Sydsvenskan frias från kritik mot psykologprogram

februari 25 2021


Vintern 2020 publicerade Sydsvenskan ett antal artiklar om kritik som hade framförts från studenter mot ett kursmoment på ett psykologprogram. MO skriver i sin bedömning bland annat att anmälaren inte har pekats ut för en vidare krets och att det därmed inte heller förelegat en medeetisk skyldighet att ge anmälaren tillfälle till samtidigt bemötande. Mediernas Etiknämnd har vid en sammantagen bedömning funnit att det saknas skäl att rikta medieetiskt klander mot Sydsvenskan.

Sydsvenskan, exp. nr. 5/2021, dnr. 20086

Mediernas Etiknämnds beslut

Mediernas Etiknämnd finner inte skäl till pressetiskt klander av Sydsvenskan.

_____________

Genom beslut den 12 augusti 2020 avskrev Allmänhetens Medieombudsman (MO) ett ärende avseende en anmälan mot Sydsvenskan.

MO:s beslut hade följande lydelse.

Vad Sydsvenskan publicerade

Under vintern 2020 publicerade tidningen att antal artiklar om kritik som hade framförts mot psykologutbildningen i [orten]. Av dessa har NN [namn angivet] i anmälan till Medieombudsmannen, MO, riktat kritik mot följande publiceringar på tidningens webbplats, sydsvenskan.se:

  • Psykologförbundet: “Det finns ingen vetenskaplig evidens” (publicerades den 9 januari 2020)

  • Avstängda psykologiläraren: Ville ta itu med politiskt korrekta studenter (publicerades den 21 januari 2020)

  • [Kursmomentet] var oetiskt och präglat av lärarens egen politiska agenda (publicerades den 25 februari 2020)


Psykologförbundet: “Det finns ingen vetenskaplig evidens” (9 januari 2020)

I ingressen stod att psykologistudenter förnedrades öppet under utbildningen vid [lärosätet]. Metoden hade ingen vetenskaplig evidens, enligt Psykologförbundet. Nu sågs arbetsmiljön över för studenterna.

I artikeltexten stod att kursen [Kursmomentet] hade funnits i [orten] sedan 1980-talet och hade länge varit omdebatterad. Det var en gruppövning där studenterna jobbade tillsammans i smågrupper över en helg.

Årets övning på [Kursmomentet] hette “Var är pappa…” och handlade om hur mjuka värden gjort entré på arbetsmarknaden, enligt P4 Radio Malmöhus som varit först med nyheten.

“- Bland annat sa lärarna att vi behövde hitta vår fallos, att männen var tuppar och att vi skulle undersöka vår attraktion till varandra som män och kvinnor. Sådana tolkningar är inget annat än sexistiska och heteronormativa metaforer och föreställningar. De saknar vetenskapliga belägg”, sade studenten A [namn angivet] till tidningen.

Under övningen skulle omedvetna processer, maktstrukturer och spänningar i en grupp utforskas.

“- Vidare använde lärarna sin maktposition till att fördöma och håna vissa känslouttryck, till exempel genom att benämna kvinnors gråt som en härskarteknik. Deras tolkningar av vårt omedvetna framstod ofta som bestraffande och som ett sätt att dominera och kontrollera oss”, fortsatte A.

Övningen fick flera studenter att känna sig kränkta och fem av dem hoppade av.

“- I höstas var det en oroväckande situation där många studenter var kritiska. Det berör arbetsmiljön. Vi tittar nu på hur vi ska göra framöver. Vi vill ha en bra studiemiljö där man känner sig trygg”, sade prefekt C [namn angivet] som var ansvarig för arbetsmiljön på psykologprogrammet.

Enligt P4 Malmöhus hade kursledaren nu fått sluta. Det ville C inte kommentera men han menade att lärarlaget sågs över. De fem studenter som hoppat av kunde fortsätta sin utbildning och fick i stället en utvidgad examinationsuppgift.

[Kursmomentet] var ett unikt utbildningsmoment för just [ortens] psykologprogram. Momentet byggde på en brittisk metod som utarbetades på 1950-talet.

