Även om anmälaren och de intervjuade personerna i artiklarna har olika uppfattning om de påstådda bristerna, är dessa inte av sådan art och omfattning att det krävts rättelse ur ett medieetiskt perspektiv.
Sydsvenskan, dnr. 25510, exp. nr. 30/2026
Mediernas Etiknämnds beslut
Mediernas Etiknämnd finner inte skäl till medieetiskt klander av Sydsvenskan.
Genom beslut den 1 oktober 2025 avskrev Allmänhetens Medieombudsman (MO) ett ärende avseende en anmälan mot Sydsvenskan.
MO:s beslut hade följande lydelse.
Chokladfabriken X har i en anmälan till Allmänhetens Medieombudsman (MO) riktat kritik mot Sydsvenskan för två artiklar:
- Larmet inifrån fabriken: Snusk och smuts bland lyxchokladen publicerad på sydsvenskan.se och i tidningen den 29 juni 2025 (artikel 1)
- De jobbade på chokladfabriken: ”Det är modernt slaveri” publicerad på sydsvenskan.se och i tidningen den 26 juli 2025 (artikel 2)
Vad mediet publicerade (i sammanfattning)
Artikel 1
Ingressen
”Dålig hygien, kränkningar och försök till svarta löner. Så beskriver anställda verkligheten bakom den dyra C-chokladen och andra exklusiva bakverk. Chokladfabriken X [företagsnamn angivet] levererar till bland andra Harrods och SAS. Nu bekräftar ägaren NA varför fabriken flyttat från Y-ort [ortsnamn angivet]: råttor.”
Artikeltexten
”Choklad som plockas upp från golvet och smälts om. Raderade och ändrade bäst före-datum. Råttbajs och råttor som har gnagt på påsar.
Chokladfabriken X i Z-ort och Y-ort levererar praliner och bakverk till stora och prestigefyllda kunder som Harrods och SAS. Juvelen i kronan är den superdyra C-chokladen, som har trendat på Tiktok.
Nu larmar personal om snusk och smuts i fabriken.
– Några av cheferna tog och smååt på kanterna på muffinsarna, muffins som packas och skickas till kunderna, säger AA, som har arbetat på fabriken i Y-ort i fem månader.
– När SAS skulle komma så stressade de oss att vi skulle städa upp och det skulle se jättefint ut. Sen gick de tillbaka till det vardagliga, säger AB som har varit vid behov-anställd då det har varit extra mycket att göra.
Företagets ansikte utåt är den prisbelönte konditorn NN, en av Sveriges mest kända profiler inom gourmetmat.
– Dåraktigheter, anser stjärnkonditorn om personalens berättelser.
Men flera anställda berättar samma sak, att personer i ledningen kommer in med ytterkläder på och småäter på godsakerna. Personal beskriver att de tycker det är jobbigt att behöva packa in bakverken.
AB och AC jobbade också i fabriken i Y-ort. En obehaglig upplevelse, berättar de.
– Det är mycket vätska och kladd i kylskåpen. Vi blir tillsagda att återanvända handskar. De säger att de inte har råd att köpa nya, säger AB.
– Jag försökte tvätta mina plasthandskar eftersom jag inte fick några nya, berättar AC.
Enligt personal har ledningen informerat om att det förekommit råttbajs och att råttor har gnagt på påsar.
Ägaren NA bekräftar detta via e-post:
’Vi har av säkerhetsskäl fått byta lokaler och kasserat stora mängder produkter efter att visst angrepp funnits. Flytten blev brådskande och gjordes mycket skyndsamt till våra tidigare lokaler som uppfyllde den standarden som verksamheten kräver’, skriver NA.
Historien om Chokladfabriken X har berättats som en lycklig saga. NA som tog kärleken till kakao och choklad med sig från A-land och mötte den folkkäre bagarmästaren NN. Tillsammans började de skapa den exklusiva chokladen som ligger till grund för familjens företag. Numera arbetar barnen NB och NC på ledande positioner i verksamheten.
