Anmälaren inte är utpekad på ett sådant sätt att en oförsvarlig publicitetsskada har uppstått.
Smålands-Tidningen, dnr. 25660, exp. nr. 39/2026
Mediernas Etiknämnds beslut
Mediernas Etiknämnd finner inte skäl till medieetiskt klander av Smålands-Tidningen.
Genom beslut den 16 januari 2026 avskrev Allmänhetens Medieombudsman (MO) ett ärende avseende en anmälan mot Smålands-Tidningen.
MO:s beslut hade följande lydelse.
NN har, genom ombud, i en anmälan till Allmänhetens Medieombudsman (MO) riktat kritik mot Smålands-Tidningen för en artikel med rubriken Våld och kränkningar avslöjades i familjehemsom publicerades på smt.se den 7 oktober 2025 och i tryck dagen därpå.
Vad mediet publicerade
I artikeln berättade mediet om att två tonårsflickor som var placerade i ett familjehem uppgavs ha utsatts för både fysisk och psykisk misshandel. Barnen omhändertogs omedelbart när de allvarliga bristerna uppdagades, skrev tidningen.
Flickorna, som inte var syskon, hade placerats i samma familjehem i X kommun [ort angiven] redan som små och hann bo där tillsammans i mer än tio år innan missförhållandena uppdagades, fortsatte tidningen. Socialnämnden i X kommun beslutade om ett omedelbart omhändertagande av flickorna från familjehemsföräldrarna, som även var vårdnadshavare för dem, och förvaltningsrätten fastställde nämndens beslut kort därefter.
Allt hade enligt tidningen kommit upp till ytan när ett annat barn, som var placerat i samma familjehem, inte ville gå hem från skolan, och spelade upp en ljudinspelning där det hördes hur familjehemspappan skrek nedlåtande ord och hot mot en av tonårsflickorna.
Utredningen som därefter drog i gång tog in uppgifter från skolan samt barn- och ungdomspsykiatrin. Enligt dessa uppgifter hade barnen bland annat blivit dragna i öronen, fått örfilar, fått höra nedsättande och kränkande ord, inte fått tillräckligt med mat samt uppgifter om bestraffningar, fortsatte tidningen. Tidningen gav även ytterligare exempel på uppgifter som uppgavs ha förekommit i familjehemmet.
Tidningen berättade att ljudinspelningen även hade spelats upp under förhandlingen i förvaltningsrätten. Domstolen fann i sin dom att mannen ”uppvisar ett mycket olämpligt beteende för en vårdnadshavare”. När ärendet var uppe i kammarrätten försvarade sig familjehemsmamman bland annat med att allt handlade om ”enstaka händelser som förvrängts eller skett i affekt utan att vara representativa för familjens vardagliga dynamik” samt att uppgifterna kom ”från barn med dokumenterad historik av manipulativt beteende och falska anklagelser”. Kammarrätten avslog kvinnans överklagande, avslutade tidningen.
Anmälan
Anmälaren förde fram i huvudsak följande.
Artikeln redovisade detaljer om ett pågående LVU-ärende som rörde barn som var placerade hos anmälaren. Uppgifter om påstådda kränkningar i familjehemmet och andra känsliga omständigheter som rörde barnens personliga förhållanden återgavs.
Detta var problematiskt då uppgifterna inte förekom i de offentliga delarna av de domar och beslut som åberopades som källa. De kunde därför inte ha hämtats ur allmänna handlingar utan härrörde från sekretessbelagda handlingar eller muntliga källor som omfattades av sekretess. Uppgifterna gällde barns förhållanden i socialtjänstutredning och omfattades av absolut sekretess.
Anmälaren skickade två formella krav på avpublicering av artikeln men fick inte gehör för detta. Publiceringen ledde till identifiering i lokal miljö, integritetsintrång och spridning av uppgifter som saknade laglig grund för utlämnande. Skadan för barnen och familjehemsföräldrarna var betydande.
Tidningen röjde genom unika kombinationer av uppgifter identiteten på enskilda i ett känsligt myndighetsärende. Uppgifter från partiska och sekretessbelagda källor hade publicerats utan tillräcklig källkritik, och de berörda gavs inte reellt tillfälle till bemötande före publicering. Trots skriftliga påpekanden rättade eller avpublicerade tidningen inte vilseledande eller otillåtna uppgifter. Publiceringen innebar i praktiken ett sekretessläckage via media.
