Trelleborgs Allehanda klandras för övertramp och bristande bemötande

Trelleborgs Allehanda, dnr. 26246, exp. nr. 1/2026

Mediernas Etiknämnds beslut

Mediernas Etiknämnd klandrar Trelleborgs Allehanda för att ha brutit mot god publi­cistisk sed.

Genom beslut den 2 september 2025 hänsköt Allmänhetens Medieombudsman (MO) ett ärende avseende en anmälan mot Trelleborgs Allehanda.

MO:s beslut hade följande lydelse.

I en anmälan till Allmänhetens Medieombudsman (MO) riktar NN kritik mot Trelleborgs Allehanda för flera artiklar:

• Personal slår larm inifrån LSS-boende A [namn angivet] – beskrivs som ett skräckvälde publicerad på trelleborgsallehanda.se den 7 april 2025 och i tidningen
  den 8 april 2025 (artikel 1)

• Chefen svarar på anklagelserna: ”Inte en arbetsplats för alla” publicerad på trelleborgsallehanda.se den 7 april 2025 och i tidningen den 8 april 2025 (artikel 2)

• Tidigare anställd på LSS-boende A – ”Jag var rädd för chefen” publicerad på trelleborgsallehanda.se den 8 april 2025 och i tidningen den 10 april 2025 (artikel 3)

• LSS-boende A:s kritiserade chef flyttas – ”Hen är i en utsatt situation” publicerad på trelleborgsallehanda.se och i tidningen den 10 april 2025 (artikel 4)

• Chefer utredde anmälningar om kränkningar på LSS-boende A – experten: ”Det är ju odugligt” publicerad på trelleborgsallehanda.se och i tidningen
  den 12 april 2025 (artikel 5)

• Trygg personalgrupp viktigt för de boende publicerad på trelleborgsallehanda.se den 17 april 2025 och i tidningen den 22 april 2025 (artikel 6)

Vad mediet publicerade (i sammanfattning)

Artikel 1

Ingressen

”En chef som hotar och skäller ut personal. Medarbetare som uppmanas att spionera på kollegor och en utbredd tystnadskultur.

Det vittnar anställda och tidigare anställda om som nu slår larm om arbetsmiljön på ett av kommunens gruppboenden.”

Artikeltexten

”’Jag hade ont i magen och mådde illa när jag åkte dit och jobbade. Tänkte att det här kunde inte fortsätta.’

’Jag bröt ihop på jobbet, min kollega var där och tröstade mig. Det var ofta jag grät i bilen när jag var på väg hem efter att hen varit där.’

Trelleborgs Allehanda har pratat med både tidigare och nuvarande anställda på LSS-boende A. De vill att deras berättelser ska komma ut, men flera av dem säger sig vara rädda för chefen och vill vara anonyma.

Det är i slutet av augusti 2023 som socialnämndens ordförande NB (parti X) klipper invigningsbandet på kommunens nya LSS-boende, A. På bilder från invigningen står en del av personalgruppen strax bakom honom. Förutom chefen för boendet syns både stödpedagoger och stödassistenter.

– Det är ett engagerat team som har börjat jobba här och vi ser fram emot vårt framtida arbete, säger chefen i den artikel om invigningen som kommunen senare publicerar på sin hemsida.

Av dem som syns på bild är det i dag bara chefen och en medarbetare som jobbar kvar på LSS-boende A. Ytterligare en handfull som var med när boendet startade är också kvar. Resten, närmare 20 personer, som var anställda vid starten har slutat. Och förutom dessa har ytterligare ett tiotal som anställts senare lämnat. Med andra ord, 30 fast anställda har slutat inom loppet av ett och ett halvt år.

Enligt kommunens statistik är personalomsättningen på boendet över 170 procent. Utöver det har det varit ett stort antal vikarier som varit inne i olika långa perioder.

Trelleborgs Allehanda har fått en rad vittnesmål från personer som arbetat eller arbetar på LSS-boende A.

– Vi hade en smekmånad då det var bra. Men relativt fort inser jag att något är fel. Ingenting fungerar som det ska och chefen hamnar i konflikt med all personal, säger en av dem.

En annan tidigare medarbetare tröttnade till slut och valde att lämna LSS-boende A, trots att hen trivdes med jobbet och kollegorna.

– Där var rena rama cirkusen, man visste inte vem man skulle rätta sig efter. Chefen säger en sak och pedagogerna en annan. Sen när man får skit som känns obefogad från sin chef, då finns inte drivkraften kvar speciellt länge.

Många vittnar om samma sak; att det framför allt är ledarskapet som orsakar stress och oro som lett till att många sagt upp sig.

TA har pratat med mer än tio personer och många av dessa menar att chefen på boendet tycks leta fel hos vissa medarbetare och beskyller dem för att inte sköta sitt jobb.

– Det spelar ingen roll hur man vänder och vrider på sig, hen är inte nöjd med en ändå. Du kan följa allt som står i arbetsbeskrivningarna men hen riktar in sig på folk som hen ska gnälla på. De kan göra allt rätt, men ändå blir det inte bra, säger en av de TA pratat med.

