I rollen som rektor ingår det att man får tåla kritik i medier. Tidningen har inte heller påstått att anmälaren gjort något olagligt, och har i artikeln slagit fast att ett visst mått av våld får användas av en skolledare.
Sydsvenskan, dnr. 25307, exp. nr. 10/202
Mediernas Etiknämnds beslut
Mediernas Etiknämnd finner inte skäl till medieetiskt klander av Sydsvenskan.
Genom beslut den 12 september 2025 avskrev Allmänhetens Medieombudsman (MO) ett ärende avseende en anmälan mot Sydsvenskan.
MO:s beslut hade följande lydelse.
NN har till Allmänhetens Medieombudsman (MO) anmält artikeln Efter flaggbråket: polisutredning, ny rektor – och mjukare förbud, publicerad på sydsvenskan.se den 3 juni 2025 och i papperstidningen dagen efter.
Vad mediet publicerade
Ingressen
”Förra året använde rektorn på X-skolan [skolans namn angivet] våld för att upprätthålla flaggförbudet vid studentutspringet. En elev med palestinsk flagga kränktes, var bedömningen efteråt. En polisutredning pågår fortfarande. I år har skolan fortsatt flaggförbud – men en ny rektor, med mjukare inställning.”
Artikeltexten
”Debatten om vilka flaggor studenter bär rör upp känslor varje juni sedan några år. Framförallt reagerar de som anser att studenter med invandrarbakgrund bör visa tacksamhet mot det svenska skolsystemet genom att inte bära andra fanor än gula och blå.
På ett fåtal skolor – två i Malmö – förbjuds eleverna bära flaggor under själva utspringet. Alltså även den svenska. Motiven har ibland varit lite oklara, men förra året har de två skolorna tydligt sagt att det är för att upprätthålla ordning och säkerhet.
Flaggförbud på trappan eller scenen blir det även i år, berättar nu X-skolans och Y-skolans rektor.
– Jag har haft möte med alla avgångselever och de förstår. Vår trappa är rätt liten och man riskerar att skymma varandra med flaggor, säger NA på Y-skolan.
På X-skolan urartade utspringet för en klass förra året när en elev hade med sig en palestinsk flagga upp på scenen. Rektorn fick syn på flaggan, rusade upp på scenen och försökte med våld ta ifrån eleven flaggan. Den rektorn arbetar nu på Z-skolan och X-skolan har en ny rektor, NB.
Hon säger att hon ser flaggor på scenen som ett brott mot skolans ordningsregler. På frågan vad som händer om någon skulle ha med sig en flagga på scenen svarar hon:
– Vi kommer inte att stoppa utspringet, utan de kommer få ha sitt utspring och sedan får de gå av scenen. Vi kanske pratar med eleven efteråt.
– Vi vill inte eskalera en situation.
Händelsen på X-skolan 2024 ledde till att en chef på Malmö stad hade ett ’klargörande samtal’ med rektorn, enligt vad Sydsvenskan har kunnat ta reda på. Enligt anteckningar från mötet sa man till rektorn att man ’ser mycket allvarligt på det inträffade och rektors agerande.’
Överdrivet hårda ordalag, ansåg rektorn själv.
Polisen utreder fortfarande händelsen. Rubriceringen är misshandel och egenmäktigt förfarande, men förundersökningsledaren vill inte uttala sig om fallet. Även om det inte till fullo har klargjorts vad som gäller rättsligt går det att dra vissa slutsatser av händelsen och tidigare uttalanden från Justitieombudsmannen och domstolar.
För händelsen har satt fingret på två principiella frågor: Elevernas yttrandefrihet och skolpersonalens rätt att ingripa fysiskt.
1) Det mesta tyder på att rektorer har rätt att förbjuda flaggor av ordningsskäl, även om de mer luddiga skälen ’snubbelrisk’, och att utspringet inte är en plats för politiska budskap, inte har prövats.
I andra beslut från Justitieombudsmannen står att yttrandefriheten på en skola får inskränkas under korta perioder. Studentutspring varar bara någon minut, och flaggning tillåts under andra delar av studentdagen, även på skolans område.
2) En rektor får använda våld för att skydda elever och beslagta förbjudna föremål. Men X-skolans rektor gick över gränsen.
