Västerbottens-Kuriren publicerade en chattkonversation och andra detaljerade uppgifter från en våldtäktsdom. Nämnden anser att rapporteringen var integritetskränkande. Ett offer för en våldtäkt ska inte behöva se så känsliga uppgifter spridas genom en publicering.
Västerbottens-Kuriren, dnr 26051, exp. nr. 72/2026
Mediernas Etiknämnds beslut
Mediernas Etiknämnd klandrar Västerbottens-Kuriren för att ha brutit mot god publicistisk sed.
Genom beslut den 26 maj 2026 hänsköt Allmänhetens Medieombudsman (MO) ett ärende avseende en anmälan mot Västerbottens-Kuriren.
MO:s beslut hade följande lydelse.
NN har i en anmälan till Allmänhetens Medieombudsman (MO) riktat klagomål mot en artikel med rubriken X-ortsbo [ort angiven] våldtog tjejkompis efter fest – döms till tre års fängelse publicerad av Västerbottens-Kuriren den 22 november 2025.
Vad mediet publicerade
Ingressen
”Hon sa nej till sex redan i bilen hem. Hon sa även upprepade gånger ’nej’ eller ’sluta’ när de skulle sova. Nu döms hennes kompis till tre års fängelse för våldtäkt. Han ska också betala skadestånd till kvinnan på 220 000 kronor.”
Artikeltexten
”Våldtäkten inträffade i somras i kvinnans lägenhet i X-ort. Kvinnan och mannen, som är bekanta med varandra, hade den aktuella kvällen åkt tillsammans till en fest strax utanför centrala X-ort.
Kvinnan körde bil under kvällen medan mannen, som är i XX-årsåldern [ålder angiven], hade druckit alkohol. Efter festen skjutsade kvinnan hem några personer. Mannen åkte också med i bilen och båda var överens om att han skulle sova över hos henne.
Redan i bilen på väg mot lägenheten började mannen prata om att de skulle ha sex.
Hon sa att det inte var aktuellt och att han endast skulle få sova över. Hon kände sig inte orolig eftersom hon hade känt mannen länge och litade på honom.
Ganska omedelbart efter att de kom till lägenheten försökte mannen få ner henne i sängen, men hon sa åt honom att hon var tvungen att bädda klart sängen. Hon hade inget emot att mannen sov i samma säng, eftersom de bara skulle sova och hon litade på att han skulle respektera hennes nej, eftersom de var vänner sedan en längre tid tillbaka.
’Vad spelar det för roll att du va tokfull? Du hör väl vad jag säger fast du är onykter?’ [mellanrubrik]
Ganska direkt efter att de lagt sig började han smeka på hennes kropp. Han genomförde därefter flera sexuella handlingar som är jämförliga med samlag. Trots att hon sa nej och sluta flera gånger och att hon plockat bort hans hand från henne.
Hon blev då väldigt rädd och insåg att han inte respekterade att hon inte ville ha sex och insåg därför att hon behövde ta sig därifrån. Hon lämnade lägenheten med förevändningen att hon var tvungen att åka och hjälpa en vän som mådde dåligt.
Dagen efter utspelade sig följande chattkonversation mellan kvinnan och mannen:
’Vad fick dig att inte förstå alla mina nej och att vi inte skulle ha sex igår..?’
’Ojdå förlåt ja va tokjävla full va nog inte smartast Förlåt’
’Vad spelar det för roll att du va tokfull? Du hör väl vad jag säger fast du är onykter?’
’Jo de är väl klart, men förstod väl inte, eller att du ba drev’
’Det är knappast första gången, du gjort liknande mot andra. Hur tror du ärligt att det känns?’
’Men vad menar du? Du bjöd över mig för att sova med dig och de tolkar jag som att du är intresserad men sen ba tvärvänder’
’Okej, du förstår alltså inte. Då har jag inget mer att skriva till dig’
X tingsrätt menar att kvinnan, till skillnad från mannen, har lämnat en sammanhängande, logisk och klar berättelse som varit fri från motsägelser och andra svårförklarliga element.
Det kan inte, enligt tingsrätten, ha funnits några som helst tveksamheter hos mannen att kvinnan inte samtyckte till att ha samlag eller någon samlagsliknande aktivitet med honom.
Tingsrättens bedömning är att straffvärdet för gärning uppgår till tre års fängelse, vilket också är minimistraffet för våldtäkt av normalgraden. Han ska också betala 220 000 kronor i skadestånd till kvinnan.”
