Exp nr 36/2012, Gefle Dagblad, 2012-04-17
Tidningen publicerade en reservationslös rubrik om att en förskollärare stängt in en treåring på dagis. Genom att tidningen påstod detta utan andra belägg än mammans berättelse drabbades förskolläraren av en oförsvarlig publicitetsskada.
Pressens Opinionsnämnds beslut
Pressens Opinionsnämnd klandrar Gefle Dagblad för att ha åsidosatt god publicistisk sed.
______________
Genom beslut den 12 mars 2012 hänsköt Allmänhetens Pressombudsman (PO) en anmälan från en kvinna till Pressens Opinionsnämnd (PON).
PO:s beslut hade följande lydelse.
Vad tidningen skrev
Den 10 september 2011 hade tidningen en artikel med rubriken Treåring instängd på dagis. Underrubriken löd Personalen stängde in sonen när mamman inte hämtade honom i tid. Förskoleläraren menar att mamman hittar på.
Ingressen berättade att när Maria (fingerat namn) kom till förskolan X för att hämta sin treårige son var han instängd i ett rum. Han hade dessutom nekats mellanmål. Orsaken till den här behandlingen var att mamman kommit en kvart för sent till hämtningen. Den ansvariga förskoleläraren höll inte med om berättelsen.
Artikeln inleddes med att “Maria” fick redogöra för hur det gått till när hon skulle hämta sin son den 25 augusti. Hon skulle ha hämtat honom klockan 14.00, men hade varit en kvart försenad.
I vanliga fall brukade sonen komma henne till mötes i hallen och vara på gott humör. Den här gången kom han inte. Hon frågade den ansvariga förskoleläraren som sa att pojken låg under ett bord i ett rum. “Maria” hade gått in till honom, men han hade varit mycket ledsen och inte vågat berätta vad som hänt.
Personal och barn hade satt sig till bords för att äta mellanmål, trots att klockan bara var 14.15. I vanliga fall gjorde de det först 14.30. På fråga fick mamman svaret att “han inte skulle ha mellanmål för att hämtningstiden var passerad”. Sonen berättade då att personalen lurat in honom i ett rum och att han inte fick något mellanmål.
Enligt mamman sa förskoleläraren att “nästa gång du hämtar ut honom för sent så sätter vi ut honom på gatan oavsett om det är sommar eller vinter”.
“Maria” sökte nu efter en annan förskola för sin son. Hon ansåg att kvaliteten på förskolan försämrats under det senaste året och förväntade sig en ursäkt.
Förskoleläraren menade emellertid att “Maria” hittade på:
“Det finns inte en gnutta sanning i det hon säger. Vi skulle aldrig ha stängt in ett barn. Det rör sig om en konflikt mellan oss och föräldrarna. Barnet ska gå nio till 14 om mamma och pappa är föräldralediga som det här paret är. De vill gå valfri tid ändå.”
Hennes version var att “Maria kommit till förskolan först klockan 14.30, att personalen satt och väntade på henne och inte börjat äta mellanmål än. Enligt förskoleläraren avböjde “Maria” att låta sin son stanna kvar en stund och äta mellanmål med de övriga.
Förskolechefen ställde sig bakom den anställda förskoleläraren och sa att man nu utredde konflikten.
En annan förälder som hade barn på förskolan vittnade om att förskoleläraren var jättebra och att hon upplevde X som en trygg förskola.
Artikeln avslutades med att varken Skolverket ellerSkolinspektionen hade fått in någon anmälan mot förskolan under de åtta år förskolan drivits.
Anmälan
Artikeln anmäldes av förskoleläraren. Uppgiften att hon skulle ha stängt in ett barn hade vållat henne stor skada.
Uppgiften var helt osann och baserades enbart på uppgifter från en förälder som låg i konflikt med förskolan och därför hade anledning att komma med osanna uppgifter för att skada henne och arbetsplatsen.
Såväl påståendet att hon stängt in ett barn som att hon sagt att “nästa gång du hämtar ut honom för sent så sätter vi ut honom på gatan oavsett om det är sommar eller vinter” hade presenterats som sanningar i artikeln. Så var det till exempel i rubriken.
Om tidningen hade gjort ett bättre jobb och forskat mer i historien hade man upptäckt att ingenting fanns att skriva om.
