Sveriges Radio P1, exp. nr. 3/2021, dnr. 20084
Mediernas Etiknämnds beslut
Mediernas Etiknämnd finner inte skäl till pressetiskt klander av Sveriges Radio P1.
____________
Genom beslut den 12 augusti 2020 avskrev Allmänhetens Medieombudsman (MO) ett ärende avseende en anmälan mot Sveriges Radio P1.
MO:s beslut hade följande lydelse.
Vad Sveriges Radio P1 publicerade
NN [namn angivet] har i anmälan till Medieombudsmannen, MO, riktat kritik mot ett inslag i Studio Ett som lades upp på programbolagets webbplats, sr.se, den 9 januari 2020.
Inslaget handlade om kritik från studenter mot ett moment [Kursmomentet] på psykologprogrammet vid [lärosätet]. Det inleddes med att reportern sade att det kunde vara viktigt att blivande psykologer hade koll på, och kanske hade upplevt, sådant som makt, begär, spänningar, osynliga processer och förutfattade meningar om manligt och kvinnligt beteende. Men momentet fick hård kritik från studenter som känt sig utsatta i gruppövningarna. Studenter hade till och med hoppat av [Kursmomentet] i protest. En av studenterna, A [namn angivet], som valt att hoppa av sade:
” – Det var en väldigt jobbig och ångestfylld upplevelse. Men för mig är det också ett jättestort frågetecken kring vad det var och vad jag lärde mig av det. Jag får mest ångest när jag tänker tillbaka på det idag.”
Reportern sade att de hade pratat med flera som genomgått [Kursmomentet] under olika terminer, och som alla upplevt det som djupt problematiskt. Det var också många studenter som gillade momentet, en av dem hade uppgett att det varit känslosamt men att det hade hjälpt honom mycket i hans utbildning. Men faktum kvarstod att en grupp under flera åt upplevt [Kursmomentet] som kränkande, sexistiskt och med mobbningsinslag.
Tanken var att sex kursledare, som kallades konsulter, skulle försöka få studenterna att upptäcka det som fanns outtalat i gruppen, till exempel makt, begär och spänningar. De utgick från temat ”Var är pappa?”, som handlade om hur maskulina värden inom arbetslivet i hög hastighet trängts undan av mjuka och feminina förhållningssätt. A sade:
” – Vi uppmanades till exempel att utforska vår attraktion till varandra som män och kvinnor. Så fort någon var lite passiv, som de här ledarna tyckte, då sa de att den var feminin och moderlig. Det var mycket med penisar och att kvinnor var detsamma som höns.”
Reportern berättade att [Kursmomentet] vilade på en brittisk metod som fötts på 1950-talet med idén att synliggöra omedvetna processer i en grupp, för att det skulle bli enklare att fokusera på uppgifterna som gruppen egentligen skulle utföra. Kritiken mot momentet var inte ny och hade framförts till institutionen flera gånger under de senaste åren.
B [namn angivet], som gått kursen som student för sex år sedan, var kritisk mot att metoden användes. Detta eftersom det enligt honom inte fanns vetenskapliga bevis för att den fungerade och för att den öppnade för kränkningar. Bland annat hade kursledaren fått en av studenterna, som riktat kritik mot momentet, att börja gråta inför hela gruppen. B sade:
” – Jag skäms över det. Jag tänkte under [Kursmomentet]; Tänk om det hade kommit ut, jag kan inte stå för att detta sker på utbildningen jag går, det är pinsamt.”
Han hade också berättat att dagarna genomsyrades av freudiansk psykoanalys, och begrepp som fallos och kastrationsångest. Detta och andra teorier som inte borde använts på ett sådant sätt på en modern psykologutbildning.
” – Det här var ett bottennapp, inte bara kvalitetsmässigt utan också etiskt. Att som psykolog tvingas in i någonting, där man märker att vänner och blivande kollegor mår jättedåligt, och inte kunna göra någonting åt det, eftersom det verkar vara en del av upplägget att vissa får må dåligt”, sade B.
Ledningen för institutionen hade fått information från missnöjda studenter vid flera tillfällen under de gånga åren. Men ingenting hade hänt.
Enligt reportern hade A känt sig tvingad att berätta för hela gruppen att hon var lesbisk för att få framföra sin kritik till konsulterna. Reglerna sade nämligen att studenterna hela tiden måste utgå från sig själva när de pratade.