Anmälan
NN anmälde publiceringen och framhöll i huvudsak följande.
Hon var målsägande i det aktuella målet. Hon ville klargöra att anmälan inte gällde att rapporteringen gjordes, utan hur den genomfördes, med fokus på publiceringen av privata chattar och detaljer som gick utöver vad som varit nödvändigt och som orsakat anmälaren ytterligare skada.
Efter prövning i tingsrätt hade gärningsmannen dömts för våldtäkt, och hovrätten hade efter gärningsmannens överklagan fastställt domen. Domstolen hade uttryckligen slagit fast att det inte funnits några tveksamheter kring att anmälaren inte samtyckte till sexuella handlingar. Trots detta valde Västerbottens-Kuriren att publicera omfattande, ordagranna citat ur privata chattkonversationer mellan anmälaren och gärningsmannen, utan att anmälaren informerats om att detta kunde ske och utan att tillräcklig hänsyn togs till hur dessa citat kunde tolkas av allmänheten.
Pressetiska brister – konkreta exempel
1. Omfattande publicering av privata chattar.
I artikeln återgav flera ord-för-ord-citat ur en privat konversation, bland annat
gärningsmannens formulering:
”Du bjöd över mig för att sova med dig och de tolkar jag som att du är intresserad men sen ba tvärvänder.”
Detta citat publiceras utan tydlig kontext eller markering om att detta var
gärningsmannens efterhandskonstruktion, och att domstolen uttryckligen hade förkastat denna version. Genom att återge detta påstående i sin råa form gavs läsaren utrymme att misstolka situationen, trots att domstolen varit tydlig med att samtycke saknades.
2. Förskjutning av fokus från gärning till målsägandes agerande.
Genom urvalet av citat och detaljer – exempelvis beskrivningar av att gärningsmannen sov över och att anmälaren låg i samma säng – skapades ett narrativ där anmälarens agerande riskerade att framstå som tvetydigt, trots att artikeln samtidigt konstaterade att hon sagt nej flera gånger. Denna typ av detaljer var inte nödvändiga för att förstå domslutet, men hade haft stor betydelse för hur artikeln tolkats och diskuterats utanför redaktionen.
3. Missvisande och okommenterade uppgifter som möjliggjort grov misstolkning.
a) Påståendet om att gärningsmannen varit ”tokfull”.
I de publicerade chattcitaten återgavs gärningsmannens formulering om att han varit ”tokfull”. Detta påstående lämnades okommenterat i artikeln. Detta var missvisande. Under rättsprocessen hade gärningsmannen själv uppgett att han inte varit så berusad, att han mindes tydliga detaljer både före och efter händelsen, och att han inte druckit i den omfattning som ordet ”tokfull” gav intryck av. När detta påstående publicerades utan korrigering eller kontext skapades en bild av en okontrollerbar och kraftigt berusad man, vilket i sin tur hade lett till spekulationer om att anmälaren som brottsoffer borde ha förutsett och undvikit situationen. Detta bidrog direkt till skuldbeläggning av anmälaren.
b) Påståendet att anmälaren ”bjöd över” gärningsmannen.
Artikeln återgav gärningsmannens formulering om att anmälaren ”bjöd över” honom för att sova med henne. Detta stämde inte.
I verkligheten frågade gärningsmannen om han fick sova på anmälarens soffa eftersom han hade långt hem och ingen möjlighet att ta sig hem. Det var detta anmälaren gick med på. Eftersom han var anmälarens kompis och hon kände ett ansvar över honom då hon var nykter och bodde i närheten. Att detta inte tydliggjordes i artikeln, och att gärningsmannens version återgavs utan korrigering, hade lett till att läsare tolkat situationen som att anmälaren frivilligt bjudit hem honom i sexuellt syfte. Detta har varit avgörande för den efterföljande skuldbeläggningen.
c) Artikeln publicerade anmälarens meddelande: ”Det är knappast första gången du gjort liknande mot andra, hur tror du ärligt att det känns?”.
Citatet återgavs utan sammanhang, vilket hade lett till allvarliga och felaktiga tolkningar.
