Rapportering om påstådda missförhållanden i tandvården har ett allmänintresse. Tidningen har gett anmälaren möjlighet att bemöta påståendena om felbehandling.
Sydsvenskan, dnr. 25663, exp. nr. 37/2026
Mediernas Etiknämnds beslut
Mediernas Etiknämnd finner inte skäl till medieetiskt klander av Sydsvenskan.
Genom beslut den 15 december 2025 avskrev Allmänhetens Medieombudsman (MO) ett ärende avseende en anmälan mot Sydsvenskan.
MO:s beslut, som riktade sig till anmälaren, hade följande lydelse.
Du har i en anmälan till Allmänhetens Medieombudsman (MO) riktat kritik mot Sydsvenskan för en artikel med rubriken Tandläkarens borr brände sönder hennes underläpp som publicerades i tryck den 23 oktober 2025 samt på sydsvenskan.se samma dag, då med rubriken Hon blev brännskadad hos tandläkaren.
Vad mediet publicerade
Ingressen
”Tandläkaren missade att en glödhet borr låg mot hennes bedövade läpp. En månad senare är såret kvar – och NA [namn angivet] har hotats med repressalier om hon går ut med vad hon varit med om.
– Han säger att det inte var hans fel, berättar hon.”
Brödtexten
”Det var i mitten av september som NA skulle dra ut en visdomstand. Den var svår att komma åt, så hon fick gå till en specialistmottagning: X-kliniken [klinikens namn angivet].
Eftersom tanden behövde klyvas fick hon rejält med bedövning. Hon kände därför inte hur varm borren var som specialisttandläkaren NN [namn angivet] hade lagt vid hennes mungipa.
– Efteråt sa han att det blivit en mindre skada på grund av att den var överhettad. Han sa att det skulle läka snabbt och att han skulle skriva ut en kräm.
Det var först när hon kom hem och tittade sig i spegeln som hon såg hur illa det var.
– Jag hade hunnit bli lite klarare i huvudet då. Det var rött och läppen hade börjat svullna upp, berättar NA.
Till råga på allt ville det inte läka inuti munnen där tanden hade suttit.
– Det blödde konstant i sexton timmar. Jag svalde så mycket blod att jag kräktes upp det till slut, berättar NA.
Hon tog sig till akuten där de lyckades få stopp på blödningen.
När de akuta problemen var över fick hon övergå till att bekymra sig för brännskadan. Eftersom såret sitter i mungipan har det rivits upp så fort hon öppnat munnen.
– I början var det jobbigt att träffa folk. Jag såg ju inte jättevacker ut direkt, säger NA, som nu är orolig för att hon ska få ett ärr.
NN har inte velat ta på sig ansvaret för det som hänt. När NA begärde ut sin journal fick hon se att han skyller skadorna på ’force majeure’ (se faktaruta).
’Tyvärr kan olyckor inträffa även vid noggrant och korrekt utförda ingrepp. Jag har under min karriär utfört tusentals visdomstandsoperationer, och trots att all utrustning servas och steriliseras regelbundet kan tekniska fel uppstå’, skriver han till Sydsvenskan.
Enligt NN var det en teknisk komponent som gick sönder mitt under behandlingen, vilket gjorde att verktyget – ett så kallat kirurgiskt handstycke – blev alldeles för varmt.
’Även mindre skador kan se dramatiska ut på bilder, men detta är normalt och skadan bedömdes läka utan komplikation’, skriver han.
NA har anmält kliniken till Inspektionen för vård och omsorg (Ivo). Och när hon gick ut på sociala medier för att be om råd fick hon kontakt med en annan före detta patient som gjort samma sak.
Det visade sig att hon var med om en nästan identisk händelse för två år sedan. NN hade även då missat en varm borr när han höll på att dra ut en visdomstand.
– Hon fick ett sår på underläppen som fortfarande syns idag, säger NA.
I sin anmälan berättade den andra patienten att det gjorde extremt ont efteråt. ’Alla som har sett mig har blivit helt chockade eftersom det ser helt sjukt ut på grund av svullnaden och det stora såret’, skrev hon till Ivo och tillade att hon varken kunde äta eller prata ordentligt och behövde dricka ur ett sugrör.
Den gången friades NN. I beslutet skriver Ivo att inget pekar på att han ’varit oaktsam eller oskicklig i sin användning av instrumentet trots komplikationen som uppstod’.