En annan vittnar om att chefen aldrig kom med något positivt.

– Man kunde aldrig göra något bra. Man fick ingen positiv feedback, aldrig. Allting var negativt som man gjorde och inte gjorde.

Ytterligare en person bekräftar chefens ständiga missnöje.

– Jag har aldrig fått ett klagomål på ett arbete i hela mitt liv. Här fick man tio om dagen, minst.

Flera har berättat att chefen höjer rösten och skriker åt de anställda, ibland inför andra kollegor.

– Hen skrek på mig och min kollega i en timme, säger en.

Flera uppger att de haft svårt att veta vad som förväntas av dem i det dagliga arbetet, mycket har varit otydligt även om det finns pärmar där det ska finnas rutiner för varje brukare. Och de upplever att det varit svårt att få stöd i arbetet.

– Hen gav ofta dubbla budskap och man fick inte fråga om man var osäker, man fick inte prata med andra i personalen utan man skulle hitta informationen själv, säger en medarbetare som berättar att hen letade upp brukarens pärm för att visa chefen att svaret på frågorna inte fanns där.

– Då bad hen inte ens om ursäkt.

Flera av de medarbetare som TA pratat med berättar att de blivit uppmanade att hålla koll på vad vissa kollegor gör för att sedan rapportera vidare till chefen.

– Hen sa att vi skulle vara hens ögon och öron.

– Det är rena rama övervakningen.

– Chefen engagerade vissa individer till att leta fel hos sina kollegor.

Men det är inte alla som övervakas, menar en av de som TA talat med.

– Hen har vissa favoriter, de kallar hen för ’my love’ och sånt.

Flera vittnar också om att chefen kallat in dem för enskilda samtal och påstått att andra medarbetare har kommit till hen och klagat på dem.

– Till mig kom hen och sa att alla mina kollegor tycker att jag är en vidrig människa och det ena med det andra. Hen tar in folk på samtal och bryter ner en tills man inte orkar mer. Hen säger alltid att det är ’alla kollegors åsikt’, hen säger aldrig att det är hens.

Medarbetarna ska sedan ha uppmanats att hålla tyst om samtalen.

– Vi lider i ensamhet, man utsätts, blir rädd och vet inte vem man kan lita på.

Även sjukstatistiken vittnar om att personalen på LSS-boende A mår dåligt. Under flera månader har sjukfrånvaron legat på över 20 procent och sällan under 10 procent. Flera av dem som känt sig hårt utsatta av chefens missnöje uppges ha varit sjukskrivna innan de till slut sagt upp sig.

De som känt sig utsatta av chefen frågar sig varför just de blivit drabbade, men ingen TA har pratat med menar att det finns något tydligt svar. Kanske handlar det om chefens kontrollbehov, kanske har det varit för att de ifrågasatt någonting, funderar en av dem.

LSS-boende A ingår i enheten för ’särskilt resurskrävande’. Det handlar alltså om brukare som har extra stora behov av stöd. En del av dem kan även bli utåtagerande. Personalen utsätts ofta för slag och nyp.

Fast det är något som till stor del går att förebygga med rätt metoder, menar flera av de som arbetat på boendet. Men när brukarna känner av att personalen är stressad och orolig ökar affektutbrotten.

– Vi märkte att när chefen inte var där så var personalen lugn och då var brukarna lugna. När hen var där stressade vi upp oss, det märkte brukarna. Och det blev lätt affektutbrott.

Men bilden av LSS-boende A som ett skräckvälde med en chef som skapar både stress och oro hos medarbetarna delas inte av alla. Efter åtskilliga samtal som TA har med både nuvarande och tidigare medarbetare är det till slut en som säger tvärtom, att chefen är professionell och välplanerad.

– Jag trivs jättebra på LSS-boende A. Jag är vikarie och kan egentligen välja var jag vill jobba men jag väljer att vara på LSS-boende A.

Att så många kollegor lämnat LSS-boende A sedan det öppnade menar vederbörande handlar om att det inte varit rätt personal på rätt boende.

– De har inte passat in och gör man inte det då måste man söka sig vidare. Man skriver under ett kontrakt med vissa arbetsuppgifter, man kan inte bara bortse från det, säger personen.

Strax därefter får vi kontakt med ytterligare en anställd som arbetat på LSS-boende A i några månader och som säger att hen ’förstått att det var turbulent i fjor’. Den personen tycker däremot inte att det är några problem med arbetsmiljön nu.

– Om det varit dåligt, det kan jag inte säga något om. Men det är inget jag känner igen. Tvärtom, jag ser vilka resurser man lägger från kommunens sida, med allt från bra handledare, till utbildningar och annat.

Men personen lyfter också fram att det är ett krävande arbete med brukare som är i stort behov av stöd.

– Många har inte riktigt förstått hur mycket som krävs av en person att arbeta där, din mentala styrka, din egen kunskap och så vidare. Det är en schysst arbetsplats, och rättvis, men man kräver ett stort engagemang av varje medarbetare.

