Mediernas Etiknämnd klandrar Tidningen Ångermanland efter en artikel om guldstölder hos äldre. En av de åtalade var en guldhandlare som åtalats för häleri. Artiklarnas rubrik och ingress gav dock läsaren intrycket att han åtalats för stöld.
Tidningen Ångermanland, dnr. 24508, exp. nr. 32/2025
Mediernas Etiknämnds beslut
Mediernas Etiknämnd klandrar Tidningen Ångermanland för att ha brutit mot god publicistisk sed.
Genom beslut den 11 december 2024 avskrev Allmänhetens Medieombudsman (MO) ett ärende avseende en anmälan mot Tidningen Ångermanland.
MO:s beslut, som riktade sig till anmälaren, hade följande lydelse.
Du har i en anmälan till Allmänhetens Medieombudsman (MO) riktat kritik mot Tidningen Ångermanland (TÅ) för två artiklar.
Artiklarna publicerades både i tryckt tidning och på tidningens sajt tidningenangermanland.se, där endast med viss språklig skillnad i rubrikerna. MO har i beskrivningen av ärendet utgått från de tryckta publiceringarna.
- Duons guldkupp – stal för stora belopp från de äldre, publicerad den 5 november 2024 (artikel 1)
- Kvinnan i rätten: ”Det är en del av mitt liv som är borta” publicerad den 9 november 2024 (artikel 2)
Vad mediet publicerade (i sammanfattning)
Artikel 1
I artikeln rapporterades om att åtal hade väckts mot två personer gällande den så kallade smyckesstöldhärvan i A-ort. De åtalade beskrevs vara en kvinna inom hemtjänsten som misstänktes för grov stöld och grovt penningtvättsbrott och en manlig guldhandlare i XX-årsåldern [ålder angiven] som misstänktes för häleri. Mannen och kvinnan beskrevs i rubrik och ingress utgöra en duo. I artikeln refererade tidningen till polisens förundersökningsprotokoll och citerade bland annat sms-konversationer mellan de två åtalade och uttalanden från polisförhör. Det beskrevs att guldhandlaren förnekade att det handlade om brottslig verksamhet.
Tidningens förstasida hänvisade till artikeln med rubriken ”Så stal duon smycken i mängder från äldre” med nedryckaren ”Nu har åtal väckts i smyckesstöldhärvan i A-ort. Tidningen har tagit del av polisens förundersökning som visar hur den misstänkta duon stal för hundratusentals kronor.”
Artikel 2
Artikeln utgjorde ett reportage från den andra rättegångsdagen mot de två personerna i artikel 1. Personerna beskrevs i ingressen utgöra en duo ”som misstänks ha stulit smycken av äldre”. Reportaget utgick huvudsakligen från förhöret med en av de målsägande som berättade om hur hon hade upplevt händelserna. I artikeln refererades också utdrag ur förundersökningen. Det beskrevs att kvinnan misstänktes för att stulit smyckena och att de därefter skulle ha sålts till den XX-årige guldhandlaren. De åtalade nekade till brottslig verksamhet.
Tidningens förstasida hänvisade till artikeln med rubriken ”Kvinnan om stölderna: ’Blev ganska förstörd’” och nedryckaren ”Rättegången i fallet med duon som misstänks ha stulit smycken av äldre är har startat. ’Det som gör ondast är affektionsvärdet’, berättar en av kvinnorna vars smycken försvunnit.”
Anmälan
Du förde fram i huvudsak följande.
Ditt namn angavs inte i publiceringarna men du kunde enkelt identifieras för den som var boende i A-ort, där också du bodde och arbetade i en guldbutik. Redan genom rubrikerna och ingresserna bibringades läsarna uppfattningen att du och den misstänkta kvinnan hade verkställt en gemensam brottsplan som under ett års tid hade gått ut på att tillgripa guld från äldre. Påståendet var helt felaktigt.
Det var i och för sig riktigt att du åtalades i samma mål som den misstänkta kvinnan men du var inte åtalad eller ens misstänkt för någon stöld. Du åtalades för häleri men det påstods varken i åtalet, under förundersökningen eller vid huvudförhandlingen i målet att du skulle ha varit inblandad eller ens haft någon vetskap om de stölder som den åtalade kvinnan hade begått. Påståendet att du skulle ha ingått i en duo var helt taget ur luften. Uppgiften om att det rörde sig om ”smyckesstöldhärvan i A-ort” bidrog särskilt till att du kunde identifieras. De läsare som inte prenumererade på tidningen kunde endast ta del av rubrik, ingress samt bild och bildtext och fick inte tillgång till uppgiften att du var misstänkt för häleri.
