Exp nr 32/2009 Hallandsposten
Rapportering om att en politiker åkt fast för rattfylla hade allmänintresse. Polisens mätinstrument hade dock visat fel resultat och politikern befanns oskyldig. Tidningen visste om att felaktigheter i mätningar uppstått under den period politikern kontrollerats. Publicitetsskadan hade inte behövt uppstå om tidningen kontrollerat sakförhållandena inför publiceringen.
Publiceringen
Den 5 april 2008 hade Hallandsposten en förstasidespuff med rubriken Toppolitiker avgår efter rattfylleri. En politiker, A, (namn och parti angavs) i en angiven kommun hade åkt fast för rattfylleri. Nu valde han att avgå från alla sina politiska uppdrag, bl.a. som ordförande i barn- och ungdomsnämnden. Uppgifterna utvecklades i insidesartikeln där A också intervjuades; han valde att avgå eftersom förtroendet för honom rubbats.
Det var i december 2007 som A hade stoppats i en poliskontroll. Han hade fått blåsa och utandningsprovet avslöjade att han var onykter. Resultatet motsvarade ett värde på 0,28 promille alkohol i blodet och gränsen för rattfylleri gick vid 0,2. För grovt rattfylleri krävdes en promillehalt på 1,0. Han hade erkänt och förklarat för polisen att han hade druckit några starköl kvällen innan.
A sade till tidningen att han hade varit på julbord och druckit tre starköl. Han hade inte trott att det satt i. Han hade definitivt inte utgjort någon trafikfara, fortsatte han.
Efteråt hade han fått ett strafföreläggande och dömts att betala dagsböter samt ett belopp till brottsofferfonden. På grund av att alkoholhalten var så pass låg blev han inte av med körkortet.
A hade valt att inte berätta för sin arbetsgivare, kommunen, om vad som hänt. A kommenterade i artikeln att han inte hade sett anledning till det eftersom han inte tyckte att det påverkade hans arbete. Han hade tyckt att han kunde hantera det själv, sade han. På en fråga från tidningen om han hade problem med alkohol klargjorde A att detta var en engångsföreteelse.
Efteråt hade dock rykten om händelsen börjat sprida sig. Nu när alltihop avslöjats hade han bestämt sig för att lämna alla sina politiska uppdrag. Förutom ordförande i barn- och ungdomsnämnden var han också ersättare i kommunstyrelsen, ledamot i fullmäktige samt vice ordförande i handikapprådet.
Han tänkte ta en timeout fram till nästa val och ägna sig åt familjen. A sade till tidningen att han hade legat sömnlös på nätterna och oroat sig för att detta skulle komma ut. I folks ögon hade han nog förlorat trovärdigheten som politiker, sade han.
I publiceringen återgavs även vissa kritiska synpunkter från ett kommunråd. Vidare uttalade sig en partikamrat som ansåg att A tog ett klokt beslut då han lämnade sina politiska uppdrag.
Personalchefen på kommunen sade att rent generellt var det inte acceptabelt att en anställd hade alkoholvanor som påverkade arbetet. Men man hade bedömt att det inte var så i det här fallet, fortsatte hon.
Den 8 april hade tidningen en förstasidespuff med rubriken X(partinamnet)-politiker oskyldig till rattfylleri. Ett nytt analysresultat avslöjade att A inte hade gjort sig skyldig till rattfylleri. Mätinstrumentet som användes vid poliskontrollen visade fel. A sade att han var lättad över att bli frikänd. Insidesartikeln bar rubriken Politiker oskyldig till rattfylleri och underrubriken Polisens mätinstrument vid alkotest visade felaktigt resultat.
Enligt polisrapporten visade provet att han hade haft 0,14 milligram alkohol i utandningsluften. Gränsen för rattfylleri låg på 0,1. Han hade erkänt och förklarat att han druckit tre starköl kvällen innan. Men nu visade det sig att A var en av dem som drabbats av att polisen hade haft fel på sina mätinstrument. Enligt det nya analysresultatet från Statens kriminaltekniska laboratorium (SKL), daterat den 2 april, låg det rätta värdet för A på 0,08 milligram per liter utandningsluft, dvs. under gränsen.
En kammaråklagaresade att det innebar att A var oskyldig och hon hade yrkat på att hans strafföreläggande skulle undanröjas. Hon hade fått tillgång till det nya analysresultatet först den 7 april och tog då kontakt med A. Det var tråkigt att han hade drabbats så hårt och bra att felet uppmärksammats, fortsatte hon.
A var lättad, men visste inte om han skulle komma tillbaka till politiken. Det viktiga var att han blivit frikänd och fick upprättelse.
I en faktaruta gavs information om vilka gränsvärden som gällde för rattfylleri. Där framgick bl.a. att gränsen för rattfylleri gick vid 0,10 milligram alkohol per liter utandningsluft, vilket motsvarade ungefär 0,20 promille i blodet.
Den 9 april publicerades en ytterligare artikel om att A hade fortsatt politiskt förtroende. Samtliga insidesartiklar illustrerades av bilder på bl.a. A.
Anmälan
Artikeln den 5 april anmäldes till Allmänhetens Pressombudsman (PO) av A. Han kände sig djupt kränkt av publiceringen av namn och bild på honom i sammanhanget.
