Tidningen Syre klandras för bristande belägg och för att inte ha låtit kritiserad bemöta kritik

Tidningen Syre, dnr. 23235, exp. nr. 61/2023

Mediernas Etiknämnds beslut

Mediernas Etiknämnd klandrar Tidningen Syre för att ha brutit mot god publi­cistisk sed.

Genom beslut den 27 oktober 2023 hänsköt Allmänhetens Medieombudsman (MO) ett ärende avseende en anmälan mot Tidningen Syre.

MO:s beslut hade följande lydelse.

NN har i en anmälan till Allmänhetens Medieombudsman (MO) riktat kritik mot Tidningen Syre för en artikel med rubriken Alternativsajten Exakt24 i samröre med vit makt-miljön som publicerades den 8 mars 2023 på tidningensyre.se.

Vad tidningen publicerade (i urval)

Ingressen

Den högerextrema sajten Exakt24 var en central hubb i uthängningar och trakasserier av vad som i den våldsbejakande högerextrema miljön sågs som politiska fiender. Med sitt utgivningsbevis kunde tidningen upprätta databaser och register. Personuppgifter spreds systematiskt till anonyma uthängningssajter, vit makt-veteraner och våldsbejakande aktionsgrupper. Samtidigt pratade en reporter om att ”vänsterradikala ska bli sönderslagna”.

Artikeltexten

Den 10 februari hade nyhetssajten Exakt24:s Twitterkonto varit inloggat på Twitter spaces. På Twitter spaces hölls offentliga samtal. Det hade varit Exakt24:s mest profilerade reporter XX som suttit bakom kontot och förklarat att ”högern” på en ”industriell” nivå okynnesanmälde personer som de betraktade som politiska motståndare till socialtjänsten.

Vänsterkollen, som XX visade sitt stöd för, var en våldsbejakande högerextrem aktionsgrupp som i dagarna hade hyllat en politiskt motiverad misshandel i Danmark.

”Ingen trygghet åt vänsterextremister”, hade den högerextrema och våldsbejakande sajten Vänsterkollen deklarerat och länkat till nazistorganisationen Nordiska motståndsrörelsen, som hade rapporterat om misshandeln i Danmark.

Från Vänsterkollen organiserades regelrätta personförföljelser, med uthängningar av familjer och barn. Kampanjer med falska orosanmälningar, kontakter med arbetsgivare och massutskick av brev till drabbades grannar.

Mediesajten Exakt24 grundades 2019 av ägarna till den högerextrema sajten tidningen Nya tider. Den tidigare SD-politikern Erik Almqvist var sajtens chefredaktör.

Exakt24 producerade videomaterial med fokus på filmade intervjukonfrontationer och i det arbetet var XX central för sajten. Exakt24 skrev under på de medieetiska reglerna, men hade så sent som förra året klandrats av Medieombudsmannen för att ”utan tillräckliga belägg pekat ut en person som terrorist”.

Förutom videosajten Exakt24 var även den presstödsfinansierade tidningen Insikt24 kopplad till sajten.

Mellan 2020 och 2023 hade Exakt24 och Insikt24 beviljats 7,6 miljoner kronor i presstöd och redaktionsstöd.

Syre hade tillsammans med researcher Patrik Hermansson gått igenom tusentals nu bortplockade Twitterinlägg. Materialet visade att redaktionen på Exakt24, genom sin reporter XX, i sitt kartläggningsarbete samverkat med personer som funnits i vit makt-miljön i decennier och som redan under 90-talet kartlagt vad de betraktade som politiska motståndare.

XX var också en central aktör i att organisera personförföljelser tillsammans med den våldsbejakande vit makt-miljön. Främst synkroniserades kampanjerna mellan XX, Vänsterkollen och den nazistiska uthängningssajten Avmaskerat. XX kommunicerade även på sociala medier med ledande aktivister i Nordiska motståndsrörelsen.

(…)

Regelbundet delade trion dessutom varandras inlägg på sociala medier.

Ofta framfördes de mest hotfulla och kränkande inläggen av Vänsterkollen. Men XX hade själv flera gånger gett uttryck för våldsbejakande högerextrem retorik.

”Vänsterradikala ska inte våga göra någonting för de ska bli sönderslagna. De ska inte våga hota folk”, hade XX sagt i ett samtal på Twitter spaces i december förra året när hen motiverade varför hen systematiskt hängde ut känsliga personuppgifter som adresser.