NN har tilldelats prestigefyllda priser och har skrivit flera böcker om bakning och bakverk. Han reser världen runt som konsult, inspirationsföreläsare och som domare i världsmästerskapen inom konditoribranschen. Han är också en av grundarna till prisade bageriet och caféet BA på Österlen.
Sydsvenskan har pratat med anställda och tidigare anställda på chokladfabriken. Några vågar inte ha med sitt namn, men de ger samma bild: kränkningar, uteblivna löne- och skatteinbetalningar och dålig hygien.
AA har filmat chokladbollar som hon säger har stått framme i veckor.
– Där har datumen torkats av med alkohol. Produkterna ska alltså inte få sitt första datum utan datumen förnyas, säger hon.
Chokladfabriken X lämnade fabriken i Y-ort i våras. Nu är man tillbaka i lokalerna i Z-ort, där tillverkningen fanns före flytten till Y-ort för tre år sedan.
Men också i fabriken i Z-ort var det problem. Redan 2017 fick företaget krav från miljöförvaltningen på att åtgärda brister i hygienen. En av punkterna var risken för att skadedjur kunde ta sig in.
Ytterligare en rödmarkerad anmärkning från miljöförvaltningen var att anställda använde privata kläder på arbetet, att de arbetskläder som fanns förvarades tillsammans med privata kläder och att personalen tog hem arbetskläder för att tvätta dem. Så ska det inte gå till.
Idag berättar personalen samma sak.
– De ville inte tvätta, säger AC.
En ung person som jobbade extra på helgerna berättar att alla extraanställda hade sina egna kläder. Den unga personen beskriver miljön som ’osanitär’.
– Ibland så råkar man ju tappa praliner på golvet. Och då sa de att man skulle sätta dem på en separat plåt för att de skulle smälta om det igen, säger den unga personen och fortsätter:
– Egentligen skulle man ha tofflor eller plastöverdrag på skorna, men ingen hade sagt något till oss så det visste inte jag. Skoöverdragen gick sönder.
Berättelsen bekräftas av annan personal.
Annat var det när den viktiga kunden SAS skulle komma på besök i chokladfabriken, enligt de anställda.
Arbetsmiljöverket riktade nio olika krav mot företaget 2019, bland annat om säkra stopp för maskiner och om att införa systematiskt arbetsmiljöarbete. En konsult togs in för att genomföra arbetet. Han har sedan stämt företaget, eftersom han inte fick betalt. Z-ort tingsrätt beslutade 2022 att Chokladfabriken X skulle betala.
Enligt de anställda har arbetsmiljön inte blivit bättre. AA visar upp ett märke på armen.
– Jag går runt med brännskador. Det finns ugnsvantar, men de är så slitna och gamla och har gammal smet på sig, säger hon.
Vid ett annat tillfälle blev hon uppringd kvällen innan arbetsdagen och tillsagd att stanna hemma: en inspektion skulle göras, berättar hon.
– Vi skulle torka golvet, torka maskinerna. Vi fick inte heller lägga handskarna där vi brukar och vi var tvungna att ha arbetskläder den dagen. Det var som att det skulle se fint ut för SAS, säger AB.
Bland det sista som hände innan företaget gav sig av från Z-ort var att miljöförvaltningen anmärkte att personalen inte har fått ’grundläggande hygienutbildning samt introduktioner för sina arbetsuppgifter’.
Företaget flyttade till Y-ort, vilket innebär att en ny miljöförvaltning har ansvar för inspektioner. Också i Y-ort kontrollerades vilken hygienutbildning de anställda fick. AD, livsmedelsinspektör på miljöförvaltningen i Y-ort, frågade de anställda om de fått instruktioner om hygienen:
– De nickade då. Men det var inte mycket svenska de kunde. Det var mest deras arbetsledare som snackade, säger han.
