Dagens Nyheter inledde i december 2017 en serie artiklar om dåvarande talmannen Urban Ahlin. Bland annat vittnade tidigare medarbetare till talmannen om hur denne kränkt, hotat och trakasserat dem. Pressens Opinionsnämnd klandrar tidningen för att ha åsidosatt god publicistisk sed genom att utan belägg ha uttalat påståenden som kunde uppfattas som att Urban Ahlin under många år sextrakasserat flera kvinnor och för att ha använt begreppet ”svin” vid sin beskrivning av honom.
Dagens Nyheter, exp. nr. 15/2019, dnr. 18085
Pressens Opinionsnämnds beslut
Pressens Opinionsnämnd klandrar Dagens Nyheter för att ha åsidosatt god publicistisk sed.
_______________
Genom beslut den 30 november 2018 hänsköt Allmänhetens Pressombudsman (PO) ett ärende avseende en anmälan mot Dagens Nyheter till Pressens Opinionsnämnd.
PO:s beslut hade följande lydelse.
Vad tidningen publicerade
Den 7 december 2017 inledde Dagens Nyheter en serie artiklar om dåvarande talmannen Urban Ahlin. De första publicerades på tidningens webbplats.
Under månaderna som följde publicerade tidningen en stor mängd artiklar i samma ämne. Nedan följer en sammanställning av de artiklar som bedömts i detta ärende. Innehållet i den tryckta tidningen (märkt DN nedan) och på webbplatsen (dn.se) är huvudsakligen detsamma, men materialet kan vara disponerat på olika sätt, publicerat olika dagar och i olika artiklar.
- Medarbetare vittnar om talmannens kränkningar och sexuella trakasserier, dn.se den 7 december 2017.
- Urban Ahlin nekar till alla anklagelser, dn.se den 7 december 2017.
- Regnér: ”Det finns ingen gräddfil för talmän”, dn.se den 7 december 2017.
- Ygeman om Ahlin: ”Anklagelserna är allvarliga”, dn.se den 7 december 2017.
- Partiets förljugna nolltolerans (ledare), DN den 8 december 2017.
- Talmannen anklagas för hot, mobbning och sexuella trakasserier, DN, den 8 december 2017.
- ”Det är rykten som sprids”, DN den 8 december 2017.
- Fler kvinnor vill berätta om anklagelserna mot Urban Ahlin, dn.se den 8 december 2017.
- Riksdagsdirektören hade samtal med Ahlin ”uppfattades som burdus”, dn.se den 8 december 2017.
- Sahlin bekräftar utredning om sexuella trakasserier, dn.se den 8 december 2017.
- Ann Linde (S) försvarar Urban Ahlin, dn.se den 8 december 2017.
- Björn Söder (SD): Ahlin en av de bästa talmän vi haft, dn.se den 8 december 2017.
- Sahlin bekräftar utredningen mot talmannen, DN den 9 december 2017.
- Samtal har hållits med Ahlin om ledarskapet, DN den 9 december 2017.
- Urban Ahlin bekräftar: Ställer inte upp i riksdagsvalet, dn.se den 11 december 2017.
- Oklart vad som ska göras med vittnesmål mot Ahlin, dn.se den 12 december 2017.
- Oklart vad som händer med vittnesmål om Urban Ahlin, DN den 12 december 2017.
- Karin Eriksson: Därför uppfattas anklagelser mot Ahlin som del av en maktkamp, dn.se den 13 december 2017.
- Urban Ahlin utreds av Riksdagsförvaltningen, dn.se den 13 december 2017.
- Därför ses anklagelserna mot talmannen som en del av en maktkamp, DN den 14 december 2017.
- Riksdagsdirektören ska utreda Ahlin, DN den 14 december 2017.
- S anlitar advokatbyrå för att utreda anklagelser mot Urban Ahlin, dn.se den 4 januari 2018.
- S anlitar advokatbyrå för att utreda anklagelser, DN den 5 januari 2018.
- ”Vi är så många som konstant blir ifrågasatta och ignorerade”, dn.se den 7 januari 2018.
- ”De avfärdar på ett fult sätt alla anonyma vittnesmål”, DN den 8 januari 2018.
- Tyst i S om talmannen (ledare), DN den 9 januari 2018.
- Kritiken mot tystnadskultur i partiet möts med tystnad, DN den 9 januari 2018.
- Riksdagen undviker frågan om förtroende för Ahlin, dn.se den 20 januari 2018.
- Riksdagens ledamöter undviker frågan om förtroende för Ahlin, DN den 21 januari 2018.
- ”Sms:en har varit oprofessionella”, dn.se den 23 februari 2018.
