Exp nr 42/2005 Norrländska Socialdemokraten
En rubrik innehöll ett ogrundat påstående om ekonomisk brottslighet.
Publiceringarna
Rubriken högst upp på förstasidan i Norrländska Socialdemokraten den 7 februari 2004 löd ”Miljonsvindel”. I underrubriken stod ”Företag struntade i att betala in pensionspengar – facket rasar”. I texten på förstasidan skrevs att ett namngivet bemanningsföretag, här betecknat A., i åtta år struntat i att betala in pengar till premiepension för sina anställda. Miljonbelopp hade systematiskt gömts undan. Det hävdar facket, som rasar mot företaget. En företrädare för Kommunal sade att hon var så less på det här företaget.
Inne i tidningen stod det att A. struntat i att betala in pensionspremier under åtta år. Det hävdade facket. Enligt en talesman för Kommunal rörde det sig om miljontals kronor som hållits undan och använts till annat. Ägaren till företaget, B., som namngavs, hade sagt till Kommunals ombudsman att premierna var inbetalda men en kontroll med förvaltaren Alecta visade att det inte stämde. Ombudsmannen hade sedan i brev begärt en redovisning av företaget av förhållandena men inte fått något svar och några pengar hade fortfarande inte betalats in. A. var ett bemanningsföretag som hyrde ut personliga assistenter till handikappade. Sådana företag fick en timbaserad summa från Riksförsäkringsverket som skulle täcka alla utgifter och som varje företag själv disponerade.
I artikeln svarade företagets ledare, B., att personalen skulle anslutas till premiepensionssystemet den 1 juli 2002. Dessförinnan hade reglerna varit lite oklara. Varken de anställda eller Alecta hade frågat varfördet inte betalats in några pengar för tiden 1996-2002. Pengar för retroaktiva inbetalningar fanns nu avsatta i budgeten.
I en separat artikel intervjuades en person som tidigare arbetat på A. men nu jobbade för ett annat företag där han fick bättre betalt. Den man som han assisterade uppgav att A. fått nej på en ansökan om certifiering hos Intresseorganisationen för assistansberättigade (IFA).
Den 10 februari skrev NSD att försäkringskassan aldrig kontrollerat att A. skött sina pensionsinbetalningar. Kassans försäkringschef och en ledamot av socialförsäkringsnämnden uttalade sig kritiskt.
Den 14 februari stod det i NSD, under rubriken ”Klipp för vd”, att B. tagit ut 1,2 milj kr i aktieutdelning samtidigt som företaget misskött pensionsinbetalningarna. Det stod också om B.:s företagsgrupp och om fordonsparken i A.
I en utförlig intervju med B. kommenterade denne ett antal frågor om pensionsinbetalningarna och om fordonsparken. Den viktigaste förklaringen till att betalningarna uteblivit var att personalen i A. hade varit timanställd t o m 2002 och därför inte haft rätt till någon avtalspension. B. redogjorde för hur reglerna ändrats per den 1 juli 2002.
Den 16 februari intervjuade NSD en tidigare anställd i A. som ansåg att företaget var skyldigt henne 55 000 kr i uteblivna pensionspremier och semesterersättningar. Eftersom hon inte fått pengarna hade hon avbrutit avbetalningarna på hemmadatorn som hon köpt genom företaget. Nu hade hon blivit stämd av A. för det.
I andra artiklar samma dag förklarade Riksförsäkringsverket att man inte hade mandat att stoppa utbetalningarna till A., en talesman för Kommunal sade att B. kunde komma undan pensionsinbetalningarna och IFA bekräftade att A. inte certifierats av dem.
Den 17 februari meddelade NSD att Alecta avstod från att svara på en fråga från NSD huruvida A. betalat in premiepensionspengar.
Den 18 februari skrev NSD om B.:s önskan att få förhandla och Almegas negativa kommentar till detta.
Anmälan
B. anmälde NSD till Allmänhetens Pressombudsman (PO). Han och företaget hade skadats av tidningen. Artiklarna saknade faktakontroll. Han hade inte fått bemöta uppgifterna. Påståendena om miljonsvindel och systematiskt undanhållande av pensionspengar var osanna och kränkande. Anmälaren var inte misstänkt för något brott. Kommunal hade aldrig hävdat att A. inte följt kollektivavtalet och aldrig begärt förhandling. NSD hade inte undersökt om personalen överhuvudtaget var berättigad till pensionsförmåner. B. hade inte fått kommentera uttalandena av en tidigare anställd i artikeln den 16 februari. En fordran på pensionspengar skulle, om den var befogad, drivas av facket och inte av en enskild anställd. Facket hade aldrig aktualiserat saken.