“- Det finns ingen vetenskaplig evidens kring den metoden”, sade D [namn och titel angivna] i Sveriges Psykologförbund till tidningen.

För att en metod skulle ha vetenskaplig evidens måste det finnas forskning om den. Detta gällde både om metoden och i den miljö där den användes.

“- Det finns mig veterligen ingen forskning som säger att vare sig metoden fungerar eller att den fungerar i universitetsundervisning”, sade D.

Tidningen frågade: Vad anser ni om att ovetenskapliga metoder används i undervisningen av blivande psykologer?

“- Den undervisning som sker på psykologprogrammet måste baseras på evidens och beprövad erfarenhet”, sade D.

D var förutom [titel] på Sveriges Psykologförbund också fil. doktor, specialist i pedagogisk psykologi samt lektor på psykologprogrammet i [orten], och D hade varit student på programmet i [orten].

Hur var dina egna upplevelser av [Kursmomentet]?

“- Då var det upplagt på ett annat sätt där jag i efterhand hade kritik mot metoden, men vi hade inte den typen av arbetsmiljöproblem som framkommit nu.

[Kursmomentet] hade kritiserats av studenter flera gånger under de år det hade funnits.

Psykologen B [namn angivet] blev klar med sin utbildning 2015 och tillhörde kritikerna.

“- Jag blev rätt hårt ansatt och jag gick och pratade med prefekten efteråt. Jag tyckte den var oetisk. Jag kritiserade både internatet och den som ledde internatet”, berättade han.

Han hade inte varit ensam om att framföra kritik mot [Kursmomentet] hos prefekten, som var en annan än dagens C.

“- Jag fick bra respons, men de tänkte fortsätta med kursen”, sade B.

Även tidigare har studenter framfört kritik mot kursen till ledningen – varför finns den kvar?

“- Den här typen av gruppdynamik kan väcka starka känslor och det kan uppstå olika typer av stämningar. Det ställer krav på att det är ett bra upplägg och att lärarna kan hantera det”, sade prefekt C.

Psykologförbundet menade att kursen saknade vetenskaplig evidens. Prefekten menade att kursen inte var helt uppdaterad.

“- Den större kursdelen handlar om arbete och organisation, arbetsmiljö och ledarskap, samt rekrytering och urval. Idag har man andra sätt att se på det kunskapsområdet än den psykodynamiska gruppdynamiska metoden som förekommer i [Kursmomentet]”, sade han.

Nästa tillfälle för [Kursmomentet] var planerat att hållas i mars och april.

Avstängda psykologiläraren: Ville ta itu med politiskt korrekta studenter (21 januari 2020)

I ingressen stod att läraren NN menade att det fanns osunda normer på psykologprogrammet. “Normerna kan man sammanfatta under rubriken politisk korrekt”. Dessa hindrade studenter i deras framtida yrkesutövning.

Sydsvenskan och flera andra medier hade för ett tag sedan rapporterat om arbetsmiljöproblem på psykologprogrammet.

Under [Kursmomentet] anmälde flera studenter att det förekommit öppen förnedring och fem hoppade av.

Läraren NN var en av dem som ledde kursen där [Kursmomentet] ingick. NN gav nu sin version om vad som hänt under höstterminen 2019, då en grupp studenter träffades för att lära sig organisationspsykologi.

“- Jag är en av de få organisationspsykologer som har disputerat och som också har en bred praktisk erfarenhet av organisationspsykologi”, berättade NN.

[Kursmomentet] ingick i en kurs som fokuserade på ledarskap, normer och kultur inom organisationer och den hölls sjunde terminen på utbildningen.

“- Det här är ett moment som är kontroversiellt. Men jag menar att det är kontroversiellt i god mening, det väcker olika tankar. Vi har tyckt att det är viktigt att utvärdera det”, sade NN.

Tidigare år hade NN och kollegorna fått övervägande bra utvärderingar av studenterna.

“- 90 procent av studenterna säger att det är bra. Mer än hälften tycker det är väldigt bra. Rätt många studenter säger att det är det bästa momentet på hela psykologutbildningen.”

