Exp nr 101/2007 Aftonbladet
En omfattande rapportering om en högt uppsatt statstjänsteman innehöll bl a felaktiga brottspåståenden, tillspetsade uttryck och framstod även bitvis som en partsinlaga för statstjänstemannens f d hustru. Rapporteringen fälldes, trots ett stort allmänintresse, då tidningen gått över gränsen för vad som är att anse som god publicistisk sed.
Publiceringarna
Den 29 september 2005 publicerade Aftonbladet en artikel med rubriken Hon plågades – i över 30 år. Artikeln handlade om “Stella” som berättade om hur hon i 30 år levt tillsammans med en högt uppsatt statstjänsteman som slagit och våldtagit henne. Tingrätten hade trott mer på mannen. Han hade inte dömts för våldtäkt utan bara för misshandel till sex månaders fängelse. Domen var överklagad.
Under rubriken Dömdes för sexbrott – nu sparkas officeren skrev Aftonbladet den 13 juli 2006, att våldtäkterna och misshandeln mot hans ex-hustru hade gett honom fängelse. Nu sparkade försvarsmakten generalmajor A (namngiven). Hans egna döttrar hade i tingsrätten vittnat om den tortyrliknande misshandeln av deras mamma. De berättade hur han sparkat henne i huvudet och på överkroppen och hur hennes fingrar brutits när hon försökte skydda sitt ansikte. Generalmajoren hade nekat till alla anklagelser men hovrätten dömde honom slutligen till tre månaders fängelse för misshandel och han fick betala skadestånd på 24 000 kronor. Nu hade Överbefälhavaren (ÖB) bestämt sig – A skulle få sparken. Artikeln illustrerades med ett foto av A.
Den 28 september 2006 rapporterade tidningen vidare om generalmajor A:s okända dubbelliv under rubriken Han njöt av extremsex. I artikeln redogjordes för innehållet i kvällens avsnitt av TV4:s Kalla fakta, där A avslöjades som en allvarlig säkerhetsrisk. Polisen hade hittat mängder med hemliga dokument från försvarsmakten i hans bostad. Samtidigt hade han haft ett stort intresse för avvikande sex, ibland med okända. Utdrag ur mejl från A redogjorde bl a för hur han ville “tänja gränserna” och att han ägnat tid åt att knyta kontakter för gruppsex.
Vad som tidigare inte varit känt var mängden hemliga handlingar han hade liggande hemma och de sexuella avvikelserna, som i kombination gjorde honom till en allvarlig säkerhetsrisk enligt flera experter. A dömdes i mars 2006 till tre månaders fängelse för två fall av misshandel av sin dåvarande hustru.
I anslutning till artikeln fanns flera stort uppslagna bilder, bl a en stor porträttbild på A i uniform. Över bilden fanns en bildtext som löd: v Hade gruppsex v Gjorde porrfilm v Kopierade hemliga försvarsdokument v Hade extrem porr i tjänstebo¬staden. På motstående sida fanns bl a en annan bild som visade en person bakbunden och upphängd i kedjor. Huvudet var täckt av en svart huva. Enligt bildtexten hade fotot beslagtagits hemma hos A. I en faktaruta bredvid redogjordes i punktform för fakta som framkommit i fallet.
En artikel återgav även en intervju med ÖB som gjorts av försvarsmakten. Enligt ÖB fanns det inga tecken på att handlingar hamnat i orätta händer och det fanns ingen grund för att påstå att A var en spion, men analysen skulle fortgå. Vidare stod också att det inte skedde någon kartläggning av de anställdas liv men ÖB uppgav att en sak skulle vara glasklar: det som framkommit om A:s vidlyftiga sexliv ingav associationer som inte hörde hemma bland höga företrädare för myndigheten. Artikeln avslutades med ett uttalande från ÖB om att det var uppenbart att man var A:s ex-hustru ett stort tack skyldig. Hon hade levt i en oerhört utsatt situation och utan hennes agerande hade de inte kunnat stoppa det här, sade ÖB.