Det var bara fem anställda på plats den dagen inspektionen gjordes, enligt AD. I säsong arbetar runt 30 personer i fabriken.
– Det fanns gamla produkter som de inte hade kasserat. När jag frågade om de använde produkterna så sa de nej. Släng dem då, sa jag, ha inte dem där, säger AD.
Det finns också annat som han reagerade på – det tog 15 minuter innan han blev insläppt i fabriken. Ovanligt lång tid, enligt AD.
– Det var lite skumt. Det kan också vara förståeligt eftersom de var på en annan sida av lokalen och brukar inte ha besök.
Både i Y-ort och Z-ort har miljöförvaltningen tagit emot klagomål. De handlar om råvaror, att personalen blir illa behandlad och om brister i arbetsmiljön.
Chokladfabriken X omsätter runt XX miljoner kronor per år. Årsredovisningen för september 2023 till augusti 2024 är försenad. Det har även tidigare årsredovisningar varit.
AA, AB och AC träffades på fabriken i Y-ort, men lärde inte känna varandra – man får inte prata medan man jobbar, berättar de. Men det fanns saker som de hade stort behov av att prata om.
’Du ska jobba som en slav’, ’du är trög’, ’låg iq’ var sådant som personalen fick höra från arbetsledare, enligt anställda.
– Det var särskilt personer med bakgrund från Mellanöstern som fick höra det, säger AB.
– De skrek att om jag skulle tappa lite deg så skulle jag inte få ut min lön, berättar ytterligare en anställd.
Alla anställda vi pratar med säger att de har mått dåligt.
De tre unga kvinnor som Sydsvenskan pratar med frågar om det är normalt att det i vissa fall inte har betalats in någon skatt till Skatteverket, trots att skatten har dragits av på lönen.
Det är inte första gången anställda oroar sig för detta. Chokladfabriken X fick så sent som i oktober 2024 ett skarpt besked från Skatteverket för tre andra anställda där försök till svarta löner har gjorts:
’Enligt de uppgifter Skatteverket fått in från de anställda framgår att de fått lön från er under 2023 och att ni innehållit preliminär skatt för de anställda genom att göra skatteavdrag på lönen. Ni har inte redovisat dessa löneutbetalningar till Skatteverket.’
Skatteverket har tidigare skickat förfrågan till företaget om de utbetalda lönerna som inte har redovisats varken i arbetsgivardeklaration eller individuppgifter, men inte fått något svar. Det leder då till krav.
Många anställda är dessutom upprörda över att de inte får ut sina löner i tid. En person vi pratar med har tagit hjälp av facket för att få ut sin lön, medan de som inte är fackligt anslutna på egen hand försöker att kommunicera med ledningen.
– Jag skulle skriva på en lägenhet och behövde en lönespecifikation men jag fick den inte i tid. Jag missade den lägenheten och mådde jättedåligt, säger AC.
NA förklarar att det har varit problem med företagets skatteinbetalningar. Enligt henne har företaget fått anstånd och betalar av på sina skatteskulder.
Om försöken till svarta löneutbetalningar som Skatteverket har upptäckt skriver hon: ’Vår tidigare bokförare hade gjort vissa fel och de är nu korrigerade. Flera fel korrigerades samtidigt och vi har en god dialog med Skatteverket.’
NN säger att han inte känner till beskedet från Skatteverket eller att man skulle ha undvikit att betala skatt för några anställda.
Enligt NN och NA är hygienen inte ett problem.
– Det är ju nästan omöjligt när man städar varje dag. Det finns alltid kontroverser på en arbetsplats, det är ingen överkvalificerad personal man har. Många har belastningar bakom sig och sådant. Det är det som gör att det kan vara problem, säger NN om personalens berättelser inifrån fabriken.
Han ställer sig frågande till personalens påståenden.
– Ingen går härifrån utan att det är rent, slår han fast.
Enligt NN tillverkas allt i fabriken efter order och man har inga lager. Därför skulle det vara omöjligt att något står och blir gammalt.