”Jag tycker också att man borde göra det man kan för att förstöra vänster­extremisters liv” skrev XX i ett Twitterinlägg i oktober förra året.

Och:

”Rättigheter är något man tar. Det är ointressant vad vänsterextremisterna gör utan det viktiga är att de krossas. Försök till samtal och till nedtrappning är sedan länge förbi”, skrev XX i ett annat inlägg.

Som en röd tråd beskrev XX sitt kartläggnings- och uthängningsarbete som ett verktyg för att skrämmas och som ett verktyg för att hindra människor från att engagera sig politiskt.

(…)

Även om XX ofta påstod att hens aktivism riktade sig mot vänsterextrema var hens definition av vad som var vänsterextremt minst sagt bred. En gemensam nämnare för dem som drabbades var att de tagit ställning mot rasism.

Men det kunde även räcka att kritisera XX för att bli utsatt för en hetskampanj.

XX uthängningar kunde vid första anblick tyckas godtyckliga, men de följde inte sällan ett tydligt mönster. En första bedömning gjordes om en ”granskning” skulle publiceras av Exakt24. Om inte, gick XX ofta vidare med att antingen sprida personuppgifter i egna kanaler eller ge dem till det hen kallade ”civilsamhället”. Det handlade om sajter som Vänsterkollen och Avmaskerat.

I praktiken kunde det gå till så som det gjort mot en anonym kvinna på Twitter i november. XX hade fått fram kvinnans namn och adress. Hon hade inte haft någon offentlig ställning sedan hon i sina övre tonår skrivit ett par inlägg på en blogg finansierad av Aftonbladet.

XX hade först delgett uppgifterna om kvinnan till en öppen nazist på Twitter spaces. Nazisten hade gjort en första konfrontation med kvinnan och offentliggjort hennes identitet.

Ett dygn senare hade XX, nazisten och NN, även hen med ett förflutet i vit makt-miljön, en publicistisk diskussion på Twitter spaces gällande om kvinnan skulle hängas ut mer.

XX hade ställt ett ultimatum till kvinnan – om hon inte svarade på specifika frågor kring sitt förflutna så skulle hen gå ut med hennes identitet brett på sina kanaler.

Dagen efter konfronterades kvinnan igen av XX. Hen sa till kvinnan att hon borde bli sparkad från sitt arbete och straffas. Hen uppmanade även de andra som lyssnade på Twitter spaces att sätta upp affischer på hennes skola om hennes tidigare liv. Hen förklarade för henne att hen skulle skicka hennes uppgifter till Vänsterkollen för att de skulle trycka upp dessa affischer.

XX hängde senare ut kvinnan på sina sociala medie-kanaler. Hen motiverade uthängningen med att hon haft ”attityd” mot hen.

(…)

Genom att följa XX aktiviteter på flera sociala medie- och kommunikationsplattformar kunde man se hur hen tillsammans med högerextrema aktivister och organisationer, i skydd av Exakt24:s utgivarbevis, byggt upp personregister som användes för de systematiska trakasserierna och uthängningarna av upplevda politiska motståndare.

En veteran i vit-makt-miljön som XX samverkat med och som hade bidragit till XX kartläggningar var NN. På Twitter hade XX flera gånger haft kontakt med NN. XX hade även frågat NN om hjälp med att få tag i personers identiteter.

”Har du koll på vad hon heter på riktigt?”, skrev XX 2020 till NN på Twitter.

På Twitter spaces hade XX senare pratat om att NN ”bidragit med information”.

Även en av XX vänner hade öppet på Twitter spaces pratat om att XX ”använt NN mycket”.

NN var en av de som dömts för mordet på YY 1999. Motivet för mordet var att YY avslöjat att en nazist som var central i den våldsamma nazistorganisationen Info14 satt i en lokal fackklubbsstyrelse för Handels. Kort efter avslöjandet hade YY mördats i sitt hem.

Vid tidpunkten för mordet ingick NN i nätverket kring Info14 och hade kartlagt YY. NN hade även kartlagt ett journalistpar i Nacka som innan mordet utsattes för ett bombattentat. Ingen hade kunnat fällas för dådet.

