QX, exp. nr. 53/2020, dnr. 19628
Mediernas Etiknämnds beslut
Mediernas Etiknämnd klandrar QX för att ha brutit mot god publicistisk sed.
_______________
Genom beslut den 13 mars 2020 hänsköt Allmänhetens Medieombudsman (MO) ett ärende avseende en anmälan mot QX.
MO:s beslut hade följande lydelse.
Vad QX publicerade
På tidningens webbplats, qx.se, publicerades den 28 november 2019 en artikel med rubriken Gaykillen David skaffade barn med en ensamstående tjej: “Jag har inte sett min dotter på ett år”. Artikeln publicerades även i den tryckta utgåvan av tidningen som gavs ut i december 2019, då med rubriken David har inte fått träffa sin dotter på ett år.
I ingressen citerades David “Jag blev pappa till en liten tjej i september förra året. Hon heter Emelie. Men sista gången jag såg henne var i oktober förra året när hon var en månad gammal. Sen dess har inte mamman låtit mig träffa min dotter”.
I en tid då allt fler homosexuella män skaffade barn började man höra samstämmiga historier om att killarna hade stängts ute. Detta eftersom den andre föräldern inte fullföljde sin del av överenskommelsen, vilket ledde till långdragna processer i tingsrätten. Här följde några av dessa gaykillars berättelser.
I artikeltexten stod att David var x år gammal och bodde i [ort angiven]. Han hade ett bra jobb och var sedan några år tillbaka sambo med sin pojkvän. Han gav ett stabilt och samlat intryck när tidningen träffade honom på [plats angiven]. Han berättade rakt, ärligt, varmt och sakligt om året som pappa, ett år som varit oerhört påfrestande då han inte fått träffa, eller ens se bild på, sin egen dotter.
David sade till tidningen att han aldrig någonsin hade kunnat tro att det i Sverige kunde gå till på det här sättet. Att man som pappa till ett barn inte hade några rättigheter.
Davids fall var inte på något sätt unikt. Han var en av flera gaykillar som valt att skaffa barn med en ensamstående kvinna, och sedan fråntagits möjligheten att träffa sitt barn eftersom kvinnan vägrat låta fadern vara delaktig. Trots att detta varit var överenskommelsen från början.
QX hade i det här reportaget pratat med flera gaykillar som kämpade för rätten till sina egna barn. För att inte försvåra processerna hade tidningen ändrat namn på samtliga i reportaget. Men killarna som intervjuades kände ett starkt behov av att berätta om sina erfarenheter, dels för att de ville att problematiken kom upp till ytan, dels för att andra gaykillar skulle slippa hamna i samma situation.
David hade alltid varit barnkär och länge funderat på barn, men planerna att skaffa egna blev inte konkreta förrän han kom i kontakt med Facebookgruppen Vi som söker medföräldrar. Där träffade han ganska snabbt Johanna.
“- Vi hade kontakt i drygt sex månader och vi sågs frekvent och hade mer eller mindre daglig sms-kontakt.”
De gick på bio, gick ut och åt och började sedan planera för att skaffa barn tillsammans. De satte upp riktlinjer för hur de skulle göra med barnet i framtiden.
Tidningen frågade: Träffade du hennes familj?
“- Nej, jag fick aldrig träffa dem, och de gånger jag träffat hennes kompisar blev jag aldrig presenterad som ‘pappan’ till det kommande barnet. Jag minns att jag tyckte det var lite märkligt, men jag sa inget.”
David och Johanna kom överens om att de skulle ha delad vårdnad om de fick barn. De pratade om framtiden, tankar kring uppfostran och var de skulle bo. Johanna blev snabbt gravid efter en hemmagjord inseminering.
“- Känslan när jag fick veta att jag skulle bli pappa var helt euforisk, jag kunde inte jobba mycket den dagen, jag var bara så genuint glad, uppspelt och jag började direkt planera för framtiden.“
Men ganska snabbt förändrades Johannas beteende, berättade David.
“- Hon distanserade sig, och det var hela tiden upp till mig att höra av mig och fråga hur hon mådde eller om hon ville ses. Men jag hade ju hört att gravida kvinnor kunde börja bete sig annorlunda och att det kunde vara hormonerna som spökade så jag höll mig lugn.”