Ett fysiskt ingripande ska alltid stå i proportion till hur allvarlig händelsen är. På X-skolan tog eleven undan flaggan när han såg rektorn rusa upp på scenen, visar filmer från händelsen. Sannolikt upphörde rektorns rätt att använda våld redan då.
Malmö stad gjorde dock en försiktig tolkning och meddelade rektor att hen borde ha upphört med våldet ’allra senast när eleven avvisats från scenen’. Rektorn hade då tryckt ner eleven från scenen, via en liten trappa och fortsatte sedan slita i eleven för att få flaggan.
Artikeln är rättad. I en första version uppgavs att rektorn riskerar varning av Lärarnas ansvarsnämnd. Detta gäller dock en annan händelse, två dagar före studentutspringet.”
Anmälan
NN anförde i huvudsak följande:
Rubrik, påståenden om våld och bristande rättslig grund
Rubriken nämnde en pågående polisutredning och kopplade detta till att anmälaren ”använde våld” mot en elev. Detta var missvisande på flera nivåer. Det förekom ännu ingen fällande dom eller åtal i ärendet, trots att mer än ett år hade gått sedan händelsen. Artikeln slog ändå fast att anmälaren ”använde våld” och ”gick över gränsen”. Ingen rättslig prövning hade gjorts och Skolinspektionen hade tvärtom valt att inte gå vidare med ärendet.
Definitionen av våld i juridisk mening var snäv. Att ingripa för att avlägsna ett förbjudet föremål på ett proportionerligt och begränsat sätt, i en ordningssituation, föll inte automatiskt under våld i juridisk bemärkelse. Den förenklade beskrivningen i artikeln gav en allvarligt snedvriden bild.
Felaktig koppling till varning från LAN
I artikelns ursprungliga version sades felaktigt att anmälaren riskerade varning från Lärarnas ansvarsnämnd (LAN) på grund av flaggincidenten. Detta rättades först i efterhand. Även i den uppdaterade versionen var formuleringarna dock fortsatt otydliga, då läsaren lätt kunde få intrycket att polisutredningen och varningen gällde samma händelse. I själva verket var LAN-ärendet kopplat till en helt annan situation två dagar tidigare gällande ett drogtest. Det var djupt vilseledande att inte förtydliga detta i huvudtexten.
Vidare borde det noteras att vårdnadshavaren själv i en skriftlig redogörelse (23 maj 2025) tydligt markerade att det inte var anmälaren som drev på drogtestet. Tvärtom angavs det uttryckligen: “I’m sorry you got in trouble over what was actually XXX’s actions.” Detta var ett centralt vittnesmål från en direkt berörd part som talade emot beskrivningen av anmälaren som pådrivande aktör. Att denna uppgift helt utelämnades i artikeln förstärkte intrycket av en vinklad framställning och väckte frågor om journalistisk balans.
Bristande saklighet i ansvarsutkrävandet
Artikeln beskrev endast Malmö stads tolkning av anmälarens agerande och deras interna bedömning att hen borde ha upphört tidigare. Däremot utelämnades helt att Skolinspektionen inte fann skäl att gå vidare. Det innebär att en nationell tillsynsmyndighet gjort en annan, mindre kritisk bedömning än kommunen. Att detta inte nämndes försvagade läsarens möjlighet till en balanserad förståelse av ärendet.
Utpekande
Anmälaren pekades ut, inte bara genom händelsen i sig, utan genom att hens nuvarande arbetsplats, Z-skolan, namngavs, vilket gjorde hen direkt identifierbar. Det innebar att Sydsvenskan publicerade ett allvarligt och delvis osant påstående om ”våldsanvändning” kopplat till en konkret namngiven arbetsgivare, trots att ingen rättslig instans hade prövat ärendet.
Anmälaren ansåg att artikeln i sin helhet brast i saklighet, utpekade en enskild tjänsteman på felaktiga grunder och underlät att redovisa avgörande nyanser.
Mediets svar
Sydsvenskan svarade genom Malena Henriksson, redaktionschef och stf ansvarig utgivare. Hon framhöll i huvudsak följande.
Bakgrund
Vid ett av Malmös många studentutspring förra sommaren (juni 2024) uppstod en incident som Sydsvenskan rapporterade om i ett flertal artiklar.