I den första artikeln sågs en bild av A-ort med en manlig och en kvinnlig siluett intill varandra. Det framgick vidare att det rörde sig om en ”guldhandlare” i ”XX-årsåldern” samt uppgifter om när åtal väcktes och vid vilken tingsrätt. Det fanns vid tidpunkten endast två guldhandlare i A-ort varav du var den enda av manligt kön. Orten var vidare relativt liten och de flesta boende hade åtminstone en ytlig kunskap om varandra. Rättsliga åtgärder mot personer kom snabbt till allmänhetens kännedom. Utifrån de publiceringar som gjordes var det möjligt att identifiera dig.
Det kunde ifrågasättas om tidningen över huvud taget närvarade vid huvudförhandlingen, som påstods i den andra artikeln. Såvitt du kunde se var en reporter från tidningen endast på plats under cirka 45 minuter då det hölls förhör med en av målsägandena i de stölder som du inte hade åtalats för. Vare sig åklagarens sakframställning, innehållet i åtalet eller försvarets inställning i förhållande till åtalet återgavs eller refererades i publiceringen. Rapporteringen var helt inriktad på de stölder som du inte var åtalad för, vilket inte framgick.
Genom publiceringarna bibringades tidningens läsare uppfattningen att du var en av två personer som under ett års tid hade begått stölder för stora belopp från äldre personer. Brott mot äldre var en brottstyp som gav upphov till starka känslor hos allmänheten. Tidningen framförde synnerligen allvarliga anklagelser mot en enskild person och gjorde sig också skyldig till bristande kontroll av lättillgängliga fakta och felaktigt återgivande av den aktuella förundersökningen och åtalet, till men för dig. Vidare var rapporteringen från rättegången ensidig då tidningen inte vid ett enda tillfälle sökte dig eller den offentliga försvararen för att kommentera uppgifterna. Tidningen återgav inte heller försvarets inställning som framfördes vid huvudförhandlingen.
Du fick efter publiceringarna förklara för flera personer – kunder, bekanta, vänner och anhöriga – att du inte hade stulit värdeföremål från äldre. Du fick också redogöra för innehållet i åtalet eftersom många läste vad som skrevs om utredningen och rättegången i tidningen i stället för att begära ut handlingarna. Flera personer tog avstånd från dig och efter den första publiceringen minskade antalet kunder i butiken kraftigt. Personer i A-ort undvek dig i mataffären och på offentliga platser.
Du hade arbetat som guldhandlare i XX år och hade aldrig tidigare varit föremål för brottsmisstanke. Du hade din försörjning från guldbutiken och förlorade efter publiceringarna så gott som hela din kundkrets. Du befarade att du kunde få svårigheter att i framtiden ingå i den sociala gemenskapen på din boendeort och att driva din verksamhet vidare.
Medieombudsmannens bedömning
Medieombudsmannens uppgift är att pröva om en publicering orsakat anmälaren en oförsvarlig publicitetsskada, och om mediet i så fall ska klandras för det. För att det ska föreligga en sådan skada krävs att anmälaren är utpekad med skadliga eller kränkande uppgifter i publiceringen.
Jag finner inte skäl att ifrågasätta din uppgift om att du är den person som i artikeln refereras till som guldhandlaren i XX-årsåldern. Du har dock inte nämnts vid namn och det saknas identifierande uppgifter i övrigt i artikeln. I din anmälan lyfter du fram att du är den enda manliga guldhandlaren i A-ort och att du därför lätt kan identifieras. Jag konstaterar dock att det inte finns någon uppgift i de anmälda artiklarna om på vilken ort den omskrivna personen är verksam. Enligt min mening är den information som tidningen lämnat alltför begränsad för att du ska kunna identifieras av annat än en mindre krets som redan måste ha haft en viss inblick i förhållandena.
Du har vänt dig mot att tidningen i rubriker och ingresser har skrivit att du ingått i en duo och att denna duo misstänkts för stölder. Du har också lyft fram att uppgiften om att du åtalats för häleri och inte för stöld kommer fram först i brödtexterna som ligger bakom betalvägg. Jag instämmer i din uppfattning att tidningen i viss mån varit oförsiktig med uppgiften om vilket brott du är åtalad för. Eftersom du inte är utpekad i publiceringarna stannar jag dock vid att tidningen inte ska klandras för hur den har formulerat dessa påståenden.
Även om jag har förståelse för att du reagerat negativt över publiceringarna är det min sammantagna bedömning att de uppgifter som publicerats om dig inte är tillräckliga för att det ska vara fråga om ett utpekande i medieetisk mening. Du har därmed inte utsatts för en oförsvarlig publicitetsskada. Ärendet skrivs av.
Ärendet hos Mediernas Etiknämnd
Anmälaren har överklagat MO:s beslut och sammanfattningsvis fört fram följande. Han vidhåller att han kan identifieras genom de anmälda artiklarna och att han lidit svårt av publiceringarna. Han har förlorat det mesta av omsättningen i sin näringsverksamhet och kan inte längre försörja sig på den. Publiceringarna har också fått stora sociala konsekvenser för honom.
