Utpekad gavs inte möjlighet att bemöta uppgifter ‒ TTELA klandras

TTELA klandras för en granskning av en tjänsteman vid en överförmyndarförvaltning. Den utpekade fick ingen möjlighet att kommentera uppgifterna.

TTELA, dnr. 25740, exp. nr. 64/2026

Mediernas Etiknämnds beslut

Mediernas Etiknämnd klandrar TTELA för att ha brutit mot god publicistisk sed.

Genom beslut den 22 maj 2026 hänsköt Allmänhetens Medieombudsman (MO) ett ärende avseende en anmälan mot TTELA.

MO:s beslut hade följande lydelse.

NN har i en anmälan till Allmänhetens Medieombudsman (MO) riktat klagomål mot TTELA för artikeln Handläggare i X stad anklagas för felbeslut och skvaller – 600 fall granskas som publicerades på ttela.se den 9 oktober 2025. En motsvarande artikel publicerades i den tryckta tidningen den 10 oktober 2025.

MO utgår nedan om annat inte särskilt anges från publiceringen på tidningens sajt.

Vad mediet publicerade

Förstasidespuff i papperstidningen

”Felaktiga beslut i 45 ärenden, privata samtal med gode män och stora skulder till Kronofogden. X stad har inlett en granskning av över 600 ärenden efter att en handläggare på överförmyndarförvaltningen sagt upp sig.”

Ingressen

– Ska man kunna granska hur någon sköter en privatekonomi, då bör man också ha förmåga att hantera sin egen ekonomi, säger AA på X stad.”

Artikeltexten

”I slutet av september säger en handläggare på överförmyndarförvaltningen i X stad upp sig med omedelbar verkan. Men det handlar inte om någon vanlig uppsägning.

Den sker i anslutning till att arbetsgivaren upptäckt att hen misskött sitt jobb på en rad sätt, bland annat genom att ha privata konversationer med en god man som hen samtidigt granskade. En arbetsrättslig utredning inleddes och kommunen meddelade att man hade för avsikt att avskeda hen.

Då valde handläggaren att säga upp sig själv.

– Det har skadat förtroendet för myndighetsutövningen, säger AA, chef för administrativa kontoret i X stad.

Handläggarens arbetsuppgifter har varit att granska och handlägga kommunens gode män. En god man är i sin tur en person som hjälper någon med ekonomi och myndighetskontakter om personen i fråga själv inte klarar detta.

I den arbetsrättsliga utredningen står att handläggaren har haft svårt att hålla isär sina roller och att hen diskuterat både privata och personliga saker med en god man hen samtidigt har granskat.

– I myndighetsutövning är det oerhört viktigt att vi kan vara neutrala och att vi fattar beslut på rätt grunder utifrån laglighet och så vidare. Vi har ett tillsynsuppdrag och ofta är det en ganska utsatt grupp människor som behöver hjälp av överförmyndarverksamheten. Det handlar om att vi ska skydda dem och att de kan lita på att vi ser till att de som hjälper de här enskilda personerna, att de gör sitt uppdrag på rätt sätt, säger AA.

Handläggaren ska även ha spridit intern information och kontorsskvaller till den gode mannen.

– Självklart har man rätt att tycka och tänka saker utifrån yttrandefrihet och meddelandefrihet. Men just i den dialogen mot den man har ett tillsynsansvar över så är det olämpligt.

Men handläggarens olämpliga agerande stannar inte där. I den granskning kommunen gjort av handläggaren har man funnit att det finns fel i inte mindre än 45 ärenden. Det handlar bland annat om felaktigheter i arvoden och felaktiga födelsedatum. X stad granskar ytterligare 600 ärenden där handläggaren varit inblandad.

– I något enstaka fall vet vi att det är någon enskild som har drabbats och det kommer ju vi naturligtvis se till att åtgärda. För det ska ju inte drabba någon enskild ekonomiskt. Nu håller vi på att utreda det och i det fall det drabbar någon enskild så är det självklart att X stad går in och hanterar det.

