Svenska Dagbladet, exp. nr. 92/2018, dnr. 17498
Pressens Opinionsnämnds beslut
Pressens Opinionsnämnd klandrar Svenska Dagbladet för att ha brutit mot god publicistisk sed.
__________
Genom beslut den 4 april 2018 hänsköt Allmänhetens Pressombudsman (PO) ett ärende avseende anmälan mot Svenska Dagbladet till Pressens Opinionsnämnd (PON).
PO:s beslut hade följande lydelse.
Vad tidningen publicerade
Den 30 oktober 2017 publicerade svd.se en artikel med rubriken Martin Timell polisanmäld för våldtäkt.
Artikeln var en rewrite på en publicering i Expressen. Av texten framgick att TV4-profilen var polisanmäld för misstänkt våldtäkt i samband med en jobbfest 2008.
Kvinnan som anmält Timell hade tidigare berättat i medier om hur han ska ha stuckit handen innanför hennes bikinitrosor i samband med att flera medarbetare satt i en badtunna.
Timell själv hade tidigare valt att inte kommentera anklagelsen. I en intervju med Expressen hade han sagt:
” – Det var så många människor inblandade där.”
Den 11 november 2017 publicerade tidningen en artikel med rubriken Martin Timell nekar till brott.
Timell var föremål för en åklagarledd förundersökning för en misstänkt våldtäkt. Hans advokat framförde att han nekade och tillbakavisade alla anklagelser som eventuellt skulle komma att riktas mot honom, men han välkomnade att de utreddes. Advokaten citerades:
” – Vi välkomnar att polisen och en åklagarledd förundersökning bedriver den här utredningen. I stället för att en utredning bedrivs i media, vilket har skett den senaste tiden.”
Den 12 november 2017 publicerade tidningen en artikel med rubriken Martin Timell bryter tystnaden.
Även i denna redovisades att Martin Timell var föremål för en åklagarledd förundersökning, misstänkt för våldtäkt. Tidningen citerade Timell från en intervju för SVT:
” – Jag har varit jagad dygnet runt i fyra veckor. De jagar mig på gatan. Jag har fått fly det här landet. Och jag har en familj, hur fan tror du att det är?”
Han tänkte inte kommentera anklagelserna mot honom:
” – Nej, jag tänker inte uttala mig en enda sekund, utan att ha en advokat vid min sida. Men jag vet vad som är sanning och jag vet vad som är lögn.”
Han var kritisk mot medierapporteringen:
” – Herregud. Jag är snickare. Jag har inte mördat någon. Jag har inte gjort något som är fullkomligt vidrigt, alltså knivstuckit någon, eller gjort något annat. Jag är anklagad för något som hände för tio år sedan. Så här viktig kan jag inte vara.”
Anmälan
Publiceringen anmäldes av Martin Timell, som bland annat förde fram att han sedan den 15 oktober blivit hudflängd i pressen för saker som han varken gjort eller blivit dömd för. Han var en tv-snickare, inte kungamördare eller terrorist. Både han och hans familj hade lidit enorm skada av publiceringarna.
Då anmälan inte angav vilka artiklar han anmälde bad PO om en precisering. Av den framgick att han ville få de artiklar prövade där han förknippades med våldtäkt.
Tidningens svar
Tidningen svarade via sin utgivare, Fredric Karén, att anledningen till att Martin Timell namnpublicerades den 30 oktober var att han själv valt att gå ut och kommentera anklagelserna, först i Aftonbladet den 20 oktober klockan 15:12 och därefter i Expressen samma dag klockan 15:22.
Han medgav i intervjuerna att han använt grovt språkbruk och att hans “skämt” ibland gått över gränsen. Han bad också de kvinnor som känt sig trakasserade om ursäkt och berättade att han sökt professionell hjälp.
Dessa intervjuer hade samma dag lett fram till att TV4 offentliggjort att Martin Timell stängts av från kanalen. SvD hade då sökt honom för en egen kommentar. Den intervjun, uppgifterna från TV4 samt intervjuerna i Expressen och Aftonbladet utgjorde grunden för SvD:s namnpublicering i artikeln från den 20 oktober 2017 med rubriken Timell erkänner flera anklagelser – söker hjälp.