Exemplet från 2018 års utvärdering visade att åtta av fjorton studenter ansåg att [Kursmomentet] bidragit till lärande och utveckling. Tre tyckte varken eller – och tre tyckte inte det.

Varje år var det, enligt NN, en grupp som inte tyckte om [Kursmomentet]. I höstas var det fem studenter som hade hoppat av.

Den student som Sydsvenskan talade med vände sig mot titeln “Var är pappa” och mot innehållet.

“- Bland annat sa lärarna att vi behövde hitta vår fallos, att männen var tuppar och att vi skulle undersöka vår attraktion till varandra som män och kvinnor. Sådana tolkningar är inget annat än sexistiska och heteronormativa metaforer och föreställningar”, hade studenten berättat för tidningen.

NN medgav att kursen var speciellt inriktad på att få fatt i det som NN menade var den rådande trenden: politisk korrekthet.

“- Ja. Det perspektiv vi har på kursen är att alla organisationer befinner sig i större sammanhang och präglas av det. Ideologiseringen tränger ner på studentnivå”, sade NN.

Under [Kursmomentet] undersöktes alltså studiegruppens egna normer, kultur och förhållande till ledarskap.

[Kursmomentet] var oetiskt och präglat av lärarens egen politiska agenda (25 februari 2020)

Publiceringen var en insändare undertecknad av studenter som deltagit på [Kursmomentet].

Den föregående hösten hade deras kursgrupp genomfört det sedan länge omdiskuterade [Kursmomentet]. Det slutade med att fem av dem hoppat av i protest och att läraren NN fråntogs momentet. I det mediala efterspelet hade en mycket förenklad och direkt felaktig bild målats upp av studenterna och orsaken till kritiken. De hoppades kunna ge en mer nyanserad bild.

Momentet, som innehöll två dagar på kursgård och sex efterföljande skoldagar, ingick i en kurs i organisationspsykologi som skulle utveckla deras färdigheter som ledare, följare och konsulter. Det som faktiskt skedde under momentet var dock svårt att härleda till kursens mål. I en broschyr presenterades ett politiskt laddat tema med rubriken “Var är pappa …?”. I den stod att det rådde brist på maskulinitet i samhället och på psykologprogrammet, och att detta ledde till en skadlig PK- och offerkultur.

PK-“triben” beskrevs som en ny förtryckande auktoritet, som överidentifierade sig med det sårbara jaget, njöt av sina symptom och undermedvetet drevs av att härska och tysta oliktänkande. NN:s personliga uttalanden och tolkningar av dem gjorde det omöjligt att förhålla sig till de (förlegade) psykoanalytiska begreppen på ett “symboliskt plan”. Metodreglerna hade inte tillåtit diskussion av temat, utan de förväntades acceptera innehållet som en objektiv sanning och grund för självutforskning, annars riskerade de att underkännas. De fick heller inte bli kränkta, då detta ord skulle reserveras för “riktiga kränkningar”. Situationen väckte otrygghet, frustration och maktlöshet hos många.

De studenter som försökt beskriva upplevelser som inte var i linje med ovanstående idéer hade bemötts med härskartekniker. De tvingades bli personliga och lämna ut sina känslor, samtidigt som kritik förklarades som felaktiga tolkningar, projektioner och “sense-making” (det vill säga “hitte-på”). Det var en uppenbart oetisk och vårdslös användning av psykoanalytisk teori och organisationspsykologisk metod. Kursmålen omvandlades till: Studenten måste förstå och upptäcka det den objektiva ledaren ansåg vara sant om studenten, gruppen och hur verkligheten var beskaffad. Examinationer med en annan bild underkändes med motiveringar som: “Du behöver ta steget fullt ut och inse att upplevelser inte är sanna, även om de är starka”.

Upprörda känsloyttringar bemöttes på ett oempatiskt sätt. Flertalet började gråta inför klassen, men långt fler mådde dåligt i det tysta. Till P4 Malmöhus sa NN att NN inte trodde på att studenterna mått dåligt.

