Mediernas Etiknämnd klandrar Skånes Folkblad för en artikel där en präst anklagades för att ha utfört en miljonsvindel. Tidningen klandras då det inte funnits tillräckligt stöd för dessa påståenden.
Skånes Folkblad, dnr. 25374, exp. nr. 36/20206
Mediernas Etiknämnds beslut
Mediernas Etiknämnd klandrar Skånes Folkblad för att ha brutit mot god publicistisk sed.
Genom beslut den 18 november 2025 hänsköt Allmänhetens Medieombudsman (MO) ett ärende avseende en anmälan mot Skånes Folkblad.
MO:s beslut hade följande lydelse.
Mikael Jönsson var den omskrivne prästen tillika delägare i HVB-hemmet. Han namngavs inte i publiceringarna. Inte heller framgick namnet på det aktuella HVB-hemmet.
Vad mediet publicerade
Mikael Jönsson har i en anmälan till Allmänhetens Medieombudsman (MO) riktat kritik mot Skånes Folkblad för två artiklar:
• Präst anklagas för miljonsvindel: En varg i fårakläder, publicerad på skanesfolkblad.se den 2 juni 2025 (artikel 1)
• HVB-hemmet som gör ägarna rika, publicerad på skanesfolkblad.se den 28 juli 2025 (artikel 2)
Artikel 1
Ingressen
”Han kallade sig Guds man – men lämnade efter sig skulder och brutna löften. En präst som idag driver ett HVB-hem i Malmö anklagas för att ha lurat människor på miljonbelopp – spåren efter honom sträcker sig över Europa.”
Artikeltexten (i sammanfattning)
I artikeln intervjuades en namngiven byggare som sa att prästens företag var skyldigt honom 900 000 kronor och vidare:
– Han är en varg i fårakläder, en riktig kriminell.
Företaget valde de dyraste guldkranarna, duschar och exklusivt kakel till den beställda renoveringen, sa byggaren. Uppdraget gällde ett HVB-hem och samarbetet började bra, men därefter slutade företaget att betala. Konflikten eskaleradenär byggaren fortsatte kräva pengar. För att lösa konflikten kallades fastighetsägaren (namngiven) in.
Fastighetsägaren sa att han tidigare haft ett bra samarbete med både HVB-hemmet och byggaren.
Han hade efter besiktning uppmanat HVB-hemmet att åtminstone betala för inköpen samt för fullgott arbete. Trots upprepade uppmaningar från byggaren, utomstående parter och Kronofogden betalades aldrig fakturorna. I stället kom en motfaktura från HVB-hemmet på över 600 000 kronor.
Innan prästen blevdelägare i HVB-hemmet var han anställd som präst i Svenska kyrkan. Det skulle visa sig att hans tid som kyrkoherde kantades av anklagelser om bedrägeri och maktmissbruk. Många historier liknade den som byggaren berättade.
2015–2019 var prästen och hans fru anställda vid Svenska kyrkan i Fuengirola, ett område där många svenskar var bosatta. En tidigare anställd där, Magdalena (ett fingerat namn), berättade om att hon kom ihåg att paret skulle renovera badrum i sin bostad. Paret köpte in kranar och duschar men sedan blev det ett himla liv om att arbetarna inte gjorde sitt jobb, de fick aldrig betalt.
En journalist (namngiven) på Svenska Magasinet, en tidning med bas på Solkusten, intervjuades och sa att det fanns många anklagelser mot prästparet. Han hade vid flera tillfällen skrivit om de skandaler som omgärdat kyrkan och gjort flera intervjuer med prästen.
Prästparet var till att börja med mycket populärt. Men under 2019 kom allt flera uppgifter om ekonomiska oegentligheter i kyrkan. Journalisten sa att prästen hade full kontroll över kyrkans ekonomi och många menade att han utnyttjade det.
Skånes Folkblad hade fått ta del av redovisningsrapporter, mötesprotokoll, myndighetspost och mejlkonversationer rörande kyrkans ekonomi. Där framgick att prästen utnämnts till ensam firmatecknare trots att det stred mot kyrkans stadgar.
Den tidigare anställda, Magdalena, sa att alla fick fråga prästen om de ville ha något. En stor del av pengarna förvarades som kontanter i ett kassaskåp som bara prästen hade tillgång till. Enligt Magdalena hade det alltid fattats pengar när kassorna skulle räknas.
I ett dokument som Skånes Folkblad hade tagit del av skulle kyrkan haft tillgångar i kontanter som uppgick till svindlande 750 000 kronor – allt förvarades i kassaskåpet.
Magdalena sa att det kunde stämma, de hade ganska omfattande försäljning på kyrkans café. På festerna kunde det komma väldigt många. På den tiden fanns ingen kortapparat så alla betalade kontant.