Dagen efter, den 29 september 2006, fortsatte rapporteringen med rubriken Hon får skydd av militären. I artikeln stod bl a att A:s namngivna ex-hustru hade avslöjat hans dubbelliv. Militären hade hållit förhör med henne om både hans sexliv och hantering av hemliga handlingar. Inför sändningen av programmet Kalla fakta hade ex-frun erbjudits skydd av försvarsmakten. Hon hade dock tackat nej. Ex-hustruns målsägandebiträde, uppgav bl a att hennes klient hade det väldigt tufft just nu. Åklagaren hade beslutat om besöksförbud för A men efter hans överklagande upphävde tingsrätten beslutet. Både ex-hustrun och barnen var nu jätterädda. A hade fortfarande inte lämnat över det vapen han innehade till polisen, sade biträdet.
Bredvid artikeln fanns en stor bild på ex-hustrun. Bildtexten redogjorde för misshandelsdomen mot A och att hon skulle ha erbjudits skydd av försvarsmakten. Biträdets uttalande om att ex-hustrun och barnen var jätterädda och att A ännu inte lämnat in sitt tjänstevapen upprepades.
A:s ombud, kommenterade ÖB:s uttalanden i en angränsande artikel. Han ansåg bl a att ex-hustrun användes som ett redskap i kampen mot A. A kommenterade inte saken eftersom han ansåg att han inte hade något att vinna på det.
På motstående sida fanns en mindre artikel med rubriken Agerade precis som X (namnet angivet på en man som tidigare dömts för spioneri). Enligt chefen för den militära underrättelsetjänstens säkerhetskontor, agerade A precis som den forne storspionen. I texten redogjordes för likheterna mellan A:s och X:s agerande.
Tidningen fortsatte sin rapportering den 30 september 2006 med rubriken Hemligheter låg överallt. I texten redogjordes för nya uppgifter om de hemliga handlingar som A förvarat hemma. Enligt chefsjuristen kunde A:s hemliga handlingar ha blivit lästa av obehöriga. Det fanns dock inga miss-tankar om utpressning av A med tanke på dennes sexuella preferenser. Artiklarna kompletterades med en analys av en journalist. I nederkant på uppslaget redogjordes i punktform för händelseutvecklingen från år 2000 då A utsågs till generalmajor och fram till idag. Tidigare publiceringar återgavs i faksimil.
Den 5 oktober 2006 skrev tidningen att programmet Kalla fakta skulle avslöja att ett hemligt samtal mellan A och den militära säkerhets- och underrättelsetjänsten, där A skulle berätta om att han planerade att skriva en bok. Överst i notisen fanns en bild av A.
En krönika som publicerades den 8 oktober 2006 hade rubriken Major A är ett mysterium. Krönikören undrade vad som drev generalmajor A. Var det hybris, leda – eller var karln en tvättäkta psykopat? Krönikan fortsatte med ett resonemang om vad som karaktäriserade en psykopat. Paralleller drogs till vad som framkommit om A:s agerande.
Aftonbladets löpsedel den 10 oktober 2006 löd – JAG BLEV PISKAD AV GENERALEN. Bredvid syntes en porträttbild och namn på A. Inne i tidningen stod rubriken Gömde porr i uniformen och underrubriken löd: Sanningen om A:s dubbelliv – och sexskandalen. Texten var en redogörelse för vad som skedde under rättegången mot A då han stod åtalad för bl a misshandel av sin ex-fru.
I texten gjordes även referenser till vad som framkommit om makarnas gemensamma liv i den hemligstämplade polisutredningen. Enligt uppgifter från hustrun var deras samliv mycket smärtsamt både fysiskt och psykiskt. A gillade att leva ut sina fantasier: att binda henne och smiska henne med ridspö. Hon var beroende av honom och kände att hon var tvungen att utföra “dom där sakerna” för att få vara kvar i huset. Vid en husrannsakan hittade polisen bl a bitmärken på en spaljé vid trappan i källaren. I höjd stämde bitmärkena med hustruns mun och i förhör uppgav hon att hon varit bunden där och bet i träet för att det gjorde så ont när han piskade henne med ett ridspö. A hade inte medgett allt i förhör men sade att han “daskat henne i rumpan” och att hon hade gjort samma sak med honom.