Ryktet om TA:s granskning sprider sig sedan bland de anställda på LSS-boende A och ytterligare några medarbetare hör av sig. De har arbetat länge på LSS-boende A och vill lyfta fram att de trivs bra.

– Vi får mycket stöttning från vår chef. Jag har aldrig hört hen höja rösten, varken till mig eller någon annan personal. Men hen måste ibland vara hård och se till verksamhetens bästa. Vi har till exempel en policy om att inte använda mobiltelefoner, inte röka och inte ha långa byggda naglar. Men det finns de som både rökt och haft mobil eller som struntat i det här med naglar, det är klart att de blir inkallade på möte med chefen.”

Övrigt

I en faktaruta beskrev tidningen hur man hade genomfört granskningen:

”Trelleborgs Allehanda har under en längre tid och från olika håll fått tips om att arbetsmiljön på LSS-boende A inte är bra och att många slutar.

Till slut kontaktas vi av en person, som mot löften om att vara en skyddad källa, berättar mer. Och snart får vi kontakt även med andra som berättar om sina upplevelser, både för sin egen del och för utsatta kollegors. Några har vi träffat och andra har vi pratat med i telefon.

Vi har även begärt ut uppgifter från kommunens HR-avdelning om bland annat personalomsättning och sjukfrånvaro på LSS-boende A, samt utredningar om kränkningar och andra händelser som rör arbetsmiljön på boendet.”

Artikel 2

Ingressen

”Många av de som slutat på LSS-boende A har inte förstått hur krävande arbetet på boendet är.

Det menar sektionschefen NN är den främsta orsaken till den höga personalomsättningen.

’Man har inte förstått vad man har sökt sig till’, säger hen.”

Artikeltexten

” – Jag har full förståelse för att det inte är en arbetsplats för alla och att den kan upplevas lite krävande, säger NN, sektionschef för LSS-boende A.

Personalomsättningen på LSS-boendet har sedan boendet öppnade hösten 2023 varit extremt hög. Ett 30-tal fast anställda har lämnat arbetsplatsen. Trelleborgs Allehanda har pratat med ett tiotal personer, både tidigare och nuvarande anställda, som riktar stark kritik mot boendets sektionschef NN.

Efter att ha fått läsa TA:s frågor i förväg ställer hen upp på en intervju för att bemöta kritiken, men hen vill inte bli fotograferad. Med sig under intervjun har hen även NA som är chef för avdelningen för funktionsstöd.

Ett flertal av dem som TA pratat med har bland annat uppgett att de känt sig övervakade på arbetsplatsen. Vissa har även upplevt att de uppmanats att rapportera om sina kollegor. Men NN nekar till att det skulle handla om någon form av övervakning av personalen.

– Så jobbar vi inte på LSS-boende A, absolut inte. Men i mitt ansvar ingår det att jag utreder alla avvikelser och klagomål som inkommer. Självklart utreds allting ansvarsfullt och detaljerat. Men inte genom förföljelser, utan alla har rätt att komma till tals, säger hen.

Flera av dem som TA har pratat med har även uppgett att NN flertalet gånger höjt rösten och skällt ut medarbetare.

– Jag beklagar om det är så de har upplevt det. Det är ingen beskrivning jag känner igen mig alls i, säger hen.

Vi har också fått vittnesmål om att medarbetare haft samtal med dig och där du har sagt att kollegor haft klagomål på dem. Efter samtalet ska de ha uppmanats att hålla tyst om dessa. Vad är din kommentar till det?

– Som jag redan varit inne på tidigare. Så här jobbar vi inte på LSS-boende A. Alla klagomål och avvikelser utreds ansvarsfullt och återkopplas till medarbetare.

De vi talat med upplever också att de ofta haft svårt att veta vad som förväntas av dem, att de har fått dubbla budskap om arbetsuppgifter och menar att hur de än gjort så har de fått höra att de gjort fel. Hur ser du på det?

– Inför att man väljer att utföra en uppgift eller en aktivitet med en brukare så finns det ett sätt att jobba på. En pedagog ihop med kontaktperson utför alltid en riskanalys. Och jag ser över den utifrån medarbetarperspektiv, så att den uppfyller säkerheten, säger NN som beskriver LSS-boende A som en hårt strukturerad verksamhet.

– Riskanalyserna görs både för brukarnas skull, och för medarbetarnas säkerhet, säger NN och påpekar att det är viktigt att alla följer de arbetsbeskrivningar och handlingsplaner som tas fram efter att man gjort riskanalyserna.

Ni har haft en personalomsättning på över 170 procent. Vad tänker du att det beror på?

– Det har varit en stor utmaning att förklara för sökande vad det är för typ av arbete de har sökt sig till. Det finns inget liknande. Jag har stått väldigt många gånger inför att när man väl har börjat har man inte förstått vad det är man faktiskt har ansökt om. Men nu den senaste tiden har vi börjat erbjuda timanställning för att prova på, och då har vi sett att många har backat.

Så du menar att huvudorsaken till att folk har slutat är att de inte har förstått vad det är för jobb de hamnat på?