Anmälaren hade i en poliskontroll i december 2007 blåst i polisens alkoholmätare som visade 0,28 promille. Han medgav endast liten alkoholförtäring kvällen innan. Anmälaren fick ett strafföreläggande men fick behålla körkortet eftersom förseelsen var ringa.
Rapporteringen var anmärkningsvärd mot bakgrund av att Hallandsposten i andra publiceringar, bl.a. i en artikel samma dag, hade uppmärksammat felaktigheterna i polisens mätinstrument som lett till att ett antal människor blivit misstänkta för rattfylleri utan att det fanns grund för det.
SKL hade den 2 april konstaterat att hans prov var felaktigt. Den 3 april kände chefen för länsstyrelsens körkortsenhet till det felaktiga provet.
Omständigheterna var sådana att tidningen noggrannare borde ha kontrollerat uppgiften om hans prov. Då hade tidningen kunnat stoppa artikeln. Nu var det i stället polis och åklagare samt en journalist som när de läste tidningen den 5 april genast informerade tidningen och anmälaren.
Även för det fall att uppgiften om anmälarens prov hade varit korrekt ifrågasatte han om det varit pressetiskt godtagbart att rapportera om saken. Han var ändå bara en fritidspolitiker och tyckte inte han hade anledning att acceptera en så närgången granskning.
Tidningens yttrande
Hallandsposten anförde att det fanns ett allmänintresse av att rapportera om att A, en förtroendevald politiker med olika uppdrag i kommunen, hade åkt fast för rattfylleri i en poliskontroll. Anmälaren liksom även företrädare för hans parti, oppositionen och arbetsgivaren fick uttala sig.
Varken tidningen eller anmälaren hade vid publiceringstillfället tillgång till några andra uppgifter än att det fanns ett strafföreläggande för rattfylleri. A hade själv inte bestridit eller överklagat åklagarens beslut, utan erkänt i polisförhör och betalat böterna.
Det stämde att tidningen vid två tillfällen skrivit om att polisens mätinstrument misstänktes vara behäftade med fel. Vid publiceringstillfället fanns dock inga uppgifter om att anmälaren fanns bland de felaktigt misstänkta och dömda.
Hallandsposten bifogade vissa uppföljande artiklar för att visa att tidningen i uppföljningarna använt motsvarande utrymme och nyhetsvärdering som i fallet med den anmälda artikeln.
PO:s bedömning
I beslut den 24 november 2008 hänsköt PO ärendet till Pressens Opinionsnämnd med följande motivering:
Vid tiden för den anmälda publiceringen var A en ledande politiker i kommunen med olika förtroendeuppdrag, bl.a. som ordförande i barn- och ungdomsnämnden. Mot den bakgrunden förelåg ett allmänintresse av att tidningen rapporterade om att han åkt fast för rattfylleri. Som framkommit i ärendet var emellertid polisens mätvärde för högt och A var således oskyldig till brottet.
Det fanns vid publiceringstillfället ett strafföreläggande som A hade godkänt och som tidningen utgick ifrån. Tidningen gav också anmälaren tillfälle till samtidig kommentar. Hallandsposten hade således viss grund för publiceringen.
Samtidigt hade Hallandsposten i andra publiceringar skrivit om att det fanns fel i polisens mätinstrument som lett till att personer blivit felaktigt misstänkta för rattfylleri. Av en samma dag publicerad nyhetsartikel om mätinstrumenten framgick att 24 personer i länet hade misstänkts för rattfylleri trots att de varit oskyldiga. Felet avsåg perioden december – mars och gällde ett mätinstrument som mätte alkoholhalten i utandningsluften. SKL hade räknat om värdena och polisen skulle inom kort ta kontakt med de drabbade. Ytterligare en nyhetsartikel om felet i polisens blåsinstrument hade publicerats en vecka tidigare. Där stod att felet hade uppstått i början av december och det framgick att det var personer som i testet låg relativt nära gränsen för rattfylleri som var aktuella.
Tidningen visste att den aktuella poliskontrollen där A hade åkt fast skett i december, dvs. under den period då felaktigheter i mätningarna hade uppstått, och att hans mätvärde baserades på att han hade fått blåsa i ett mätinstrument. Vidare låg hans uppmätta värde ganska lågt och nära gränsvärdet för rattfylleri. Det hade också framkommit att SKL beräknat nya värden och att de drabbade snart skulle få besked av polisen. Detta borde ha föranlett Hallandsposten att vidta ytterligare åtgärder för att förvissa sig om att uppgifterna om A var korrekta innan tidningen rapporterade om saken på det sätt som skedde.
Rapporteringen den 5 april var ägnad att skada förtroendet för anmälaren; det står således klart att artikeln tillfogade anmälaren en allvarlig publicitetsskada som inte hade behövt uppstå om tidningen noggrannare hade kontrollerat sakförhållandena inför publiceringen. När felaktigheten sedan kom till tidningens kännedom, kort efter den anmälda publiceringen, skedde förvisso tillrättaläggande uppföljningar både på tidningens förstasida och inne i tidningen. Det var bra men enligt min mening var den ursprungliga publicitetsskadan av sådan art att den inte kunde repareras av uppföljande publiceringar.
Jag anser således att Hallandsposten bör klandras för artikeln den 5 april 2008.
Pressens Opinionsnämnds beslut
Nämnden instämmer i PO:s bedömning och finner att Hallansposten ska klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.