Tidningen Allas kritiseras för att inte ha iakttagit den stora försiktighet som krävs vid rapportering om självmord av hänsyn till anhöriga och respekten för den enskildes integritet. I artikeln återgav tidningen mammans berättelse om sonens självmord med en rad mycket integritetskänsliga uppgifter. Mediernas Etiknämnd klandrar tidningen för att grovt ha brutit mot god publicistisk sed.
Allas, dnr. 22489, exp. nr. 24/2023
Mediernas Etiknämnds beslut
Mediernas Etiknämnd klandrar Allas för att ha grovt brutit mot god publicistisk sed.
Genom beslut den 23 februari 2023 hänsköt Allmänhetens Medieombudsman (MO) ett ärende avseende en anmälan mot Allas.
MO:s beslut hade följande lydelse.
I en anmälan till Allmänhetens Medieombudsman (MO) riktades kritik mot reportaget NN (förnamn angivet) om sorgen, maktlösheten och kampen för sitt barn: “Sista året gjorde AA (förnamn angivet) sex självmordsförsök” som publicerades på allas.se den 30 augusti 2022.
Anmälan kom från AA:s pappa.
Vad mediet publicerade
(Texten har delvis redigerats med hänsyn till uppgifternas integritetskänsliga karaktär.)
Ingressen
”AA orkade inte längre. Och NN vittnar om den ständiga oron, maktlösheten och alla förtvivlade försök att få fungerande hjälp till sitt enda barn. Så en dag var AA så glad och kom hem med blommor. Morgonen efter hittade NN honom död.”
Artikeltexten (i sammanfattning)
NN (för- och efternamn angivet) berättade i reportaget om sin kamp och djupa sorg efter sonens död och hur hon flyttat till Västkusten tillsammans med sin man för att få ro. Nu kunde hon äntligen blicka framåt och arbetade som utbildningsansvarig på den ideella organisationen Suicide Zero.
Hon berättade om de svårigheter som AA hade haft under uppväxten. Han hade haft ett självskadebeteende redan som liten och i skolan hade han visat aggressivitet mot andra elever. Han hade diagnostiserats inom autismspektrat, möjligen hade han även haft adhd.
Han hade gjort sju självmordsförsök innan han fullbordade ett, bara 17 år gammal.
I femtonårsåldern uttalade AA för första gången att han led av könsdysfori. Att han fötts i fel kropp och att han inte längre ville heta AB utan AA, ett namn han hittat på. Han snaggade sitt långa hår, började bära jeans och bylsiga t-shirts. Han förändrades allt mer. Han hängde med nya kompisar som tog droger och drogs med. Sen gick det ganska fort utför.
Sista året gjorde AA sex självmordsförsök.
Karusellen med myndigheterna snurrade allt fortare. Det var socialtjänsten, det var vården, det var BUP, skolan och beroendevården. NN hade räknat ut att de varit på över 400 möten, men de få insatser som gjordes räckte inte, trots att AA tvångsvårdades vid tre tillfällen. Kontinuitet saknades och åtgärderna följdes sällan upp. Med undantag för en psykolog som tyvärr hade slutat, rann det mesta ut i sanden.
Mamman hade sörjt mycket men hon hade blivit en annan person i dag. Det viktigaste för henne nu var att försöka följa sitt hjärta, att lyssna på vad hon ville. Som att flytta från Stockholm till huset på Västkusten som hon älskade, eller att dra ner på arbetstiden. Hon värdesatte de små sakerna i vardagen, att gå ut med hunden, att njuta av naturens alla skiftningar. Nu gjorde hon bara det hon tyckte var meningsfullt.
Till artikeln fanns bilder på AA, även från den tid då han var AB. Det fanns också bilder på mamman, när hon befann sig vid huset vid havet på Västkusten.
Artikeln utgjordes till stor del av återgivna uttalanden av mamman och reportaget grundades på hennes berättelse.
Anmälan
Artikeln anmäldes av AA:s pappa.
Han uppfattade artikeln som mycket utlämnande och kränkande för AA men även för honom som förälder. Artikelns inledning gav intryck av att den handlade om mamman och hennes kamp, men den handlade i stället mer om deras barn. AA hade varit svårt funktionshindrad med ett flertal diagnoser inom autismspektrat och han utvecklade en betydande psykisk ohälsa under den senare delen av sitt liv.