– Absolut, det står jag fast vid. Det har varit oerhört svårt att rekrytera, säger NN som även lyfter fram att medarbetare sagt upp sig för att byta anställningsform, från fasta anställningar till att bli timvikarier.

Varför byter man bort ett fast jobb mot timmar?

– Jag ser en samhällsförändring, man vill inte jobba med traditionella tillsvidareanställningar som man gjort tidigare. Man vill gärna kombinera olika tjänster när man jobbar i vården.

Vad har gjorts för att få de anställda att trivas och stanna kvar?

– Vi har gjort väldigt mycket, det är en nystartad verksamhet så man har varit lyhörd till vad gruppen har signalerat behövs, men vi har haft utbildningar sen start. Vi har infört reflektionstid stående för det är en mentalt krävande arbetsplats. Vi gjorde också om schema så att man kunde ha gemensamma raster och få utlopp även för de privata samtalen som man önskade.

NN uppger även att boendet haft en insats från kommunens HR-avdelning och jobbat med kommunens ledord för arbetsmiljö, ÖRA som står för öppenhet, respekt och ansvar.

– Det har vi behövt jobba mycket med på våra möten, i grupp, säger hen.

Vi har tittat på statistik över sjukfrånvaro, flera månader har den varit över 20 procent, vad är dina tankar om det?

– Där har varit sjukfrånvaro, men inget direkt anmärkningsvärt. Vi har haft en del längre sjukfrånvaro som inte direkt är kopplat till arbetet. Jag har följt de rutiner som finns. Prehab- och rehabsamtal när det har behövts och även HR har varit inkopplade.

Hur upplever du att den stora personalomsättningen har påverkat brukarna?

– Jag upplever inte någon skillnad alls på brukarna. Absolut inte. Jag ser positiv utveckling för våra brukare utifrån att det är ett nystartat boende. Det är jag oerhört stolt över.

NA menar att inom LSS gäller det generellt att man bygger upp en verksamhet där brukarna inte ska bli beroende av enskilda medarbetare.

– Vi bygger inte in att personer ska bli beroende av andra individer utan man bygger in strukturen och att det är det som hjälper brukaren i vardagen. Det kan vara en bidragande anledning till att vi inte ser de här förändringarna även om folk avslutar sina anställningar. Utan där är tydliga rutiner och strukturer oavsett vem som är i tjänst, säger hen.

Det är ju ändå människor man arbetar med och det måste vara tydligt även för dem att det sker många personalförändringar. Så du menar att de inte påverkas av detta?

– Vissa autister är tidsbundna, andra är bundna av aktiviteter. Det som är grund i vårt arbete är strukturer. Den här fyrkantigheten. Vi har ju arbetskläder och det är den identifieringen brukarna gör med medarbetarna. Grunden är arbetsbeskrivningar och scheman, säger NN.

Varför tror du att så många vi har pratat med är kritiska till dig som chef och till arbetsmiljön på LSS-boende A?

– Jag kan bara beklaga det. Vi har gjort en resa, det är ett nystartat boende. Det är ett krävande boende utifrån komplexiteten.

Avdelningschefen NA fortsätter:

– Det kräver att man följer strukturer och rutiner som finns. Där finns inte mycket utrymme att gå utanför det. Det är klart, den typen av arbetsplats är inte för alla. Det är viktigt att kunna förhålla sig till det för konsekvenserna kan bli stora ur säkerhetssynpunkt.”

Övrigt

På mediets hemsida lades även upp ett videoklipp där en reporter beskrev granskningen i korthet. Bland annat sa reportern att ”arbetsplatsen beskrivs som ett skräckvälde styrt av chefen NN ”

I videoklippet upplästes de citat från anonyma, tidigare anställda, som hade framgått i artikel 1. Till exempel sas följande: ”Jag mådde illa och hade ont i magen när jag åkte dit och jobbade”, ”Hen skrek på mig och min kollega i en timme” och ”Det var ofta jag grät i bilen när jag var på väg hem efter att hen hade varit där”.

Det spelades även upp ett kort ljudklipp från intervjun med NN i artikel 2.

Artikel 3

Publiceringen behandlade liknande uppgifter som artiklarna 1 och 2. I artikeln intervjuades en före detta anställd på boendet, som uttalade sig kritiskt om verksamheten och hens tidigare chef. Hen berättade bland annat att hen inte fick någon tydlighet från chefen om vad hen skulle arbeta med eller hur hen skulle arbeta samt att hen inte upplevde att det fanns förutsättningar att göra ett bra arbete. Hen berättade även att hen uppmanades att vara chefens ”ögon och öron” och tolkade det i efterhand som att hen skulle hålla koll på sina kollegor och rapportera vidare.