” – Även fast det var en väldigt otrygg situation kände jag mig tvungen att dela med mig av att jag kände sig utsatt som lesbisk. När konsulten sa att det var okej att köra över minoriteter, menas det då att det är okej att köra över mig. Då svarade konsulten direkt att jag kom med en väldigt orättvis anklagelse.”
Efter detta upplevde A att händelsen användes av kursledarna som ett sätt att förminska och peka ut henne. Detta fick fem studenter att hoppa av momentet i protest. De hade framfört sin kritik till studierektorn på institutionen.
C [namn angivet], prefekt och ansvarig för arbetsmiljön på institutionen sade:
” – Det får gärna vara utmanande och så. Vi tror att en bra utbildning är det, men det får inte vara otryggt. Det måste vara en trygg lärandemiljö.”
Reportern frågade: Många som vi pratat med har berättat om sexism och om flera exempel på sexuella anspelningar. Det låter inte särskilt tryggt när jag hör det. Vad tänker du?
” – Nej, det är en pågående diskussion med studenterna. Vi har också en pågående diskussion med lärarlaget hur det här ska se ut. En del av det du tar upp är precis det som vi håller på att titta på och hitta förslag på hur det kan hanteras. Det ska inte vara en otrygg miljö och vi har ingen tolerans för diskriminering eller särbehandling”
D [namn angivet], snart färdig psykolog, berättade om sin erfarenhet av [Kursmomentet].
” – Jag blev förlöjligad, förnedrad, förminskad. Det är hårda ord, men det var i en miljö som alltid har varit väldigt viktig för mig att jag får finnas, att jag får tillhöra.”
Hon hade berättat att all kritik som lyftes mot momentet slogs ned med argumentet att man inte hade förstått kurslitteraturen. För henne hade det värsta med [Kursmomentet] varit att hon kände sig så maktlös.
” – Vi blev socialt bestraffade. Vi blev fråntagna ordet om vi inte följde reglerna. Då fanns det inget utrymme för mig att stå upp för mig själv längre.”, sade D.
D, och flera av de andra studenterna, hade uttryckt kritik mot huvudläraren NN och hur NN behandlade studenterna. Särskilt de kvinnliga studenterna hade reagerat på att NN kallade dem fruntimmer och höns.
NN själv mindes inte exakt vad som sades:
” – Ja, jag känner inte till om just sådana ord har använts.”
NN hade sagt att det studenterna upplevt som kränkningar, sexism och mobbning snarare handlade om att undersöka våra föreställningar om femininet och maskulinitet.
” – Vi kan tänka under ytan sådana saker, som att kvinnor är höns, kvinnor tjattrar. Fördomar och föreställningar som vi har. Vad vi gör under den här konferensen är att sätta ord på sådana saker – fördomar, stereotyper och så”.
Att elever skulle mått dåligt efter [Kursmomentet], det trodde NN inte på.
” – En del av de här studenterna som nu senast protesterat mådde inte alls dåligt, men de hävdar att andra gör det, eller så säger de att de mår dåligt.”
Så du tror inte på dem?
” – I de allra flesta fall, nej.”
Enligt NN handlade det om en liten grupp studenter som ville bli av med en lärare vars uppfattning inte stämde överens med deras.
Ledningen för institutionen hade, efter att Sveriges Radio påbörjat granskningen, valt att ta bort NN som lärare på psykologprogrammet. Dessutom skulle hela momentet ses över.
A hoppades att det skulle leda till förändringar.
” – Jag tänker att det är jätteviktigt att utforska jobbiga känslor. Jag ska ändå bli psykolog, men det är jättejätteviktigt att det finns någon som fångar upp det. Att man är trygg, att man får välja själv när man ska dela med sig. För annars kan det bli någonting jättetraumatiskt, det kan bli som ett övergrepp. Man kan känna sig väldigt utlämnad och ensam.”
Anmälan
Inslaget anmäldes av NN.
Anmälaren var en av flera lärare på det kritiserade momentet. Anmälaren pekades i inslaget felaktigt ut som kursansvarig och gavs inte tillfälle att bemöta kritiken mot sig. Sammantaget stred publiceringarna mot god publicistisk sed.