På Twitter spaces hördes XX flera gånger relativisera och spela ner mordet på just YY.

”Att lyfta upp det här mordet till något politiskt martyrskap är historielöst”, hävdade XX och kallade det för ett ”påhittat politiskt mord” som vänstern använde för att attackera högern.

(…)

De senaste åren hade en rad personer blivit uthängda av Exakt24, men XX hängde även ut personer i egna kanaler och via ombud.

Inte sällan omfattade uthängningarna information om familjemedlemmar: ”Bor med barn vid xx”, hade XX förra året skrivit om en känd antirasist. Hen hade även uppgett vilket år barnet var fött.

XX ville inte kommentera artikeln. När Syre nådde hen hotade hen med att ansöka om kontaktförbud om hen kontaktades igen.

Erik Almqvist, chefredaktör på Exakt24, dementerade att Exakt24 skulle ha något samarbete med våldsbejakande högerextrema grupper.

Anmälan

Artikeln anmäldes av NN, som i huvudsak anförde följande.

Det bar hen emot att göra en anmälan till MO då hen saknade förtroende för organisationen. Hen hade trots detta valt att göra anmälan då det var ekonomiskt krävande för en enskild att väcka talan mot medier.

Artikeln innehöll felaktiga påståenden om hen som reportern gjort mot bättre vetande.

Bland annat stod följande:

”Ett dygn senare hade XX, nazisten och NN, även hen med ett förflutet i vit makt-miljön, en publicistisk diskussion på Twitter spaces gällande om kvinnan skulle hängas ut mer.”

Diskussionen hade skett på Twitter spaces där användare, ibland flera tusen, kunde lyssna på när andra debatterade. Vid tillfället hade publicistisk etik diskuterats i allmänhet i flera timmar och vid ett tillfälle hade hen själv begärt ordet och fått det. Hen hade intagit motsatt position till XX, som hade varit en av debattörerna, i frågan om var gränsen för publicering av namn och bild gick.

Debatten hade varit i allmänna ordalag och hen själv hade tillfört väldigt lite och inte diskuterat om någon skulle ”hängas ut” eller inte, än mindre hade hen förordat att någon skulle hängas ut givet hens egna erfarenheter. Påståendet om att hen deltagit i en debatt ”gällande om en kvinna skulle hängas ut” blev grovt missvisande när tidningen inte redovisade att hen intagit en annan ståndpunkt än XX och framför allt då hen inte uttryckt något som visade att hen delade XX syn på publicistisk hållning. Om tidningen vidhöll att hen skulle ha någon som helst delaktighet i att någon blivit uthängd så fick de bevisa detta genom att dela inspelningen av debatten med MO.

Tidningen hade även skrivit följande:

”En veteran i vit-makt-miljön som XX samverkat med och som har bidragit till XX kartläggningar är NN. På Twitter har XX flera gånger haft kontakt med NN. XX har även frågat NN om hjälp med att få tag i personers identiteter.”

”’Har du koll på vad hon heter på riktigt?’, skriver XX 2020 till NN på Twitter.”

Att XX ställt en fråga till hen, som hen inte överhuvudtaget visste om hen besvarat, gjorde det inte försvarbart att hävda att hen var kollega till XX. Hen hade inte hittat aktuell fråga på Twitter och det framgick inte om hen ens hade svarat. Även om hen skulle ha svarat en person på Twitter för cirka tre år sedan så kunde det rimligen inte utgöra belägg för tidningens påstående.

Vidare stod följande att läsa i artikeln:

”På Twitter spaces hade XX senare pratat om att NN ’bidragit med information’.”

Om XX påstått detta så var det helt enkelt inte sant. Även en av XX vänner hade öppet på Twitter spaces pratat om att XX ”använt NN mycket”. Enligt vad hen själv erfor så var det en användare som kallade sig för ”Monkey” som fört fram påståendet. Hen hade själv hört inspelningen. Användaren hade varit anonym men enligt aktivister på vänsterkanten var vederbörande ”nazist” och skulle därför vara trovärdig.

Hen hade lyssnat på inspelningen men hen kände inte ”Monkey” och trodde inte heller på någon som påstod en sådan sak. Påståendet att hen skulle ha samarbetat med XX hade framförts av AFA-ledaren XY, och endast av hen. Det hade därefter spritts till sådana som ”Monkey” som sedan upprepat det som en egen sanning. Det var en fullständigt bisarr grund som tidningen baserat sitt påstående på.