Den tidigare anställda beskrev hur chefen pratade illa om kollegor och sa att de ”inte håller måttet” eller ”inte kommer att bli långvariga”. Enligt artikeln fick hen inte samma information som de övriga pedagogerna och blev utskälld av chefen, både inför andra och i enrum. Hen berättade bland annat följande: ”Vid flera tillfällen höjer hen rösten, går in och petar i hur man arbetar på individnivå. ’Så skulle du inte ha gjort’, och det kan hen göra inför alla andra i rummet” och ”Vi går in i enrum, jag börjar förklara för hen, att jag inte mår bra när jag inte har access till någonting, jag har ingen arbetsbeskrivning, jag vet inte vad jag ska göra. Då börjar hen gapa och skrika, på riktigt, jättehögt. ’Hen som gjort allt för mig. Som gett mig så här mycket i lön’ och så vidare. Hen är i affekt. Hen spyr galla över mig.”

Enligt artikeln blev den tidigare anställda sjukskriven efter händelsen och återvände aldrig till arbetet.

I artikeln framgick inte om NN hade fått möjlighet att bemöta kritiken i artikeln.

Artikel 4

Publiceringen var en uppföljande artikel efter mediets granskning. Av artikeln framgick att NN hade förflyttats till en annan del av förvaltningen. Jessica Hahne, avdelningschef för funktionsstöd där kommunens LSS-boenden ingick, kommenterade flytten. NA uppgav att flytten skett med hänsyn till sektionschefens arbetsmiljö och säkerhet eftersom det hade förekommit hot mot hen.

I artikeln ställde reportern även frågor om NN:s kommande arbetsuppgifter, en pågående utredning om kränkning och om arbetsmiljön på LSS-boende A.

Det framgick inte om NN hade fått möjlighet att bemöta kritiken i artikeln.

Artikel 5

Artikeln var en uppföljning till de tidigare artiklarna. Publiceringen handlade särskilt om de anmälningar om kränkande särbehandling avseende NN som hade utretts av hens högre chefer.

I publiceringen uttalade sig flera anonyma källor om anmälaren. Av artikeln framgick bland annat följande: ”Flera förklarar att de upplever att de högre cheferna inom avdelningen för funktionsstöd inte har tagit deras klagomål om arbetsmiljön på allvar. I stället har man bara hänvisat tillbaka NN som de som klagat menar är den som skapar stress och oro. Många uppger också att de känt sig rädda för hen.

– Hen kan göra vad fan hen vill för att de höga cheferna håller hen om ryggen ändå, säger en av de intervjuade.”

I ett annat stycke framgick följande: ”Flera personer som TA pratat med har berättat att när de velat ta hjälp av facket har situationen i många fall blivit ännu värre.

– Hen blev rasande när jag sa att jag ville ta in facket, säger en och syftar på LSS-boende A:s chef NN.”

Enligt mediet hade flera anmälningar om kränkande särbehandling förekommit avseende NN. Det framkom även att hen själv anmält en medarbetare för sexuella trakasserier. I artikeln uttalade sig även en expert i arbetsmiljö.

Det framgick inte om NN hade fått möjlighet att bemöta kritiken i artikeln.

Artikel 6

Publiceringen utgjordes av en insändare skriven av en anhörig till en vuxen person med funktionsnedsättning.

Insändarskribenten skrev bland annat att hen blev djupt orolig av de kommentarer som NN hade lämnat i artikel 2. I texten framgick bland annat följande: ”Kommentaren vittnar om två saker: NN ser inte de boendes olika personligheter, hen tror sig veta hur var och en känner eftersom de är autister. Dessutom tar hen dålig hänsyn till relationsbygge, det verkar som om hen föredrar opersonliga möten där det räcker att brukaren känner igen en arbetsdräkt.

Jag vet ingenting om den arbetskonflikt som förekommit på LSS-boende A så det vill jag inte uttala mig om, men som anhörig är jag plågsamt medveten om hur alla förändringar orsakar beteenden som självskador, sömnsvårigheter och problem med hygien och mat. Jag har levt med det i många år. Det är sorgligt att en chef för ett boende vill tona ner och förneka hur viktigt det är med en trygg personalgrupp som är vana vid att samarbeta. Vikarier, sjukfrånvaro och ständigt nya anställda är skadligt för de boende.”

Anmälan

NN anförde i huvudsak följande.

Hen begärde att MO skulle granska om journalistens metoder varit förenliga med god publicistisk sed, om anmälarens integritet hade värnats samt om publiceringarna varit tillräckligt sakliga, opartiska och korrekta. Hen önskade även att MO skulle pröva användandet av ett inspelat samtal i ett videoreportage, något som hen inte hade lämnat sitt samtycke till.

Publiceringarna handlade om hen och hens arbetsplats. Hen var chef på LSS-boendet A i kommun B Efter publiceringen inkom anonyma orosanmälningar till socialtjänsten om att hens barn for illa. Det var mycket allvarliga anklagelser som var helt påhittade. Detta orsakade en stor stress för hen och hens familj. Hens barn mådde även mycket dåligt till följd av det videoklipp som spreds på sociala medier.