I inslaget framställdes det som att kritiken från studenterna varit hård och att utbildningen inkluderat kränkningar. Detta var felaktigt då utvärderingarna av kursen som helhet, sedan 2016 då systematiska utvärderingar infördes, i huvudsak varit positiva. Vårterminen 2017 hade arton av nitton studenter svarat att kursen mycket eller väldigt mycket bidragit till deras lärande och utveckling som blivande psykologer.
Det hörde också till saken att det enbart handlat om [Kursmomentet]. Kritik hade riktats mot anmälaren personligen för hela kursen, men momentet var en liten del av denna. Anmälaren hade också framställts som ansvarig, vilket inte var korrekt. Detta hade anmälaren påtalat till programbolaget utan att det påverkat dess rapportering. Genom att fokusera enbart på [Kursmomentet] hade fokus flyttats från det större och mer komplexa sammanhanget till en del av skeendet som bekräftade den historia Sveriges Radio velat berätta.
I inslaget beskrevs det som att ”särskilt kvinnliga studenter” varit kritiska mot [Kursmomentet]. Detta stämde inte överens med de utvärderingar som fanns och verkade vara ett uttalande som gjordes för att förstärka narrativet. Däremot fanns det enskilda studenter som hade kritiserat momentet.
Större delen av anmälarens centrala argument hade klippts bort, vilket gjorde bemötandet otillräckligt. Trots att anmälaren namngavs i inslaget hade kommentarerna reducerats till en bråkdel av vad anmälaren anfört, och de viktigaste argumenten, framförallt tidigare utvärderingar, hade utelämnats.
Anmälaren var ingen offentlig person och den negativa publiciteten hade haft betydande negativa konsekvenser för anmälarens professionella heder.
Sveriges Radios svar
Programbolaget svarade genom verkställande direktören Cilla Benkö.
[Kursmomentet] hade funnits sedan 1980-talet och hade fått kritik under flera år, vilket också varit känt för ledningen på [lärosätet]. Momentet bestod av två workshopdagar med sex ledare varav anmälaren var en. Sen följde sex dagar med bara anmälaren och en annan kursledare. Sveriges Radios reporter hade tagit del av cirka fyrtio berättelser och pratat med cirka femton personer som genomgått momentet. Sveriges Radio hade pratat med någon ur nästan samtliga årskullar sedan 2013.
Bemötande
Anmälaren fick i det aktuella inslaget avfärda och bemöta kritiken mot innehållet i delmomentet, eftersom inslaget innehöll en detaljerad redovisning av kritiken. Man kunde alltid diskutera omfattningen på ett bemötande, men i det aktuella fallet var det tillräckligt omfattande. Anmälaren fick tillfälle att bemöta den centrala kritiken mot workshopen.
Grund för uppgifterna
Anmälarens övergripande kritik mot publiceringarna baserades på att det inte var korrekt att momentet varit kritiserat i någon större omfattning, och att det inte varit en större del kvinnliga elever som uttryckt kritik. Till stöd för detta hänvisade anmälaren till kursutvärderingarna. Programbolaget delade inte till fullo anmälarens bedömning. Som exempel kunde nämnas följande:
På frågan ”Hur värderar du att arbetskonferensen har bidragit till ditt lärande och utveckling som psykologer?” svarade 61 procent av studenterna höstterminen 2016 ”mycket” eller ”väldigt mycket”. Vårterminen 2017 hamnade andelen på 74 procent. Vårterminen 2018 blev snittet 57 procent, för att sedan sjunka till 31 procent under höstterminen samma år. Vårterminen 2019 steg snittet till 73 procent, för att sjunka till 42 procent höstterminen 2019. Om utvärderingen skulle ses som ”bra” eller ”dåligt” gick således att diskutera.
Slutsatsen av utvärderingarna från 2016 och framåt var i vart fall inte att kritiken som flera personer bekräftat inte kunde stämma. Sveriges Radio hade dessutom talat med elever som gått kursen redan 2013.
Sveriges Radio intervjuade även studierektorn om att flera studenter, oberoende av varandra och från flera årgångar, sagt till reportern att de riskerade att underkännas om de inte skrev om momentet i positiva ordalag i examinationsuppgiften eller i kompletteringen. Studierektorn bekräftade att han hört samma sak och att ett sådant förfarande var felaktigt. Det framkom senare att klassen som gick [Kursmomentet] hösten 2019 examinerats anonymt av studierektorn just med anledning av oro för detta. De fem som hoppade av examinerades av prefekten.