David fick knappt vara delaktig under graviditeten, men i september [årtal angivet] fick de en dotter.
Johanna ville inte att David skulle vara med vid förlossningen, han satt utanför i korridoren och väntade. En sköterska kom sedan ut med lilla Emelie efter ett tag.
“- Den känslan var helt otrolig. Hon var så söt och fin. Jag minns att jag knappt vågade röra vid henne. De säger att nyfödda är lika sin pappa för att man ska känna ett band, men jag såg aldrig någon likhet. Jag fick se henne under de minuter som behövdes för att mäta och väga innan hon bars in till mamman igen. När jag åter blev ensam så kom tårarna. Jag hade som sagt inte fått vara delaktig under graviditeten så att från en dag till en annan få en dotter var överväldigande.”
Eftersom Johanna genomgått kejsarsnitt och var sängliggande var det David som tillbringade mest tid med barnet i början på BB.
“- Jag var den som gick runt med henne, hämtade mat till både mig och mamman samt var den som bytte blöjor. Det var fantastiskt. Men sedan förändrades det”, sade David och fortsatte “Tredje dagen bad Johanna mig att lämna BB då hon inte ansåg att jag ‘ställde upp’ tillräckligt mycket för henne. Hon hotade med att om jag inte lämnade frivilligt så skulle hon se till att jag blev avlägsnad. Både jag och barnmorskan försökte övertala henne men hon vägrade och jag valde att lämna sjukhuset för min dotters bästa, jag ville inte att hon skulle uppleva arga tongångar och skrik de första dygnen i sitt liv.”
David fortsatte ändå att hälsa på Johanna och dottern på sjukhuset.
“- Men dagarna som jag och Johanna tillbringade på BB var extremt krystade, hon uteslöt mig periodvis helt och vägrade prata med mig. Jag försökte att hålla en god ton och ställde frågor och pratade men fick bara korta svar tillbaka, eller så tillbringade hon tiden med att sitta och kolla på tv på sin iPad. Hon ifrågasatte hur jag tog hand om barnet, hur jag kunde ha en filt på henne, hur jag höll henne etc. Det är inte lätt att veta hur man ska göra när man inte haft barn tidigare. Jag fick även en ’tillsägelse’ att jag inte fick prata i ‘låg ton’ till barnet under de timmar hon skulle vara vaken, utan det fick jag bara göra när det var dags för henne att sova. Det var många ‘pikar’ som gjorde mig stressad och osäker.”
Hela vistelsen på BB var på mammans premisser, vilket David accepterade där och då.
Men det kulminerade i samband med att de skulle skrivas ut.
“- Hon fick ett utbrott och skällde ut mig. Jag höll mig hela tiden lugn, och jag höll även händerna över Emelies öron för att jag inte ville att hon skulle höra hur mamman skrek åt mig. Jag sa även till Johanna att ‘du behöver inte skrika inför dottern, du kan prata med mig i vanlig samtalston’, varpå hon direkt kom med nya utfall.”
En kurator på [sjukhuset] kallades in men tog enligt David direkt mammans parti. Johanna åkte hem med barnet, medan David fick åka hem till sig.
Några dagar senare fick David veta av kuratorn att Johanna krävde ensam vårdnad om Emelie, något som gjorde honom både bestört och ledsen. David kontaktade socialtjänsten i [ort angiven] för att få hjälp. Han lyckades få till ett möte med Johanna hos familjerätten.
“- Men Johanna satt bara och misskrediterade mig genom att säga att jag är psykiskt sjuk. Hon påstod även att jag har Asperger, och att jag har autistiska drag.”
Efter mötet blockade hon honom från samtliga sociala medier och sade att han inte skulle få ha någon kontakt med dottern. Hon vägrade honom gemensam vårdnad.
“- Socialen sa att de inte ser någon annan utväg än att jag får ta det här till tingsrätten. Och där är vi nu. Jag har inte sett min dotter på över ett år.”, sade David.
Dagen innan intervjun hade David varit i tingsrätten.
“- Johanna har skaffat en advokat som specialiserat sig på att hjälpa kvinnor att få vårdnaden om sina barn. Hon är ökänd bland de som är insatta i såna här fall och hon skyr inga som helst medel”, berättade han uppgivet.