Trots förbud mot flaggor vid studenternas utspring på X-skolan hade en av eleverna en palestinsk flagga med sig, som vecklades ut på den scen där studenterna samlades och firade inför vänner och anhöriga. Skolans rektor NN tog sig då upp på scenen, grep tag i studenten och försökte – med ett visst mått av våld – trycka ner studenten från scenen och slita flaggan ifrån honom.
Händelsen fångades på film och spreds flitigt på sociala medier. Bland andra kommenterade Malmös demokratikommunalråd Amani Loubani händelsen i Sydsvenskans första artikel:
”Som någon som ser videon utan att veta mer om innehållet så är det omskakande bilder med ett våldsamt innehåll.”
Skolan anmäldes av flera personer till Skolinspektionen. Malmö stads utbildningsförvaltning gjorde en egen utredning som kom fram till att rektor NN utsatt eleven för en kränkning. Händelsen ledde även till polisanmälan av rektorn. Polisen utredde fortfarande händelsen under rubriceringen misshandel och egenmäktigt förfarande, en utredning som dock inte var klar. Rättsligt var det alltså inte utrett om nivån av våld var över gränsen för vad som var proportionerligt vid det aktuella tillfället.
Publiceringen
Inför årets student ville Sydsvenskan undersöka gymnasieskolornas inställning till flaggor bland eleverna som tar studenten. Särskilt intressant var läget på X-skolan som bytt rektor sedan förra året.
I den aktuella artikeln från 3 juni i år uttalade sig rektorerna på två av de största gymnasieskolorna i Malmö – Y-skolan och X-skolan – om vilken information eleverna fått i år och hur skolorna förberett sig för utspringet med eventuellt flaggviftande. Frågan hade ett mycket stort allmänintresse bland både gymnasieelever, anhöriga och övriga Malmöbor.
Det var korrekt, som NN anförde, att artikeln inte redogjorde för samtliga myndighetsbedömningar i detalj. Men artikelns syfte var snarare att belysa de principiella följderna av händelsen – däri låg det stora allmänintresset – och inte att utreda hela ärendet. En kort rekapitulation krävdes dock för begripligheten.
Rubriken/artikeln
Rubriken ”Efter flaggbråket: polisutredning, ny rektor – och mjukare förbud” syftade just på innehållet i artikeln, som fokuserade på konsekvenserna av händelsen 2024 och förberedelserna inför kommande studentutspring. X-skolans nya rektor uttalade sig om ett annat sätt att hantera frågan i år, som innebar att hon vid eventuell flaggviftning ”pratar med eleven efteråt” och underströk att skolan inte ville ”eskalera en situation”.
I ingressen nämndes att den tidigare rektorn använt våld. Att använda ordet ”våld” i sammanhanget bedömde tidningen inte vara missvisande. Det grundade sig på det faktiska händelseförloppet, vilket också bekräftades av filmupptagningar och i Malmö stads interna utredning. Artikeln gjorde ingen juridisk värdering av om våldet var brottsligt, utan återgav att en polisutredning pågick. Att X-skolans rektor ”gick över gränsen” relaterade till Malmö stads egen bedömning.
Senare i artikeln förklarades också att ”en rektor får använda våld för att skydda elever och beslagta förbjudna föremål”. Våldet måste då stå i proportion till allvaret i händelsen.
Rättelse
Artikeln publicerades på Sydsvenskans webbsajt kl. 11:00 den 3 juni. I den första versionen förekom ett stycke som dessvärre visade sig vara felaktigt. Där framgick att Skolinspektionen efter nästan ett års utredning beslutat att anmäla X-skolans tidigare rektor (NN) till Lärarnas ansvarsnämnd, LAN, och yrka på en varning.
Mediet uppmärksammades på att detta var ett missförstånd, anmälan var inte kopplad till händelsen på studentutspringet. När felet upptäcktes rättades det snabbt och tydligt, i enlighet med god publicistisk sed. Trettio minuter efter ursprungspubliceringen, kl. 11:30, uppdaterades artikeln. Det felaktiga stycket var då struket, och artikeln tillfogades en rättelse som sa:
”I en första version uppgavs att rektorn riskerar varning av Lärarnas ansvarsnämnd. Detta gäller dock en annan händelse, två dagar före studentutspringet.”