Tio dagar senare gjorde SvD en rewrite på en Expressenartikel om att en kvinna polisanmält honom för våldtäkt. Händelsen, ett påstått övergrepp i en badtunna, var redan omskriven.
Att händelsen var känd och också tidigare kommenterad av Timell, i kombination med att tidningen tidigare gjort en egen intervju med honom gjorde att SvD fortsatte att publicera hans namn.
När en person väljer att ge intervjuer och bemöta vittnesuppgifter och anklagelser förlorar anonymiteten sin verkan. Martin Timell var en känd person och kunde genom detta sägas ha ett visst allmänintresse. Anklagelserna mot honom var grova och han hade medgivit vissa av dem.
Tidningen hade givit honom möjlighet att kommentera påståendena.
Anmälarens kommentar
Martin Timell förde fram att det var fel att skylla på att andra hade gjort fel.
Ytterligare skriftväxling
Tidningen svarade att namnpubliceringen även motiverades av att TV4 informerat om att kanalen lyft ut alla program där Timell medverkade. Det var i princip omöjligt att förmedla denna nyhet utan att också berätta vad som låg bakom TV4:s beslut.
PO:s bedömning
Frågor som rör sextrakasserier och sexuellt våld är en viktig samhällsfråga, som kommit i fokus genom uppropen som följt på #metoo. Det finns inget att invända mot att tidningen valt att lyfta dessa frågor.
Att en frågeställning är viktig innebär emellertid inte att tidningens pressetiska ansvar upphör. I det här fallet är frågan hur allvarlig den publicitetsskada är, som Svenska Dagbladets publiceringar angående polisanmälan om våldtäkt har tillfogat Martin Timell.
Tidningen menar att Martin Timell kan namnges i detta sammanhang. Fyra argument lyfts fram:
- Att han under lång tid varit känd från tv.
- Att han framträtt och kommenterat vissa anklagelser i Expressen och Aftonbladet.
- Att tidningen givit honom möjlighet att kommentera genom en intervju.
- Att TV4 informerat om att alla program med Timell lyfts ur tablån.
Det finns inte några fasta regler om vem som är en offentlig person och därför måste tåla en mer närgången granskning i medierna. Det får avgöras från gång till gång, beroende på såväl omständigheter som personens roll i samhället. Däremot finns det en pressetisk praxis som pekar ut vissa huvudlinjer.
Den som på ett eller annat sätt har en betydande roll i samhället kan räknas till gruppen av offentliga personer. Dit hör till exempel politiker, ledande tjänstemän, domare och höga militärer. Vi har ett ansvar att utkräva av dem om de missköter sg. Det genererar ett allmänintresse, som kan motivera såväl en mera närgången granskning som namngivning.
Kändisar hör i allmänhet inte till denna grupp. Runt dem kan det finnas ett stort intresse från allmänheten, nyfikenhet. Men som medborgare har vi inget ansvar att utkräva av dem om de missköter sig. Misslyckandet är deras eget att bära. Allmänintresset är därför i allmänhet svagt.
I det här fallet är allmänintresset kring Martin Timell begränsat. Han är inte betydande ur ett samhällsperspektiv. Det gäller även om man väger in att han lett många tv-program.
Att någon är namngiven i ett nedsättande sammanhang är en omständighet som normalt påkallar viss återhållsamhet från tidningens sida och ställer extra höga krav på korrekt rapportering.
Av alla de granskade artiklarna framgår att Martin Timell är polisanmäld för våldtäkt. Det är en korrekt uppgift.
En anmälan säger emellertid inget om skuldfrågan. Vem som helst kan anmäla vad som helst om vem som helst. Det är orsaken till att pressetisk praxis säger att tidningar bör vara återhållsamma i rapporteringen av anmälningar.
Svenska Dagbladets rapportering har inslag av sådan återhållsamhet. Tidningen går inte i god för att de uppgifter som kvinnan lämnat är korrekta. I artikeln från den 30 oktober skriver tidningen att “Kvinnan som nu anmält Martin Timell har tidigare berättat i medier om hur han ska ha stuckit handen innanför hennes bikinitrosor…”. Uttrycket “ska ha” är ett sätt att distansera sig från kvinnans berättelse, att understryka att det är ett påstående, som inte är belagt.