David berättade att domaren hade sagt att det var av högsta prioritet att han fick börja träffa sin dotter.
“- Så nu ska jag få se henne två timmar varje söndag, under övervakning av en representant från socialen som ska sitta och göra anteckningar…”
Två timmar i veckan?
“- Ja, till en början. Och under extremt konstruerade former. När det blir vet jag inte, för den här representanten från socialen måste besöka mamman och dottern på egen hand först…”
Vad känner du idag kring allt det här?
“- Mycket av mina känslor har övergått till frustration, frustration över att processen att få träffa mitt barn tar sådan lång tid. Jag har kämpat från dag ett för att få rättigheten att få träffa och lära känna mitt barn. Det har nu gått över ett år utan att jag fått se eller lära känna henne. Jag känner även stor frustration och ilska gentemot det svenska systemet, där allt är till mammans fördel. Jag hoppas att det på sikt blir en lagändring där båda föräldrar har samma ‘rättigheter’ till sitt barn.”
Har du varit nära att ge upp?
“- Det har funnits gånger då jag ifrågasatt om det är värt att kämpa vidare, speciellt när man stöter på motgång efter motgång, men samtidigt är längtan till min dotter så stark att jag kommer fortsätta kämpa.”
David berättade att han betalade underhåll för barnet, något han ifrågasatte.
“- Jag anser att man inte borde betala underhåll om man inte får träffa sitt barn. Det borde finnas incitament för mamman att låta barnet få träffa sin pappa.”
Hur kom det sig att du valde att skaffa barn med en tjej?
“- För mig har det varit viktigt att ett barn ska ha tillgång till både sin mamma och pappa, och därför tyckte jag det var en bra lösning att skaffa barn med en medförälder där båda går in på samma villkor.”
Vad tycker du man kan göra för att undvika det du gått igenom?
“- Som pappa har man inte mycket att säga till om. Det är möjligt att skriva ett ‘avtal’, men huruvida det är bindande eller inte kan ifrågasättas men kan ha viss betydelse vid en eventuell vårdnadstvist i domstol har jag förstått, men ingen garanti. Jag vill inte låta allt för pessimistisk, men som pappa är det svårt att få ‘rätten’ till sitt barn.”
Vad tycker du att andra gaykillar bör tänka på om de ska skaffa barn med en tjej?
“- Var uppmärksam på ‘varningstecken’ under ‘dejting’-perioden, lyssna på magkänslan, be vänner och familj träffa henne och kräv att få träffa hennes. I efterhand inser jag att varningstecknen fanns där men då tänkte jag inte på det. Dokumentera allt ni kommer överens om, även om det inte har laga kraft underlättar det vid en eventuell vårdnadstvist, och skriv under faderskapet redan under graviditeten.”
David berättade att han hade gjort plats för Emelie hemma i lägenheten, men att han till slut burit ner sakerna i källaren.
“- Allt eftersom jag förstod att jag inte skulle få träffa hennes så valde jag att flytta ner sakerna för att inte bli påmind om saknaden varje dag. Tanken var att jag skulle köpa en större lägenhet där hon skulle få ett eget rum, men de planerna är nu lagda på framtiden.”
Vad hade du gjort annorlunda idag om du vetat om det här?
“- Hade jag vetat att jag som pappa inte har några ‘rättigheter’ utan allt är på mammans villkor hade jag valt att skaffa barn via surrogat.”
Hur mår du idag?
“- Det har varit många sömnlösa nätter, och dagar då jag varit väldigt nere och ledsen. Mina föräldrar har varit ett väldigt stort stöd för mig under denna tuffa tid, samtidigt som jag vet att de längtar efter att få träffa och lära känna sitt enda barnbarn. Det går inte en enda dag utan att de tänker på henne, eller tittar på de få bilder som jag har på henne. Mina föräldrar och jag skriver på en bok som vi förhoppningsvis kan ge dottern när hon blir äldre, där hon får läsa om hur mycket vi älskar och saknar henne, och där vi skriver ner alla de saker vi skulle ha gjort tillsammans under hennes första levnadsår.”
I artikeln intervjuades ytterligare två gaykillar om sina erfarenheter av att skaffa barn tillsammans med en kvinna. Dessutom hade tidningen intervjuat Matts Hertsberg som var ordförande för föreningen Pappa Barn.