I en revisionsrapportfrån 2019 ifrågasattes också varför det saknades underlag eller möjlighet att verifiera uttag och inköp för totalt närmare 1,5 miljoner kronor. I ett annat dokument noterades att många av uttagen rörde prästparet. Samtidigt gick Svenska kyrkan i Fuengirola back med närmare 450 000 kronor och frågor kring kyrkans löpande utgifter väcktes. Prästparet förfogade över två bilar som köpts in för 450 000 kronor totalt. Magdalena sa att den ena bilen, som prästen använde, ibland fick nyttjas av andra men prästfruns bil var det bara hon som använde; det var knappt någon som visste att det var kyrkans.
Styrelsen hade också under 2019 beslutat att ge prästparet dispositionsrätt över en av kyrkans fastigheter för egen uthyrning – trots minusresultat. Vidare bekostade kyrkan resor och utbildning till prästfrun om 100 000 kronor. Det framgick av ett beslut från styrelsen som Skånes Folkblad tagit del av. Samtidigt fick hon enligt tidigare anställda hos kyrkan full lön från Svenska kyrkan i utlandet (SKUT) – fast hon knappt vistades i kyrkan.
Samma år meddelade SKUT att prästen och hans fru inte fått förlängt kontrakt. Paret protesterade. De menade att de hade ett muntligt löfte om fortsatt anställning och drog Svenska kyrkan inför rätta.
Den intervjuade journalisten sa att prästen fortfarande var mycket populär, han var rolig och kunde bjuda på sig själv.
Många på Solkustenreagerade starkt på att prästen inte skulle få fortsätta. Det anordnades flera insamlingar för att ge ekonomiskt stöd till parets rättegångskostnader – totalt uppskattade flera vittnen insamlingen till i varje fall 100 000 kronor. Enligt vittnen tog prästen och hans hustru själva hand om pengarna. Journalisten kom ihåg att en mäklare reste sig upp och sa att de skulle stötta prästparet in i det sista.
Advokat Göran Rise anlitades för att företräda paret. Stämningen togs upp i Uppsala tingsrätt. Innan domen föll gjorde Svenska kyrkan och prästparet upp. Parterna kom fram till en förlikning där prästparet fick 4,5 miljoner kronor.
Göran Rise sa att prästen ”verkligen kunde konsten att ta hand om kollekten” och att han hade enorm kraft i församlingen. Medlemmarna var som barn i hans händer, prästen kastade ut de som inte lydde honom.
Advokaten sa också att han inte hade fått betalt för sitt arbete. Totalt uppskattade han värdet av sitt jobb till över en miljon kronor. Vad som hänt med pengarna från insamlingarna visste han inte – han fick dem aldrig. Det framgick dock att advokaten och prästen hade nått en förlikning, men vilket belopp det handlade om ville advokaten inte avslöja. I en bildtext stod att Göran Rise blivit lurad på en miljon kronor.
Göran Rise fortsatte och menade att prästen lurat många på Solkusten. Ett exempel stack ut. Det gällde en man som hade fått cancer och ville skänka sin fastighet till kyrkan. Det fanns dock ingen som kunde svara på vad som hänt med fastigheten.
Samma historia berättades av tre vittnen Skånes Folkblad pratat med – samtliga menade att prästen lagt beslag på huset. Tidningen hade inte kunnat verifiera att huset varit i kyrkans ägo – inte heller att prästen tillskansat sig det. Men i revisionen från 2019 framgick att kyrkan hade betalat försäkring för det berörda huset och under 2021 såldes huset – då ägde ett fastighetsbolag det.
Göran Rise sa att han som advokat hade träffat gangsters i hela sitt liv, men ”aldrig en gangster som honom”.
Advokaten sa vidare att det varit ”ett jävla bråk” när prästen tidigare arbetade i Rotterdam. Han skulle ha använt pengar privat och blivit påkommen.
Innan prästen komtill solkusten var han nämligen anställd i Svenska sjömanskyrkan i Rotterdam. Skånes Folkblad nådde en person som tidigare varit medlem (namngiven) där. Medlemmen sa att prästen ”plundrade” kyrkan på dess tillgångar.
Medlemmen och hans familj hade varit bosatta i Nederländerna under 2014. Han hustru jobbade deltid i kyrkan. Han berättade att det börjat med att han reagerat på att varken balansrapport eller resultatrapport fanns på årsstämman. Han ställde frågor men fick som svar att det där skötte de, det behövde han inte oroa sig för.