Att man skulle plocka upp praliner från golvet eller återanvända handskar kallar han ’fullständigt dåraktigt’.
Däremot har det städats extra inför SAS besök.
– Man städar hela tiden. Om man vet att det är besök på lördag så städar man lite extra naturligtvis. Men man städar alltid enligt samma rutiner. Sen kan det ju vara svårt att få folk till att reagera. Det är blandat med folk. Det är en annan värld vi lever i idag. Många missuppfattar saker och ting på grund av språksvårigheter, säger NN.
Ansvariga har extra kontroll och personal utbildas i hygien, förklarar han:
– Man tar några som får specialisera sig. Det är ju ingen av dem som har någon livsmedelsutbildning bakom sig så man får informera dem om hur man ska hantera livsmedel först och främst. Det ligger mycket på oss att vi gör det, så att de förstår det med hygien. Många har inte alls någon uppfattning om det när de kommer dit.
NN försäkrar också att arbetskläder ska användas av personalen, och tvättmaskinerna går hela tiden. Problemen kan handla om att personal plötsligt inte vill ha kläderna på sig, vilket kan leda till konflikt, förklarar han.
Några skrik eller hårda ord säger han sig inte ha varit med om i fabriken.
Personal är upprörda över att de blir kallade elaka saker och de menar att personer från Mellanöstern är extra utsatta.
– Det kan jag inte tänka mig att någon har yttrat något så tramsigt. Sen är det tyvärr väldigt ofta problem med folk från Mellanöstern, så är det. Det kan man aldrig komma ifrån. Om man tittar på de vi har som kommer från Filippinerna eller Thailand, då har man aldrig några problem, de kommer alltid var dag och ställer aldrig till med några bekymmer.
Hur menar du då?
– Det är väldig skillnad på folkslag tyvärr. Det är så, vissa är mer arbetsintensiva än andra. Asiater har en annan typ av inställning till allting, både att komma i tid och att gå i tid, aldrig några bekymmer i någon form. Jag har jobbat XX år i detta yrket så jag har sett många olika, jag har jobbat med folk från hela världen.”
Övrigt
I artikeln fanns en faktaruta med rubriken ”Så resonerar Sydsvenskan” med följande innehåll: ”Vanligtvis framträder intervjupersoner med namn i Sydsvenskan. I vissa fall, som i den här granskningen av chokladföretaget Chokladfabriken X, finns uppgiftslämnare som befinner sig i en mer utsatt situation. Då kan vi besluta om anonymitet.”
Publiceringen bildsattes med bland annat fotografier från när Sydsvenskan besökte fabriken 2022 och 2023. Bilderna visade NA och NN inne i fabriken samt produktion av chokladen.
Podcasten
Några dagar efter artikel 1, den 2 juli 2025, publicerades även ett avsnitt från Sydsvenskans nyhetspodcast om granskningen. I podden intervjuades journalisten som gjort rapporteringen och samma uppgifter framgick som i artikel 1. Journalisten upprepade även bolagets bemötande.
Artikel 2
Publiceringen var en uppföljning efter den tidigare granskningen av chokladfabriken. I artikeln intervjuades flera tidigare anställda på fabriken. Enligt tidningen hade man pratat med ett dussintal tidigare anställda som berättade om hot och utnyttjande av personer i utsatta situationer. Enligt artikeln hade flera personer inte fått korrekt lön. Det förekom både anonyma och namngivna intervjupersoner.
I artikeln beskrevs bland annat att personalen fick arbeta till klockan ett eller fyra på morgonen när det kommit en stor beställning. Flera personer berättade att de arbetade övertid och röda dagar som de inte fick betalt för.
En person berättade att han var ny i Sverige och var rädd att inte få ett arbetsgivarintyg att visa Migrationsverket. Enligt den intervjuade personen hade cheferna sagt att han inte skulle få intyget om han inte jobbade extra och att han inte heller fick betalt för många extra timmar.