I efterhand var det tydligt att NN fört in en egen politisk agenda i momentet. Spelplanen var riggad och studenterna placerade i ett politiskt fack långt innan de satte sin fot på [Kursmomentet]. Det fanns ingen möjlighet för dem att uttrycka sig fritt utan att uppfylla de antaganden som redan hade gjorts om dem. Därför valde några av studenterna att lämna momentet, vilket genast besannade profetian: “Lärare och studenter hukar för en liten militant grupp medelklasstudenter som stoppar undervisningen” (enligt NN:s Twitter).

NN:s “sanning” var allt annat än neutral och kritiken långt ifrån ny. De var många som ansåg att det som hänt var djupt problematiskt, oetiskt och obehagligt.

Övriga publiceringar

Tidningen publicerade även följande artiklar, som inte anmälts till MO.

Hård kritik mot psykologprogrammet i [orten] (publicerades den 9 januari 2020)

Artikeln redogjorde kort för ett inslag i P4 där det framkommit att [Kursmomentet] fått hård kritik, och att en av kursledarna fått sluta efter kritiken.

Psykologiläraren som stoppades anmäler sig själv (publicerades den 2 februari 2020)

I artikeln intervjuades NN om att NN anmält sig själv till sin närmsta chef, för att få till stånd en utredning av anklagelserna mot sig. NN hade även anmält institutionen för kränkande särbehandling eftersom den vidtagit åtgärder utan utredning till grund för dessa.

Mats Skogkär: Ropen skalla, trygga rum åt alla (publicerades den 3 februari 2020)

Artikeln var en ledare som sammanfattade och kommenterade den debatt som uppstått. Skribenten ifrågasatte om de studenter som kritiserat [Kursmomentet] i egenskap av blivande psykologer borde förberedas i att tåla motgångar samt om studenternas kritik varit ideologiskt motiverad.

Anmälan

Publiceringarna anmäldes av NN.

Anmälaren var en av flera lärare på det kritiserade [Kursmomentet]. Anmälaren pekades i publiceringarna felaktigt ut som kursansvarig och gavs inte tillfälle till bemötande. Sammantaget stred publiceringarna mot god publicistisk sed.

Tidningen framställde det som att kritiken från studenterna varit hård och att utbildningen inkluderat kränkningar. Detta var felaktigt då utvärderingarna av kursen som helhet, sedan 2016 då systematiska utvärderingar infördes, i huvudsak varit positiva. Vårterminen 2017 hade arton av nitton studenter svarat att kursen mycket eller väldigt mycket bidragit till deras lärande och utveckling som blivande psykolog.

Det hörde också till saken att det enbart handlat om [Kursmomentet]. Kritik hade riktats mot anmälaren personligen för hela kursen, men momentet var en liten del av denna. Anmälaren hade också framställts som ansvarig, vilket inte var korrekt. Detta hade anmälaren påtalat till tidningen utan att det påverkat dess rapportering. Genom att fokusera enbart på [Kursmomentet] hade fokus flyttats från det större och mer komplexa sammanhanget till en del av skeendet som bekräftade den historia tidningen velat berätta.

I den första publiceringen intervjuade tidningen några studenter som var kritiska till [Kursmomentet] och lärarna. En student sade bland annat att lärarna givit uttryck för sexism och använt deras maktpositioner till att “fördöma och håna” vissa känslouttryck.

Anmälaren kunde identifieras i artikeln genom att tidningen skrev att anmälaren som kursledare fått lämna sin position till följd av kritiken. Kommentarer från den majoritet studenter som genom åren varit positiva till [Kursmomentet] hade reducerats till ett minimum i publiceringen.

Trots den hårda och påtagligt negativa karaktären i anklagelserna från de intervjuade studenterna fick ingen i [Kursmomentets] lärargrupp bemöta kritiken, inte ens anmälaren som pekats ut. Anmälaren kontaktade tidningen dagen efter publiceringen för att påtala sin vilja att bemöta påståendena och erbjöd sig att skriva en replik. Anmälaren skickade även in kursutvärderingarna som visade att kursen fått ett generellt gott omdöme.

