Suppleanterna Randi Mossige-Norheim, Ingrid Eriksson, Christina Mörk samt Stephanie Eklund, som inte deltog i nämndens beslut, lät som sin mening anteckna att de anslöt sig till denna skiljaktiga mening.
___________
Ledamöterna Ola Sigvardsson, Björn Fjaestad, Anna Tidholm, Agnes Wold och Agneta Dreber var av skiljaktig mening och anförde:
Vi är eniga med majoriteten om att den publicitetsskada som orsakats Hagamannen av att Expressen publicerat namn och bild på honom är försvarlig och sålunda inte föranleder pressetiskt klander.
Emellertid anser vi att inte heller fotot på bostaden och vissa uppgifter om mannens familjeförhållanden orsakar någon ytterligare oförsvarlig publicitetsskada för mannens sambo och barn utöver den publicitetsskada som är en oundviklig följd av återgivandet av mannens namn och foto. Även på denna punkt anser vi att tidningen bort undgå pressetiskt klander.
Suppleanten Johan Schück, som inte deltog i nämndens beslut, lät som sin mening anteckna att han anslöt sig till denna skiljaktiga mening.