Anmälaren anförde att utvärderingarna inte gav stöd för uppgiften att det främst var kvinnliga studenter som uttryckt missnöje. Denna uppgift var inte kopplad till utvärderingarna, utan var en del av Sveriges Radios egen research.
Sammanfattning
Kritiken mot momentet och psykologprogrammet blev bemött av rätt personer. När kritiken riktades mot institutionen och psykologprogrammet bemöttes den av prefekten som hade arbetsmiljöansvar. Den kritik som riktades mot anmälaren avsåg uteslutande anmälarens yrkesutövning. Som legitimerad psykolog och kursledare inom ramen för psykologprogrammet på ett av Sveriges lärosäten måste anmälaren tåla viss granskning. Framförallt i samband med att arbetsgivaren valde att plocka bort kursledaren i fråga.
Det fanns ett allmänintresse som motiverade rapporteringen kring hur ett offentligt finansierat lärosäte bedrev sin psykologutbildning. Det var av vikt att granska detta genom att skildra och konkretisera den problematik och kritik som fanns mot [Kursmomentet].
Mot bakgrund av ovanstående hade inslaget i Studio Ett inte orsakat anmälaren en oförsvarlig publicitetsskada.
Anmälarens kommentar
I programbolagets svar medgavs att femton personer intervjuats och att fyrtio berättelser från [Kursmomentet] hade hörts. Trots en så omfattande research valde det alltså att inte inkludera en enda berättelse som lyfte positiva aspekter med momentet. Givet kursutvärderingarnas omdömen framstod det som ett märkligt val, som inte gav en fullständig bild.
Det rådde inga tvivel om att anmälaren som psykolog och kursledare på psykologprogrammet i [orten] fick tåla viss granskning. Däremot måste granskningen balanseras genom en möjlighet att bemöta allvarliga anklagelser, vilket inte hade gjorts i inslaget. Det var särskilt viktigt eftersom de anklagelser som riktats mot anmälaren var allvarliga.
Kritiken som riktades mot en viss metod på utbildningen var förvisso relevant att ställa till institutionen. Men som lärare hade anmälaren också så kallad lärofrihet och var ansvarig för det som lärdes ut.
I svaret på anmälan hävdades att bemötandet var tillräckligt omfattande och att anmälaren fått bemöta den ”centrala kritiken mot workshopen”. Detta var inte korrekt. Det bemötande som framkom i inslaget var för kort och till stora delar irrelevant i förhållande till den kritik som framförts. Anmälarens uttalanden var klippta ur en cirka trettio minuter lång intervju där anmälaren förde resonemang som borde kunnat ge reportern en mer nyanserad bild av momentet.
Anmälarens bemötande av följande var i inslaget otillräckligt:
- Att uttryck som fruntimmer och höns använts för att beskriva kvinnor, att särskilt kvinnliga studenter reagerat på att de kallats detta och att dessa uttryck använts genomgående under [Kursmomentet] för att beskriva kvinnor.
- Att studenterna tvingats följa vissa regler och att all kritik slagits ned med att studenterna inte förstått kurslitteraturen.
- Att momentet saknade vetenskapligt stöd.
- Att det skulle vara okej att köra över minoriteter.
- Att det förekommit sexism och att en students sexuella läggning använts av kursledarna för att förminska och peka ut henne.
Det programbolaget tog med i inslaget om intervjun återspeglade inte helheten utan var valt för att framställa anmälaren som slarvig och nonchalant. Vissa av uppgifterna fick anmälaren inte bemöta alls i inslaget.
Trots att anmälaren bestämt förnekade att kränkningar, sexism och mobbning skulle ha använts i undervisningen sade reportern att dessa anklagelser ”mer handlar om att undersöka våra föreställningar om femininitet och maskulinitet”. Det var en förvrängning av anmälarens bemötande som fick det att framstå som att anmälaren delvis medgav att sådant skulle ha förekommit, vilket alltså inte var fallet.