Handläggarens arbetsuppgifter har bland annat varit att granska hur gode män sköter sina klienters ekonomi. Men under tiden hen var anställd av X stad drog hen på sig stora skulder hos Kronofogden och det beslutades om löneutmätning.

– Ska man kunna granska hur någon sköter en privatekonomi, då bör man också ha förmåga att hantera sin egen ekonomi, säger AA.

Men att handläggaren har haft svårt med sin privata ekonomi var känt redan innan hen anställdes i X stad. I kontakt med Kronofogden har TTELA tagit fram att hen hade två betalningsanmärkningar redan när hen anställdes. När hen anställdes var det inte rutin att ta kreditupplysning vid en nyanställning. Men efter att incidenterna kring handläggaren uppdagades har kommunen ändrat sina rutiner.

– I de nyanställningar som gjorts väldigt nyss har vi begärt både kreditupplysning och utdrag ur brottsregistret.”

Anmälan

Anmälaren anförde att artikeln beskrev händelser inom X stads överförmyndarverksamhet. Hens namn framgick inte men genom detaljer om arbetsuppgifter, befattning och omständigheter som var väl kända i hens omgivning blev det uppenbart för kollegor, bekanta och andra i kommunen vem som avsågs. Det hade sedan tidigare funnits en personlig konflikt på arbetsplatsen och en mycket svår arbetsmiljösituation, där hen själv upplevt sig utsatt för kränkande särbehandling. I det sammanhanget hade den här publiceringen gjort en redan sårbar situation betydligt värre.

Tidningen hade aldrig försökt kontakta hen före publicering, och hen hade inte fått möjlighet att ge sin bild av det som hänt eller försvara sig mot de påståenden som framfördes.

Artikeln hade haft mycket allvarliga konsekvenser för hens mående. Hen hade drabbats av psykisk press, ångest, sömnsvårigheter och perioder av djup hopplöshet. Publiceringen hade väckt känslor av skam och maktlöshet – att bli utpekad utan möjlighet att förklara sig, i ett sammanhang där hen redan befann sig i en utsatt situation. Människor i hens omgivning, både privat och professionellt, hade förstått att det var hen som var omskriven. Detta hade lett till problem i personliga relationer och ytterligare social isolering. Hens förtroende i arbetslivet hade skadats, och det hade varit svårt att återhämta sig från känslan av att ha blivit offentligt misstänkliggjord utan grund.

Anmälaren hade svårt att förstå vilket allmänintresse som motiverade en sådan publicering. Artikeln behandlade interna frågor inom en kommunal förvaltning, men riktade sig i praktiken mot en enskild tjänsteperson utan att denne fått yttra sig. Resultatet blev en personlig uthängning snarare än en saklig granskning. I stället för att belysa strukturella frågor eller brister i verksamheten framställdes det som ett individuellt fel, där en anställd fick bära skuld och skam offentligt. Det var svårt att se hur detta kunde vara försvarbart ur ett etiskt perspektiv, särskilt när följderna för den enskilde blev så djupt skadliga.

Mediets svar

Tidningen svarade genom sin chefredaktör och ansvarige utgivare, Fredrik Hofflander. Han framförde i huvudsak följande.

Överförmyndarförvaltningen hade ett i högsta grad samhällsviktigt uppdrag och stort inflytande över många X-bors liv. Det var en viktig uppgift för TTELA att granska all skattefinansierad verksamhet, inklusive överförmyndarförvaltningen. I detta fall fanns det konkreta uppgifter om att något gått väldigt fel på förvaltningen.

En handläggare hade underrättats om ett förestående avsked efter en lång rad av fel i tjänsteutövningen. Då hade handläggaren valt att säga upp sig. Att en person underrättades om avsked från en kommunal förvaltning var mycket ovanligt och här fanns det flera faktorer som gjorde att allmänintresset var extra stort. Bland annat att handläggaren skulle ha haft privata konversationer med klienter, att det hittats fel i 45 specifika ärenden och att kommunen nu efterhandsgranskade totalt ytterligare 600 ärenden för att se om det skett misstag även i dem. För utgivaren framstod det som självklart att allt detta absolut inte kunde avfärdas som interna angelägenheter på arbetsplatsen.