I rättssalen ställdes A:s trovärdighet mot ex-hustruns. Ord stod mot ord. A sade att hon var med på det helt och fullt, medan hon uppgav att hon kände sig tvingad att delta. En man som haft gruppsex med makarna uppgav “hon hade väl inget att säga till om. Hon hade underkastat sig rollen som militärhustru.”
På nästa uppslag fortsatte berättelsen under rubriken Piskad – av generalen… med underrubriken ?men hovrätten valde att tro på A:s älskarinna. Ovanför rubriken fanns flera stora foton, bl a en stor porträttbild på A:s ex-hustru. Det stod bl a att det blev svårt i rätten när hon ställdes mot den högt uppsatte maken. Nu var det nästan som om hon skulle få skulden. En person med insyn uppgav att man nästan anade hur rätten efter en stund tyckte synd om mannen som råkat få en sådan “slampa” till fru. Bilden förstärktes när en kvinnlig advokat som varit A:s hemliga älskarinna vittnade. Det hon sade blev till fördel för A. Hovrätten bedömde kvinnan som trovärdig. Till slut dömdes A bara för två fall av misshandel. Det var inte ställt utom rimligt tvivel att A begått de handlingar som åklagaren påstått. Texten avslutades med ytterligare uppgifter om gruppsexkontakter och att familjen haft dålig ekonomi. Nya uppgifter hade också framkommit om de hemliga handlingar som A tagit med hem.
Den 15 mars 2007 skrev tidningen att säkerhetspolisen nu undersökte en hemlig lägenhet i Jönköping, bara en timme från generalmajor A:s hem. Vidare redogjordes för redan publicerade uppgifter om A. I anslutning fanns en faktaruta och en porträttbild av A i uniform.
Anmälan
Publiceringarna anmäldes till Allmänhetens Pressombudsman (PO) av A. Det var fråga om rent förtal genom uppenbara och medvetna lögner i akt och mening att smutskasta hans person. En arbetsrättslig process pågick i Statens ansvarsnämnd och det var uppenbart att osanningarna skulle tjäna till att påverka nämnden. Han målades upp som psykopat, våldtäktsman, tyrann, sadist, hustrumisshandlare men även spion och våldsverkare som har olagliga vapen. Trots att han blivit friad från misstankarna om våldtäkt och grov misshandel hade tidningen skrivit att han blivit dömd för våldtäkt och att han utsatt sin ex-hustru för tortyrliknande misshandel. Hans ombud hade påtalat felet för reportern som bekräftat att rubrik och ingress var felaktiga på grund av en missuppfattning. Trots det dementerades inte de felaktiga uppgifterna i tidningen. Upp¬gifterna hade fått stor spridning och nu fanns en bild av honom som en grovt kriminell person. Tidningens vinklade rapportering från rättegången gav också intryck av att hustrun behandlats felaktigt av rätten och att han ändå var skyldig till de allvarliga anklagelserna.
Han ifrågasatte även starkt tidningens motiv bakom att publicera uppgifter om att han ännu inte lämnat in sitt tjänstevapen, liksom vilket allmänintresse som motiverade ett så massivt ingrepp i hans privatliv som de publicerade uppgifterna om hans sexliv innebar. Uppgifterna om att han skulle ha haft en hemlig lägenhet var vidare helt felaktiga; han hade aldrig haft någon lägenhet i Jönköping. Tidningen hade inte kontaktat honom för en kommentar.
Sammantaget utgjorde publiceringarna inte något annat än en medveten förtalskampanj mot honom. Det var oerhört kränkande att bli utpekad som en säkerhetsrisk och sexuellt avvikande person. Tidningen borde klandras för publiceringarna.