Att i den aktuella artikeln fördjupa och beskriva även denna händelse – ett helt annat ärende hos LAN som Sydsvenskan också rapporterat om tidigare, där NN anmälts för ett drogtest av en elev dagarna före studentutspringet – hade helt fallit utanför sammanhanget och riskerat att förvirra läsarna. I den tidigare artikeln som beskrev denna andra händelse var rektor NN dessutom inte namngiven. Det hade alltså lett till ett större utpekande att i detta fall koppla hen till drogtest-anmälningen.
Utpekande
I en rad tidigare artiklar hade Sydsvenskan rapporterat om händelsen på X-skolans studentutspring 2024 och vid varje tillfälle hade NN varit namngiven. Hen hade fått bemöta kritiken, och hade också utförligt fått ge sin egen bild av händelsen.
I den nu aktuella artikeln hade tidningen valt att inte namnge hen på nytt, däremot angavs namnet på den skola där hen arbetade idag. Det var relevant för rapporteringen att rektorn numera tjänstgjorde som myndighetsperson på en annan skola i samma stad.
Tidigare rapportering hade redan gjort hen känd i sammanhanget. För andra som inte hängt med i tidigare artiklar var det svårt att identifiera någon enbart genom koppling till den nya skolan.
Anmälarens kommentar
Uttrycket ”använde våld” framfördes som ett faktapåstående i ingressen. Samtidigt medgav man att det ännu inte var rättsligt utrett om agerandet var brottsligt eller om det ens överskred gränsen för vad som var ett proportionerligt ingripande från skolpersonal.
Det var inte upp till en ansvarig utgivare att själv definiera vad som var våld i juridisk mening, särskilt inte när ingen domstol prövat frågan, Skolinspektionen inte funnit skäl att gå vidare, åklagare inte väckt åtal då man på objektiva grunder inte kunde vänta sig en fällande dom. Skolpersonal hade dessutom rätt och skyldighet att ingripa vid ordningsstörningar i skolan, inklusive fysiska ingripanden, för att upprätthålla trygghet och studiero.
Medieombudsmannens bedömning
MO ska pröva om anmälaren utsatts för en oförsvarlig skada av publiceringen. För att avgöra det väger jag allmänintresset, det vill säga allmänhetens rätt till insyn i vissa frågor, mot det eventuella intrånget i den personliga integriteten.
Det råder ingen tvekan om att frågan om flaggviftande på studenten har blivit en samhällsfråga med ett stort allmänintresse. Att det skett en omfattande rapportering kring händelsen när dåvarande rektorn på X-skolan, alltså anmälaren i detta ärende, agerade mot en elev med en palestinsk flagga, och att detta följs upp med ny rapportering när det är dags för studentutspring igen, är motiverat och inget jag har några invändningar mot.
Frågan i det här ärendet gäller snarare om det varit rimligt med formuleringarna om att anmälaren använde våld när hen försökte stoppa en elev med en palestinsk flagga. I ingressen står det: ”Förra året använde rektorn på X-skolan våld för att upprätthålla flaggförbudet vid studentutspringet.” I brödtexten lyder formuleringen: ”Rektorn fick syn på flaggan, rusade upp på scenen och försökte med våld ta ifrån eleven flaggan.”
I ärendets skriftväxling poängterar anmälaren att det inte finns någon fällande dom i fallet, Skolinspektionen har inte gått vidare med ärendet, och en åklagare har lagt ner det eftersom det inte gått att förvänta sig en fällande dom. Den medieetiska prövningen görs dock inte utifrån juridiska aspekter, eller vad som exakt är rätt ord att använda, utan om det varit medieetiskt försvarbart av Sydsvenskan att använda begreppet våld i sammanhanget. Mediet hänvisar där till den film som finns på händelsen, att Malmö stad slagit fast att anmälaren gått över gränsen och stått för en kränkning av eleven, och att en polisutredning om misshandel och egenmäktigt förfarande fortfarande pågår.
Tidningen kunde ha varit försiktigare och inte så kategorisk; att rektorn ”ingrep fysiskt” är till exempel en mer balanserad formulering som Sydsvenskan tidigare använt i sina publiceringar. Helt klart är dock att händelsen när flaggan avlägsnas från eleven är handgriplig då anmälaren trycker i väg eleven och försöker slita flaggan ur hans hand. Även om begreppet ”våld” skulle kunna innebära allvarligare händelser, såsom till exempel en misshandel, får även fysisk påtryckning anses ligga inom ordalydelsen. I rollen som rektor ingår det att man får tåla kritik i medier. Tidningen har inte heller påstått att anmälaren gjort något olagligt, och dessutom i artikeln slagit fast att ett visst mått av våld får användas av en skolledare.