Den 13 januari 2020 skickade anmälaren en replik till tidningen. Trots det dröjde det till den 21 januari, elva dagar efter artikeln, innan tidningen publicerade den artikel där anmälaren fick bemöta kritiken. Innehållet i den artikel som tidningen publicerade var dock långt från den replik anmälaren skrivit, och förstärkte den bild som tidningen redan presenterat.

Det var en oförsvarligt lång väntetid. I en nyhetsartikel med grova anklagelser mot anmälaren som person var ett samtidigt bemötande en förutsättning.

Därefter publicerade tidningen en debattartikel av två studenter som hoppat av och kritiserat [Kursmomentet]. De framförde långtgående kritik mot anmälaren som person. Bland annat skrev studenterna att anmälaren fört in “en egen politisk agenda” i momentet. Ett av anmälarens Twitterinlägg citerades också, utan att anmälaren fick bemöta detta. Kritiken var personlig och ifrågasatte anmälarens yrkesetik och anmälaren borde fått rätt till samtidigt bemötande.

Anmälaren var ingen offentlig person och den negativa publiciteten hade haft betydande negativa konsekvenser för anmälarens professionella heder.

Till anmälan bifogades resultatet av fyra kursutvärderingar och den replik anmälaren skickat till tidningen.

Sydsvenskans svar

Tidningen svarade genom chefredaktören och ansvarige utgivaren Pia Rehnquist.

Tidningen hade publicerat ett antal artiklar om kritiken mot momentet.

Den första, Hård kritik mot psykologprogrammet i [orten], publicerades den 9 januari 2020 och var en kort text som refererade en granskning som SR P4 gjort.

Den andra artikeln, Psykologförbundet: “Det finns ingen vetenskaplig evidens”, publicerades digitalt samma dag, och i papperstidningen dagen därpå. Den hade två huvudvinklar. Den första var att Psykologförbundet uttalade sig om bristen på evidens för metoden som används under [Kursmomentet]. Detta svarade institutionens prefekt på. Den andra vinkeln var bristerna i studenternas arbetsmiljö. En intervjuad student uttryckte kritik mot “lärarna”, i plural. Även i denna fråga ställdes prefekten till svars, då han var ansvarig för studenternas arbetsmiljö.

Efter dessa två artiklar fick tidningen kontakt med NN. NN hade skickat en text till opinionssidan. Tidningen uppfattade att det var den som NN refererade till som “replik”. Enligt tidningens rutiner hänvisades NN vidare till nyhetsredaktionen, eftersom det var ett pågående nyhetsskede, och NN blev intervjuad av en reporter. Det resulterade i artikeln Avstängda psykologiläraren: Ville ta itu med politiskt korrekta studenter. Det var en längre intervju med NN.

I artikeln framgick tydligt, och tidigt i texten, att [Kursmomentet] ingick som ett moment i en kurs, och att kursen fått övervägande bra utvärderingar av studenter. NN fick stort utrymme i texten att utveckla varför NN ansåg att momentet var relevant. NN fick uttrycka kritik mot ledningens hantering och svara på Psykologförbundets åsikt att metodiken saknade vetenskaplig evidens.

NN fick läsa hela den del av texten som byggde på intervjun, citat och brödtext. NN kom med ändringsförslag i två omgångar och förklarade sig sedan nöjd. Texten publicerades så fort NN hade sagt okej och detta var den 21 januari, en dryg vecka efter att NN tagit kontakt med tidningen.

Angående påståendet att NN felaktigt pekades ut som kursansvarig. I första artikeln stod det “En av kursledarna har efter kritiken fått sluta”. I andra “Enligt P4 Malmöhus har kursledaren nu fått sluta. Det vill (prefekt) C inte kommentera”. I tredje artikeln, som till största delen var en intervju med NN, stod: “Läraren NN var en av dem som ledde kursen där [Kursmomentet] ingår”.