I svaret återkom programbolaget till att det rent sakligt haft fog för kritiken mot anmälaren, och till och med att anmälaren borde ”tåla viss granskning”. Ett enkelt sätt att kontrollera sanningshalten i de mycket allvarliga anklagelserna hade varit att tala med någon av de andra sex lärarna. I ett mejl till en student skrev reportern om att många studenter varit nöjda med [Kursmomentet] och att information från olika sidor söktes. Trots detta vägdes inte anklagelserna mot anmälaren upp av en annan bild, en bild som hade varit lätt att få.
Det fanns en anledning till att momentet varit omdiskuterat sedan 1980-talet, långt innan anmälaren började. Programbolaget borde förstått vikten av att inte dras in i en dynamik, och agera domare eller plattform för olika krafter. Detta särskilt eftersom udden riktades mot en person. Priset för anmälaren hade varit mycket högt.
Till yttrandet bifogades ett referat från inslaget, en tidslinje och ett mejl från reportern till en student.
Ytterligare skriftväxling
Sveriges Radio
De anmälda inslagen hade, precis som anmälaren skrev, en kritisk infallsvinkel. Det låg i sakens natur att granskande journalistik lyfte och synliggjorde problem. Det stämde inte att det inte hade inkluderats en enda berättelse som lyfte fram positiva aspekter av [Kursmomentet]. I inslaget sade reportern inledningsvis att många studenter uppgett att de gillat momentet och det nämndes särskilt att en tidigare student sagt att det varit ”känslosamt men att det hjälpt honom mycket i hans utbildning”.
Vad gällde uppgifterna om att kvinnor kallats för ”höns” var detta uppgifter från olika personer som reportern talat med. I inslaget sades det inte att specifika studenter hade kallats för höns eller dylikt. Att ett sådant språkbruk förekommit under kursen i någon form avfärdades inte av anmälaren under intervjuerna. Anmälaren uppgav då att anmälaren inte mindes vilka ord som använts. I rapporteringen framgick tydligt hur anmälaren såg på orden. I övrigt avfärdade anmälaren kategoriskt att de elever som sagt att de känt sig otrygga skulle varit kränkta över huvud taget. Även detta framgick i inslaget.
Anmälaren uppfattade att det genomgående framfördes allvarlig kritik mot anmälaren personligen. Programbolaget underströk att kritiken riktas mot momentet och [lärosätet] i första hand. Flera av de uppgifter som anmälaren pekade på kopplades inte till anmälaren. Det var som tidigare nämnts sex kursledare på [Kursmomentet]. I de fall det förekom uppgifter om kursledarens agerande handlade det om sådant som hade med anmälarens yrkesutövning att göra. Anmälaren hade som examinerande lärare en maktposition i förhållande till studenterna.
Anmälaren
I inslaget gavs bilden av att frasen ”kvinnor är höns” handlade om anmälarens fördomar mot kvinnor. Det var felaktigt, men det fick anmälaren inte säga i inslaget. Det handlade om att momentet undersökte generella fördomar som kunde förekomma i en grupp, till exempel att män kunde se ner på kvinnor som virriga.
Sveriges Radio skrev att det inte sades i inslaget att specifika studenter hade pekats ut på [Kursmomentet]. Det var dock ett faktum att reportern i inslaget under ett samtal med prefekten sade att ”många som vi har pratat med har berättat om sexism under momentet, till exempel att kursledaren genomgående benämner kvinnor som fruntimmer eller höns”.
Programbolaget anförde att det var [lärosätet] som var föremål för kritiken mot [Kursmomentet], inte de enskilda kursledarna. Samtidigt poängterades det att anmälaren som examinerande lärare hade en ”maktposition i förhållande till studenterna”. Det var en argumentation som inte gick ihop och vittnade om att anmälaren sågs som den centrala personen i konflikten med studenterna.
Medieombudsmannens bedömning
Det finns ett allmänintresse av att rapportera om både innehållet på psykologutbildningen och arbetsmiljön på programmet. Det finns därför ingenting att invända mot att programbolaget behandlade ämnet.
Det står ett medium fritt att, inom ramen för god publicistisk sed, berätta om händelser utifrån det perspektiv som det väljer. Det finns alltså inget krav på att saken ska beskrivas på det sätt som exempelvis anmälaren anser är det riktiga, eller att det ska vara lika många negativa som positiva uppgifter i en artikel. Att Sveriges Radio kritiskt har granskat [Kursmomentet] utifrån den kritik som studenterna riktat mot momentet är alltså inget skäl för medieetiskt klander.