Efter det skulle prästen ha blivit mycket arg. Han skulle ha spridit rykten om medlemmen och inte låtit honom komma till kyrkan. Ändå lyckades medlemmen komma över delar av huvudboken. När hans dotter ritade i kyrkan en dag bad prästen henne att använda papper ur återvinningen. När hon kom hem med sina teckningar visade det sig att på baksidan fanns delar av huvudboken. Det var nästan för bra för att vara sant, sa medlemmen.
Det han såg ur huvudboken var anmärkningsvärt. Många uttag och utbetalningar saknade relevans för kyrkans verksamhet. Skånes Folkblad hade tagit del av utdragen ur huvudboken. Flera uttag var märkta som lån till prästen. Summorna var höga. Det rörde sig bland annat om lån på 17 000 kronor.
Medlemmen sa att prästen blivit rasande när han konfronterades med uppgifterna. Han kom ihåg att prästen sa att om medlemmen inte var med honom så fick han kyrkans starka muskler mot sig. Prästen följde ocksåupp hotet och stämde medlemmen i Borås tingsrätt för ofredande. Anklagelserna var bland annat att medlemmen på olaglig väg hade kommit över huvudboken. Prästen vann dock inte framgång i målet.
Tre år efter att prästparet lämnade kyrkan i Nederländerna sålde Sjömanskyrkan i Rotterdam sina anrika lokaler. Orsaken var dålig ekonomi.
Skånes Folkblad hade varit i kontakt med prästen, hans fru och den tredje delägaren i HVB-hemmet/företaget. Prästfrun tillika vd på HVB-hemmet svarade att de inte hade obetalda fakturor. Bara fakturor de bestridit. HVB-hemmet meddelade också att man skulle träffa byggaren och gå till botten med vad som hänt.
När det gällde anklagelserna från Spanien och Nederländerna bekräftade prästfrun att hon fått sin utbildning betald och att prästbostaden i Fuengirola hyrts ut av prästparet. Hon menade att det i ingick i tjänsten som anställd inom Svenska kyrkan. De insamlade pengarna skulle enligt henne ha stannat i kyrkan. I övrigt ansåg hon att det saknades grund för anklagelserna om ekonomiska oegentligheter. Prästen avböjde att kommentera uppgifterna.
Artikel 2
”Miljoner i skattepengar som ska gå till utsatta ungdomar hamnar i stället i ägarnas fickor. HVB-hemmets ledning tar ut höga löner och miljonvinster – samtidigt bekostas deras privata städhjälp av verksamheten.”
Ingressen
Artikeltexten (i sammanfattning)
Skånes Folkblad hade tidigare kunnat berätta om en präst i Malmö som anklagades för miljonsvindel (länk till den tidigare artikeln). Han skulle bland annat ha vägrat att betala en hantverkare närmare en miljon kronor för arbete utfört åt ett HVB-hem som prästen drev.
Nu kunde tidningen avslöja att HVB-hemmets ledning plockade ut miljoner i vinst – samtidigt som de lät företaget stå för deras privata städhjälp.
I artikeln intervjuades Anastasia (ett fingerat namn). Hon hade jobbat som städare på det HVB-hem där prästen var registrerad som delägare.
Hon berättade att på pappret hade det stått att hon skulle städa HVB-hemmets lokaler, men att i verkligheten hade största delen av arbetstiden gått åt till att städa företagsledningens privata bostäder. Hon bläddrade bland sina papper och visade en lista över arbetsuppgifterna. Så här fick det egentligen inte gå till, menade hon.
Anastasia var alltså mycket kritisk till hur städhjälpen användes och sa bland annat att när hon slutade så hade ägarna tagit in en annan person som var dålig på svenska så att den personen inte skulle kunna avslöja hur de gjorde med städhjälpen.
HVB-hemmets verksamhet finansierades av skattemedel, främst från kommuner i Skåne. Det var alltså skattebetalarna som bekostade ledningens privata städhjälp. Allra mest betalade Malmö stad, som under en femårsperiod hade upphandlat tjänster till ett värde av 200 miljoner kronor. Totalt omsatte företaget 50 miljoner per år.
Vinstutdelningen till ägarna var samtidigt anmärkningsvärt hög. 2021–2022 sköt utdelningen i höjden och ägarna fick nästan 11 miljoner – motsvarande en femtedel av företagets omsättning. Därefter hade utdelningarna fortsatt på samma höga nivå.
Samtidigt hade ägartrion höga löner. Prästen tjänade 100 000 kronor i månaden, hans fru över 80 000 och den tredje delägaren tjänade vissa år över 140 000 kronor.
Om man la samman löner och vinstutdelningar gick nästan en tredjedel av HVB-hemmets omsättning till ägarna vissa år. Det rörde sig om skattepengar som i första hand var avsedda för de boende på hemmet – ungdomar i utsatta situationer.