Journalisten hänvisade i artikeln till anonyma källor. Dessa personer hade i sin tur kontaktat nöjd personal på boendet och uppmuntrat dem till att gräva fram information om NN. Mediet hade även blivit informerat om att dessa personer hade organiserat sig i en Facebookgrupp med syfte att skada boendets rykte. Det fanns även en inspelning kallad ”Krossa LSS-boende A” som reportern valde att bortse från i granskningen.

Rapporteringen var partisk. Journalisten blev erbjuden att träffa den nuvarande personalgruppen på plats för att få en bild av arbetsplatsen men valde bort det. I stället byggde reportaget helt på individer som haft egna konflikter med ledningen.

Anmälaren uttryckte tveksamhet till att bli inspelad men journalisten försäkrade hen om att det enbart var för att hen skulle minnas vad som sagts. Reportern berättade inte att ljudet skulle användas i ett videoreportage som lades upp på sociala medier. Klippet spreds brett och hen fick det skickat till sig från flera håll. Både NN och hens barn har tagit väldigt illa vid sig av detta.

Mediets svar

Trelleborgs Allehanda svarade, genom chefredaktören och ansvarig utgivare Martin Falkenby, i huvudsak följande.

Mediet hade granskat LSS-boende A. Boendet hade sex platser avsedda för personer med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd, samt de som hade funktionsnedsättningar i kombination med andra diagnoser och problemskapande beteenden. Det var alltså ett boende som tillhörde de mest resurskrävande, något som ställde särskilda krav på personalen. Boendet invigdes 2023. Efter ett halvår började tidningen få anonyma tips om arbetsmiljön på boendet. Tipsen fortsatte att komma in i allt större omfattning och kom från olika medarbetare. Det handlade om arbetssituationen och visade entydigt på att det var sektionschefen, anmälaren i detta ärende, som var ansvarig för den dåliga arbetsmiljön. När tidningen begärde ut statistik från kommunen kunde man se en extrem personalomsättning och höga sjuktal.

Både boendet och sektionschefen namngavs i publiceringarna, förutom i artikel 1, där sektionschefens namn inte framgick. I Y-ort fanns cirka tio LSS-boenden som drevs i kommunal regi och totalt bodde cirka XXX personer på dessa boenden. Om tidningen hade avstått från att offentliggöra vilket boende det handlade om hade det riskerat att göra många medborgare, särskilt de anhöriga, väldigt oroade.

De särskilda utmaningar som boendet hade, skulle inte kunnat redovisas vid en anonymisering av boendet. Som chef för en kommunal verksamhet hade anmälaren ett stort ansvar avseende skattemedel, personal och brukare. En anonymisering av sektionschefen hade varit effektlös vid en namngivning av LSS-boende A då det var en enkel sak för läsaren att kolla upp. Dessutom skulle en anonymisering av både boende och sektionschefen peka ut ett fåtal, max tio, andra sektionschefer. I artikel 2 namngavs sektionschefen i samband med att hen bemötte kritiken.

Reportern hade varit tydlig med att berätta att intervjun spelades in och hade lagt mobiltelefonen på bordet. Det var alltså ingen hemlig inspelning. I anmälan uppgav sektionschefen att hen var tveksam till inspelningen. Detta var dock inget som framkom och hen hade inte lämnat något sådant önskemål eller krav för att genomföra intervjun. Tidningen hade varit tillmötesgående under hela processen och reportern frågade vid två tillfällen om hen ville bemöta kritiken från de anställda. Mediet godtog kravet på att anmälaren skulle få frågorna i förväg. Tidningen gick även med på att sektionschefens överordnade närvarade under intervjun, att hen inte skulle fotograferas samt att hen skulle få läsa sina citat innan publiceringen

I artikel 2 sammanfattades granskningen i ett rörligt klipp. Det som sektionschefen sa i klippet var ett citat som hade godkänts i textform och var till sin karaktär varken känsligt eller kontroversiellt. Det fanns ingen skyldighet för tidningen att informera om hur inspelningen skulle användas och det fanns inte heller någon anledning för tidningen att anta att sektionschefen skulle vara emot att ljudklippet användes. Hen hade i övriga sammanhang varit tydlig med sina önskemål. Klippet delades även på tidningens sociala mediekanaler; Facebook, TikTok och Instagram. Detta var ett vedertaget sätt i branschen för att locka fler läsare till sin egen plattform.

Tidningens ansvarige utgivare fattade den 9 april 2025 beslut om att ta bort den rörliga sammanfattningen från tidningens sociala medier eftersom det framkommit att sektionschefen mottagit hot, enligt hen till följd av klippet. Mediet ansåg dock fortfarande att både granskningen och den rörliga sammanfattningen var pressetiskt riktig.

Anmälaren visste inte vilka personer som var tidningens källor eftersom de var anonyma. De nuvarande anställda som hade hörts ville vara anonyma eftersom de var rädda för repressalier. Källorna berättade att de kände sig ifrågasatta av ledningen och att de var rädda för att få dåliga referenser. Några tidigare anställda hade fått uppfattningen att de blivit svartlistade av kommunen och därmed inte längre var önskvärda som arbetstagare. Tidningen sållade bort detaljuppgifter om uppenbara brister i arbetsmiljön eftersom detta skulle kunna göra att medarbetaren kunde identifieras av arbetsgivaren.