I artikeln omnämndes en jurist som satt i bolagets styrelse. Enligt flera personer hade företagsledningen hotat med rättsliga åtgärder och att juristen skulle förstöra livet för dem som klagade. Enligt publiceringen var utskällningar och kränkningar, både fysiska och verbala, vanliga i arbetet.
Det förekom även uppgifter om smuts och problem med hygienen på fabriken. Bland annat påstods att även fabriken i Z-ort drabbats av råttangrepp, att lokalerna varit smutsiga samt att flottiga handskar, använda hårnät och läskburkar slängdes vid ingången till fabriken vilket drog till sig råttor.
Artikeln bildsattes med fotografier på NN och NA från när Sydsvenskan tidigare hade besökt fabriken. Det publicerades även bilder från anställda som visade en mixer med råttbajs i samt stökiga lokaler.
I artikeln gavs företrädare för Chokladfabriken X tillfälle att bemöta uppgifterna.
Anmälan (i sammanfattning)
Chokladfabriken X, genom ställföreträdaren NA, anförde i huvudsak följande.
Publiceringarna innehöll flera grova och felaktiga påståenden som Sydsvenskan, trots anmodan från anmälaren, vägrade diskutera eller rätta. Företaget erbjöd bevisning och styrkte att flera påståenden var osanna men redaktionen var inte villig att granska dessa. Mediet hade inte varit öppet för att publicera en rättelse eller låtit bolaget komma till tals med ett genmäle. Artiklarna och podcasten orsakade stor skada på företagets anseende. Publiceringarna skedde på ett oetiskt sätt och journalisten vinklade materialet på ett sätt som stred mot god publicistisk sed.
Företaget agerade transparent och öppet. Det bjöd in journalisten och en fotograf till fabriken i Z-ort för att visa verksamheten och svara på frågor på plats. Kort före det inbokade besöket avbokade journalisten med motiveringen att tidningen redan hade sett lokalerna. Trots detta publicerades sedan allvarliga anklagelser mot bolaget utan att företrädarna fick möjlighet att bemöta alla påståenden.
Företaget fick en rad frågor, varav flera innehöll påståenden från anonyma källor. Företrädarna svarade skriftligt och bemötte samtliga punkter men endast ett fåtal av svaren återgavs i publiceringen. De hade även skickat upprepade e-post till journalisten, nyhetschefen tidningens chefredaktör för att begära rättelser och genmäle. Mejlen avfärdades eller lämnades obesvarade.
I anmälan framgick en lista med uppgifter i artikeln som anmälaren menade var felaktiga och vilseledande. Det gällde hygien, skadedjur, lokaler, arbetsförhållanden och kunder. Bland annat menade företaget att det var felaktigt att det hade haft råttor i fabriken i Z-ort, att de använde utgångna livsmedel, att det återanvände engångshandskar samt att de anställda skulle sakna anställningsavtal eller lön.
Chokladfabriken X bifogade flera dokument till anmälan, till exempel mejlkorrenspondens mellan tidningens ansvarige utgivare och bolagets ombud. Till anmälan bifogades även fotodokumentation från fabriken, rapporter från skadedjurskontroller, lönespecifikationer och dokument från olika myndigheter.
Bolaget riktade även kritik mot brister i journalistens metoder.
Medieombudsmannens bedömning
Ramen för prövningen
Medieombudsmannens prövning handlar oftast om huruvida en enskild och utpekad person drabbats av en oförsvarlig skada genom en publicering. Om anmälan gäller ett företag eller en organisation, det vill säga en juridisk person, så prövas saken annorlunda. Det kallas företagsanmälan och då är MO:s mandat begränsat till att utreda den eventuella rätten till rättelse eller genmäle, det vill säga en uppföljande publicering. Medieombudsmannen har inte mandat att pröva journalistiska arbetsmetoder eller yrkesetiska frågor, för detta kan anmälare i vissa fall vända sig till Journalistförbundets yrkesetiska nämnd, YEN.