Den 2 februari publicerades Psykologiläraren som stoppades anmäler sig själv som var ytterligare en, kortare, intervju med NN. NN hade då anmält både sig själv och ledningen för utbildningen, för att få till en utredning av hanteringen av studenternas kritik. I artikeln upprepades att en majoritet av studenterna varit nöjda med kursen, men även att flera studenter protesterade och att fem hoppade av momentet. NN fick framföra kritik mot studierektorn och prefekten för att de agerat förhastat.

Den 3 februari handlade ledaren Ropen skalla, trygga rum åt alla om psykologprogrammet, NN och [Kursmomentet]. Denna text fick betraktas som ett stöd för NN och de uppfattningar NN uttryckt i intervjun.

Den 25 februari publicerades [Kursmomentet] var oetiskt och präglat av lärarens egen politiska agenda under vinjetten “Åsikter”. Det var en läsartext underskriven av studenter från psykologprogrammet. Insändarredaktören sökte inför denna publicering NN för en kommentar, men fick tyvärr inget svar.

Sammanfattningsvis var det en nyanserad bild som tidningen gav av vad som hänt vid psykologiska institutionen vid [lärosätet]. NN:s huvudsakliga kritik, att ha utpekats som ensam ansvarig och att inte ha fått ge sin bild, stämde inte. Den relativt långa tid som hann gå innan tidningen publicerade den större intervjun med NN berodde alltså på att NN själv skulle godkänna citat och större delar av texten.

Anmälarens kommentar

Anmälaren förstod inte varför Sydsvenskan inte sökt anmälaren för en möjlighet att bemöta inför publiceringen av Psykologförbundet: “Det finns ingen vetenskaplig evidens”. Anmälarens namn var offentliggjort redan den 9 januari i SR:s eftermiddagssändning av Studio Ett, och det hade varit lätt att hitta anmälarens namn om tidningen velat. Anmälaren ifrågasatte även varför tidningen inte försökt få en annan bild av händelserna, trots att det fanns information om att protesterna kom från en liten grupp studenter.

Grundproblemet var att tidningen inte sökt anmälaren aktivt, utan att anmälaren själv fått kontakta den. Anmälaren ringde den 10 januari och efterfrågade information om vart repliken skulle skickas och skickade därefter in repliken den 13 januari. Anmälaren fick då besked om att tidningen i stället ville göra en redaktionell text. Eftersom ingenting hände skickade anmälaren in sin text på nytt den 17 januari.

Det var felaktigt att anmälaren var orsaken till att det tog lång tid för tidningen att publicera bemötandet. Anmälaren fick tidningens text mitt på dagen den 20 januari och återkopplade till tidningen samma kväll. Eftersom anmälaren uppfattade att tidningen inte ville ge en rättvisande och allsidig bild bad anmälaren i mejl den 20 januari att den ursprungliga texten skulle publiceras. Detta framgick av mejlkonversationen mellan anmälaren och tidningen.

Tidningen påstod att anmälaren inte pekats ut som ansvarig, det stämde inte. Det stod i artikeln Psykologförbundet: “Det finns ingen vetenskaplig evidens” att “kursledaren fått sluta”. Ingenstans framgick att de varit flera lärare. I artikeln Psykologiläraren som stoppades anmäler sig själv, som tidningen hänvisade till, stod det att “som Sydsvenskan tidigare rapporterat bestämde institutionen att psykologiläraren NN som ansvarade för momentet inte längre skulle få fortsätta med detta”.

Tidningen uppgav vidare att det i den sist nämnda artikeln framgick att en majoritet av studenterna varit nöjda med kursen. Det stod “Enligt NN är majoriteten av studenterna nöjda med kursen, men det förekommer nästan varje termin klagomål”. Det framstod alltså som det var anmälarens personliga uppfattning snarare än vad objektiva utvärderingar visat.

Tidningen påstod att den kontaktat anmälaren inför publiceringen av studenternas insändare, vilket inte stämde. Anmälaren ansåg att tidningen skulle styrka detta med mejl eller annan dokumentation.

Till yttrandet bifogades två e-postkonversationer mellan anmälaren och tidningen.