Publiceringen hade satt hen, NN, i blickfånget för våldsvänstern. Hen hade än idag en hotbild mot sig som innebar att hen tvingades leva med skyddad identitet.

Grunden för hela artikelavsnittet om hen och det påstådda samarbetet med XX byggde alltså på några få helt öppna kommentarer på Twitter, att hen debatterat publicistisk etik och intagit en annan position än XX samt att en ”Monkey” på Twitter återgett ett påstående från XY, som i sin tur var påhittat. Några interaktioner för några år sedan och en anonym nazist som i förbigående återgivit ett rykte startat av XY var alltså grunden för den aktuella artikeln.

Inget av det som åberopades som bevis i artikeln hade heller redovisats, tidningen la exempelvis inte ut någon ljudinspelning. Det var uppenbart varför tidningen inte gjort det, man visste att det inte stärkte det man försökte påvisa, snarare tvärtom. Det var inte journalistik utan ett haveri.

Hen ville understryka att hen inte haft någon som helst kontakt med XX annat än några få öppna interaktioner på Twitter. De hade aldrig chattat, talat i telefon eller kommunicerat privat och det fanns inget som ens kunde förespegla det motsatta. Rimligen kunde inte ens reportern tro det. Det hade alltså inte funnits något samarbete av någon sort, ej heller någon som helst kartläggning eller samarbete kring sådant.

Hen hade inför anmälan försökt förstå varför reportern skrivit ihop detta falsarium till artikel. Hen hade, vad hen visste, aldrig förargat reportern och reportern hade aldrig förargat hen förrän nu. Vad som framkommit vid hens efterforskningar på Google var att XX och reportern verkade ha haft en privat relation som slutat med osämja.

Att hen inte tillfrågats om en kommentar eller förklaring berodde troligtvis på att reportern inte ville mötas av de motfrågor som hade uppstått med tanke på den påstådda bevisningen och rimligheten i slutsatserna man kunnat dra av denna.

I anmälan länkade anmälaren till en artikel från Exakt24 med rubriken ”Journalisten Daniel Vergaras nattliga hot och kontaktförsök: nu ansöker jag om kontaktförbud.”

Tidningens svar

Tidningen Syre svarade genom Lennart Fernström, chefredaktör och ansvarig utgivare. I huvudsak anfördes följande.

Artikeln beskrev en trend som alltmer präglade den högerextrema miljön. Uthängningar på mediesajter som följdes upp i andra kanaler, ofta av anonyma konton, och skapade drev mot utsatta. Uthängningsverksamheten som extrema miljöer bedrev drabbade inte minst journalister som bevakade dem och extremhögerns upplevda politiska motståndare. Det fanns ett uppenbart allmänintresse av att belysa fenomenet som ledde till att röster i det offentliga samtalet kunde tystas.

NN förekom i texten då hens engagemang i högerextrem uthängningsverksamhet belyste en kontinuitet inom vit makt-miljön att bedriva kartläggningsverksamhet med politiska motiv. NN fanns i nätverket kring den nazistiska våldsbejakande organisationen Info14 vars verksamhet i stor del bestod i att kartlägga upplevda politiska motståndare.

NN hade även dömts för mordet på YY. YY hade varit en av de som NN kartlagt. Sedan mordet och efter att NN avtjänat sitt fängelsestraff hade hen uppmärksammats för att ha fortsatt sina kartläggningar.

Att tidningen belyste att NN även i dag var kopplad till organiserad uthängningsverksamhet var av allmänt intresse. Tidningen hade samtidigt valt att använda namnet ”NN” som hen kallade sig på sociala medier och i offentligheten. Idag hette hen egentligen något annat. På det sättet hade NN varit svårare att identifiera för den större läsarskaran, däremot framkom det centrala om hur högerextrem uthängningsverksamhet såg ut idag och bakomliggande aktörer.

Anmälarens kommentar (i urval)

Det var riktigt att hen ibland, dock alltmer sällan, påstods ligga bakom olika fenomen. Det var inte så konstigt, hen hade blivit någon slags legend och spöke för delar av våldsvänstern och det var därför hen levde med skyddade personuppgifter. Det var tråkigt men inte mycket att göra åt.