- ”Ahlins sms var oprofessionella”, DN den 24 februari 2018.
- ”Medarbetare har tagit illa vid sig”, dn.se den 28 februari 2018.
- Ahlin frias från kränkande behandling – men använde härskartekniker, DN den 1 mars 2018.
Följande genomgång av innehållet är baserad på publiceringarna i den tryckta versionen av tidningen. Uppgifter som endast publicerats på nätet och har betydelse för ärendet noteras tillsammans med relevant tryckt publicering.
Talmannen anklagas för hot, mobbning och sexuella trakasserier, den 8 december 2017
Riksdagens talman hade ansvaret för att hantera anklagelser om sexuella trakasserier. Personen som innehade denna position, Urban Ahlin, hade själv anklagats för att ha utsatt en kvinnlig medarbetare 2008.
I en granskning av DN vittnade nu fler kvinnor om att de hade utsatts för kränkningar av talmannen. Flera av dem hade dock inte vågat anmäla till partiet. Urban Ahlin nekade till alla anklagelser.
Tidningen skrev:
”Bakgrunden är att Urban Ahlin själv anklagas för just sexuella trakasserier, mobbning och hot – av flera kvinnor, visar DN:s granskning. Flera av dem har dock inte vågat anmäla till partiet, trots att Socialdemokraterna har uppmuntrat kvinnor att ta kontakt via en specifik mejladress under Metoo-kampanjen.”
År 2008 var Urban Ahlin vice ordförande i utrikesutskottet i riksdagen och Socialdemokraternas utrikespolitiske talesperson. En yngre medarbetare hade anmält till partiets kanslichef att hon utsatts för sexuella trakasserier.
Händelsen hade hanterats av partiets dåvarande gruppledare Sven-Erik Österberg. Han citerades:
” – Samtalet dem emellan gick för långt och blev lite för intimt och kladdigt. Jag talade med honom och sa att han i sin chefsposition borde ha förstått att han skulle ha backat tillbaka. Det var olämpligt av henne också, men den äldsta har alltid störst ansvar för att stävja.”
Saken hade uppmärksammats av bland annat Expressen och Aftonbladet två år senare. Ahlin citerades:
” – Jag blev kallad till gruppledningen för att hon kände sig kränkt. Jag tyckte det var synd, naturligtvis, men kränkt är ett subjektivt begrepp. Det löste sig med att hon inte jobbade med mig i fortsättningen. Det är allt.”
Kvinnan omplacerades på egen begäran. Flera tjänstemän som DN talat med hade uppgivit att Urban Ahlin agerade snabbt. En anonym källa berättade att han tagit kontakt med viktiga personer i partiet. Han medgav för dem att han agerat felaktigt när han inledde relationen. Men han var tydlig med att det var kvinnan som tagit initiativet och att hon haft relationer med andra män i partiet tidigare, att han bara var en i mängden som ”utsatts” för henne.
DN hade talat med kvinnan:
” – Det var inte ömsesidigt, vi har aldrig haft en relation. Jag har aldrig varit intresserad av honom, jag tyckte bara att det var obehagligt.”
” – Jag hade fått mitt drömjobb i utrikesutskottet och var jätteglad för det, men jag märkte ganska snabbt av intresset från Urban. Han pratade ofta om kvinnor och sitt sexliv och gjorde sexuella anspelningar. Jag minns att jag frågade en kollega om det. Svaret var att det var hans jargong och den fick man acceptera.”
” – Den röda tråden i hans beteende gentemot mig kan summeras med att han var väldigt fixerad av sex och ville prata med mig om sex hela tiden, på flygplan, mellan möten, på jobbet. Det kändes inte professionellt. Jag var provanställd, vilket han påminde mig om flera gånger. Under en tjänsteresa försökte han ta sig in på mitt hotellrum. Han skickade kodade sms med förkortningar av sexuella anspelningar om mig och vad han tyckte om hur jag såg ut, trots att jag bad honom att sluta flera gånger på olika sätt. När han inte gjorde det gick jag till min chef och bad om att få bli omplacerad. Jag kände ett stort stöd, i alla fall till en början.”
Kvinnan poängterade att det aldrig rörde sig om några fysiska övergrepp eller beröring.
Under ett par veckors tid hade DN talat med ett 30-tal personer, bland dem personer som varit aktiva i och kring Socialdemokraterna 2008. Ingen ville framträda med namn i artikeln.