Anmälan
Publiceringen anmäldes av NN [namn angivet].
Hon var utpekad i artikeln genom att specifika datum och detaljer angavs. Det rådde inte något som helst tvivel om att det handlade om henne och hennes dotter. Vänner och familj hade identifierat dem direkt. Hon upptäckte artikeln genom en länk på Facebook och det hade varit en fruktansvärd tid sedan dess.
Hennes barns far, “David”, hade i artikeln givits möjlighet att helt oemotsagd ge en felaktig bild av henne, och av deras barns första år. Tidningen citerade honom på framsidan och lockade därmed läsare genom att skandalisera henne och deras historia.
Hon framstod i artikeln som galen, elak och som en olämplig förälder. Varken hon eller någon av de andra mammorna som berördes av artikeln hade givits möjlighet att kommentera uppgifterna.
“David” lämnade i artikeln inkorrekta uppgifter om systemfel och lagändringar. Tidningen hade genom en snabb sökning på internet kunnat motbevisa hans påståenden.
“David” hade inte befunnit sig i [ort angiven] under den tid som han enligt artikeln gjort allt för att få träffa sin dotter. Han hade inte heller kontaktat henne en enda gång, och när han erbjudits umgänge hade han vägrat.
Svar från QX
Tidningen svarade genom den ansvarige utgivaren Jon Voss.
Tidningens redaktionella och journalistiska bevakningsområde var frågor som rörde homo- och bisexuella och transpersoner. Tidningens utgångspunkt var dessa personers livsvillkor. Just frågan om föräldraskap och hur detta kunde bli verklighet för homosexuella män hade blivit allt mer ofta förekommande. Adoption, surrogat/värdmödraskap eller arrangerade föräldraskap med en kvinna eller ett lesbiskt par var de alternativ som fanns.
I det aktuella numret av tidningen lyftes frågeställningar som kunde uppstå i samband med planerade föräldraskap mellan en gaykille och en ensamstående kvinna.
I artiklarna, bland annat den som anmälts, belystes situationer där det uppstått problem mellan föräldrarna. De intervjuade personerna berättade att de efter barnets födelse inte tillåtits vara aktiva föräldrar.
Utgångspunkten för artiklarna var de problem som kunde uppstå för homosexuella män som önskade bli pappor. Syftet var inte att ta ställning i de enskilda vårdnadstvisterna, utan att ur de homosexuella pappornas synvinkel belysa situationen. Samt öka medvetenheten hos homosexuella män med barnlängtan om hur svensk föräldralagstiftning fungerade. I ingressen tydliggjordes att det var just gaykillarnas berättelser.
Anmälaren tog upp frågor kring hur tidningen hade hanterat anonymiseringen av de inblandade personerna. Tidningens bedömning var att anonymiseringen hade skett på ett rimligt sätt.
Tidningen hade ingenstans använt riktiga namn eller bilder på de inblandade personerna. Den hade inte lämnat detaljerad information som gjorde att läsarna kunde identifiera mamman eller pappan.
Det obehag anmälaren beskrev att hon känt efter att föräldrar och vänner kunnat koppla texten till henne, i samband med att en länk spritts via Facebook, var självklart mycket beklagligt.
Utanför den nära familje- och vänkretsen, eller de som på andra vägar än genom artikeln fått kunskap om mammans och pappas situation, gick det inte att identifiera de enskilda utifrån texten. Detta hade också varit tidningens intention.
Anmälarens kommentar
Tidningen hade publicerat följande detaljer som tillsammans otvetydigt pekade ut henne och dottern:
- En ensamstående tjej och en gaykille skulle skaffa barn utan att ha en relation.
- De träffades genom Facebookgruppen Vi som söker medföräldrar. (I början av 2020 var det 800 medlemmar i hela Sverige. Men det hade varit betydligt färre tre år tidigare, och bara en liten del av medlemmarna bodde i [ort angiven].)
- Dotter som föddes med planerat kejsarsnitt, i september på [sjukhuset].
- Pappan ombads lämna sjukhuset, medan mamman och dottern låg kvar på avdelningen.
- Kurator tillkallades vid utskrivning.
- Pappan krävde faderskapsutredning.