Det var däremot ett problem att en blogg likt tidningen, som försökte uppbära någon slags legitimitet genom att vara ansluten till det medieetiska systemet, samtidigt helt uppenbart försökte vilseleda och ljuga för sina läsare och utsatte hen för en publicitetsskada samt ökade hotbilden mot hen.

Vad hen erfarit prövade inte MO huruvida påståenden var sanna eller inte, det sa sig dock självt att den publicitet som hen utsatts för i samband med tidningens uthängning inte varit befogad då påståendena om hen inte stämde.

Det var också förståeligt varför reportern inte hört av sig till hen före publicering. Hade reportern hört av sig hade hen ställt och dokumenterat svaren på följande frågor:

1. Vad var det för kartläggning som hen skulle ha gjort eller deltagit i?

2. Hade reportern något exempel på att hen och XX haft någon enda kontakt utanför några få öppna interaktioner på Twitter?

3. Hen hade haft fler interaktioner med Aftonbladets Lena Mellin på Twitter, handlade det också om ett samarbete?

4. Reportern och XX hade umgåtts flitigt, druckit alkohol tillsammans och utbytt nattliga SMS och hade därefter blivit osams. Var det så att reportern nu försökte svartmåla XX genom att koppla hen till anmälaren?

Frågorna kvarstod och reportern fick gärna besvara dem. Hen betvivlade att hen skulle få något substantiellt svar.

Det var oklart vad chefredaktören menade med att hen egentligen hette något annat än NN. Det var det namnet hen använde.

Vem som helst kunde se att detta handlade om en slags vänskapsrelation mellan två män som haft en nära relation och sedan blivit osams av någon anledning. Reportern hade försökt svartmåla XX genom att länka hen till anmälaren. Det var antagligen tacksamt att utmåla en ”morddömd nazist” som samarbetspartner men hen hade drabbats av publicitetsskada i samband med detta. Den ende som hade en relation till XX var reportern själv.

Om MO på riktigt försökte vara en oberoende instans och inte en organisation som drev de stora tidningsdrakarnas intressen så borde man ha ett intresse av att stävja agerande som det aktuella. Reporterns synnerligen oprofessionella hållning till XX behövde beaktas vid bedömningen av textens innehåll, sanningshalt och huruvida det var relevant att publicera påståendena om anmälaren och peka ut hen.

Ytterligare skriftväxling

Tidningen

Chefredaktören ville betona att uppgifterna i artikeln var faktakollade. Anmälarens påståenden om reportern kunde inte heller tas på allvar då de inte ägde någon riktighet utan mer verkade handla om hens syn på journalister i allmänhet och personer som hade påbrå från en annan del av världen i synnerhet. I övrigt hade tidningen inget mer att tillägga.

Anmälaren

Chefredaktörens tolkning av hens yttrande talade sitt tydliga språk, han gjorde inte ens ett försök att vara saklig. Hen hade inte yttrat sig ett dugg om ”personer som hade påbrå i en annan del av världen” i den här saken. Hen hade påpekat och hänvisat till bilagor som styrkte reporterns personliga havererade relation till XX. Det var uppenbart att den anmälda publiceringen syftade till att svartmåla XX genom att koppla hen till anmälaren på ett för läsarna vilseledande sätt. Agerandet hade lett till en publicitetsskada.

Medieombudsmannens bedömning

MO prövar om anmälaren har orsakats en oförsvarlig publicitetsskada. Vid bedömningen vägs allmänintresset för publiceringen mot den skada som den inneburit för anmälaren.

I artikeln påstås anmälaren ha hjälpt en person, som haft kopplingar till den våldsbejakande vit makt-miljön, med organiserade personförföljelser. Det anges att anmälaren har ett förflutet inom samma miljö och att hen bidragit till kartläggningar av personer som sedan hängts ut. Det anges även att anmälaren var en av de som dömdes för mordet på YY, som hen före mordet hade kartlagt. Det är fråga om uppgifter som orsakar anmälaren en publicitetsskada. Frågan är om dessa uppgifter ändå kan anses försvarliga. För att avgöra det tittar MO på frågor som allmänintresset, den utpekade personens ställning, vilka belägg mediet haft för sina påståenden samt om den anklagade personen fått möjlighet till ett bemötande.