Tidningens svar
Gefle Dagblad svarade genom sin utgivare att reportern ringt mamman, vars berättelse kändes trovärdig.
Enligt mamman hade förskoleläraren i samtal efter det inträffade inte nekat till uttalandet att hon skulle sätta ut barnet på gatan nästa gång mamman kom för sent till förskolan. Däremot hade hon förnekat att hon nekat pojken mellanmål.
Reportern ringde även förskoleläraren som nekade till det inträffade och hänvisade till att det rörde sig om en personlig konflikt med mamman, som överdrivit händelseförloppet.
Även förskolans chef intervjuades, liksom en annan förälder som var nöjd med förskolan. Av artikeln framgick också att det inte fanns några anmälningar mot förskolan hos Skolverket eller Skolinspektionen.
På så sätt ansåg sig tidningen ha tagit med alla sidor av saken i sin bevakning.
Ord stod mot ord om vad som inträffat, men det kunde inte göra att tidningen avstod från att publicera. Läsaren fick själv bilda sig en uppfattning av det som redovisades.
När det gällde utpekandet, hade tidningen svårt att tro att förskoleläraren var identifierad i en större krets än dem som jobbade på förskolan och eventuellt barnens föräldrar.
Anmälarens kommentar
Anmälaren menade att en betydligt större krets än så kände till vem hon var. En utvidgad bekantskapskrets kände till det och hon hade blivit tillfrågad om saken av ytliga bekanta.
Enligt anmälaren borde tidningen ha skrivit “en förskola i Y (stad angavs)” för att undvika att hon pekades ut.
Att båda sidor fått komma till tals var inte nog. Anmälaren hävdade att tidningen skildrade en händelse som om den inträffat – och att hon fick nöja sig med att neka.
Gefle Dagblad menade att läsaren själv fick bilda sig en uppfattning om vad som inträffat. Men att artikeln utgick från mammans berättelse gjorde att läsaren tänkte “ingen rök utan eld”. Styrkeförhållandet blev ojämnt då mamman hade Gefle Dagblad i ryggen när hennes version presenterades som sanning.
Anmälaren ingav en mejlväxling mellan henne och reportern som visade att reportern inte kontrollerat mammans berättelse mer utförligt på grund av en pressad arbetssituation.
Om han gjort sitt jobb mer noggrant hade han kunnat se att det till exempel inte fanns någonstans på förskolan att stänga inne barnet.
PO:s bedömning
Frågor om hur barn tas om hand i förskolan har ett allmänintresse. Missförhållanden ska kunna redovisas, liksom vem som är ansvarig för dem.
Men för att det ska vara motiverat måste det tidningen påstår vara belagt. Här framgår det av skriftväxlingen att tidningen bara hade en källa: mammans berättelse.
Rubrikerna är, trots detta smala underlag, ett tydligt ställningstagande för mamman från tidningens sida. Treåring instängd på dagis är ett reservationslöst påstående som förstärks av underrubriken Personalen stängde in sonen när mammaninte hämtade honom i tid. Underrubrikens andra mening Förskoleläraren menar att mamman hittar på förtar inte effekten av påståendena i de föregående formuleringarna.
Är förskoleläraren igenkänd i en större krets? Anmälaren upplever att det spridit sig till en stor del av hennes bekantskapskrets.
Att namnet på själva förskolan publicerades innebär också att många fler än de som jobbar eller har barn på förskolan förstår vem det handlar om. Det kan till exempel handla om personal på andra förskolor och de personer såväl i kommunen som på de privata daghemmen som sysslar med administration och rekrytering.
Utpekandet stärks av att anmälaren är den enda förskoleläraren på förskolan.
Har hon lidit en oförsvarlig publicitetsskada? En förskolelärare som stänger in barn och hotar med att ställa dem på gatan om föräldrarna inte kommer i tid är knappast lämplig för sitt arbete.
Genom att tidningen påstår detta utan andra belägg än mammans berättelse har anmälaren drabbats av en oförsvarlig publicitetsskada. Ärendet överlämnas till Pressens Opinionsnämnd för beslut.
Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd
Gefle Dagblad har yttrat sig till nämnden.
Pressens Opinionsnämnds bedömning
Pressens Opinionsnämnd delar PO:s bedömning. Gefle Dagblad ska därför klandras för att ha åsidosatt god publicistisk sed.