I de anmälda artiklarna omskrivs Chokladfabriken X på ett i huvudsak negativt sätt och det förekommer uppgifter om brister i hygien och livsmedelshantering samt om dåliga arbetsförhållanden inom företaget. Anmälan ska prövas som en företagsanmälan. Vid den prövningen tittar jag på om det förekommer allvarlig kritik som företaget inte har fått möjlighet att svara på, alternativt om det förekommer konkreta och betydande faktafel som tidningen, trots påstötning om rättelse, inte har korrigerat.
Frågan om bemötande
En medieetisk grundprincip är att den som kritiseras i en publicering ska få möjlighet att svara och ge sin version. Ju hårdare kritik, desto mer generöst bör mediet vara i bemötandefrågan när kritiken publiceras. Om det handlar om ett omfattande journalistiskt material gäller bemötanderätten den huvudsakliga kritiken. I förevarande fall har Sydsvenskan använt sig av både anonyma och namngivna källor, personer som är eller har varit anställda i fabriken. Det rör sig om allvarlig kritik och eftersom det förekommer anonyma källor har tidningen ett extra stort ansvar att se till att företaget ges en god möjlighet att bemöta uppgifterna.
Jag kan inledningsvis konstatera att företaget löpande har fått ett stort utrymme att ge svar på de kritiska uppgifterna som publicerats. I båda artiklarna och i podcasten redogörs för bolagets ståndpunkter. Företaget har i anmälan anfört att man hade önskat att hela dess svar publicerats. Som konstaterats ovan sträcker sig dock tidningens medieetiska skyldighet till att publicera svaret på den huvudsakliga kritiken. Det finns alltså ingen skyldighet att publicera det fullständiga bemötandet eller att redovisa svaren precis på det vis som företaget begär. Med tanke på det generösa utrymme anmälaren fått att svara på kritiken har jag ingen invändning mot hur tidningen hanterat bemötandefrågan.
Frågan om genmäle
Rätten att få in ett genmäle kan föreligga om ett företag inte fått möjlighet att svara på kritik i en publicering. Eftersom anmälaren i detta fall redan i ursprungspubliceringarna fått bemöta kritiken anser jag inte att tidningen haft en medieetisk skyldighet att låta bolaget publicera något ytterligare svar.
Frågan om rättelse
Chokladfabriken X har i anmälan haft ett större antal invändningar mot formuleringar och faktafel i publiceringarna. Företaget har även kommenterat flera av de kritiska påståendena och bilderna i artiklarna. De påstådda fel som företaget har lyft fram avser huvudsakligen uppgifter som före detta anställda, både anonyma och namngivna, berättat om för tidningen. Det är inte MO:s roll att avgöra vad som är korrekt eller inte i de anmälda artiklarna. I fall där ord står mot ord är det en nästintill omöjlig uppgift. Det jag kan pröva är om tidningen har haft en skyldighet att publicera en rättelse ur ett medieetiskt perspektiv. För att det ska föreligga en sådan skyldighet ska det handla om konkreta fel som inte är obetydliga.
Tidningen har haft ett stort antal källor, myndighetsdokument och ett visst bildmaterial till stöd för sina påståenden. När det gäller frågor om hygien och arbetsförhållanden på fabriken är det tydligt att företaget och källorna har olika uppfattningar. Att saker värderas olika, eller att anmälaren har en annan uppfattning än den vissa av de intervjuade lyfter fram, kan inte föranleda någon skyldighet att rätta. Sett till kontexten och på vilket sätt tidningen lyft fram bristerna anser jag därför att det inte varit nödvändigt för tidningen att införa någon rättelse.