MO har till uppdrag att pröva om det som faktiskt publicerats har orsakat anmälaren en oförsvarlig publicitetsskada. Det är alltså inte tillräckligt att en publicering orsakat en skada, det krävs att MO anser att den är oförsvarlig.
Det ingår inte i MO:s uppdrag att pröva vad som är sant eller falskt i en publicering. Det är dock viktigt att ett medium har haft tillräcklig grund för att lämna en uppgift utifrån det underlag det haft vid tidpunkten för publiceringen.
I detta fall handlar rapporteringen om ett antal studenters upplevelser av [Kursmomentet]. I inslaget framgick att programbolaget varit i kontakt med flera studenter från olika terminer, och tre namngivna studenter intervjuades. Dessutom intervjuades en prefekt på institutionen som bekräftade förekomsten av kritik. Utifrån detta underlag har det funnits fog för de uppgifter som publicerades.
I sammanhanget noteras att det framgick att kursen leddes av sex kursledare. Av detta framgår således att anmälaren inte var ensam ansvarig för kursen och att studenternas berättelser inte enbart handlade hur de uppfattat anmälarens agerande. Däremot är intrycket av inslaget att en betydande del av kritiken riktas mot anmälaren.
Anmälaren har en sådan position att anmälaren, ur ett medieetiskt perspektiv, får tåla granskning av hur anmälaren agerar i sin yrkesroll. Med hänsyn till detta, och till att det framkom att anmälaren var den enda läraren som institutionen stängt av från undervisning på kursen, var det motiverat att namnge anmälaren i inslaget.
Uppgifterna om att det förekommit sexism, kränkningar och mobbningsinslag på kursen tillsammans med studenternas berättelser där uppgifterna konkretiseras är av sådan art att de i sammanhanget har orsakat anmälaren en publicitetsskada.
En person som omnämns på ett nedsättande sätt bör ges möjlighet att bemöta de uppgifter som publiceras om honom eller henne. En publicitetsskada kan lindras genom att personen får bemöta uppgifterna, antingen samtidigt i inslaget eller i en uppföljande publicering.
I det anmälda inslaget kommer anmälaren till tals. Anmälaren har riktat kritik mot programbolaget för att inte ha fått bemöta ett antal konkreta påståenden och att endast en liten del av en längre intervju inkluderats i publiceringen.
Eftersom det var fråga om allvarliga anklagelser mot [Kursmomentet] hade det varit bra att i inslaget låta anmälaren ge sin version av konkreta händelser. Anmälaren har emellertid fått bemöta den centrala kritiken och ge sin syn på situationen.
Det framgår i inslaget att anmälaren inte delar studenternas uppfattning och att syftet med momentet är att undersöka fördomar i en grupp. Det framgår även att anmälarens uppfattning är att kritiken bottnar i att en liten grupp studenter vill bli av med en lärare som inte har samma uppfattning som de har. Anmälaren har således fått tillbakavisa den bild som målats upp och lämna sin version av grunden till kritiken.
Av betydelse är också att det i inslaget nämns att många studenter funnit momentet värdefullt och utvecklande. Det är alltså tydligt att alla studenter inte delar de kritiska studenternas uppfattning. Förhållandet att kursutvärderingarna inte lyfts fram särskilt förändrar inte den bedömningen.
Sammantaget: Med beaktande av allmänintresset och av att anmälaren fått bemöta den centrala kritiken mot sig har de uppgifter som publicerats inte orsakat anmälaren en oförsvarlig publicitetsskada. Det saknas därför skäl att klandra Sveriges Radio för brott mot god publicistisk sed.
Ärendet avskrivs.
Ärendet hos Mediernas Etiknämnd
Anmälaren har överklagat MO:s avskrivningsbeslut och bland annat anfört att anmälaren inte fick ta del av formuleringarna om sexism, kränkningar och mobbinginslag i förväg och därför inte kunnat bemöta dem. Vidare var det anmälaren själv som kontaktade redaktionen för att få ge sin bild.
Sveriges Radio har inte yttrat sig i sak i nämnden.
Mediernas Etiknämnds bedömning
Mediernas Etiknämnd delar MO:s bedömning att det inte finns skäl att rikta pressetisk kritik mot Sveriges Radio.