Uttalandet skrevs efter händelsen. Det byggde inte på någon tidigare
kännedom om gärningsmannen eller uppgifter om att han skulle ha begått liknande handlingar tidigare. Före händelsen hade anmälaren ingen som helst anledning att misstänka något sådant. Formuleringen uttryckte i stället ett resonerande i efterhand, grundat i att sannolikheten att en vuxen man i XX-årsåldern helt plötsligt kunde ignorera upprepade och tydliga nej och fortsätta med sexuella handlingar mot någons vilja var mycket liten i anmälarens värld.
Genom att publicera citatet utan denna kontext hade det framställts som att anmälaren skulle ha haft vetskap om att gärningsmannen tidigare begått övergrepp och trots detta utsatt sig själv för fara. Denna tolkning var felaktig, saknade stöd i domstolens bedömning och hade bidragit direkt till den skuldbeläggning utsatts för efter publiceringen.
4. Faktiska och förutsebara skadeverkningar – grov skuldbeläggning av brottsoffret.
Som en direkt följd av hur ovanstående citat och uppgifter presenterats hade publiceringen lett till omfattande spekulationer och grov skuldbeläggning av anmälaren i externa forum. Några få exempel anmälaren tyvärr hade tagit del av:
”Han var tokfull och öppen med att han var kåt på henne. Borde vara första regeln i boken ‘How to not get raped’”.
”Bjud inte hem en ung kåt och full kille som uttalat han vill ligga med dig”.
”Flertalet sunda kvinnor inser att en kåt och tokfull man är inget bra sällskap i sängen”.
”Nä men å andra sidan en mycket korkad tjej. Varför bjuda hem honom när hon hade
vetskap att det fanns möjligheter att det även kunde hända henne”.
”Hon skriver ju klart å tydligt att det var knappast första gången å kännedom att han våldtagit förut. Varför bjuda hem faran så att säga. Lite rannsakan å personligt ansvar bör hon ta kan jag tycka”.
”Jag brukar känna sympati för våldtäktsoffer men det här hade hon kunnat förhindrat”.
”Jaha så hon bjöd hem honom efter en blöt fest för att sova tillsammans. Och sa med retsam röst i bilen att han inte skulle få något, när han haft den uppfattningen. Så hände det utan att hon fysiskt stoppat det. Paret kanske har legat tidigare dessutom? Låter som gratis 200.000 för mig”.
”Jag skulle ej heller bjuda hem/låta en pissfull kompis följa med som jag hade kännedom å vetskap om att det har hänt förut å mot flera. Vidrigt beteende av henne att utsätta sig själv för faran å sen oxå anmäla det som en våldtäkt”.
”Precis hon ställer ledande frågor för att får honom att erkänna. Häng ute slynan så ingen annan behöver drabbas nästa gång hon vill fylla på kontot”.
”Att det där leder till 3 års fängelse är obegripligt när kvinnan i princip själv satt sig i Situationen”.
”Tycker också konversationen från början till slut låter som en genomtänkt plan för att få ut skadestånd och försäkringspengar”.
5. Bristande återhållsamhet trots indirekt identifierbarhet.
Även om anmälarens namn inte publicerades gjorde kombinationen av plats, relation, detaljerat händelseförlopp och ordagranna privata citat att personer i hennes omgivning kunnat identifiera anmälaren. Detta borde, enligt pressetiska regler, ha medfört ytterligare återhållsamhet.
I stället för att kunna känna lättnad efter hovrättens fastställda dom hade anmälaren utsatts för ny psykisk belastning. Hon hade upplevt stark ångest, sorg och skam till följd av hur hennes privatliv och ord exponerats, samt av den skuldbeläggning som följde i spåren av publiceringen.
Mediets svar
Mediet svarade genom ansvarig utgivare Marcus Melinder. Han framhöll i huvudsak följande.
Våldtäkter och sexuellt våld var ett mycket stort samhällsproblem. Det var också väl dokumenterat att en stor andel av de våldtäkter som begicks i Sverige aldrig polisanmäldes. En vanlig orsak var misstron mot att en anmälan också skulle leda till en fällande dom. Att rapportera om ett fall där en polisanmälan ledde till utredning och fällande dom hade därför ett tydligt allmänintresse.
Just den brottstypen hade dock en hög grad av känslighet. I detta fall var det solklart att brottsoffrets integritet vägde tyngst. Därför hade tidningen vinnlagt sig om att brottsoffret inte skulle kunna identifieras. Inga uppgifter om namn, ålder, adress, utseende eller arbetsplats förekom.
