Reservationslöst påstående om att en person saknade flygcertifikat

januari 24 2012


Exp nr 3/2012, Hallands Nyheter, 2012-01-24


I en artikel om en flygklubb påstod tidningen att en namngiven person saknade certifikat som berättigade honom att göra en flygning. Denna hade slutat i en olycka. Tidning hade inte belagt sitt påstående och klandrades för att ha brutit mot god publicistisk sed.

Pressens Opinionsnämnds beslut

Pressens Opinionsnämnd klandrar Hallands Nyheter för att ha brutit mot god publicistisk sed.

__________

Genom beslut den 24 november 2011 hänsköt Allmänhetens Pressombudsman (PO) en anmälan från S till Pressens Opinionsnämnd.

Vad tidningen skrev

Den 26 maj 2011 toppades Hallands Nyheters förstasida av rubriken Tidigare medlemmar bekräftar flygningarna. Ingressen berättade att flygningar mot betalning varit en stor diskussionsfråga inom Varbergs flygklubb. Vid en affärsresa 2006 bar det sig inte bättre än att planet kraschade när det skulle lyfta. Piloten saknade certifikat för att flyga passagerare mot betalning.

Inne i tidningen fanns två artiklar. Den första hade rubriken “En tystnadens kultur råder inom flygklubben”. Av den framgick att tidigare medlemmar av klubben bekräftat att det förekom taxiverksamhet från flygfältet på Getterön sedan många år, framför allt till ön Anholt.

Den andra artikeln hade rubriken Affärsresan slutade i en krasch. Den handlade om en flygning som skulle gå från Varberg till Mariehamn på Åland. Emellertid kraschade planet i samband med starten i Varberg. Flygningen ägde rum den 16 augusti 2006.

Ombord på planet fanns fem personer: piloten, en 63-årig passagerare som tidigare varit pilot men vars certifikat hade gått ut och tre medarbetare från företaget V som skulle till Åland för ett affärsmöte.

Av haverikommissionens rapport framgår att den 63-årige passageraren på olycksdagens morgon fyllt på extra bränsle i flygplanet. Piloten, S, ansåg att den ökade vikten var besvärande, men beslöt ändå att flyga.

I samband med starten grep den 63-årige passageraren ratten när planet rullat halva startbanans längd. Han drog ratten åt sig för att få planet att lyfta. På grund av överlasten gjorde den emellertid inte det, utan fortsatte ned i det näraliggande fågelreservatets vatten när startbanan tog slut. Ingen skadades vid olyckan.

I artikeln intervjuas en av de tre från företaget V. Han bekräftar att de var på väg till ett affärsmöte.

Tidningen konstaterar att haverikommissionen kommit fram till att piloten var behörig att utföra flygningen. Men för att flyga kommersiell trafik krävs ett CPL-certifikat (Commercial Pilot License). Det hade inte S. Han hade ett PPL-certifikat (Private Pilot License).

Tidningen ringde S för att höra vad han hade att säga om resan som skulle ta V:s personal till Åland. Han ville dock inte berätta om olyckan. Som svar på varför han inte ville det citerades han:

– Det finns inget att berätta och jag har lagt det bakom mig. Det var en privat nöjesresa.

Anmälan

S anmälde artikeln och menade att den ingick i en hetskampanj från tidningen mot flygklubben.

Anmälaren hade mycket riktigt ett PPL-certifikat. Det gav rätten att flyga vänner och bekanta mot ersättning för utlagda kostnader.

Tidningen hade pekat ut anmälaren som svartflygare, ett brott som kunde ge sex månaders fängelse. Efter olyckan hade emellertid varken haverikommission, polis eller försäkringsbolag funnit något som föranlett åtal mot anmälaren. Denne var alltså oskyldig till svartflygning.

När det gällde den aktuella flygningen var det 63-åringen som var arrangör. Att anmälaren ställde upp som pilot var för att göra 63-åringen en tjänst, då denne för tillfället inte hade något flygcertifikat. Anmälaren hade inte diskuterat de ekonomiska omständigheterna runt resan med 63-åringen och inte fått någon ersättning för flygningen.

Tidningens svar

Tidningen svarade genom sin utgivare att den genomfört en omfattande granskning av Varbergs flygklubb. Sex artiklar hade belyst svartflygning och dess konsekvenser.