Tidningens kommentar

Vad gällde NN:s kritik mot att tidningen inte kontaktade NN innan de första publiceringarna var tidningens uppfattning att såväl val av metod på kursen som arbetsmiljön för studenterna var institutionens ansvar. Det var därför naturligt att i första hand kräva svar och ansvar av prefekten på psykologprogrammet, snarare än någon enskild lärare som utförde ett uppdrag.

Efter det mejl som NN hänvisade till i sitt svar fortsatte mejlkonversationen. Den 21 januari fick NN en ny text att ta ställning till, och svarade under förmiddagen att “Det här känns ju mycket bättre”, men NN föreslog ytterligare någon ändring. Tidningen gick även dessa till mötes, och mejlade ett ändrat stycke. Den 21 januari klockan 13.59 svarade NN “Tack. Jättebra”. Därefter publicerades intervjun.

NN anförde i sitt svar att det inte framgick i publiceringen från den 9 januari att de varit flera lärare. I första artikeln den 9 januari stod att “En av kursledarna har efter kritiken fått sluta”. I den andra artikeln samma dag hänvisade den intervjuade studenten i två olika citat till “lärarna” i plural. Vidare stod det att kursledaren (bestämd form) hade fått sluta enligt P4 Malmöhus, men att prefekten “menar att lärarlaget ses över”. Det fanns alltså en hänvisning till en kursledare, och flera till lärare i plural.

Vid tidpunkten för publiceringen av studenternas insändare var NN:s namn väl känt. NN hade dels framträtt i en stor intervju i tidningen, dels medverkat med namn i många andra medier. Det gjorde att tidningen stod kvar vid att namnge NN i insändaren.

Många av publiceringarna efter de första inslagen i radio och tidningens inledande artiklar kom att handla om NN:s kritik mot studenternas världsbild och, enligt NN, “känslighet”. Insändaren var därför relevant och bidrog inte till en eventuell publicitetsskada. Ett svar från NN hade dock varit på sin plats och tidningen sökte NN upprepade gånger per telefon.

Medieombudsmannens bedömning

Det finns ett allmänintresse av att rapportera om både innehållet på psykologutbildningen och arbetsmiljön på programmet. Det finns därför ingenting att invända mot att tidningen behandlade ämnet.

Det står en tidning fritt att, inom ramen för god publicistisk sed, berätta om händelser utifrån det perspektiv som den väljer. Det finns alltså inget krav på att saken ska beskrivas på det sätt som exempelvis anmälaren anser är det riktiga, eller att det ska vara lika många negativa som positiva uppgifter i en artikel. Att Sydsvenskan kritiskt har granskat [Kursmomentet] utifrån den kritik som studenterna riktat mot momentet är alltså inget skäl för medieetiskt klander.

MO har till uppdrag att pröva om det som faktiskt publicerats har orsakat anmälaren en oförsvarlig publicitetsskada. Det är alltså inte tillräckligt att en publicering orsakat en skada, det krävs att MO anser att den är oförsvarlig. För att det ska finnas grund för klander av mediet krävs dessutom att anmälaren är utpekad, till exempel genom namn eller detaljer, för en större krets än den som redan hade inblick i förhållandena.

Anmälaren var inte namngiven i artikeln med rubriken Psykologförbundet: “Det finns ingen vetenskaplig evidens”. Den innehöll dock detaljerade uppgifter om vilken kurs det var på [lärosätet] och att kritik riktades mot dess lärare. Det var emellertid flera lärare som undervisade på den kritiserade kursen. Det har därför inte varit möjligt för en vidare krets av läsare att förstå att artikeln delvis handlade om anmälaren.

Det saknas anledning att betvivla anmälarens uppgifter om att en viss krets, som haft insikt i att anmälaren inte längre undervisade på momentet, förstod att vissa uppgifter i artikeln riktades mot anmälaren. Detta är dock en krets som sedan tidigare haft insikt i förhållandena, varför anmälaren inte är utpekad i medieetisk mening i artikeln. Att anmälaren namngetts av ett annat medium samma dag förändrar inte den bedömningen.