Sammanfattning
Mediet har publicerat artiklar med kritiska uppgifter som till viss del härrör från anonyma källor. Tidningen har dock enligt min mening hanterat bemötandefrågan på ett medieetiskt försvarbart sätt. Någon rätt till genmäle har alltså inte funnits. Även om det är tydligt att anmälaren och de intervjuade personerna i artiklarna har olika uppfattning om de påstådda bristerna är dessa inte av sådan art och omfattning att det krävts rättelse ur ett medieetiskt perspektiv.
Mot denna bakgrund är mitt beslut att tidningen inte ska klandras. Ärendet skrivs därför av.
Ärendet hos Mediernas Etiknämnd
Anmälaren har överklagat MO:s beslut och sammanfattningsvis anfört följande. Enligt de publicistiska reglerna är tidningen är skyldig att kontrollera sakuppgifter så noggrant som omständigheterna medger, rätta felaktiga sakuppgifter när det är påkallat och bereda ett kritiserat företag tillfälle att bemöta ett påstående om det är befogat. MO har i flera avseenden inte korrekt tillämpat de publicistiska reglerna. MO har över huvud taget inte berört kontrollskyldigheten i sin bedömning. Och i fråga om rättelseskyldigheten och bemötanderätten har MO helt undvikit de svårigheter som de publicistiska reglerna innefattar när det gäller tidningens ansvar.
Tidningen hade en skyldighet att kontrollera i vart fall sakuppgifterna om att man inte tvättar arbetskläder, att man återanvänder engångshandskar, att det funnits råttor i fabriken i Z-ort, att det funnits råttspillning i en mixer i bruk, att anställda saknat anställningsavtal och att anställda inte fått lön eller semesterersättning.
Tidningen hade också en skyldighet att rätta de felaktiga sakuppgifterna i nu nämnda hänseenden och ge tillfälle till bemötande av uppgifterna i fråga. På det sätt som MO tillämpar de publicistiska reglerna, principiellt och praktiskt, synes ett företag kunna utsättas för i stort sett vilka anklagelser som helst av anonyma källor utan att ha någon möjlighet att komma till rätta med dem. En sådan mediesituation måste anses mycket allvarlig i ett land där många företag kämpar hårt för att överleva och förhoppningsvis blomstra.
Sydsvenskan har yttrat sig i nämnden och anfört bland annat följande. Till grund för det som förs fram i reportaget finns underlag från olika myndigheter, domstolar och ett trettiotal personer. Alla uppgifter har bekräftats av minst två källor. När det gäller frågorna om hygien och löner/avtal är de i samtliga fall bekräftade från flera olika håll; både arbetarna själva och myndighet eller fackförbund. Tidningen har inte funnit skäl att göra någon rättelse och företaget har fått mycket generösa utrymmen i granskningen och får bemöta varje enskild uppgift som läggs företaget till last. Tidningen har med bred marginal fullföljt sin skyldighet till bemötande.
Anmälaren har yttrat sig över det Sydsvenskan fört fram och vidhåller bland annat att tidningen har brustit i sin skyldighet att kontrollera vissa sakuppgifter, att rätta de felaktiga sakuppgifterna och att ge anmälaren tillfälle till bemötande.
Mediernas Etiknämnds bedömning
Mediernas Etiknämnd delar MO:s bedömning att det inte finns skäl att rikta medieetisk kritik mot Sydsvenskan.
I beslutet har deltagit ordförande Kristina Svahn Starrsjö samt Sanna Gustavsson, utsedd av Publicistklubben, Jonas Nordling, utsedd av Svenska Journalistförbundet, Ingrid Östlund, utsedd av Sveriges Radio, Markus Gustafsson, utsedd av Tidningsutgivarna, Göran Ellung, utsedd av TV4, Eva Landahl Kihlman, utsedd av Utbildningsradion, Ruth Mannelqvist, Robert Hårdh, Gertrud Åström, Anders Forkman och Eva Lindström, representerande allmänheten.
Dessutom har Nils Hanson, utsedd av Sveriges Television, närvarat vid ärendets behandling.