Anmälaren var inte en person med en central maktposition i kommunen. Därför hade det aldrig varit aktuellt att publicera hens namn i artikeln. Däremot var det enligt tidningens uppfattning nödvändigt och relevant att berätta att historien utspelade sig på just överförmyndarförvaltningen. Kommuninvånarna hade en rimlig rätt att få veta att det var just där som 600 ärenden efterhandsgranskades men det fanns också en uppenbar och allmänintressant problematik i att överförmyndarförvaltningen rekryterade handläggare utan att kontrollera deras historik kring den egna ekonomin.

En viktig uppgift för handläggarna på överförmyndarförvaltningen var att granska och bedöma andras förhållningssätt till privatekonomi. Som framgick av artikeln hade det omskrivna fallet lett fram till att förvaltningen nu lagt om sina rutiner för rekrytering.

Enligt tidningens uppfattning var det inte rimligt att ur ett medieetiskt perspektiv fastställa att anmälaren blivit utpekad i en större krets på grund av artikeln. Självklart kunde det finnas personer i hens nära jobbsammanhang som kunde gissa sig till att det var hen som omskrevs, men i denna grupp borde det rimligen redan funnits en kännedom om detta exceptionella fall.

Det var korrekt att TTELA inte sökte anmälaren i samband med publiceringen. Det var inte ovanligt att TTELA och andra medier skildrade personalärenden i kommuner och på andra offentliga arbetsplatser, och det var långt ifrån alltid som föremålen för dessa ärenden kontaktades. En viktig faktor i sammanhanget var graden av utpekande. Som redan nämnts ansåg utgivaren att anmälaren var så pass anonymiserad att hen på sin höjd blev utpekad inför en väldigt snäv krets. Eftersom anmälaren själv valt att sluta, utan att såvitt känt ta någon strid mot beskedet om avsked, så hade hen inte heller längre någon roll i den kommunala förvaltningen. Även detta bidrog till att TTELA inte sökte hen.

Det stora allmänintresset låg inte primärt i anmälaren som person. Det låg snarare i de stora konsekvenser fallet fick för överförmyndarförvaltningens verksamhet, i det stora antalet personer som varit involverade i de felaktigt hanterade ärendena och det faktum att förvaltningen tidigare anställde handläggare utan att göra några kontroller kring deras privatekonomi. Därför valde tidningen i stället att intervjua chefen för X stads administrativa avdelning som i artikeln fick uttala sig kring utredningen, personalärendet och de effekter som saken medfört.

I sammanhanget kunde nämnas att anmälaren inte själv hade hört av sig till TTELA efter publicering och begärt rättelse, genmäle eller på annat sätt framfört en önskan om att komplettera bilden som gavs i artikeln.

Utgivaren hade stor förståelse för att publiceringen varit påfrestande för anmälaren och ville passa på att uttrycka sympati för de ohälsosymtom som hen redogjort för. Men ur en medieetisk synvinkel ansåg han inte att det varit fel att publicera artikeln. Allmänintresset för hur överförmyndarförvaltningens verksamhet sköttes var mycket stort och händelsekedjan på flera sätt anmärkningsvärd. Därmed var den ur ett journalistiskt perspektiv väl värd att uppmärksamma. I artikeln var anmälaren anonymiserad på ett sätt som gjorde att den absoluta merparten av läsarna inte kunde förstå vem hen var.

Anmälarens kommentar

Anmälaren vidhöll sin anmälan och ville även bemöta några centrala delar i TTELA:s yttrande.

Hen ifrågasatte inte att granskningen var samhällsrelevant, men även sådan granskning behövde ske med respekt för pressetiska principer när den berörde en enskild tidigare anställd.

