I de artiklar som Sydsvenskan publicerat är uppgifterna om vilken person som åsyftas så pass generella att de inte medför att anmälaren kan anses utpekad, ens i en mindre krets. Fyra ledamöter var dock skiljaktiga i beslutet.
Sydsvenskan, dnr. 24380, exp. nr. 62/2024
Mediernas Etiknämnds beslut
Mediernas Etiknämnd finner inte skäl till medieetiskt klander av Sydsvenskan.
Genom beslut den 18 september 2024 avskrev Allmänhetens Medieombudsman (MO) ett ärende avseende en anmälan mot Sydsvenskan.
MO:s beslut hade följande lydelse.
NN har riktat kritik mot Sydsvenskan för artiklarna De levde med den våldtäktsdömde massören (artikel 1) och Betalande kund hade sex med sin massör – misstänks ändå inte för sexköp (artikel 2). Artiklarna publicerades i tryck och på sydsvenskan.se den 13 respektive den 26 augusti 2024.
Vad mediet publicerade (i sammanfattning)
Artikel 1
Artikeln handlade om ”Anna” och ”Sara” som levt tillsammans med en man som nyligen dömts till fängelse för att ha förgripit sig på fyra kvinnor som fått massage i hans salong.
I artikeln angavs att polisen under utredningen hade kommit i kontakt med en kvinna som besökt massören XX gånger. Kvinnan hade i förhör berättat att de haft sex i salongen vid flera tillfällen. Kvinnan ifrågasatte att massören skulle göra något mot en kund utan samtycke. Massören hävdade att han inte hade haft sex med den aktuella kvinnan.
Artikel 2
Artikeln gällde samma massör som artikel 1.
I artikeln angavs att polisen under förundersökningen hade förhört flera av massörens stamkunder. En av dem var en kvinna i X-årsåldern (i artikeln kallad Y-orts kvinnan) [ort angiven] som under ett års tid betalade för drygt XX behandlingar hos massören, till en kostnad på över XX kronor. Kvinnan uppgav i förhör att de hade haft sex i salongen. Samtidigt betonade kvinnan att hon upplevde det som att de haft en romantisk relation. Massören beskrev henne däremot som stamkund och vän och förnekade att de skulle ha haft sex. Kvinnan hördes endast upplysningsvis under polisutredningen. Det hade inte upprättats någon anmälan mot henne om brott mot sexköpslagen. Åklagaren uttalade sig och sa att man från åklagarens sida inte hade uppfattat det som köp av sex utan köp av massage, och att relationen sedan övergått i något annat än kund–massör.
I artikeln intervjuades också en jurist som uttalade sig om hur man kunde se på frågan om sexköp i liknande situationer.
Anmälan
NN förde fram bland annat följande. Publiceringarna hade orsakat henne stor skada, som tjänsteman och privat. Hon hade inte begått eller utsatts för brott. Genom artiklarna gav Sydsvenskan en plattform till andra personers trakasserier av henne. Det var enkelt att identifiera henne.
Medieombudsmannens bedömning
Jag har idag tagit ställning till NN:s anmälan mot ett annat medium i ärende MO 24287. Som jag har konstaterat i det beslutet är en förutsättning för att det ska finnas grund för att klandra ett medium att anmälaren har pekats ut i publiceringen – med namn, bild eller andra uppgifter – på ett sådant sätt att han eller hon kan identifieras.
I den första artikeln anges endast att anmälaren är en kvinna som besökt en viss massör. Av den andra artikeln framgår utöver detta att hon är i X-årsåldern och har koppling till Y-ort. Dessa uppgifter medför inte i sig att hon kan identifieras.
Jag har förståelse för att medieuppmärksamheten kring anmälarens privatliv varit påfrestande för henne. Min bedömning i detta ärende är dock att det inte finns anledning att klandra mediet för publiceringarna. Ärendet skrivs av.
Ärendet hos Mediernas Etiknämnd
Anmälaren har överklagat till Mediernas Etiknämnd. Hon har sammanfattningsvis fört fram följande. När Sydsvenskan publicerade sina artiklar var hon redan identifierad och det framhöll hon för tidningen. Trots det publicerade tidningen sina artiklar. Artiklarna misstänkliggör henne som brottsling trots att det inte finns något som helst underlag för det. Artiklarna har möjliggjort andra trakasserier av henne och skadat henne mycket.
Sydsvenskan har yttrat sig och sammanfattningsvis anfört följande. Tidningens artiklar är mycket generellt hållna och innehåller inte några uppgifter som kan identifiera anmälaren. Publicitetsskadan måste därför anses obefintlig även om tidningen har respekt för att artiklarna kan orsaka obehag för anmälaren.
Mediernas Etiknämnds bedömning
I regel svarar en tidning, eller annat medium, endast för de uppgifter som tidningen själv publicerar. Att ett visst medium, t.ex. en viss tidning, publicerat uppgifter om en person som medför att personen är utpekad där, påverkar alltså i regel inte bedömningen av om personen är att anse som utpekad i en senare publicering av en annan tidning. Om den senare publiceringen exempelvis har referenser till en annan publicering där en person är utpekad kan bedömningen bli annorlunda.
I de två artiklar som Sydsvenskan publicerat är uppgifterna om vilken person som åsyftas så pass generella att de inte medför att anmälaren kan anses utpekad ens i en mindre krets. Tidningen har inte heller refererat till någon publicering av något annat medium.
Av dessa skäl delar Mediernas Etiknämnd MO:s slutsats att det inte finns skäl att rikta medieetisk kritik mot Sydsvenskan.
I beslutet har deltagit ordföranden Christine Lager, Kristina Svahn Starrsjö och Linda Haggren samt Hanna Nyberg, utsedd av Svenska Journalistförbundet, Alice Petrén, utsedd av Sveriges Radio, Ingrid Östlund, utsedd av Sveriges Radio, Hermine Coyet Ohlén, utsedd av Sveriges Tidskrifter, Thomas Nilsson, utsedd av Sveriges Television, Nils Hanson, utsedd av Sveriges Television, Göran Ellung, utsedd av TV4, Carina Tenor, utsedd av Utbildningsradion, Kerstin Brunnberg, utsedd av Utbildningsradion, Filippa Bergin, Ruth Mannelqvist, Robert Hårdh, Johan Trouvé, Göran Collste, Arash Sanari, Laura Hartman, Anders Forkman, Karin Johannesson och Per Lyrvall, representerande allmänheten.
_________________________________________________________________
Ledamöterna Alice Petrén, Hermine Coyet Ohlén, Göran Collste och Johan Trouvé var av skiljaktig mening och anförde följande.
Vi delar inte MO:s och nämndens beslut. Vår kritik riktar sig särskilt mot att Sydsvenskan den 26 augusti 2024 omnämner kvinnan som tänkbar sexköpare trots att hon inte är misstänkt för något brott, varken av polis eller åklagare. Anmälarens namn återges inte, men hon är sedan tidigare publicering i media känd i en trängre krets. Efter Sydsvenskans artikel blev hon uppmärksammad i en vidare krets.
Kvinnan har drabbats hårt både i yrkeslivet och privat. Hon har tvingats avstå från viktiga arbetsuppdrag och känner sig djupt kränkt. Kvinnan bad om att inte bli omnämnd i Sydsvenskans artikel eftersom det skulle förvärra hennes situation men blev inte hörsammad. Vi anser att Sydsvenskan brutit mot god publicistisk sed och borde klandras.