Tidningens svar
Tidningen svarade att artikeln den 13 juli innehöll ett allvarligt sakfel, anmälaren var inte dömd för våldtäkt. Felskrivningen berodde på en sammanblandning av åtalspunkterna och vad som kom att bli domen. Den viktigaste förklaringen till att felet inte korrigerats var att varken anmälaren eller hans ombud framfört något krav på rättelse till tidningen. Det var sant att ombudet hört av sig till reportern som dock inte uppfattat att han var ombud för anmälaren, än mindre att han begärde någon rättelse. Reportern uppfattade honom som en läsare som påpekade ett sakfel. När hon fått klart för sig att läsaren hade rätt korrigerades felet omedelbart på aftonbladet.se. Dessvärre gjorde reportern inte felet känt för nyhets-ledningen på papperstidningen, varför någon rättelse aldrig infördes. Tidningen beklagade detta och hade infört en rättelse publicerad den 8 september 2006. I övrigt var den anmälda artikeln korrekt och stod inte i strid med god publicistisk sed. A:s identitet hade ett oavvisligt allmänintresse med hänvisning till hans höga position inom försvarsmakten.
Vad gällde de andra publiceringarna anförde tidningen följande: Anmälaren var generalmajor. I sammanhanget var det befogat att referera till A som ÖB:s närmaste man. Allmänintresset för hans ämbete och person var extremt högt. De långtgående beskrivningarna av A:s sexliv hade allmänintresse av två skäl; dels eftersom det var själva grunden till att han betraktades som en säkerhetsrisk av landets högsta militära ledning, dels eftersom säkerhetsrisken blev känd genom förhör med hans ex-hustru.
Grunden för publiceringarna var att A:s höga ämbete var oförenligt med det privatliv han levde. Detta var en syn tidningen delade med ÖB. Tidningen hänvisade därefter till ÖB:s uttalande, bl a om A:s “vidlyftiga sexliv” och att det skulle vara glasklart att det inte hörde hemma hos höga företrädare på myndigheten. (Uttalandet publicerades på försvarsmaktens hemsida den 27 september 2006 och hade också refererats i tidningen.)
Tidningen hade försökt svara på vad exakt som var ett “ytterst riskbenäget beteende” hos en av landets högsta militärer. Svaret fanns bl a i de hemligstämplade förhören inför rättegångarna mot A för våldtäkt och misshandel av dåvarande hustrun. Tidningen hade valt bort de grövsta detaljerna och endast publicerat en liten del av det material som tidningen tagit del av då allmänintresset hade vägts mot publicitetsskadan för A.
Bitmärkena i räcket i källaren styrktes av polisens tekniska undersökning och sade mycket om A:s sexuella beteende som gjort honom till objekt för utpressning och därmed en säkerhetsrisk. Det visade också vad som konkret förevarit mellan A och hustrun som sedan ledde till en polisanmälan. Uppgifterna avseende omfattande beslag av pornografi och hemliga militära handlingar verifierades av polisens beslagsprotokoll som också publicerats i faksimil inne i tidningen. Handlingarna var vidare så hemliga att de inte fick kopieras, än mindre förvaras utanför låsta utrymmen.
A hade inför varje publicering erbjudits att kommentera tidningens uppgifter. Han hade valt att avstå. Det var beklagligt att tidningen inte lyckats nå honom inför publiceringen om den hemliga lägenheten i Jönköping. Om A ville kommentera uppgifterna var tidningen öppen för det.
Anmälarens kommentar
Anmälarens ombud svarade på tidningens yttrande angående publiceringen den 13 juli. Tidningen hade ensidigt rapporterat till förmån för ex-hustrun och till nackdel för A. Hans klient hade frikänts från misstankarna om påstådda våldtäkter, grov kvinnofridskränkning och upprepade fall av misshandel med undantag för två händelser då A medgivit handgripligheter mellan honom och ex-frun. Tidningen kände till detta sedan en lång tid tillbaka, ändå publicerades de felaktiga uppgifterna.
Tidningens förklaring av hur misstaget kunde ske saknade vidare trovärdighet. Av ett mejl till reportern framgick att A var hans klient. Han hade visserligen inte framfört något krav på rättelse till tidningen, av mejlet framgick dock att han ville veta vad tidningen tänkt göra åt saken. Var och en måste förstå att det var en rättelse som avsågs.
Anmälaren kompletterade ombudets yttrande och ifrågasatte hur tidningen, som i sin omfattande rapportering tidigare skrivit om vem som var hans ombud, kunnat undgå att uppfatta vem det var som påpekade den felaktiga uppgiften. Det var också tidningens ansvar att se till att det som publicerades var korrekt, oavsett om ett krav på rättelse hade framförts eller ej.