Föräldrarna hade fört en omfattande kamp för att AA skulle få adekvat hjälp med sin hälsa och förutsättningar att hantera sina funktionshinder. Att AA inte fått rätt behandling och vård hade fastställts i flera utredningar ifrån Ivo (Inspektionen för vård och omsorg).
Anmälarens invändningar mot artikeln var följande.
Tidningen gav inte läsaren möjlighet att skilja mellan faktaredovisning och kommentarer. Detta genom att journalisten lät mamman vara talesperson för AA och referera till vad AA skulle ha sagt. Om AA hade sagt det som påstods fanns ingen möjlighet att kontrollera. Det var mammans tolkningar av vad AA eventuellt menat och kunde därmed inte ses som fakta.
Antalet bilder på AA stod inte i proportion till syftet med artikeln, det vill säga att beskriva mammans kamp. I stället utlämnandes AA med bilder på honom som barn men även som ungdom. Den fulla namnpubliceringen gjorde inte saken bättre.
Allas hade inte tagit den hänsyn och försiktighet som ska visas offer eller anhöriga vid artiklar om självmord. Det var fel och en brist att inte pappan som vårdnadshavare fått ta del av artikeln före publicering.
Mediets svar
Allas svarade genom sin dåvarande ansvariga utgivare för allas.se, Susanne Lindén.
Allas uppfattning var att uppgifterna som anmälaren reagerat på inte var av en sådan natur att det var kränkande vare sig för anmälaren eller AA.
Tidningen medgav dock att den borde ha kontaktat AA:s pappa/anmälaren före publiceringen. På grundval av att de publicistiska reglerna säger att medier ska ta särskild hänsyn till anhöriga vid rapportering av självmord. Redaktionen borde uppmärksammat pappan på att en artikel om mamman och AA skulle publiceras och att bilder på AA skulle visas, samt erbjudit honom att kommentera från sin synvinkel. Detta hade ansvarig utgivare Susanne Lindén också sagt till anmälaren, bett om ursäkt för och erbjudit kommentar kring. (Däremot ansåg tidningen inte att anmälaren borde ha fått läsa hela artikeln.)
Anmälaren kontaktade ansvarig utgivare under november 2022 men avböjde erbjudande att kommentera artikeln och han framförde inte heller önskemål om att någon del i texten borde strykas.
Allas hade som publicistiskt uppdrag att våga lyfta svåra och ibland tabubelagda ämnen. Att skriva om suicid var ett av de ämnen som tidningen ansåg var viktigt.
Artikeln handlade om NN som berättade om sin son AA:s självmord. Hon ville berätta om suicid för att belysa frågan om ungas psykiska ohälsa och uppmärksamma andra föräldrar på varningssignaler som kunde föregå ett självmord. Och på de personlighetsförändringar som kunde ske.
Mamman var aktiv i föreningen Suicide Zero där hon hjälpte, stöttade och utbildade. Allas ansåg att detta var frågor som var viktiga att lyfta och att hon hade rätt att berätta sin historia.
Tidningen ansåg inte att anmälaren var utpekad i artikeln.
Det fanns många svåra, tunga detaljer i AA:s unga liv och tidningen hade avstått för att gå in i detalj kring många av dem.
Mamman hade rätt att berätta sin historia och det fanns ingen anledning att betvivla det hon berättade om AA. Mycket fanns också dokumenterat och kontrollerat i anmälningar, registerutdrag och journalanteckningar. Samt i privata texter och bilder från AA. Både mamman och pappan var insatta i anmälningarna till Patientnämnden och Ivo som ledde till att de fick rätt, en vårdskada erkändes som gav båda föräldrarna försäkringsersättning.
Anmälaren hade inte samma efternamn namn som AA. Och Allas angav inte heller AA:s efternamn i artikeln.
Att skriva om all den problematik AA gått igenom i sitt liv var relevant för att förklara hur dåligt han mått och vad detta fick AA att göra.
Angående bilderna så publicerades totalt 13 bilder. Sex av dem var på mamman, en på en tavla som AA gjort och en på havet där hans aska var spridd. Tre var på AB och två på AA. Att visa bilder på AA både före och efter bytet av könsidentitet var relevant för artikelns ”storytelling”.
Allas angav i yttrandet därefter en tidslinje för åtgärder gällande artikeln. Där skrev tidningen bland annat om kontakter som varit mellan anmälaren och tidningen och vad som enligt tidningen sades då.