Det misstag som tidningen gjorde gällande Lärarnas ansvarsnämnd föranleder inget klander i sig. Det var slarvigt men korrigerades snabbt och artikeln tillfogades en rättelse.
Jag har förståelse för att anmälaren reagerat mot publiceringen. Min sammantagna slutsats är dock att den skada mediet utsatt anmälaren för inte varit oförsvarlig. I min bedömning har jag vägt in att anmälaren inte är namngiven i artikeln. Hen är givet tidigare publiceringar och att hens arbetsplats nämns ändå utpekad inför en inte obetydlig krets, men skadan dämpas av att hen inte är identifierad för gemene man.
Ärendet skrivs av.
Ärendet hos Mediernas Etiknämnd
Anmälaren har överklagat till Mediernas Etiknämnd och sammanfattningsvis anfört bl.a. följande. Hen vidhåller att ordet ”våld” inte är ett neutralt språkbruk, det är i både juridisk och allmänspråklig mening laddat och associerat med brottsliga och aggressiva handlingar. Mediet anger även att hen ”gick över gränsen”. Anmälaren anser vidare att skadan inte är begränsad eftersom artikeln bl.a. nämner hens nuvarande arbetsplats. Vidare är det fråga om en återpublicering utan att mediet redovisar att ärendet har avslutats av Skolinspektionen och åklagare. Hen delar MO:s bedömning att ämnet har principiellt intresse men det saknas proportionalitet mellan allmänintresset och det intrång som skett i hens personliga integritet, yrkesroll och professionella trovärdighet.
Mediet har anfört att agerandet bör kunna benämnas som våld, det juridiken ska bestämma är om våldet är befogat eller obefogat.
Mediernas Etiknämnds bedömning
Mediernas Etiknämnd delar MO:s bedömning att det inte finns skäl att rikta medieetisk kritik mot Sydsvenskan.
I beslutet har deltagit ordförande Linda Haggren samt Sanna Gustavsson, utsedd av Publicistklubben, Jonas Nordling, utsedd av Svenska Journalistförbundet, Ingrid Östlund, utsedd av Sveriges Radio, Nils Hanson, utsedd av Sveriges Television, Markus Gustafsson, utsedd av Tidningsutgivarna, Göran Ellung, utsedd av TV4, Eva Landahl, utsedd av Utbildningsradion, Ruth Mannelqvist, Robert Hårdh, Arash Sanari, Gertrud Åström, Anders Forkman och Karin Johannesson, representerande allmänheten.
Dessutom har Anna Hjorth, utsedd av Sveriges Tidskrifter, närvarat vid ärendets behandling.
________________________________________________________________________________________________________
Ledamöterna Göran Ellung, Nils Hanson, Eva Landahl, Arash Sanari och Gertrud Åström förklarade sig skiljaktiga och anförde följande.
Av artikeln framgår att polisen utreder händelsen. Rubriceringen är misshandel och egenmäktigt förfarande. Tidningen skriver att ”även om det inte till fullo har klargjorts vad som gäller rättsligt går det att dra vissa slutsatser av händelsen och tidigare uttalanden från Justitieombudsman och domstolar”.
Två principiella frågor lyfts fram: elevens yttrandefrihet och skolpersonalens rätt att ingripa fysiskt. Detta leder till ett juridiskt resonemang där Sydsvenskan skriver att en rektor får använda våld för att skydda elever och beslagta förbjudna föremål. Därefter slår tidningen fast: ”Men X-rektorn [skola angiven] gick över gränsen”. Genom denna formulering pekas skolans dåvarande rektor ut som skyldig. Därmed föregriper tidningen den rättsliga prövningen.
Med tanke på de allvarliga uppgifterna borde rektorn dessutom ha erbjudits möjlighet till bemötande. Av handlingarna i ärendet att döma har någon sådan kontakt inte tagits.
Anmälaren har därför utsatts för en oförsvarlig publicitetsskada.