I artikeln intervjuades också Sedat Arif (S), ordförande för arbetsmarknad och socialtjänst i Malmö stad, om situationen. Han sa att det var oacceptabelt, skattemedel skulle gå till verksamheten. Kommunerna hade begränsade möjligheter att påverka höga vinstuttag hos privata HVB-hem, men han betonade att Malmö stad gjorde vad man kunde för att säkerställa att pengarna hamnade rätt och genomförde kontroller för att upptäcka oseriösa aktörer. Han skulle be sin avdelning att titta närmare på de höga vinstuttagen.
Skånes Folkblad kontaktade HVB-hemmet som bekräftade att ägarna fått städhjälp som bekostats av företaget – något som även förmånsbeskattats.
När det gällde de höga vinstuttagen menade ägarna att pengarna använts för att betala av skulder som uppstått i samband med att en tidigare delägare köpts ut. Det handlade alltså om att deras egna andelar i företaget betalades av.
Lönerna, menade ägarna. låg under vad som var brukligt i branschen. Att en av delägarna ett år tog ut 140 000 kronor i månadslön förklarades med att hon då hade dubbla hyror, men beloppet hade nu justerats ned till 100 000 kronor.
I slutet av artikeln stod att Anastasia hade varit i konflikt med ledningen och att hon därför inte ville gå ut med sitt riktiga namn.
Artikeltexten illustrerades med bilder på listor på städuppgifterna och utdrag ur årsredovisning.
Anmälan
Anmälaren förde fram i huvudsak följande.
Om artikel 1
Rubriken var direkt missvisande, det stod att han anklagades för miljonskulder och var en varg i fårakläder. Det fanns ingen dom eller polisanmälan som stödde denna rubrik. Därtill kunde man i artikeltexten läsa att han lämnat efter sig skulder och brutna löften. Han utmålades som en riktig kriminell utan att det fanns grund för det.
Skånes Folkblads journalist hade kontaktat HVB-hemmet och fått sig tillsänd all kommunikation som, enligt HVB-hemmet, visade klart på att byggaren inte hade utfört sitt uppdrag efter den beställning som gjordes. Byggaren och hans hustru hade anmälts till polisen för utpressning och olaga hot för sina försök att driva in sina påstådda fakturor.
Anmärkningsvärt var att det inte var företaget (HVB-hemmet) som utpekades utan det var anmälaren som ansågs vara den som begick omoraliska handlingar.
Det fanns många felaktigheter i artikeln. Bland annat stod det att exklusiv badrumsutrustning hade beställts (guldkranar med mera) genom byggaren. Uppdragsgivarna hade själva bekostat badrumsinredning (standardiserad sådan) och badrummets ombyggnad färdigställdes av en annan byggare. Det fanns inte heller några indrivningar från Kronofogden. Sant var däremot att HVB-hemmet hade skickat en faktura till byggaren då denne hade åsamkat HVB-hemmet stor skada.
Beskrivningen av anmälarens arbete i Fuengirola framställde honom som tvivelaktig utan att det fanns grund för det. Till exempel att prästparet hade beställt kranar och duschar utan att betala för det. Det fanns direkta lögner om att en anställd vittnade om att det alltid fattades pengar i kontanter, att det inte fanns någon kortapparat (vilket det fanns) och att svindlande 750 000 kronor skulle funnits tillgängliga liksom att 1,5 miljoner fattades enligt en revisionsrapport. Därtill sades att prästen hade full kontroll över kyrkans ekonomi, vilket inte stämde. Det krävdes alltid två firmatecknare. Det stod även att prästparet hade tillskansat sig bilar och att kyrkan gått back med samma belopp, 450 000 kronor. Anmälaren bilade bland annat ett utdrag från en revisionsberättelse från 2020, för räkenskapsåret 2019, där revisorn föreslog ansvarsfrihet för styrelseledamöterna (bilaga 11 till den ingivna anmälan).
Det var Svenska kyrkan i utlandet som placerade personal utomlands med tillhörande tjänstebostad. Sedan fanns här en mängd graverande anklagelser. Att skriva att prästparet, enligt vittne, hade stulit 100 000 kronor och att intervjua en advokat, Göran Rise, som tilldelats en varning av Advokatsamfundet i en tvist som rörde prästparet, var högst problematiskt och allvarligt för Skånes Folkblads del.
Texten innehöll åter allvarliga syftningar på att prästen stal ur kollekten och kastade ut församlingsmedlemmar. Därtill att prästen, enligt Göran Rise, smitit från sin räkning.
Det hade också visat sig att varje gång den intervjuade journalisten hade skrivit en artikel om kyrkan hade det varit i samarbete med Göran Rise. Advokaten hade skrivit en bok med titeln Parasiten som han gett ut i eget tryck. I boken utmålades prästen som en ulv i fårakläder. I boken uppträdde alla under sina egna namn utom anmälaren som kallades Jöns Trulsson.