Artikeln angav att målsäganden var en kvinna som bodde i X-ort, samt att hon var bekant med gärningsmannen. Utgivaren bedömde att dessa uppgifter inte ledde till att brottsoffret kunde identifieras i en vidare krets.
Utgivaren kunde inte utesluta att en mycket nära krets känt igen situationen. Men detta var en oundviklig konsekvens av varje rättegångsrapportering och kunde inte i sig utgöra ett pressetiskt hinder. Att utelämna alla konkreta omständigheter skulle göra rapporteringen obegriplig för läsaren och därmed också meningslös.
Svar på anmälarens specifika klagomål
- Publicering av privata chattar
Chattkonversationen ingick i domstolsmaterialet och hade legat till grund för tingsrättens bedömning av samtyckesfrågan. Att återge den var motiverat just för att det var den konversationen – inklusive målsägandens tydliga tillrättavisning – som domstolen bedömde. Att tingsrätten hade förkastat gärningsmannens version av det inträffade framgick tydligt av mediets publicering. Utgivaren bedömde att publiceringen av dessa citat inte lämnade ut känslig personlig information om målsäganden och inte heller kränkte hennes integritet på ett sätt som var oförsvarligt i förhållande till allmänintresset.
- Fokus på målsägandes agerande
Anmälaren ansåg att uppgiften om att gärningsmannen sov över hos målsäganden, samt att de sov i samma säng, var en överflödig detalj som kunde riskera att leda tanken hos läsaren fel. Men dessa omständigheter ingick i den faktiska händelsekedja som domstolen hade prövat och som förklarade varför målsäganden inte såg situationen som hotfull till en början – hon litade på en vän. Att utelämna detta hade försämrat läsarens möjlighet att förstå domslutet. Att det inte förelåg något som helst samtycke från målsägandens håll framgick redan av artikelns ingress och återkom genomgående i texten.
3a) Påståendet om att gärningsmannen var ”tokfull”
Att gärningsmannen skulle ha varit ”tokfull” var ett citat ur domstolsmaterialet. Detta påstående bemöttes av målsäganden i samma konversation. Tingsrätten tillmätte heller inte berusningsgraden någon straffrättslig betydelse. Den relevanta slutsatsen, att berusning inte utgjorde förmildrande omständigheter och att samtycke saknades, framgick tydligt av artikeln.
3b) Påståendet att målsäganden ”bjöd över” gärningsmannen
Anmälaren uppgav att det i verkligheten var gärningsmannen som frågade om han fick sova över, och att hennes version skiljde sig från hans. Detta var en fråga som domstolen hade prövat och löst genom att ge målsäganden trovärdighet och förkasta gärningsmannens version. Artikeln klargjorde redan i ingressen att inget samtycke till sex förelåg och domstolens fullständiga förkastande av gärningsmannens berättelse framgick av texten. Att gärningsmannens citat återgavs som ett led i att redovisa hans argumentation – och hur domstolen avfärdat den – var en legitim och nödvändig del av rapporteringen.
3c) Målsägandens uttalande om att det ”knappast var första gången”
Anmälaren förklarade att uttalandet gjordes i efterhand och syftade på ett resonemang om beteendemönster – inte på faktisk kännedom om tidigare brott. Citatet publicerades som en del av den konversation som domstolen också grundat sin bedömning på. Utgivaren menade att publiceringen inte innebar ett påstående om att målsäganden hade faktisk förhandskunskap om brott, och att en rimlig läsning av artikeln som helhet inte gav stöd för den tolkning som anmälaren beskrev.
4. Förutsebara skadeverkningar
Anmälaren listade ett antal grova kommentarer från externa forum. Att hon skuldbelades i externa forum var otroligt sorgligt och upprörande. Det anmälaren ville anföra var att tidningen borde ha kunnat förutse och därigenom också ha tagit hänsyn till hur personer i externa chattforum kunde komma att vrida och vända på det som framkom i en publicering av detta slag. Utgivaren ansåg dock att det inte var rimligt att låta näthat i externa forum avgöra om ett rättsfall med dokumenterat allmänintresse skulle rapporteras eller inte. Men med det sagt så hade tidningen naturligtvis ett ansvar att i inte bidra till skuldbeläggning – och det ansvaret ansåg utgivaren att mediet levt upp till.
Yttrande från anmälaren (i sammanfattning)
Ingenstans i de inkomna yttrandena bemöttes kärnan i anmälarens kritik: att publiceringen gått längre än vad som varit nödvändigt för att informera allmänheten och att detta skedde på bekostnad av anmälarens integritet som brottsoffer.