Det stämde att tidningen blev inbjuden att träffa de i personalen som var nöjda med arbetsplatsen. Det gick dock inte att utesluta att det på detta sätt skulle komma fram vilka som var missnöjda. Det redogjordes redan i första artikeln för att det fanns medarbetare som var nöjda med arbetsplatsen. Mediets granskade även objektivt personalomsättningen och sjuktal vilket gav stöd för att arbetsmiljön inte var av normal karaktär.

Anmälarens kommentar

NN kommenterade Trelleborgs Allehandas yttrande och uppgav i huvudsak följande.

Mediet hade tillgång till information som gav en mer nyanserad bild av situationen men valde att bortse från detta i rapporteringen. Bland annat hade arbetsmiljöenkäter med positivt resultat presenterats, journalisten hade informerats om att de cirka 30 medarbetare som lämnat verksamheten inte gjort det på grund av missnöje och det hade genomförts avslutningssamtal. Hen hade även lämnat referenser till flera anställda som med hjälp av detta fick nya anställningar.

Journalisten uppträdde under hela processen på ett sätt som snarare speglade personligt engagemang än ett neutralt journalistiskt uppdrag. När reportern kontaktade hen presenterade hen sig som förälder till ett barn som anmälaren tidigare hade haft kontakt med. När NN uttryckte tveksamhet till medverkan frågade journalisten varför hen inte ville ställa upp. Detta skedde med en ton som gav intryck av att det redan fanns en förutbestämd vinkel. Under intervjun var en avdelningschef med som kunde intyga att anmälaren uttryckte tveksamhet till att bli inspelad.

Journalisten hänvisade i artikeln till en kränkningsanmälan som inte var färdigutredd eller en allmän handling. Den visade sig sedan vara felaktig. Trots detta skrev journalisten om utredningen innan den var klar och hävdade att det rörde sig om ”ord mot ord”.

Ytterligare skriftväxling

Tidningen förde fram i huvudsak följande.

Anmälaren ansåg att tidningen i sin granskning hade gett läsaren en felaktig bild. Mediet ville därför peka på några särskilda omständigheter. 30 fast anställda hade slutat på boendet under ett och ett halvt år. Personalomsättningen på boendet var 170 procent enligt kommunens siffror. Tidningen hade pratat med 18 tidigare och nuvarande anställda. Av dessa var 13 personer kritiska till sektionschefens ledarskap och många av dem uppgav att de var rädda för hen. De medarbetare som tidningen pratade med uppgav att de inte vågade svara annat än positivt på arbetsmiljöenkäten eftersom medarbetarna svarade på enkäten i ett och samma rum där skärmarna var synliga.

Efter granskningen kom socialförvaltningen fram till att det förekom arbetsmiljöproblem på boendet på grund av kompetensbrist.

Anmälaren förde fram i huvudsak följande.

Hen var inte längre chef på LSS-boende A. Det som mediet skrivit om arbetsmiljömätningarna stämde inte. Journalisten hade även ifrågasatt att hen blivit sexuellt trakasserad av en av de anställda. Flera av de anställda hade hållhakar på varandra. Hen var inte ensam om att ha blivit utsatt.

Medieombudsmannens bedömning

Om prövningen

Medieombudsmannen ska pröva om anmälaren har utsatts för en oförsvarlig skada genom det som har publicerats. Mitt mandat omfattar inte frågor om journalistiska arbetsmetoder. MO kan alltså inte pröva den aktuella journalistens agerande vid en intervju utan prövningen är begränsad till frågan om själva publiceringarna inneburit en oförsvarlig skada.

Vid den bedömningen vägs allmänintresset av publiceringarna, det vill säga allmänhetens rätt till insyn i olika frågor, mot intrånget i anmälarens privatliv. I sammanhanget prövas även om tidningen haft belägg för att publicera uppgifterna, om anmälaren har fått bemöta kritiska påståenden samt i vilken mån hen ska behöva tåla granskningen givet sin samhälleliga ställning.

Allmänintresse och ställning

Jag kan till en början konstatera att anmälaren har pekats ut med namn och att det förekommit många negativa uppgifter om hen. Frågan som jag har att pröva är om allmänintresset och anmälarens ställning är sådana att hen får tåla mediets publicering.

Artiklarna är en granskning av ett LSS-boende där det förekommit allvarliga arbetsmiljöproblem. Det rör sig om ett kommunalt boende för personer som har stort hjälpbehov. Frågor kring styrning av kommunala boenden som behandlar personer med särskilda behov samt hanterar offentliga medel har ett stort allmänintresse. Jag har alltså inget att invända mot att mediet rapporterat om ärendet som sådant. Som chef för boendet har anmälaren en sådan ställning att hen får tåla kritik mot arbetsplatsen och även kritik mot sig själv som chef.