Därefter kunde man i artikeln läsa att prästen hade lurat till sig en fastighet av en cancersjuk människa och sedan gick artikeln över till att anmälaren hade använt pengar privat, gällande en tidigare församling i Rotterdam där prästen varit verksam. En förföljare av Rotterdams församling fick ta till orda och hävda att prästen plundrat församlingen.
(Prästen hade riktat rättslig kritik mot den tidigare församlingsmedlemmen angående att medlemmen tillägnat sig delar av huvudboken på ett felaktigt sätt; åklagaren beslutade dock om åtalsunderlåtelse för påstått ofredande, MO:s anmärkning.)
Anmälaren hade talat med tidningens journalist per telefon samt ett sms. Han hade därefter undanbett sig att svara. Han hade hänvisat till sin hustru tillika vd för HVB-företaget.
Om artikel 2
Anmälaren uppmärksammade att HVB-företaget skulle inge en egen anmälan (vilket också har skett, MO 25459).
Trots att HVB-hemmet/företaget hade svarat tidningen på ett adekvat sätt så tolkades det som att företaget hade utfört ”amoraliska lagvidriga handlingar”, och tagit ut privata vinster. Vinsterna hade gått till att utveckla och finansiera driften.
Anmälaren bifogade ett mejlsvar som den 25 juli 2025 hade skickats till tidningen från huvudägaren och grundaren av företaget och där huvudägaren hade berört frågor om städhjälp, vinstutdelning och löner.
- I mejlet stod bland annat att städhjälpen skett i enlighet med gällande regelverk och hade förmånsbeskattats samt att lönerna var rimliga.
- Beträffande vinsterna stod i bilagan att dessa hade återinvesterats i verksamheten eller förts vidare till holdingbolaget. Huvudägaren framhöll att man var stolt över att vinsterna hade återinvesterats och utvecklat verksamheten.
Anmälaren ansåg att det var tydligt att tidningen ville skada hans person, artikeln var vinklad och sensationsbetonad. Han fann det också anmärkningsvärt att städerskan fick uttala sig utan filter. Hon var gift med den i artikel 1 intervjuade byggaren och delägare i byggföretaget. Det fanns konflikter mellan byggaren och HVB-företaget.
Paret var polisanmält för utpressning gentemot HVB-företaget och en utredning pågick.
Sammanfattningsvis skadade artiklarna honom som person och orsakade honom stort lidande.
(Anmälaren har till anmälan fogat ett stort antal bilagor som finns i ärendeakten, MO:s anmärkning.)
Medieombudsmannens handläggning
MO översände anmälningarna till tidningen som ombads yttra sig i ärendet, bland annat gällande förhållandet att det förekom publicerade uppgifter om att anmälaren var kriminell, gangster och hade plundrat kyrkan. Mediet ombads även att särskilt yttra sig över frågan om hur vinstutdelningen från HVB-hemmet hade omskrivits i artikel 2.
Mediets svar
Skånes Folkblad svarade genom Anders Malmström, chefredaktör och ansvarig utgivare som i huvudsak framförde följande.
Eftersom omfattningen av det sammantagna materialet som ingick i anmälningarna för de båda artiklarna var så pass omfångsrikt hade han i sitt svar fokuserat på de delar som han menade innefattade sakliga invändningar mot artiklarnas innehåll.
”En riktig kriminell” hade sagts i ett citat av en leverantör till huvudpersonen i texten med anledning av att intervjupersonen inte hade fått utställda fakturor betalda. Uttrycket skulle tolkas som ett kraftuttryck för intervjupersonens upplevelse av huvudpersonen i sammanhanget. I leverantörens ögon hade huvudpersonen/anmälaren misskött sina åtaganden mot honom på ett så pass omfattande sätt att han uttryckte det som ”kriminellt”. Uttalandet skulle inte tolkas som en juridisk avvägning av den intervjuade leverantören. Utgivaren menade också att ordet ”kriminell” var vanligt i allmänt språkbruk, i sammanhang där syftet inte var att bedöma en persons eller en handlings grad av brottslighet, utan som ett sätt att uttrycka något som var fel.
Likadant skulle den intervjuade advokatens uttryck om ”en gangster” inte tolkas som en juridisk bedömning av huvudpersonen, trots att en advokat arbetade med lagstiftningen som verktyg. Advokaten uttalade sig i rollen som leverantör av en tjänst och som inte heller fått betalt av huvudpersonen. Advokaten tyckte att beteendet var så pass grovt att han använde kraftuttrycket ”gangster”, vilket sammanhanget i reportaget borde göra tydligt för läsaren. Uttrycket skulle således kunna översättas till en person som betedde sig illa.