I den tredje artikeln berättar en passagerare om den affärsflygning som slutade med haveri 2006. I artikeln intervjuas S eftersom han var pilot vid flygningen. Han namnges eftersom han namngavs i samband med den ursprungliga rapporteringen om olyckan. Här gavs han möjlighet att kommentera och framföra alla de åsikter som finns i hans anmälan.

Anmälarens kommentar

Anmälaren ansåg sig fortsatt kränkt eftersom han namngivits och pekats ut som ansvarig för ett brott som kan ge sex månaders fängelse. Detta trots att inga utredningar kommit fram till att han skulle vara skyldig till detta.

Oavsett vad passageraren påstod i artikeln hade han betraktat detta som en privat flygning. Den 63-årige piloten utan certifikat skulle stå för flygkostnaden, medan anmälaren skulle stå för förlorad arbetsintäkt och övriga kostnader för egen del.

Övriga åtgärder av PO

Ansvarig myndighet för flygtillstånd är Transportstyrelsen. Magnus Axelsson är sektionschef på Luftfartsavdelningen vid Transportstyrelsen. Enligt honom är det styrande begreppet “drifttillstånd”. Ett sådant krävs av flygsäkerhetsskäl för att få bedriva kommersiell luftfart. Kraven för att få ett sådant är höga.


I förarbetena till den sedan 2010 gällande luftfartslagen finns emellertid en öppning som innebär att behovet av drifttillstånd inte ska ställas så högt att privatflyget hämmas på ett obefogat sätt. “Således bör det inte krävas något drifttillstånd i det fallet att en utövaren närstående krets är passagerare samt den ersättning som utges till denne står i omedelbart förhållande till de direkta flygkostnaderna och delas lika mellan samtliga ombordvarande.” (prop 2009/10:95, sid 236)

Begreppet “samtliga ombordvarande” bör tolkas så att även piloten ska bidra till kostnaderna vid en privatflygning med passagerare.

Enligt Magnus Axelsson finns det emellertid en gråzon i tillämpningen av lagstiftningen. Det kan till exempel vara svårt att vid en kontroll från Transportstyrelsen avgöra om passagerarna vid en privatflygning verkligen är ur en “närstående krets” till piloten.

Den luftfartslag som gällde före 2010, det vill säga när olyckan inträffade, hade motsvarande bestämmelser, men inte lika klart formulerade som i förarbetet från 2009.

PO:s bedömning

Frågor som har att göra med flygsäkerhet är av stort allmänintresse.

Det ligger inte inom ramen för PO:s uppdrag att avgöra om den omskrivna flygningen var en svartflygning eller inte. För bedömning av försvarligheten i den publicitetsskada anmälaren fått, måste jag emellertid göra en avvägning av rimligheten i att så här utförligt granska omständigheterna kring en fem år gammal flygolycka.

Att anmälaren vill lägga denna svåra upplevelse bakom sig är fullt förståeligt.

Men mot bakgrund av de strikta lagar som gäller på det här området och den gråzon Transportstyrelsen pekar på, finner jag det rimligt att tidningen granskat ärendet på nytt.

Ur ett pressetiskt perspektiv är det viktigt att en person som utpekas i ett nedsättande sammanhang har rätt till ett samtidigt bemötande. I det här fallet påstås att anmälaren saknade certifikat för att flyga passagerare mot betalning. På detta får anmälaren svara att det rörde sig om en privat nöjesresa.

Att granska ärendet och låta piloten kommentera är således oproblematiskt ur pressetisk synvinkel. I det här fallet väljer tidningen emellertid att namnge piloten och påstå att han inte hade certifikat som berättigade honom till att göra flygningen som slutade i en olycka. Detta trotsatt de myndighetsutredningar som gjordes omedelbart efter olyckan friade honom.

Att han namngavs i samband med själva olyckan innebär inte att det automatiskt är pressetiskt försvarbart att göra det igen efter flera år.

Att fem år efter en olycka på detta sätt exponera piloten tillfogade honom en oförsvarlig publicitetsskada. Tidningen bör klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.

Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd

Såväl tidningen som anmälaren har yttrat sig i nämnden. De har anfört i huvudsak samma omständigheter som hos PO.

Pressens Opinionsnämnds bedömning

Nämnden konstaterar att tidningen inte belagt sitt påstående att anmälaren, som är namngiven i artikeln, saknade certifikat som berättigade honom att göra den flygning som slutade i en olycka. Tidningen bör därför, som också PO funnit, klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.