Tidningen hänvisade återkommande till att uppgifterna hämtats ur domstolsmaterialet. Anmälaren ville därför framhålla att pressetiken inte enbart handlade om vilka uppgifter som var möjliga att publicera, utan om vilka uppgifter som borde publiceras. Att privata chattkonversationer förekom i en förundersökning eller dom innebar inte automatiskt att de behövde återges ordagrant, särskilt inte i sexualbrottsmål där målsägandens integritet skulle väga mycket tungt.
Medieombudsmannens bedömning
MO prövar om en enskild person utsatts för en oförsvarlig skada av publiceringen. I bedömningen vägs allmänintresset mot den hänsyn som bör tas till den enskildes integritet.
Det finns ett allmänintresse i att rapportera om kriminalitet i samhället. Sexualbrott och våldtäkter är sådan allvarlig brottslighet som det är viktigt för medier att uppmärksamma, så länge stor hänsyn tas till brottsoffer och andra drabbade. Jag har således inget generellt emot att Västerbottens-Kuriren rapporterat om händelsen och den efterföljande rättsprocessen.
Tidningen har berättat om händelsen utan att publicera några direkt utpekande detaljer såsom namn, ålder, bostadsområde eller familjeförhållanden. Sannolikt har ändå en liten, högst begränsad krets, som befunnit sig nära händelsen eller i nära relation till de inblandade, kunnat förstå vem som avses.
Även ett ringa utpekande, inför en ytterst liten krets personer, kan vara mycket skadligt, om uppgifterna som publiceras är starkt integritetskänsliga. Anmälaren har särskilt reagerat mot att tidningen publicerade hela chattkonversationen mellan henne och gärningsmannen. Medieombudsmannen delar anmälarens uppfattning om detta är sådana integritetskänsliga detaljer som ett offer för en våldtäkt inte ska behöva se spridas till andra genom en publicering.
Jag förstår att Västerbottens-Kuriren inte haft några onda avsikter med rapporteringen. Till stora delar är den varsam och högst relevant. Om tidningen hade nöjt sig med att berätta om den efterföljande chattkonversationen på ett mer övergripande vis hade det varit medieetiskt acceptabelt; de juridiska turerna och förståelsen för vad som inträffat hade gått att redogöra för utan de ingående detaljer som blir så skadliga för anmälaren, trots att kretsen hon är utpekad för är liten. Ett offer för en våldtäkt ska ha ett extra starkt skydd i medieetiken.
Mot bakgrund av ovanstående anser jag att tidningen inte kan undgå klander.
Ärendet hänskjuts till Mediernas Etiknämnd.
Ärendet hos Mediernas Etiknämnd
Västerbottens-Kuriren, som har yttrat sig i Mediernas Etiknämnd, vidhåller att publiceringen var försvarbar och anför följande. Den publicerade konversationen består huvudsakligen av en diskussion om huruvida samtycke förelåg vid den aktuella händelsen och utgör en central del i den bevisning som domstolen lagt till grund för sin bedömning. Samtyckesfrågan var den centrala tvistefrågan i målet. Det går inte att rapportera om en konkret brottmålsdom utan att personer som redan har kännedom om händelsen i vissa fall kan förstå vilka som berörs. Den pressetiska frågan är om publiceringen gjort identifieringen möjlig inför en vidare krets eller om den tillförts sådana integritetskänsliga uppgifter att publiceringen blivit oförsvarlig.
Anmälaren har inte yttrat sig i nämnden.
Mediernas Etiknämnds bedömning
Mediernas Etiknämnd delar MO:s bedömning och klandrar Västerbottens-Kuriren för att ha brutit mot god publicistisk sed.
I beslutet har deltagit ordförande Linda Haggren samt Jonathan Jeppsson, utsedd av Publicistklubben, Jonas Nordling, utsedd av Svenska Journalistförbundet, Anna Hjorth, utsedd av Sveriges Tidskrifter, Thomas Nilsson, utsedd av Sveriges Television, Stefan Pettersson, utsedd av Tidningsutgivarna, Göran Collste, Anders Forkman, Per Lyrvall och Vesna Jovic, representerande allmänheten.
Dessutom har Eva Landahl, utsedd av Utbildningsradion, varit närvarande vid ärendets behandling.