Även om en granskning är relevant, har ett allmänintresse och anmälarens ställning motiverar kritik, finns det dock en medieetisk gräns för vad man som person ska behöva tolerera. Den centrala frågan i ärendet är om det varit rimligt att peka ut anmälaren med den skarpa kritik och de mycket hårda formuleringar från anonyma källor som framförs i publiceringarna.

Det rör sig i detta fall om allvarliga anklagelser och värderande kommentarer om anmälaren. Boendet beskrivs som ett skräckvälde på grund av NN. I artiklarna berättar anonyma källor bland annat att hen har förmått personalen att övervaka varandra, att hen ”bryter ned en tills man inte orkar mer” samt att hen berättat för en anställd att kollegorna tyckte att hen var ”en vidrig människa”.

Samtliga källor som uttalar sig om anmälaren är anonyma. Även om det finns många beaktansvärda skäl för att en person vill vara anonym, ställer användningen av sådana källor extra stora krav på mediet, inte minst måste försiktighet råda då anklagelser från anonyma personer kan vara svåra att bemöta. Starkt värderande omdömen gällande en utpekad är till exempel sådant medier bör vara återhållsamma med att publicera när det kommer från någon som inte framträder med namn.

Sammantaget anser jag att de skarpaste formuleringar som gjorts gällande anmälaren, till exempel upprepade påståenden om att hen skapat ett ”skräckvälde” och olika beskrivningar av att hen ”bryter ner” medarbetare, går över gränsen för vad anmälaren ska behöva tåla. Saklig och skarp kritik mot hens ledarskap är en sak, men här övergår kritiken från de anonyma källorna närmast i kränkande omdömen.

Belägg

Vad gäller frågan om belägg kan jag konstatera att det finns underlag för det som framgår av publiceringarna. De intervjuade personerna är visserligen inte namngivna men det rör sig om flera källor och offentliga dokument som tidningen har haft tillgång till. Tidningen har därmed haft ett tillräckligt underlag för att publicera.

Bemötande

En medieetisk grundprincip är att den som kritiseras i en publicering ska få möjlighet att svara och ge sin version. Ju hårdare kritik, desto mer generöst bör mediet vara i bemötandefrågan.

Anmälaren fick möjlighet att bemöta kritiken i artikel 2, men det framgår inte om hen därefter har fått tillfälle till bemötande. Detta framstår som särskilt allvarligt i artikel 3 där en anonym före detta anställd berättar om olika händelser när hen blivit illa behandlad av NN, utan att anmälarens inställning framkommer i den delen.

Sammanfattning

Sammantaget anser jag att mediet på många sätt gjort en gedigen och viktig granskning av en offentlig verksamhet, men att det skett vissa övertramp i publiceringarna. Detta gäller de ytterst nedsättande omdömen om anmälaren som i vissa fall uttalas av personer som är anonyma, samt att hen i artikel 3 inte fått bemöta den mycket allvarliga kritiken. Min slutsats är därför att mediet utsatt anmälaren för en oförsvarlig publicitetsskada och därför ska klandras.

Ärendet hänskjuts till Mediernas Etiknämnd.

Ärendet hos Mediernas Etiknämnd

Tidningen har yttrat sig i nämnden och fört fram sammanfattningsvis följande. Enligt MO:s bedömning skulle tidningen ha ett ansvar för att tona ner individers beskrivning av sin arbetssituation. Om tidningen skulle ha ett ansvar för att mildra eller undanhålla individers beskrivning riskerar det att framtida viktiga granskningar av offentlig verksamhet inte kan genomföras eftersom källor då ser att tidningen förvanskar en verklighetsbeskrivning. När det gäller bemötande uttrycks inte kritiken mot anmälaren i artikel 3 i samma skarpa ordalag som tidigare. Det är inte heller i sak någon ny kritik som framkommer jämfört med artikel 1. Tidningen håller dock med om att den borde ha återupprepat anmälarens inställning om att hen inte kände igen beskrivningen av sitt ledarskap, också i artikel 3.

Även anmälaren har yttrat sig i nämnden och fört fram sammanfattningsvis följande. Anmälaren instämmer i Medieombudsmannens bedömning att uttalandena i artiklarna är kränkande. Påståendena i artiklarna ligger långt ifrån anmälaren personlighet och faktiska handlingar. Det kan många anställda, ledning och kollegor intyga. Hen har inte heller fått möjlighet att bemöta innehållet i artiklarna.

Mediernas Etiknämnds bedömning

Mediernas Etiknämnd delar MO:s bedömning och klandrar Trelleborgs Allehanda för att ha brutit mot god publicistisk sed.

I beslutet har deltagit ordförande Christine Lager samt Johanna Lindblad Ahl, utsedd av Svenska Journalistförbundet, Alice Petrén, utsedd av Sveriges Radio, Stefan Pettersson utsedd av Tidningsutgivarna, Hermine Coyet Ohlén, utsedd av Sveriges Tidskrifter, Thomas Nilsson, utsedd av Sveriges Television, Kerstin Brunnberg, utsedd av Utbildningsradion, Johan Trouvé, Göran Collste, Laura Hartman, Per Lyrvall och Johan Pekkari, representerande allmänheten.