Reservationslöst påstående om busringning

oktober 9 2012


Exp nr 83/2012, Östran, 2012-10-09


Vid rapporteringen om en granntvist publicerade tidningen en rubrik som fastslog att en person hade busringt till en äldre kvinna. Denne fick heller inte bemöta uppgifterna.

Pressens opinionsnämnds beslut

Pressens Opinionsnämnd klandrar Östran för att ha brutit mot god publicistisk sed.
___________

Genom beslut den 27 augusti 2012 hänsköt Allmänhetens Pressombudsman (PO) en anmälan från C till Pressens Opinionsnämnd.


Vad tidningen skrev


Den 18 april 2012 publicerade tidningen en nyhetsartikel med rubriken Busringning från nämndemannen. Artikeln var ortsdaterad Öland.

Ingressen konstaterade att under påsken hade en 80-årig kvinna utsatts för nya trakasserier. En handske låg slängd mitt på uppfarten och dörren var blockerad.

Artikeln inleddes med att den ej namngivna 80-åriga kvinnan sa att hon inte var säker på att det var nämndemannen som var ansvarig, men att det inte varit en rolig påsk.

Helgen efter kom det en mängd nattliga samtal från nämndemannens telefon och kvinnan konstaterade att “det blivit värre sedan kontaktförbudet trädde in”.

Efter trakasserier under flera års tid hade kvinnan anmält mannen, som var både nämndeman och politiker, och nyligen hade han fått kontaktförbud. Sedan dess hade hon inte sett till honom.

Men i påskhelgen hade två obehagliga saker inträffat. På påskdagen låg en stor, svart handske slängd på uppfarten. På annandagen kom familjen inte ut ur sitt hus. Dörren var blockerad av ett plakat där det stod att kvinnans son också hade kontaktförbud. För hans del gällde det gentemot nämndemannen.

Skylten var sliten och hade stått inne i samhället tidigare. “Vi vet inte vem som satte dit skylten, men vi tror att den är skriven av nämndemannen” sa kvinnan.

Hon hade tagit särskilt illa vid sig av att sonen pekades ut på detta sätt och att det på skylten även framfördes anklagelser mot sonen för stölder. “Inte stjäl han väl deras brevlådor och soptunnor och ställer dem på vår tomt” fortsatte hon.

Trakasserierna hade fortsatt hela helgen. Hon hade fått sex till åtta samtal varje natt. Det ringde mellan midnatt och klockan fem på morgonen och samtalen kom från nämndemannens telefon.


Anmälan


Artikeln anmäldes av C, nämndeman och politiker. Han menade att uppgifterna i artikeln var helt felaktiga och att tidningen inte hade någon annan källa än den 80-åriga kvinnan.

Han hade under lång tid varit utsatt för stölder och trakasserier av hennes son, vilket var polisanmält. Skylten som visades på bild i tidningen var stulen från hans tomt.

Han föll ej till föga för sonens stölder och trakasserier, utan hade startat grannsamverkan mot brott. 100 målsägare hade drabbats av 1000 brott det senaste halvåret.

Tidningens artikel hade skadat honom i hans arbete som politiker och förtroendeman.



Tidningens svar


Tidningen svarade genom sin utgivare att artikeln beskrev en pågående konflikt mellan en familj och bland annat en nämndeman på Öland. I artikeln hade kvinnan gett sin bild av de senaste veckornas händelser, som hon upplevt som obehagliga.

Nämndemannen hade vid andra tillfällen, anonymiserat fått ge sin bild i tidningen av den långdragna konflikten.

I den här artikeln var nämndemannen inte utpekad. Det fanns många nämndemän på Öland. I artikeln nämndes inte heller tidigare bråk om brevlådor, eftersom det skulle vara direkt utpekande.

Anmälan innehöll felaktigheter om tidningens artikel. Anmälaren hade inte utmålats som den som ringde. Det hade stått “samtal från nämndemannens telefon”.

Han hade inte heller beskyllts för att ha ställt skylten för dörren. Kvinnan hade citerats “vi vet inte vem som satte dit skylten men vi tror att den är skriven av nämndemannen”.



Anmälarens kommentar


Anmälaren menade att han visst var utpekad som busringare. Det fanns inget frågetecken i rubriken, utan där klargjordes att det var nämndemannen som busringt.

Han vidhöll att han var igenkänd. Han var aktiv i föreningslivet på orten och många hade frågat om det var honom som tidningen syftade på. Det fanns bara 13 nämndemän på Öland.

Den tvist det handlade om berörde inte bara anmälarens familj, utan den 80-åriga kvinnans sons skadegörelser hade drabbat flera byar i Glömminge och även Bornholm.



Övriga åtgärder från PO

Eftersom utgivaren hänvisat till att detta bara är en i raden av artiklar som behandlar tvisten har jag på nätet tagit del av tre tidigare artiklar. Den 31 mars 2012 publicerades en artikel med rubriken Ofredande nämndeman belagd med besöksförbud. Den 3 april publicerades två artiklar med rubrikerna Kontaktförbud stoppar grannsamverkan och Ska handlägga 80-åringens exploatering.

Artiklarna är publicerade två veckor innan den anmälda och innehåller fler detaljer om konflikten. Till exempel redogörs det för hur anmälaren ska ha stört kvinnan och beskyllningarna mot hennes son för stöld utvecklas, som att stöldgodset bestod av postlådor, skyltar, torkvindor, lamporoch soptunnor. Även omständigheterna runt nämndemannens kontaktförbud avhandlas.

I två av artiklarna får anmälaren/nämndemannen komma till tals.



PO:s bedömning

Ärendet handlar om en granntvist som vuxit och bland annat lett till att två personer belagts med kontaktförbud. Generellt sett är allmänintresset runt konflikter som dessa litet. Undantag är till exempel konflikter som påverkar fler än de direkt inblandade.

En avgörande fråga vid bedömningen är om anmälaren är identifierbar i en större krets. Här lämnas upplysningarna att det handlar om en nämndeman från Öland, att denne har kontaktförbud vad gäller en 80-årig kvinna och att han även arbetar som politiker. Det framgår också att händelserna runt påskhelgen är en del av en flera år lång konflikt, som bland annat gäller beskyllningar om stölder av brevlådor och soptunnor.

Dessa uppgifter sammantaget är nog för att identifiera anmälaren för en bred allmänhet på sin ort. De detaljrika artiklarna två veckor tidigare förstärker det intrycket.

När det gäller innehållet i artiklarna finns det anledning att pressetiskt invända mot två saker. Trots att hela artikeln handlar om handlingar som anmälaren åtminstone antydningsvis lastas för, så får han inte kommentera beskyllningarna.

Till det kommer att rubriken utan reservationer slår fast att det faktiskt är nämndemannen som busringt. Något som inte beläggs i artikeln.

Tidningen bör, mot denna bakgrund, klandras för brott mot god publicistisk sed. Ärendet överlämnas till Pressens Opinionsnämnd för beslut.

Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd

Såväl tidningen som anmälaren har yttrat sig i nämnden. De har anfört i huvudsak samma omständigheter som hos PO.

Pressens Opinionsnämnds bedömning

Nämnden instämmer i PO:s bedömning och finner att tidningen ska klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.