Alla som arbetade på avdelning [x] på [sjukhuset] under veckan dottern föddes kunde intyga att de var det första föräldraparet i deras slag som personalen hade stött på. Alla ur personalen som läste artikeln visste direkt vilken familj det handlade om.
Hon hade hela tiden varit väldigt öppen med hur dottern blivit till, bland annat i föräldragrupper, i förhållande till barnmorskor, på öppna förskolan, på jobbet och bland vänner. Inte någon i dessa sammanhang kände tidigare till ett par som dem. Därför rådde det inga tvivel om att man förstod att artikeln handlade om henne och hennes barns far.
Anmälaren ifrågasatte att tidningen låtit sig användas av en man som sökte hämnd mot henne utan att vara källkritisk. Pappans ombud i vårdnadstvisten hade vid flera tillfällen hänvisat till artikeln som fakta, att den styrkte att hon var olämplig som mamma.
Hon var förtvivlad över att tidningen med lögnerna om henne låg spridda på stan, i entréer till affärer och restauranger för alla att läsa, och även på nätet för alla att sprida. Det gjorde att hon var vaksam och orolig inför människor hon träffade och undrade om de hade tagit del av påståendena om henne. Framförallt oroade hon sig för hur det skulle påverka dottern.
Anmälaren redogjorde i yttrandet för sin version av händelseförloppet och deras föräldraskap. Hon tillbakavisade de uppgifter som lämnats i artikeln och lämnade en bild som skilde sig väsentligt från “Davids” bild.
Medieombudsmannens bedömning
Inledningsvis kan konstateras att det finns ett tydligt allmänintresse av att rapportera om frågor som gäller familjebildning och familjerättslig lagstiftning. Det finns därför ingenting att invända mot att tidningen belyste ämnet.
Frågor som gäller en särskild persons familjeliv tillhör dock en privat sfär, och kan ofta beröra uppgifter som är känsliga för den enskilde. När en tidning skriver om ämnet bör den därför iaktta försiktighet i förhållande till den personliga integriteten.
Tidningen har inte publicerat de inblandades namn eller fotografier på dem. Artikeln innehåller däremot specifika uppgifter om dem, till exempel bostadsort, ålder och detaljerade omständigheter kring dotterns födelse. Sammantaget är uppgifterna sådana att en viss krets har kunnat identifiera de omskrivna personerna. En krets som sedan tidigare inte hade kunskap om konflikten mellan föräldrarna och hur denna tagit sig uttryck. NN är därmed utpekad i medieetisk mening.
Personen som intervjuades i artikeln har rätt till sin berättelse. Det vilar emellertid ett ansvar på tidningen att inte återge berättelsen så att andra drabbas av en oförsvarlig publicitetsskada. Påståendet om att anmälaren aktivt, och utan godtagbar anledning, utestängt sitt barns pappa är kränkande för anmälaren. Uppgifter av denna typ är kränkande oavsett om de är sanna eller falska.
I artikeln är det endast den intervjuades version som presenterats. Trots att det var uppgifter om känsliga förhållanden, och trots att tidningen hade vetskap om att det förelåg en vårdnadstvist. I ett sådant läge finns det anledning för tidningen att vara särskilt försiktig med de uppgifter som den publicerar.
Den intervjuade mannens rätt att berätta sin historia motiverar inte den skada som tillfogades NN. Artikeln har således medfört en oförsvarlig publicitetsskada. För den bör QX klandras.
Ärendet hänskjuts till Mediernas Etiknämnd.
Ärendet hos Mediernas Etiknämnd
Endast tidningen har yttrat sig i sak i nämnden och därvid anfört bland annat följande.
Av anmälan framgår att det är i samband med delning på Facebook som anmälaren har identifierats, inte genom den anonymiserade texten. Att anonymiserade artiklar sprids på nätet med avanonymiserad information är en verklighet vi idag lever med och som är svår för media att hantera. Tidningen har dock som en följd härav ytterligare anonymiserat den digitala artikeln och pdf-versionen av den tryckta tidningen.
Mediernas Etiknämnds bedömning
Mediernas Etiknämnd delar MO:s bedömning och finner att anmälaren har orsakats en oförsvarlig publicitetsskada. Tidningen klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.