– Om han hade fällts istället kanske det här inte hade behövt hända mig, säger NA.
Hon har vägrat att betala för behandlingen med hänvisning till hur hon blivit behandlad.
– För mig är det en principfråga. Det handlar inte om summan, utan om att de vägrar ta på sig ansvaret, säger hon.
Men efter att X-kliniken meddelat att de tänkt ta betalningskravet till tingsrätten gav hon till slut upp. Häromdagen satte hon över pengarna för att undvika en utdragen rättsprocess.
Enligt NN har kliniken redan gått henne till mötes genom att dra av en del av summan.
’Jag valde att ta bort en av åtgärderna – undersökningen – men debiterade patienten för den kirurgiska åtgärd som faktiskt utförts med lyckat resultat’, skriver han till Sydsvenskan.
Efter att han fått reda på att NA pratat med Sydsvenskan har NN skickat ett mejl till henne där han felaktigt hävdar att hon gjort sin Ivo-anmälan på uppmaning av oss på tidningen. Han hotar också med repressalier om hon berättar om sitt fall i medierna:
’Eventuell negativ eller felaktig publicering som medför ekonomisk skada för verksamheten kan medföra skadeståndsansvar för dig, enligt gällande lagstiftning’, skriver han i mejlet.”
Övrigt
Artikeln bildsattes med flera bilder på patienten, där brännskadan på underläppen syntes.
Anmälan
Du förde fram i huvudsak följande.
I samband med publiceringen framkom det att journalisten själv hade kontaktat en klient som hade behandlats vid din klinik, och därefter hade uppmanat eller aktivt påverkat patienten att göra en anmälan till Inspektionen för vård och omsorg (Ivo). Detta skedde innan någon formell utredning hade påbörjats och utan att journalistens roll hade tydliggjorts på ett korrekt sätt.
Kort därefter publicerades en artikel där patientens version lyftes fram i ett starkt vinklat och negativt sammanhang. Artikeln hade tydliga inslag av partiskhet, bristande faktakontroll och klickbetonad rubriksättning, där journalistens fokus snarast tycktes ha varit att snabbt få publicitet än att sakligt belysa ett pågående ärende.
Artikeln publicerades innan Ivo hade hunnit yttra sig i ärendet. Detta innebar att endast en parts uppgifter låg till grund för publiceringen, vilket var vilseledande och potentiellt skadligt.
Rubriken och ingressen hade utformats på ett sätt som förstärkte intrycket av skuld och missförhållanden, utan att faktiska beslut eller utredningsresultat förelåg.
Artikeln orsakade konkret skada för dig som yrkesverksam specialist och klinikägare, då patienter och samarbetspartners felaktigt fick uppfattningen att kliniken hade brustit i sin yrkesutövning.
Du begärde att MO skulle granska journalistens och tidningens agerande i detta ärende, särskilt avseende om det var förenligt med god pressetik att en journalist själv initierade en myndighetsanmälan via en patient, om det var förenligt med medieetiska regler att publicera en artikel före Ivo:s utredning hade avslutats, samt om publiceringen uppfyllde kraven på saklighet, relevans och opartiskhet.
Medieombudsmannens bedömning
Medieombudsmannens uppgift är att pröva om en publicering har medfört en oförsvarlig publicitetsskada för anmälaren. Mitt mandat omfattar inte frågor om journalistiska arbetsmetoder, som exempelvis hur kontakter med journalister har sett ut före en publicering. Sådana frågor kan i vissa fall prövas av Journalistförbundets yrkesetiska nämnd, YEN.
Du omnämns med namn, yrkestitel och arbetsplats. Artikeln innehåller påståenden om att du orsakat en patientskada och är skadlig för dig. För att det ska finnas skäl att klandra tidningen för detta krävs dock att publicitetsskadan är oförsvarlig. Vid den prövningen tittar jag på allmänintresset för ämnet, din ställning, vilka belägg mediet haft för sina påståenden samt om du fått möjlighet att gå i svaromål.
Rapportering om tandvård och påstådda missförhållanden i vården har ett allmänintresse. Du är specialist i käkkirurgi och leder arbetet på X-kliniken. Som tandläkare har man en förtroendeställning i förhållande till patienterna. Normalt sett får tandläkare därför i viss mån tåla att granskas och kritiseras av medier, så länge det gäller själva yrkesutövningen. Att du därtill är ansvarig för kliniken medför att du har en än mer framträdande yrkesroll. Jag har därför inte någon invändning mot att tidningen rapporterat om ämnet som sådant och att du namngivits i sammanhanget.