Sammanfattningsvis menar Allas att anmälaren inte framfört någon begäran om vilka delar av artikeln som han ville skulle strykas. Han hade inte heller godtagit tidningens erbjudande om att få kommentera artikeln.
Anmälarens kommentar
Vid samtal med ansvarig utgivare hade han begärt att artikeln i första hand skulle avpubliceras och i andra hand skrivas om där utlämnande delar om AA togs bort. Utgivaren meddelade att de i stort sett aldrig avpublicerade en artikel men att ändringar i texten eventuellt kunde göras. Hon utlovade att återkomma om detta samma vecka. Han hade mejlat en påminnelse utan att få respons.
När han åter ringde utgivaren var hans begäran densamma, det vill säga borttagande av artikeln eller omskrivning. Hon framförde då att inget av detta var aktuellt. Anmälaren erbjöds i stället en kommentar som skulle publiceras om utgivaren godkände den.
Han hade avböjt då hans kritik gällde att tidningen lämnat ut AA på ett sätt som inte var försvarligt. Det fanns inget behov från anmälarens sida att publikt kommentera artikeln.
AA hade samma efternamn som sin mamma och hennes efternamn stod i artikeln.
Om möjlighet till ändring eller strykning av texten hade getts av utgivaren hade han aldrig tagit detta vidare till Medieombudsmannen. Då hade förhoppningsvis en sund och god dialog lett till en artikel som inte lämnade ut AA.
Medieombudsmannens bedömning
Medier bör iaktta stor försiktighet vid rapportering om självmord och självmordsförsök av hänsyn till anhöriga och respekt för enskildas privatliv.
Självmord är ett folkhälsoproblem och den vanligaste dödsorsaken bland unga män. Det är viktigt att lyfta frågor om självmord i medierna. Men det innebär som regel inte att det är motiverat att identifiera personen som tagit sitt liv och redogöra för andra integritetskänsliga uppgifter som rör denne.
Jag förstår att det kan vara viktigt att skriva om ett verkligt fall för att få läsare att ta till sig den allvarliga problematiken och varningssignaler som närstående behöver vara uppmärksamma på. Frågeställningen i det här fallet gäller dock om det var motiverat att identifiera AA på det sätt som skedde.
I artikeln återger tidningen mammans berättelse om självmordet och om andra, mycket integritetskänsliga, uppgifter.
En tidning bestämmer självt vad som ska publiceras, det kan MO inte lägga sig i. Däremot hade det varit naturligt att mediet i ett fall som det aktuella, där mamman vill berätta om självmordet och vad som enligt henne ledde fram till det, även kontaktar pappan som vårdnadshavare för att efterhöra hans inställning till publicering. Det har inte skett inför publiceringen och pappan, som motsätter sig att de integritetskänsliga uppgifterna blev kända, anser att den utlämnande beskrivningen av sonen skadar även honom som nära anhörig.
Pappan och tidningen har framfört skilda uppgifter när det gäller innehållet i de kontakter som varit efter publiceringen. Innehållet i dessa kontakter saknar dock avgörande betydelse i detta fall.
Allas har säkerligen inte haft något ont syfte med publiceringen, men det är uppenbart att tidningen inte iakttagit den stora försiktighet som krävs vid rapportering om självmord av hänsyn till anhöriga och respekt för den enskildes privatliv. Tidningen har i stället på ett allvarligt sätt frångått en ansvarig hållning inför den publicistiska uppgiften.
Allas ska därför klandras.
Ärendet överlämnas till Mediernas Etiknämnd för slutligt avgörande.
Ärendet hos Mediernas Etiknämnd
Ingen av parterna har lagt till något ytterligare i nämnden.
Mediernas Etiknämnds bedömning
Mediernas Etiknämnd delar MO:s bedömning och klandrar Allas för att ha grovt brutit mot god publicistisk sed.
I beslutet har deltagit Christine Lager, ordförande, Nils Funcke, utsedd av Publicistklubben, Ann Johansson, utsedd av Svenska Journalistförbundet, Mikael Rothsten utsedd, av Svenska Tidningsutgivareföreningen, Alice Petrén, utsedd av Sveriges Radio, Nils Hanson, utsedd av Sveriges Television, Carina Löfkvist, utsedd av Sveriges Tidskrifter, Anna Lindberg, utsedd av TV4, Kerstin Brunnberg, utsedd av Utbildningsradion, Robert Hårdh, Johan Trouvé, Göran Collste och Laura Hartman, representerande allmänheten.