A var vidare starkt kritisk till flera punkter i tidningens yttrande angående de efterföljande publiceringarna. Han anförde bl a att de DNA-prover som polisen tagit av bitmärkena i källaren inte på något sätt styrkte påståendet att märkena kom från hans hustru. Han hade heller inte blivit fälld eller ens åtalad för den misshandel som tidningen rapporterade om.
Han hade aldrig invänt mot att hans position i samhället medförde ett allmänintresse kring hans person. Att han utpekades med namn och bild ställde dock extra stort ansvar på tidningen att kontrollera att det som påstods om honom var sant. Efter två år torde nyhetsvärdet av de uppgifter tidningen publicerat ha minskat avsevärt. De anmälda artiklarna måste ses i ett sammanhang, som ett led i en systematisk skandalisering av honom. Tidningen borde klandras.
PO:s bedömning
I beslut den 9 juli 2007 hänsköt PO ärendet till Pressens Opinionsnämnd med följande motivering.
PO prövar endast publiceringar som har anmälts inom tre månader från publiceringsdagen om det inte finns särskilda skäl. Anmälan mot artikeln den 29 september 2005 har inkommit långt senare och särskilda skäl att ändå pröva publiceringen föreligger inte.
Även klagomålen mot publiceringarna den 28, 29 och 30 september 2006 var för sent inkomna. Klagomålen inkom den 2 januari 2007. Dessa artiklar hade dock nära koppling till andra publiceringari ärendena mot Aftonbladet. Vidare gick tremånadersfristen ut i samband med jul- och nyårshelgerna 2006. Mot den bakgrunden finns skäl att frångå tremånadersregeln och även ta upp publiceringarna 28-30 september till prövning.
Anmälaren har haft en framskjuten ställning inom det svenska försvaret. Han var en offentlig person som fick tåla en långtgående granskning av sin tjänsteutövning. Efter vad som framkommit har det även funnits anledning att granska och rapportera om hans privatliv då hans livsföring har kunnat påverka hans arbete inom försvarsmakten.
Att han blivit dömd för två fall av misshandel av sin dåvarande hustru hade allmänintresse och det var motiverat att tidningen redogjorde för detta. Uppgiften om att han dömts för våldtäkt var dock fel. Det var bra att tidningen införde en rättelse om att han inte dömts för sexbrott. Felaktigheten var dock allvarlig och stod orättad under lång tid. Domen ger heller inte grund för beskrivningen av misshandeln som tortyrliknande.
Vidare var tidningens rapportering i vissa delar starkt vinklad. Särskilt publiceringen den 10 oktober framstår som en partsinlaga för ex-hustruns version. En rubrik var att uppfatta som ett påstående om att hon blivit piskad. Likaledes redogjordes i artikeltexten ingående för uppgifter från polisutredningen om kränkningar av henne som han inte dömts för. Hon skulle bl a ha bundits och piskats av honom i källartrappan; det skulle ha gjort så ont att hon lämnat bitmärken i räcket. Rätten framställdes inte heller som opartisk. Det kan även ifrågasättas om det var motiverat att i publiceringen den 29 september återge uttalandet från ex-hustruns advokat om att han inte lämnat in sitt tjänstevapen och att ex-hustrun och barnen nu var jätterädda.
Även med hänsyn tagen till det stora allmänintresset anser jag att tidningen, genom vad ovan anförts, har gått över gränsen för vad anmälaren skall behöva tåla vid rapporteringen.
Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd
A vänder sig mot att PO accepterat att tidningen dementerat sitt påstående om att han blivit dömd för våldtäkt genom att införa en rättelse där den skriver att han inte blivit dömd för sexbrott. Det är en väsentlig skillnad på de båda begreppen. Tidningen har tjänat pengar på att medvetet kränka en person. Artiklarna ger dessutom automatiskt spridning i andra media.
Pressens Opinionsnämnds beslut
I likhet med PO finner nämnden särskilda skäl föreligga att ta upp även publiceringarna den 28, 29 och 30 september till prövning. Även i övrigt gör nämnden samma bedömning som PO och finner att tidningen skall klandras. Aftonbladet har genom publiceringarna brutit mot god publicistisk sed.