Även tidningen har yttrat sig i nämnden och sammanfattningsvis anfört följande. I artiklarna har inte angivits någon ort för var personen benämnd guldhandlaren bott eller varit verksam. Det finns inte heller någon uppgift om det var fråga om en fysisk butik eller om han varit verksam på annat sätt, exempelvis via internet. Det är därför inte möjligt att identifiera anmälaren för en vidare krets. Tidningen instämmer därför i MO:s bedömning att anmälaren inte har orsakats en oförsvarlig publicitetsskada då han inte varit möjlig att identifiera. Tidningen håller dock med MO om att tidningen kunde ha varit tydligare med exakt vilket brott som vem av de båda åtalade misstänktes för. Rapporteringen som helhet har ändå varit tydlig. Inför behandlingen av ärendet i nämnden har tidningen publicerat ett förtydligande i papperstidningen och en korrigerad ingress på tidningens webbplats.
Mediernas Etiknämnds bedömning
Rubriken på förstasidan av den artikel som publicerades i papperstidningen den 5 november har lydelsen ” Så stal duon smycken i mängder från äldre”. I ingressen på förstasidan anges att tidningen tagit del av polisens förundersökning som visar hur den misstänkta duon stal för hundratusentals kronor. I artikeln inne i tidningen anges att smycken påträffats under utredningen hos den ena i duon, hemtjänstkvinnan, som kunnat lokaliseras till fem olika adresser i en mindre stad som namnges. I artikeln benämns den andra i duon som en guldhandlare i en viss angiven ålder och att han misstänks för häleri.
I publiceringen på tidningens webbplats av i stort sett motsvarande artikel anges i ingressen att tidningen har tagit del av polisens förundersökning som visar hur duon stal, sålde och köpte smycken för hundratusentals kronor. Under ingressen finns en bild över staden med konturer av en man och en kvinna som blickar ut över staden. Under bilden står att kvinnan arbetar i hemtjänsten i den namngivna staden och att hon misstänks för omfattande stölder och åtalats tillsammans med en guldhandlare i en viss angiven ålder som misstänks för häleri.
I de artiklar som publicerades några dagar därefter – i papperstidningen med rubriken ”Kvinnan i rätten: ”Det är en del av mitt liv som är borta” och med liknande rubrik på tidningens förstasida och på webbplatsen – anges i ingressen att duon misstänks ha stulit smycken från äldre. Även i dessa artiklar anges att kvinnan arbetat inom hemtjänsten i den namngivna staden och att mannen är en guldhandlare i viss angiven ålder. I artikeltexten anges att kvinnan åtalats för bland annat grov stöld och att guldhandlaren åtalats för häleri.
Uppgifterna i publiceringarna om att duon stulit kopplar tydligt stölderna till båda de omskrivna personerna. Av artiklarna framgår att stölderna ägt rum i den namngivna staden och det anges att kvinnan arbetar i den staden. Även om det inte uttryckligen anges att guldhandlaren är verksam i samma stad blir han kopplad till samma stad genom att artiklarna anger att han ingår i den duo som stulit från äldre i den namngivna staden. Det ger en bild av att han är verksam i samma stad. Eftersom det är fråga om en mindre stad, uppgiften om att det där endast finns en manlig guldhandlare inte ens ifrågasatts av tidningen och hans ålder dessutom anges, är han åtminstone i vissa lokala kretsar utpekad i medieetisk mening.
Som framgått anges att anmälaren ingått i en duo som stulit smycken, att förundersökningen visar hur duon stal, respektive att duon misstänks för stölder från äldre. Tidningen har inte något belägg för att anmälaren ens var misstänkt för stöld. Trots det har tidningen publicerat både att han var misstänkt för stöld och uttalanden som inte kan tolkas på annat sätt än att det redan skulle stå klart att han skulle vara skyldig till stöld. Att det inne i artikeltexterna anges att han var misstänkt och åtalad endast för häleri ursäktar inte dessa publiceringar om stöld.
Förutom att publiceringarna om stöld alltså saknat belägg strider uppgifterna om att det skulle stå klart att anmälaren stulit även mot principen att en person ska betraktas som oskyldig så länge det inte finns en fällande dom. Sammantaget innebär detta att anmälaren har orsakats en oförsvarlig publicitetsskada.
Tidningen Ångermanland ska därför klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.
I beslutet har deltagit ordförande Christine Lager samt Martin Schori, utsedd av Publicistklubben, Hanna Nyberg, utsedd av Svenska Journalistförbundet, Hermine Coyet Ohlén, utsedd av Sveriges Tidskrifter, Kajsa Stål, utsedd av TV4, Carina Tenor, utsedd av Utbildningsradion, Robert Hårdh, Gertrud Åström, Anders Forkman och Per Lyrvall, representerande allmänheten.
Dessutom har Alice Petrén utsedd av Sveriges Radio och Thomas Nilsson, utsedd av Sveriges Television, varit närvarande vid ärendets behandling.