Tidningens svar
NSD påpekade att anmälaren fått bemöta fackets kritik om pensionspengarna och att han medgivit att medel inte betalats in men var budgeterade. Vid ett tillfälle hade han i en lång intervju fått kommentera alla de beskrivna förhållandena. Båda sidor hade kommit till tals beträffande konflikten mellan en enskild tidigare anställd och A. Företaget hade aldrig begärt rättelse eller genmäle med anledning av artiklarna. Rubriken ”Miljonsvindel” var inte så bra. Det handlade inte om svindel. Men nedryckaren och puffen på ettan gjorde detta fullt klart.
Anmälarens kommentar
B. menade att påståendet i rubriken om miljonsvindel inte hade täckning i texten. Tidningen hade aldrig gett honom möjlighet att kommentera intervjun med den tidigare anställda personen. Slutligen ansåg anmälaren att det inte varit befogat att publicera hans namn.
PO:s beslut
I beslut den 10 juni 2004 hänsköt PO ärendet till Pressens Opinionsnämnd och anförde följande:
Anmälaren har en sådan ställning att han får tåla att hans namn publicerats i samband med en kritisk granskning av hansprofessionella verksamhet.
Tidningen har erbjudit anmälaren och hans företag goda möjligheter att svara på de anklagelser som framförts och redovisa sin egen syn på förhållandena.
Men det finns ett undantag. Anmälaren har inte fått kommentera tvisten med den tidigare anställda person som hållit inne avbetalningarna på den dator hon köpt genom arbetsgivaren. Det rör sig om en konflikt mellan två parter. Pressetiken ålägger uttryckligen en tidning att då höra båda sidor. Genom att inte göra det har NSD avvikit från god publicistisk sed.
Påståendet om ”miljonsvindel” i förstasidesrubriken den 7 februari innebär en anklagelse om brott. Svindel definieras av Svensk ordbok som bedrägeri i större skala. Anklagelsen förstärks av nedryckarens formulering om att miljonbelopp ”systematiskt gömts undan”. Tidningen har inte haft anledning att hävda att anmälaren begått ett bedrägeribrott. Det ogrundade påståendet har tillfogat honom en oacceptabel publicitetsskada.
Norrländska Socialdemokraten bör därför klandras för brott mot god publicistisk sed. Ärendet överlämnas till Pressens Opinionsnämnd.
Tidningens yttrande till Pressens Opinionsnämnd
NSD yttrade sig. Företagets ägare hade vid varje varv i denna historia fått komma till tals. B. söktes av tidningen upprepade gånger för en ny kommentar till den del av konflikten som gällde den anställde som i protest inte betalt av på hemmadatorn. B. var inte anträffbar. Med tanke på helheten ansåg tidningen att den trots det kunde publicera intervjun. Sett till helheten hade båda sidor fått komma till tals. När det gällde rubriken och nedryckaren som talade om miljonsvindel framgick det omedelbart och mycket tydligt att det var Kommunals syn på saken.
Anmälarens yttrande till Pressens Opinionsnämnd
B. yttrade sig genom ombud beträffande de olika artiklarna och anförde sammanfattningsvis följande. I samtliga artiklar framställdes B. med namn och bild. Detta var omotiverat då B. var en för allmänheten okänd person. Något uppenbart allmänintresse fanns inte. NSD hade riktat långtgående kritik både mot anmälaren och mot företaget utan samtidigt bemötande. Detta hade medfört skada.
Ytterligare skriftväxling
Härefter anförde NSD bl a att anmälaren fått komma till tals i uppföljande artiklar i oktober och november 2004.
B. anförde bl a att Kommunal aldrig kallat till tvisteförhandling enligt kollektivavtalet i saken. Anmälaren hade utom inför de två första artiklarna aldrig nåtts av något samtal från tidningen.
Skriftväxlingen avslutades i februari 2005.
Pressens Opinionsnämnds beslut
De frågor om assistans till handikappade, bemanningsföretag för assistansen och pensionsförhållandena för de anställda i sådana företag, som NSD behandlar i sin artikelserie, är av sådan natur att allmänintresset gör sig starkt gällande.
På de skäl PO anfört finner nämnden att pressetisk kritik inte skall riktas mot tidningen för publiceringen av B.:s namn och bild.
Nämnden finner som PO att tidningens rubriksättning i den första texten om miljonsvindel och systematiskt undangömmande medför en publicitetsskada som inte kan godtas även om det sedan angavs att facket stod för kritiken. Det ogrundade påståendet om brott kom att bilda utgångspunkt för en omfattande serie artiklar om uppgivna missförhållanden i företaget. Att B. fått komma till tals och haft möjlighet till genmäle flera gånger under artikelserienuppväger inte heller denna publicitetsskada.
I ärendet här står uppgift mot uppgift i fråga om tidningen sökt B. för kommentar inför publiceringen den 16 februari om tvisten med en anställd. Nämnden kan nu inte klarlägga det rätta förhållandet. Nämnden finner att tidningen, om den sökt B. men misslyckats med att nå honom inför publiceringen, borde ha skrivit det i artikeln.
Nämndenfinner att NSD vållat B. en publicitetsskada som inte är acceptabel. NSD har härigenom åsidosatt god publicistisk sed.