Exp nr 52/2011, Norrbottens-Kuriren, 2011-05-24
Vid rapporteringen om en stöld publicerades uppgifter som ledde till att en av de unga gärningsmännen kunde identifieras. Tidningen klandrades för att ha brutit mot god publicistisk sed.
Pressens Opinionsnämnds beslut
Pressens Opinionsnämnd klandrar Norrbottens-Kuriren för att ha brutit mot god publicistisk sed.
__________
Genom beslut den 2 mars 2011 hänsköt Allmänhetens Pressombudsman (PO) ett ärende avseende anmälan mot Norrbottens-Kuriren till Pressens Opinionsnämnd.
PO:s beslut hade följande lydelse.
Vad tidningen publicerade
Den 10 september 2010 fanns en notis på en av Norrbottens-Kurirens nyhetssidor som var rubricerad Ung trio stal 23 000 kronor. Notisen var försedd med ortsangivelsen X (en ort angavs) och berättade följande: “Tre unga män har gjort sig skyldiga till grov stöld vid två tillfällen. Två av de tre, 16 respektive 17 år gamla tog sig en natt i juli in i en bostad på Y-vägen (namnet på vägen angavs) där de kom över 3 000 kronor i kontanter. Dagen efter var en av de åtalade tillbaka i samma bostad igen – nu i sällskap med en annan 17-åring och då kom de över 23 000 kronor i kontanter. De åtalas nu för grov stöld och har erkänt gärningarna. 16-åringen som för övrigt själv bor på en adress på Y-vägen står också åtalad för ringa narkotikabrott”.
Samma notis fanns publicerad på Norrbottens-Kurirens hemsida.
Anmälan
Norrbottens-Kurirens notis anmäldes till PO av fadern till 16-åringen. Han ansåg att notisen klumpigt och onödigt hade avslöjat deras sons identitet. Deras bräckliga tillvaro var nu helt raserad. Stölden hade ägt rum hos sextonåringens egna släktingar. I förtroende hade sextonåringen och hans föräldrar kommit överens om att pojkens brott skulle hanteras som lagen föreskrev och det hade blivit polistransport, förhör, pinkprov och sociala myndigheter – allt för att markera förseelsens allvar samt att man måste bära konsekvenserna av sina egna handlingar. Pojken hade varit införstådd med denna procedur, han hade på eget initiativ medverkat till att två kamrater hade blivit åtalade och de sociala myndigheterna och polisen hade hanterat det hela med största integritet för att underlätta för pojkarna att lära av sina misstag.
Anmälaren hade fått tårar i ögonen och svår ångest när han läste Norrbottens-Kurirens notis. Nu hade det avslöjats för alla i bekantskapskretsen, lagkamrater, skolklass, kompisar, grannar och släktingar vad som hade hänt. Föräldrarna hade lovat sonen att den rättsliga proceduren inte skulle leda till att händelsen läckte ut. Sonen var belastad av skuld och skam och vuxenvärldens krav och tidningens publicering lättade inte på den bördan.
Tidningens yttrande
Norrbottens-Kuriren svarade genom sin tillförordnade ansvariga utgivare och framhöll bl.a. följande:
Valet att uppge att gärningsmannen bodde i samma bostadsområde bottnade i att det var andra stölden på samma adress, två dagar efter varandra. En viktig förklaring till detta förhållande var att gärningsmannen bodde på samma gata. Adress och personer var välkända för honom.
Vägen som låg i bostadsområdet var mycket liten med få boende varför man kunde utgå ifrån att händelsen och gärningsmannen redan var kända. För stora flertalet av Norrbottens-Kurirens läsare var bostadsområdet och dess boende ett bland många i tidningens bevakningsområde. Anmälarens sons identitet var inte röjd för allmänheten utan enbart för den begränsade skara grannar i den lilla byn, som med stor säkerhet redan kände till händelsen och gärningsmannen.
Publiceringen hade varit återhållsam framhöll tidningen. Det rörde sig om en notis som inte lagts på någon framträdande plats vare sig i papperstidningen eller på nätet.
PO:s bedömning
Även om stöld i regel har allmänintresse och det är rutin för tidningarna att rapportera om rättegångar ställer jag mig frågande till att Norrbottens-Kuriren skrev om denna händelse med underåriga gärningsmän och drag av familjeangelägenhet. När tidningen ändå bestämde sig för att publicera borde den ha försäkrat sig om att ingen av de inblandade på minsta sätt gick att identifiera.
I och med att tidningen skrev ut anmälarens sons ålder och att han bodde vid samma lilla namngivna gata som de bestulna, kunde alla som kände till sextonåringens adress misstänka att det var han som var gärningsmannen. Det kan ha bott fler sextonåringar vid den lilla gatan – även om det inte är så sannolikt – men misstänkt bland t.ex. klass- och lagkamrater blev anmälarens son under alla omständigheter. De som kände till sextonåringens familjeförhållanden och som fått veta att släktingarna hade blivit bestulna, misstog sig knappast på vem som avsågs. Det innebär att i varje fall många släktingar och andra i familjens bekantskapskrets, som inte visste vad som hade hänt, fick reda på det genom tidningen.
De i sextonåringens omgivning som endast känt till stölden fick även genom tidningen reda på att pojken åtalades för ringa narkotikabrott.
Norrbottens-Kuriren har genom att publicera den anmälda notisen på sätt som skedde brustit i ansvarig hållning inför den publicistiska uppgiften.
Norrbottens-Kuriren bör klandras. Ärendet överlämnas till Pressens Opinionsnämnd.
Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd
Norrbottens-Kuriren har uppgivit bl.a. följande. Notisen publicerades för att händelsen hade ett allmänintresse; samma adress hade varit utsatt för stöld två dagar i rad. Tidningen vidhåller att notisen inte röjer sonens identitet för allmänheten, utan enbart för den begränsade skara av grannar som redan med stor säkerhet känner till händelsen och gärningsmannen. PO bygger sitt resonemang på uppgifter som inte varit tillgängliga för Norrbottens-Kuriren. Tidningen hade inte tillgång till uppgiften att det skulle röra sig om ett brott där det förelåg ett släktförhållande och kan inte klandras för att ha identifierat anmälarens son för släktingar och andra i familjens bekantskapskrets.
Pressens Opinionsnämnds bedömning
Nämnden gör samma bedömning som PO och finner att Norrbottens-Kuriren ska klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.