Det finns ett allmänintresse av att berätta om våldsbejakande aktörer, påstådda mediala drev, uthängningar och vad det får för effekter. Det finns således inget att invända mot att tidningen har granskat och rapporterat om saken. Vad gäller utpekandet av anmälaren är det ostridigt att hen var en av de som dömdes för mordet på YY. Även om det nu har förflutit lång tid är det fråga om ett mycket allvarligt brott. Anmälaren har även deltagit i publika diskussioner på Twitter spaces om sådant som artikeln rör, bland annat med den person som i artikeln påstås ligga bakom organiserade personförföljelser. Jag anser utifrån detta att anmälaren får finna sig i att nämnas vid namn i sammanhanget.

Anmälaren har anfört att det inte stämmer att hen skulle ha bidragit till uthängningar. MO prövar inte vad som är sant eller falskt i en publicering. I stället handlar frågan i denna del om vilka belägg mediet haft för påståendena. Tidningen har, enligt vad som framgår av artikeln, grundat uppgifterna om anmälaren på en studie av tusentals Twitterinlägg. I artikeltexten nämns särskilt ett inlägg, i vilket den person som påstås ligga bakom uthängningarna skriver till anmälaren och frågar om hen har koll på en persons verkliga namn. Enligt tidningen ska personen bakom uthängningarna och en av dennes vänner dessutom på Twitter spaces ha uppgett att anmälaren bidragit med information. Även om dessa händelser indikerar att anmälaren bidragit till uthängningar är det att betrakta som tunna belägg. Att rikta allvarliga anklagelser mot en enskild person kräver ett robust underlag.

Kvarstår gör då frågan om bemötande. Enligt anmälaren har tidningen inte givit hen möjlighet att svara på kritiken. I artikeln anges inget om huruvida anmälaren sökts för en kommentar och tidningen har inte heller påstått att så skett. Det är fråga om så skadliga uppgifter att anmälaren borde ha fått tillfälle att bemöta dem. Tidningen har alltså brustit i detta avseende.

Sammantaget konstateras följande. Artikeln innehåller skadliga påståenden om anmälaren. Även om rapporteringen haft ett allmänintresse och anmälaren får finna sig i att pekas ut i sammanhanget har beläggen för påståendena om hen varit tunna. Anmälaren har inte heller fått tillfälle att bemöta anklagelserna. Bristerna är sådana att tidningen inte kan undgå klander. Ärendet hänskjuts till Mediernas Etiknämnd.

Ärendet hos Mediernas Etiknämnd

Tidningen har yttrat sig i nämnden och anfört sammanfattningsvis följande. Den del av artikeln där NN förekommer är en mycket liten del av texten. Det som står om NN är dock mycket väl underbyggt. Tidningen har presenterat flera exempel på NN:s engagemang i högerextremt kartläggningsarbete. Det går att argumentera för att NN borde fått kommentera, men att så inte skedde beror främst på att NN inte är huvudpersonen i artikeln.

Mediernas Etiknämnds bedömning

Mediernas Etiknämnd delar MO:s bedömning och klandrar Tidningen Syre för att ha brutit mot god publicistisk sed.

I beslutet har deltagit ordförandena Christine Lager, Kristina Svahn Starrsjö och Johan Danelius samt Sanna Gustavsson, utsedd av Publicistklubben, Andreas Ekström, utsedd av Svenska Journalistförbundet, Ingrid Östlund, utsedd av Sveriges Radio, Anna Hjorth, utsedd av Sveriges Tidskrifter, Hermine Coyet Ohlén, utsedd av Sveriges Tidskrifter, Mikael Rothsten, utsedd av Svenska Tidningsutgivareföreningen, Eva Burman, utsedd av Svenska Tidningsutgivareföreningen, Thomas Nilsson, utsedd av Sveriges Television, Nils Hanson, utsedd av Sveriges Television, Göran Ellung, utsedd av TV4, Kajsa Stål, utsedd av TV4, Carina Tenor, utsedd av Utbildningsradion, Kerstin Brunnberg, utsedd av Utbildningsradion, Sven Hagströmer, Filippa Bergin, Ruth Mannelqvist, Robert Hårdh, Göran Collste, Arash Sanari, Laura Hartman, Gertrud Åström och Anders Forkman, representerande allmänheten.