Martin Timell är emellertid inte en offentlig person av det slag som får finna sig i integritetskränkande rapportering. Därtill är hans vikt i offentligheten allt för låg.
Utgivarens argument att han framträtt i Expressen och Aftonbladet tio dagar tidigare med kommentarer om kritiken mot honom bör vägas mot att i dessa artiklar medger han sexism och opassande skämt, men avvisar påståendena om homofobi och rasism. Den polisanmälda händelsen i badtunnan vill han inte kommentera. Artiklarna har bifogats akten.
Det är bra att SvD gjort en egen intervju med Timell och gett honom en möjlighet att komma till tals. Jag noterar att intervjun gjordes tio dagar före artikeln om polisanmälan om våldtäkt och att i stort sett allt han sa till tidningen var ” – Jag vill inte prata med någon.”.
Att tidningen skulle ha gjort något försök att kontakta Timell för en kommentar när den valde att offentliggöra att han polisanmälts för våldtäkt framgår varken av artiklar eller skriftväxlingen i ärendet.
Att TV4 gjort tablåförändringar innebär inte att det automatiskt blir försvarligt att berätta att en namngiven person polisanmälts för våldtäkt.
Tidningen skriver den 30 oktober, med namns nämnande, att Martin Timell är polisanmäld för våldtäkt, en anklagelse som är synnerligen misskrediterande. Enbart påståendet innebär en allvarlig skada för en utpekad person. Då påståendet om våldtäkt är så nedsättande är möjligheten till ett samtidigt bemötande av betydande pressetiskt värde.
Även om den påstådda händelsen ligger nästan tio år tillbaka i tiden publiceras artikeln i ett mycket tidigt skede av rättsprocessen. Det föreligger ingen förundersökning, Timell har inte delgivits misstanke om brott och inget åtal är väckt.
Pressetiskt ska tidningsuppgifter bedömas utifrån kunskapsläget vid tiden för publiceringen. Att Timell senare åtalats, misstänkt för våldtäkt, saknar således betydelse för bedömningen av den anmälda texten.
Mot bakgrund av Martin Timells roll, allvaret i anklagelsen och det tidiga skedet i rättsprocessen finner jag att tidningens publicering, trots viss återhållsamhet i rapporteringen, har förorsakat honom en oförsvarlig publicitetsskada. Även om ett samtidigt bemötande endast i begränsad omfattning skulle ha kunnat reparera skadan av publiceringen, borde Martin Timell ha erbjudits denna möjlighet.
Därför bör Svenska Dagbladet klandras. Ärendet lämnas till Pressens Opinionsnämnd, PON.
Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd
Endast tidningen har yttrat sig i nämnden.
Pressens Opinionsnämnds bedömning
Frågor om sexuella kränkningar och trakasserier, inte minst i arbetslivet, har ett uppenbart samhällsintresse och det är därför angeläget att frågorna behandlas i massmedia. Enskilda måste då kunna bli föremål för en närmare granskning.
När det gäller bedömningen av vilka personer som av olika skäl får tåla en sådan granskning vill nämnden särskilt framhålla att den måste göras på ett allsidigt sätt med utgångspunkt från förhållandena i det enskilda fallet. Några precisa avgränsningar av vilka kategorier av personer som i detta sammanhang kan betraktas som offentliga personer eller som av andra skäl får vara beredda på en hårdare granskning går inte att lägga fast.
Martin Timell är främst känd som programledare för underhållningsprogram, men har också haft publika uppdrag i andra sammanhang. Han har därmed en ställning som medför att han kan behöva tåla en mer ingående granskning av förhållanden som har koppling till hans yrkesverksamhet.
Den framförda våldtäktsanklagelsen är mycket allvarlig och den påstådda händelsen ligger långt tillbaka. Det förhållandet att Martin Timell före de anmälda publiceringarna hade namngetts på annat håll medför inte att det framstår som pressetiskt godtagbart att på det sätt Svenska Dagbladet gjort publicera hans namn och uppgifterna om våldtäktsanklagelsen mot honom. Vid tiden för publiceringarna kan det inte anses ha funnits ett uppenbart allmänintresse som krävde en offentlig belysning av uppgifterna. Även med beaktande av att tidningen visat viss återhållsamhet finner därför nämnden att tidningen inte kan undgå att klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.