Att anmälaren haft en offentlig anställning innebar inte att hens privata förhållanden – inklusive hens privatekonomi – var av offentligt intresse eller kunde publiceras utan starka pressetiska skäl. Uppgifter om en persons ekonomiska historik var typiskt sett integritetskänsliga. Dessa uppgifter var tidigare inte kända i den krets där hen var identifierbar och hade aldrig varit föremål för någon offentlig diskussion. Artikeln tillförde således ny, privat och skadlig information om hen som individ. Det kunde inte motiveras med att hen tidigare arbetat i en offentlig verksamhet.

Hen ville också bemöta uppgifterna om påstådda fel i tjänsteutövningen. Den bild som gavs i artikeln var att det rörde sig om allvarliga och omfattande brister. Anmälarens uppfattning var att de ”fel” som lyftes i personalärendet huvudsakligen avsåg mindre slarvfel, såsom stavfel och liknande, och att dessa hanterades oproportionerligt hårt mot bakgrund av de arbetsförhållanden som rådde. Det hade dessutom funnits en längre personlig konflikt på arbetsplatsen, en situation som hade två tydliga sidor. Att dessa omständigheter helt utelämnades gjorde att artikeln förmedlade en obalanserad och förenklad bild av händelseförloppet.

Trots att artikeln innehöll konkreta och allvarliga uppgifter om anmälarens arbete och privata förhållanden blev hen inte kontaktad före publicering och gavs inte möjlighet att bemöta uppgifterna. Det hade varit fullt möjligt att granska överförmyndarförvaltningens rutiner, rekryteringsprocesser och efterhandsgranskning av ärenden utan att exponera integritetskänsliga uppgifter om en enskild individ.

Publiceringen gick därmed längre än vad som var nödvändigt för att tillgodose det åberopade allmänintresset.

Tilläggsyttrande från mediet

Utgivaren vidhöll bestämt att det fanns ett stort allmänintresse kring ett fall som slutade med hot om avsked mot en enskild medarbetare och med efterhandsgranskningar av ett stort antal ärenden inom en kommunal förvaltning.

Det var riktigt att artikeln i anonymiserad form innehöll uppgifter om anmälarens privatekonomi. Det hade handlat om att göra en avvägning mellan information som var av allmänintresse å ena sidan och en enskild persons integritet å andra sidan. Privatekonomin var en viktig del av historien, då personalärendet blottlade en uppenbar brist i X stads rekryteringsrutiner. Ur ett samhälleligt perspektiv var det förstås anmärkningsvärt att det rekryterades personer med betalningsanmärkningar till ett jobb som till stora delar gick ut på att granska andras privatekonomi. Dessa rutiner hade nu också ändrats av X stad.

Utgivarens bedömning var att den här delen av berättelsen var så pass relevant att den motiverade det mycket begränsade utpekande som artikeln kunde sägas medföra.

Medieombudsmannens bedömning

MO prövar om utpekade enskilda har tillfogats oförsvarliga skador genom det som publicerats om dem och deras personliga angelägenheter. Vid bedömningen vägs allmänintresset – det intresse allmänheten har till insyn i olika samhällsfrågor – mot den hänsyn som bör tas till den enskildes integritet. Den omskrivnes samhällsställning är av betydelse liksom skadans karaktär. Mediet ska ha haft ett tillräckligt underlag för publicerade uppgifter och en kritiserad part ska ges tillfälle till ett adekvat bemötande.

Utpekande och skada

Överförmyndarförvaltningen i X har efter vad som står på kommunens sajt endast XX handläggare. Jag har inte anledning att ifrågasätta att uppgifterna om anmälaren och att saken gällde denna verksamhet var tillräckliga för att peka ut hen för en mindre krets, som inte tidigare haft kunskap om alla turer och detaljer i hens ärende. Uppgifterna var mycket negativa för hen.

Allmänintresset och anmälarens ställning

Det finns ett allmänintresse av att berätta om missförhållanden inom kommunens förvaltning. Överförmyndarverksamheten berör människor som befinner sig i en utsatt situation. Verksamheten ska tillgodose kommuninvånarnas behov och finansieringen sker med allmänna medel. Att kommunen tidigare inte kontrollerat personers ekonomiska förhållanden i roller där de förväntas ha inflytande på frågor som rör utsatta personers ekonomi, har i sammanhanget också ett sådant intresse.