När det gäller frågan om belägg är min uppgift inte att avgöra vad som är sant eller falskt i en publicering; jag tittar i stället på om mediet har haft ett tillräckligt underlag, eller belägg, för att göra sina påståenden. Att ett medium väljer en kritisk vinkel på en rapportering är inte något jag kan ha invändningar mot, detta är något som ansvarig utgivare får besluta om.
Tidningen har huvudsakligen grundat rapporteringen på en intervju med en patient som menar att hon blivit felaktigt behandlad. Påståendena får dock stöd av andra källor, såsom journalutdrag, dina kommentarer om saken samt handlingar från Ivo. Medier är inte skyldiga att invänta fällande dom eller myndighetsbeslut före publicering, utan får grunda en artikel på exempelvis en anmälan – så länge underlaget i övrigt bekräftar det narrativ som förs fram. I det aktuella fallet är min bedömning att det sammantagna underlaget var tillräckligt robust för en publicering.
Jag har förståelse för din upplevelse att rubriken förstärker intrycket av skuld. Enligt min mening är rubriksättningen dock inom de medieetiska ramarna och tidningen förtjänar inte klander för detta.
Avslutningsvis kan jag konstatera att tidningen har gett dig möjlighet att bemöta påståendena om felbehandling. Jag har därför inget att invända mot hur mediet hanterat bemötandefrågan.
Sammantaget finner jag att den publicitetsskada du utsatts för inte har varit oförsvarlig och att det inte finns skäl att klandra Sydsvenskan i detta fall.
Ärendet skrivs därför av.
Ärendet hos Mediernas Etiknämnd
Anmälaren har överklagat MO:s beslut till Mediernas Etiknämnd och sammanfattningsvis fört fram följande. Artikeln skuldbelägger honom utan fastställda fakta. Artikeln publicerades innan IVO utrett ärendet och trots det utformades rubrik, ingress och bildval på ett sätt som gav tydligt intryck av att han som behandlande specialist hade orsakat en vårdskada genom fel eller oaktsamhet. I efterhand har IVO uttryckligen konstaterat att inget pekar på att han varit oaktsam eller oskicklig i sin yrkesutövning. Vidare var det utrymme han gavs för bemötande begränsat och presenterades i ett ifrågasättande ljus där patienten gavs stort utrymme. Det resulterade i att det blev en obalanserad bild. Dessutom är uppgiften i artikeln om att en annan patient tidigare drabbats av en liknande skada och att den givit kvarstående ärr felaktig. Sammantaget har publiceringen inneburit en långsiktig skada för hans yrkesutövning och han har drabbats av en oförsvarlig publicitetsskada.
Även tidningen har yttrat sig i nämnden och sammanfattningsvis anfört följande. Tidningen ansluter sig till MO:s bedömning, dvs. att det inte finns skäl för klander. När det gäller uppgifterna om en tidigare patient har tidningen haft tillräckliga belägg för uppgifterna om att den patienten fått kvarstående ärr efter en behandling av tandläkaren. Tidningen hänvisar till den patientens anmälan till IVO och till att tidningen också haft kontakt med den patienten som svarat att ärr finns kvar även efter snart tre år.
Mediernas Etiknämnds bedömning
Mediernas Etiknämnd delar MO:s bedömning att det inte finns skäl att rikta medieetisk kritik mot Sydsvenskan.
I beslutet har deltagit ordförande Christine Lager samt Alice Petrén, utsedd av Sveriges Radio, Thomas Nilsson, utsedd av Sveriges Television, Hermine Coyet Ohlén, utsedd av Sveriges Tidskrifter, Stefan Pettersson utsedd av Tidningsutgivarna, Kerstin Brunnberg, utsedd av Utbildningsradion, Johan Trouvé, Karin Johannesson, Per Lyrvall och Johan Pekkari, representerande allmänheten.
Dessutom har Johanna Lindblad Ahl, utsedd av Svenska Journalistförbundet, Jonathan Jeppsson, utsedd av Publicistklubben och Kajsa Stål, utsedd av TV4, närvarat vid ärendets behandling.