Ordet ”plundra” som användes senare i texten förekom i ett citat av en intervjuperson som av oförutsägbara omständigheter kommit över delar av huvudboken för kyrkans ekonomi. I den kunde han se uttag och lån som inte var kopplade till kyrkans verksamhet. Upptäckten om att kyrkans medel använts för privata ändamål summerade intervjupersonen som att kyrkan blivit ”plundrad”.
I bildtexten till bilden på den intervjuade advokaten i artikeln stod att advokaten ”blev lurad av prästen på över en miljon kronor”. Uppgiften syftade på advokatens uppskattning av värdet på den tid som advokaten hade lagt på uppdrag åt huvudpersonen och som advokaten inte hade fått betalt för. Direkt under bildtexten, på första raden i följande brödtext stod det: ”Totalt uppskattar han värdet av sitt jobb till över en miljon kronor.” Det borde vara tydligt för läsaren att det var advokatens uppskattning som kom till uttryck.
I samtliga ovan beskrivna fall hade tidningen dokumentation som bekräftade de sakliga uppgifter som intervjupersonerna förde fram.
Detsamma gällde de sakliga omständigheter och uppgifter som togs upp av anmälaren i hans klagomål till MO. Samtliga sådana uppgifter och omständigheter som angavs i artikeln hade tidningen underlag för genom antingen dokumentation eller vittnesmål. I en del fall stod svaret på anmälarens invändning redan i artikeltexten. Till exempel om att inredningen i badrummet inte skulle vara beställd via AT Skånebygg (i artikeln benämndes bolaget ”Tomek Klimkowskis företag”). I artikeltexten sa Tomek Klimkowski (ovan i detta beslut kallad byggaren) att anmälarens företag beställt material från byggarens företag och att han visade tidningens reportrar en faktura som styrkte påståendet. Den dokumentationen plus uttalandet hade tidningen som grund för påståendet om var inköpet av material gjordes.
Anmälaren anmärkte på att byggföretaget inte godkände någon besiktningsman. Något sådant påstående gjordes inte heller i artikeln. I stället stod det i artikeln att fastighetsägaren anlitades som besiktningsman. I samma stycke citerades fastighetsägaren: ”Jag har samarbetat med Tomek under många år och det har fungerat jättebra. Han är en skicklig yrkesman. Även HVB-hemmet har jag haft gott samarbete med. Jag är oberoende eller snarare beroende av båda två.”
Anmälarens kritik om att tidningen inte återgav vad anmälarens hustru sagt i intervju med tidningens reporter var svår att förstå eftersom hennes utsaga redovisades i slutstyckena till den första artikeln.
Utgivaren kunde bara beklaga att anmälaren avböjt att medverka i utförlig intervju med tidningen och att han sagt nej till kontakt, sett till att han haft utförligt med information och uppgifter att förmedla som hade kunnat avhandlas i tidningens arbete inför publicering av båda artiklarna. Det var också noterbart att det fanns ett mönster i att sammanhang där anmälaren drog på sig kritik ofta ledde till anmälningar och tvister på initiativ av anmälaren. Det var svårt att undgå att se detta som ett sätt att dra uppmärksamheten från de sakliga omständigheterna till att mer handla om anklagelser och motanklagelser.
Särskilt om artikel 2
MO:s anmärkningar
Både anmälaren i detta ärende, den omskrivne prästen, och HVB-företaget (där anmälaren är en av tre delägare) har anmält artikel 2. Företagets MO-anmälan har dnr MO 25459. Tidningens yttrande i det senare ärendet berör även det i viss mån det nu förevarande ärendet MO 25374.
Skånes Folkblad tog i yttrande i ärende MO 25459 upp att den omskrivne prästen tolkade artikelns text som att den beskrev att företaget ”har utfört amoraliska lagvidriga handlingar”. Då var det enligt tidningen relevant att påpeka att ingenstans i texten påstods något sådant. Texten gjorde heller inga juridiska bedömningar av upplägget.
Tidningen ville i det ärendet också påpeka att artikeln tog upp utdelningar i syfte att påvisa vilka belopp som lämnat verksamheten – som alltså var att ge vård till unga – för andra ändamål, inte att påvisa att pengar har förts över till delägares privata konton.
Artikeln innehöll också kommentarer från företrädare för företaget. Bland annat stod det i artikelns brödtext: ”När det gäller de höga vinstuttagen menar ägarna att pengarna används för att betala av skulder som uppstått i samband med att en tidigare delägare köpts ut. Det handlar alltså om att deras egna andelar i företaget betalas av.” (Denna förklaring har stöd i en skrivelse från HVB-företaget i ärende MO 25459, MO:s anmärkning.)