Jag förstår att det var svårt för tidningen att berätta om saken på ett adekvat sätt utan att ange att rapporteringen gällde överförmyndarförvaltningen, även om det då också fanns en risk för att anmälaren, som inte haft någon särskilt framträdande yrkesposition, skulle kunna bli utpekad i någon mån.

Underlag

Kommunens uppgifter om att den gjort en arbetsutredning av anmälaren och kommit fram till att det fanns felaktigheter i 45 ärenden, även om det bara skulle ha drabbat någon enskild i något enstaka fall, och beslutat att granska ytterligare 600 ärenden, utgör belägg för rapporteringen.

Vidare skriver tidningen i artikeltexten om att anmälaren skulle ha fört vidare skvaller och intern information till en god man. I puff och ingress är saken dock uttryckt så att det kan uppfattas som att hen har haft ifrågasatta privata konversationer med flera gode män, vilket framstår som hårdraget. Det är en brist men utgör dock enligt min mening inte tillräckliga skäl för klander.

Anmälaren har hos MO anfört att det fanns en bakomliggande arbetsplatskonflikt och att de fel som uppdagats i huvudsak har rört mindre ”slarvfel” som felstavningar och liknande, men att felen har hanterats oproportionerligt hårt på grund av den föreliggande arbetssituationen.

Jag har inte anledning att ifrågasätta vare sig kommunens uppgifter om granskning eller anmälarens uppgifter om att också fanns en bakomliggande arbetsplatskonflikt som har spelat viss roll i sammanhanget.

Det leder till att frågan om möjligheten till bemötande har en avgörande betydelse i ärendet.

Bemötande

Ett bemötande är till för att en kritiserad part ska få ge sina argument i den aktuella situationen eller konflikten. Förvisso kritiseras kommunen i artikeln och i den delen har en kommuntjänsteman fått uttala sig på kommunens vägnar. Tjänstemannens uttalanden tillvaratar dock inte anmälarens intressen.

Något bemötande från anmälaren har inte efterfrågats av tidningen, men från medieetisk utgångspunkt borde hen ha fått ett sådant erbjudande. Om tidningen hade vänt sig till hen och efterfrågat hens kommentarer hade hen haft en möjlighet att nyansera bilden, och hens intressen hade kunnat beaktats på ett bättre sätt.

Sammanfattande bedömning

Rapporteringen om förhållandena inom kommunens förvaltning har ett tydligt allmänintresse. Anmälaren har inte namngivits men uppgifterna var ändå tillräckliga för att peka ut hen inför en begränsad krets som genom publiceringen fick ta del av uppgifter som var skadliga för hen. Mot den bakgrunden har det varit tidningens skyldighet att erbjuda hen tillfälle till bemötande, vilket inte har skett. Hen har, som framkommit i ärendet hos MO, en annan uppfattning än arbetsgivaren om förhållandena.

Då TTELA brustit i bemötandefrågan bör tidningen klandras.

Ärendet hänskjuts till Mediernas Etiknämnd.

Ärendet hos Mediernas Etiknämnd

Ingen av parterna har yttrat sig i nämnden.

Mediernas Etiknämnds bedömning

Mediernas Etiknämnd delar MO:s bedömning och klandrar TTELA för att ha brutit mot god publicistisk sed.

I beslutet har deltagit ordföranden Kristina Svahn Starrsjö samt Jonathan Jeppsson, utsedd av Publicistklubben, Anna Hjorth, utsedd av Sveriges Tidskrifter, Thomas Nilsson, utsedd av Sveriges Television, Stefan Pettersson, utsedd av Tidningsutgivarna, Pia Skagermark, utsedd av TV4, Eva Landahl, utsedd av Utbildningsradion, Göran Collste, Per Lyrvall, Johan Pekkari, Vesna Jovic och Anna Svedin, representerande allmänheten.

Dessutom har Alice Petrén, utsedd av Sveriges Radio, varit närvarande vid ärendets behandling.

Ledamoten Anna Svedin är av skiljaktig mening och anser att mediet ska frias.