Anmälaren begärde att publiceringen skulle klandras samt att den omgående skulle avpubliceras. Hon bifogade handlingar, bland annat mejlkorrespondens med tidningen och domar.
Medieombudsmannens bedömning
MO:s uppgift är att pröva om anmälaren utsatts för en oförsvarlig skada av publiceringen.
Det finns ett generellt allmänintresse för att rapportera om barn som påstås fara illa och myndighetsbeslut gällande sådana frågor.
Anmälaren har i huvudsak kritiserat att tidningen publicerat uppgifter som omfattats av sekretess. Om utlämning av sekretessbelagda handlingar har skett på ett felaktigt sätt kan det i vissa fall prövas av rättsväsendet. Det är dock inte något som jag kan bedöma inom ramen för prövningen av om en oförsvarlig publicitetsskada har uppstått. Jag kan inte heller pröva frågor om yrkesetik och journalistiska arbetsmetoder. Sådana frågor kan i vissa fall prövas av Journalistförbundets yrkesetiska nämnd, YEN. MO har inte befogenhet att kräva att en viss artikel ska tas bort.
Jag finner inte skäl att ifrågasätta anmälarens påstående om att det är hon som benämns som ”familjehemsmamman” i den anmälda artikeln. Hon nämns dock inte med namn. Artikeln innehåller ett antal känsliga uppgifter från domar om vad som uppges ha hänt i familjehemmet. Enligt min mening är det dock relativt få av dessa uppgifter som kan användas för att identifiera och peka ut anmälaren. Det som framgår är framför allt att händelsen ägt rum i X kommun och att de två flickorna ärendet handlar om var i tonåren, men att de inte är syskon.
Jag har stor förståelse för att ärendet är av känslig natur och medier bör i allmänhet iaktta försiktighet när de rapporterar om ingående detaljer som rör barn. Enligt min mening är de identifierande uppgifterna i publiceringen dock alltför begränsade för att anmälaren ska kunna identifieras av annat än en viss, begränsad krets som redan av olika anledningar måste ha haft insyn i förhållandena. Min bedömning är att denna krets sannolikt redan känt till flera av de uppgifter som tidningen återgivit från förvaltningsrättens och kammarrättens domar. Den medieetiska skadan är därför begränsad.
Anmälaren har även invänt att hon inte fick reellt tillfälle till bemötande före publiceringen. Jag kan i detta sammanhang konstatera att artikeln är ett referat av en dom och att tidningen har återgett delar av domen med hennes inställning. Detta är tillräckligt ur en medieetisk synvinkel.
Sammantaget är det min bedömning att anmälaren inte är utpekad på ett sådant sätt i den anmälda publiceringen att en oförsvarlig publicitetsskada har uppstått. Jag kan därmed inte vidta några ytterligare åtgärder med anledning av anmälan.
Ärendet skrivs av.
Ärendet hos Mediernas Etiknämnd
Både anmälaren och mediet har yttrat sig i nämnden. De har anfört i huvudsak följande.
Anmälaren: Publiceringen rör barn och avser ett familjehem i en mindre kommun. Dessa omständigheter medför ett förhöjt krav på varsamhet, proportionalitet och återhållsamhet. Mediet har inte uppfyllt dessa krav. De berörda gavs heller inte reellt tillfälle till bemötande före publicering och trots upprepade skriftliga krav på rättelse och avpublicering har tidningen inte vidtagit någon åtgärd i efterhand.
Mediet: Mediets publicering är noggrant övervägd och aktuellt innehåll i domar från förvaltningsrätt och kammarrätt är hanterat så att ingen inblandad individ ska kunna pekas ut av en vidare krets.
Mediernas Etiknämnds bedömning
Mediernas Etiknämnd delar MO:s bedömning att det inte finns skäl att rikta medieetisk kritik mot Smålands-Tidningen.
I beslutet har deltagit ordförande Johan Danelius samt Johanna Lindblad Ahl, utsedd av Svenska Journalistförbundet, Alice Petrén, utsedd av Sveriges Radio, Thomas Nilsson, utsedd av Sveriges Television, Hermine Coyet Ohlén, utsedd av Sveriges Tidskrifter, Kajsa Stål, utsedd av TV4, Johan Trouvé, Karin Johannesson, Per Lyrvall och Johan Pekkari, representerande allmänheten.
Dessutom har Jonathan Jeppsson, utsedd av Publicistklubben, Stefan Pettersson utsedd av Tidningsutgivarna och Kerstin Brunnberg, utsedd av Utbildningsradion, närvarat vid ärendets behandling.