Anmälarens kommentar
Kommentaren avsåg artikel 1 (MO:s anmärkning).
Anmälaren vidhöll sin kritik mot att tidningen publicerat uppgifter om att han var ”en riktig kriminell”, en ”gangster” och att han ”plundrade”. Det fanns inga domar som stödde detta, men tidningen skrev ändå som att rättsliga utslag existerade. Det enda som fanns var en förlikning med en klausul som förbjöd prästen och hans hustru å ena sidan och advokaten å andra sidan att tala illa om varandra. Advokaten hade brutit mot klausulen och tilldelats en varning av Advokatsamfundet för det. Tidningen hade informerats om förhållandet, men hade ändå använt advokaten som källa.
Mediet hävdade i sitt yttrande att det hade dokumentation som styrkte de sakliga uppgifter som intervjupersonerna framförde. Mot det framförde anmälaren att sådana dokument saknades helt i artikeln och även i verkligheten.
Advokaten hade åtagit sig att utföra uppdraget pro bono, men det hade han sedan frångått. Advokatens ekonomiska krav var dessutom orimliga. I ett mejl (bifogat kommentaren) uppskattade advokaten sitt arbete till upp mot 450 000 euro, men skrev att han kunde stanna vid 200 000 euro om en förlikning träffades. (Vilken summa advokaten fått framgår inte av handlingarna i ärendet, MO:s anmärkning.)
Det var denna begäran från advokaten som enligt anmälaren utgjorde grunden till den konflikt som tidningen nu återgav, och som felaktigt framställde anmälaren som ”en varg i fårakläder”.
Beloppet, som motsvarade ungefär 5 miljoner kronor, var orimligt i alla sammanhang – advokaten hade tydligen tänkt att Svenska kyrkan i Uppsala skulle stå för kostnaden. Och när advokaten helt godtyckligt gick ifrån sitt pro bono erbjudande – skulle prästen och hans hustru i stället betala, men det hade aldrig överenskommits om det. Anmälaren bifogade mejlkorrespondensen.
Tidningen skrev i artikeln att ”Advokaten blev lurad av prästen på över en miljon” vilket var helt felaktigt.
Vad gällde byggaren påstod tidningen i yttrande att han hade grund i en faktura för ett krav. Men en faktura innebar inte att byggaren hade levererat de tjänster som påstods. Ärendet hade inte heller överlämnats till Kronofogden.
Besiktningsmannen, fastighetsägaren hade, på närmare angivna grunder, inte heller varit opartisk. Polisanmälan mot byggföretaget hade tyvärr lagts ned. Det här handlade egentligen inte heller om anmälaren eller HVB-företaget där anmälaren var delägare, utan konflikten gällde i själva verket anmälaren och advokaten som ville hämnas.
Anmälaren ville återigen understryka att tidningen saknade dokumentation och sakliga omständigheter som stödde artikelns innehåll.
Anmälaren hänvisade igen till en revisionsberättelse för 2019 för att visa att allt hade gått rätt till. Han hänvisade också till ett citat från artikeltexten:
”Innan prästen blev delägare i HVB-hemmet hade han anställning som präst i Svenska kyrkan. Det ska visa sig att hans tid som kyrkoherde kantades av anklagelser om bedrägeri.”
Anmälaren ville vara tydlig med att det inte fanns några belagda anklagelser om att hans skulle ha begått någon form av bedrägeri, inte heller i artikeln. Det var bara en skarpt skadande formulering bland många.
Prästen anklagades ändå för att till exempel ha ”lurat cancersjuka människor på deras hus”. Plus att advokaten hade haft en undermålig källa i Rotterdam, en person som hade stalkat prästen. De publicerade uppgifterna var helt godtyckliga.
Anmälaren har till kommentaren bifogat ett antal bilagor som är avsedda att stödja hans version av händelserna. Bilagorna finns i ärendeakten.
Medieombudsmannens bedömning
Artikel 1
MO prövar om anmälaren har utsatts för oförsvarliga publicitetsskador genom det som publicerats om honom och hans personliga angelägenheter. Medieombudsmannen får i den bedömningen väga allmänintresset och den enskildes integritet mot varandra.
Även om anmälaren inte är namngiven är han utpekad inför en inte obetydlig krets genom beskrivningen av omständigheterna och då flera personer framträdde öppet i intervjuerna. Uppgifterna som publiceras om honom är skadliga. Det finns dock ett allmänintresse av att granska kyrkans finanser och anmälaren har som präst en sådan funktion att han får tåla att uppmärksammas i sammanhanget.