Mot bakgrund av att anmälaren inte utpekats för en vidare krets har det inte heller förelegat en medieetisk skyldighet för Sydsvenskan att ge anmälaren tillfälle till samtidigt bemötande. Trots att anmälaren inte pekats ut för en vidare krets har det, med hänsyn till allvarlighetsgraden i uppgifterna, ålegat tidningen att ge anmälaren en adekvat möjlighet till bemötande när anmälaren kontaktade tidningen och bad om att få komma till tals. I detta ligger ett krav på att bemötandet ska publiceras inom skälig tid.

Intervjun med anmälaren i artikeln Avstängda psykologiläraren: Ville ta itu med politiskt korrekta studenter publicerades tolv dagar efter den första artikeln. Med hänsyn till att anmälaren inte pekats ut för en vidare krets och att, i vart fall en del av, fördröjningen berott på att anmälaren haft synpunkter på texten är detta inom skälig tid.

Att tidningen valde att genomföra en intervju med anmälaren i stället för att publicera anmälarens insändare är medieetiskt acceptabelt. En tidning har rätt att bestämma formen för ett bemötande så länge tillfälle ges att bemöta den centrala kritiken. I den publicerade intervjun har anmälaren fått redogöra för sin syn på [Kursmomentet] och bakgrunden till studenternas berättelser. Anmälaren har därmed fått adekvat möjlighet till bemötande efter sin begäran därom. Det saknas därmed skäl att rikta medieetisk kritik mot Sydsvenskan för dessa två publiceringar.

Anmälaren har vidare riktat kritik mot insändaren [Kursmomentet] var oetiskt och präglat av lärarens egen politiska agenda och anfört att anmälaren inte fick tillfälle till samtidigt bemötande.

Den anmälda publiceringen är en insändare och det är tydligt för läsarna att det är opinionsmaterial, där skribenternas personliga åsikter och tolkningar presenteras. Ur ett medieetiskt perspektiv är det högt i tak för att framföra värderingar i sådana typer av publiceringar.

Eftersom studenterna i insändaren riktar hård kritik mot anmälaren hade det, ur ett medieetiskt perspektiv, varit bra om anmälaren fått svara på denna. Tidningen sökte anmälaren inför publiceringen utan framgång, och det har inte heller framkommit att anmälaren senare hört av sig till tidningen med en begäran om genmäle.

Till detta kommer att insändaren publicerades efter den ovan nämnda ledaren och efter att anmälaren i två intervjuer gett sin syn på studenterna och deras motiv bakom kritiken mot sig och [Kursmomentet]. Insändaren publicerades alltså som ett svar inom ramen för en pågående debatt där det stått klart att studenterna och anmälaren befann sig i en konflikt.

Vid en sammantagen bedömning saknas skäl att rikta medieetiskt klander mot Sydsvenskan för publiceringen av insändaren.

Sammanfattningsvis: I den första publiceringen var anmälaren inte utpekad och hade därför inte rätt till samtidigt bemötande. När anmälaren begärde att få bemöta uppgifterna gavs anmälaren i den uppföljande publiceringen en adekvat möjlighet att göra detta. Eftersom insändaren var ett inlägg i en pågående debatt där anmälaren uttalat sig och då tidningen sökt anmälaren innan publiceringen var det medieetiskt acceptabelt att publicera denna trots den hårda kritiken. Det saknas därmed grund för klander av Sydsvenskan.

Ärendet avskrivs.

Ärendet hos Mediernas Etiknämnd

Anmälaren har överklagat MO:s avskrivningsbeslut och bland annat anfört att MO omöjligen kan veta vilka detaljer de personer som sedan tidigare hade insikt i förhållandena kände till. Vidare publicerades bemötandet först efter att anmälaren själv kontaktat tidningen och först efter elva dagar, vilket är en oacceptabel tidsutdräkt.

Tidningen har inte yttrat sig i sak i nämnden.

Mediernas Etiknämnds bedömning

Mediernas Etiknämnd delar MO:s bedömning att det inte finns skäl att rikta pressetisk kritik mot Sydsvenskan.