MO har inte primärt till uppgift att bedöma vad som är sant eller falskt utan i stället om tidningen har haft ett tillräckligt underlag för publiceringen. Anklagelserna har efter vad jag kan se viss grund. Tidningen har hänvisat till ett flertal intervjuer med namngivna personer och till dokument.
Anmälaren har i sin tur till MO ingivit ett stort antal dokument som han menar ger honom rätt i sak och tidningen fel. Jag anser dock inte att det han anfört och dessa bilagor stöttar honom på ett helt invändningsfritt sätt. Anmälaren har till exempel vidgått att han skickat en motfaktura till byggaren (på ett flertal 100 000 kronor vad som framgått) men har samtidigt anfört att det förhållandet att byggaren har skickat fakturor till honom inte ger legitim grund för byggarens krav, som exempel.
Den ansvarige utgivaren bestämmer infallsvinkel för en granskning. Anmälaren har också erbjudits möjlighet att bemöta anklagelserna men i huvudsak avstått. Det är han naturligtvis i sin fulla rätt att göra, men möjligen hade presentationen kunnat bli mer balanserad om han hade tagit vara på erbjudandet. Att någon inte vill kommentera hindrar i sig inte mediet från att publicera. Det är som regel heller inte en framgångsrik väg att bara skicka in dokument till tidningen. Det bästa brukar helt enkelt vara att försöka svara på mediets frågor. Mediet har också återgivit anmälarens hustrus svar på frågorna.
Ett medieetiskt problem är att flera av tidningens intervjuade källor verkar ha/ha haft djupa konflikter med anmälaren där tvister, även rättsliga sådana, har uppkommit. Den intervjuade advokaten har efter vad som framgår till exempel skrivit en bok där tvisten mellan dem avhandlas på ett för prästen ofördelaktigt sätt. Tidningen borde därför enligt min mening ha varit mer försiktig med att återge kritiska uttalanden från källorna om anmälaren.
Min bedömning i detta fall är därför att tidningens granskning har ett allmänintresse men att den har gått för långt i återgivandet av de intervjuades kommentarer om att anmälaren är en riktig kriminell, en gangster och att han plundrat kyrkan, samt även att han lurat advokaten på en miljon kronor. Det finns inte tillräckligt stöd för dessa påståenden och tidningen ansvarar för dem även om de bygger på uttalanden av intervjuade.
Artikel 2
Anmälaren får som delägare i HVB-företaget och präst tålas att omnämnas på sätt som skett i denna publicering. Övrig prövning i förhållande till företaget görs i ärende MO 25459.
Slutsats
Jag anser att tidningen ska klandras för de långtgående uttalandena om anmälaren i artikel 1 och överlämnar ärendet till Mediernas Etiknämnd för prövning.
Ärendet hos Mediernas Etiknämnd
Anmälaren har yttrat sig i nämnden och sammanfattningsvis anfört följande. Han lät sig inte intervjuas av tidningen därför att omsorgsbolagets ledning beslutade att hans hustru, tillika VD i bolaget, skulle vara språkrör utåt gällande artikeln. Han ansåg sig vidare bunden av sekretess genom ett avtal han hade ingått med advokaten och därför kunde han inte kommentera den delen av artikeln.
Även tidningen har yttrat sig i nämnden och sammanfattningsvis fört fram följande. Det är olyckligt att MO landat i att tidningen ska klandras. MO:s skrivning om att intervjuade källor verkar ha haft djupa konflikter med anmälaren stämmer inte. Däremot går det att se att anmälaren på ett systematiskt vis satt sig själv i konflikt med parter som på olika sätt förhållit sig kritiska mot honom. När det gäller de intervjuades användning av uttrycken en ”riktig kriminell”, ”gangster” och ”plundra” är de alla uttryck för starka känslor och de kan svårligen, i sitt sammanhang, tolkas som sakliga omdömen.
Mediernas Etiknämnds bedömning
Mediernas Etiknämnd delar MO:s bedömning och klandrar Skånes Folkblad för att ha brutit mot god publicistisk sed.
I beslutet har deltagit ordförande Christine Lager samt Jonathan Jeppsson, utsedd av Publicistklubben, Johanna Lindblad Ahl, utsedd av Svenska Journalistförbundet, Alice Petrén, utsedd av Sveriges Radio, Thomas Nilsson, utsedd av Sveriges Television, Kajsa Stål, utsedd av TV4, Johan Trouvé, Karin Johannesson, Per Lyrvall och Johan Pekkari, representerande allmänheten.
Dessutom har Stefan Pettersson utsedd av Tidningsutgivarna, Hermine Coyet Ohlén, utsedd av Sveriges Tidskrifter och Kerstin Brunnberg, utsedd av Utbildningsradion, närvarat vid ärendets behandling.