Kvinnans berättelse bekräftades av sex av varandra oberoende personer med insyn i ärendet. En av dem, en socialdemokrat, tittade på ärendet 2009, alltså efter Sven-Erik Österbergs internutredning. Grunden hade varit sms-konversationer mellan Ahlin och kvinnan. Källan citerades anonymt:
” – Jag har aldrig sett tydligare sexuella trakasserier än de sms:en. Det var uppenbart att de inte hade en relation och att hon flera gånger bad honom att sluta.”
En annan källa bekräftade uppgifterna om sms:en:
” – Det finns en utredning gjord där alla sms:en finns bevarade. Jag hade flera samtal med den kvinnliga medarbetaren, hon låg i mitt knä och bara grät. Ahlin sa till henne att hon inte kände någon, att hon inte hade någon framtid i partiet utan honom.”
Samma källa hade berättat att Urban Ahlin försökt förmå kvinnan att avsluta det förhållande hon var i:
” – Han pratade om hur han åt Viagra och hur hård det gjorde honom. Hon var i direkt beroendeställning, han sa att hon skulle förlora jobbet.”
Flera personer hade sagt till DN att de hört Ahlin tala om att han köpt potensmedel under tjänsteresor.
Flera uppgiftslämnare hade i dag dåligt samvete för hur de hanterade situationen med kvinnan:
” – Det har gnagt i mig att jag inte stod på mig”, sade en högt uppsatt socialdemokrat med god insyn.
” – Blev man ovän med Urban Ahlin under den här tiden kunde han stänga ute en från alla uppdrag och sätta stopp för ens karriär i partiet”, säger en annan.
DN hade varit i kontakt med ett stort antal medarbetare som arbetat för Ahlin de senaste tio åren. De hade, oberoende av varandra, tecknat en bild av arbetet runt talmannen: management by fear, vilket kunde översättas med skräckvälde.
” – Han ägnar sig åt systematiskt maktmissbruk. Hela tiden konfliktsökande, särskilt mot kvinnor”, säger en mångårig medarbetare.
En anonym tjänsteman i talmanskollegiet citerades:
” – Han kunde svänga snabbt, bli jättearg och sur och säga elaka saker. Han testade folk på ett aggressivt sätt.”
” – Flera medarbetare har tagit psykologhjälp för att över huvud taget orka gå till jobbet. Han vet precis vilka knappar han ska trycka på för att bryta ned medarbetares psyke, detta har särskilt riktats mot kvinnor. Det är anmärkningsvärt att en person med hans egenskaper får ett så fint och upphöjt ämbete som talman i riksdagen. Ska en sådan man, som beter sig så vidrigt, få vara rikets andra person i rang näst kungen och dessutom ytterst representera den svenska demokratin?”
Narcissist och mobbningsmentalitet var ord som återkom i beskrivningarna av talmannen. Flera hade sagt att de var rädda för honom, även om de var etablerade och hade höga poster i partiet.
Ytterligare en anonym källa:
” – Han försöker avhumanisera människor så att de ska tro att de inte har något värde. Hoten kan handla om att misskreditera en inför andra viktiga personer.”
Vid flera tillfällen hade försökt gjorts att få honom att sluta bete sig illa, men det hade varit förgäves eftersom han backades av personer med stor makt i partiet.
Högt uppsatta socialdemokrater hade berättat att Ahlin under sina tjänsteresor ofta påvisat ett gränslöst beteende:
” – Han kunde bete sig väldigt opassande, han var fysisk och framfusig och kunde till och med dra fräckisar i väldigt känsliga situationer”, berättade en person i den tidigare partitoppen.
En person som länge jobbat med Ahlin beskrev det så här:
” – Alla gillar inte honom, han kan vara tuff och rentav dryg som person. Men jag har aldrig uppfattat några sexuella trakasserier.”
Det fanns också de som menade att han utsatts för smutskastning av politiska skäl, främst för att han var en USA-vän.
”Det är rykten som sprids”, den 8 december 2017.
Urban Ahlin (S) dementerade alla uppgifter i DN:s granskning. Han hävdade att de kom från personer som ville honom illa:
” – Du är helt grundlurad”, sa han till DN:s reporter.
Artikeln var en fråga/svar-intervju. Den återges här huvudsakligen i förkortad version.
I artikeln förde Urban Ahlin fram att 2008 handlade saken om att kvinnan ville byta jobb och inte längre jobba med honom. Det hade inte handlat om sexuella trakasserier, utan varit ett internt personalärende, som han inte ville kommentera.
Frågan om sms hade dykt upp två år senare när en tidning skrev om händelsen från 2008. Då hade han visat sina sms i telefonen för Sven-Erik Österberg och fått veta att denne talat med kvinnan som sagt att det inte förekommit några sex-sms. Ahlin citerades:
” – Jag har aldrig någonsin skickat ett sex-sms till någon kvinna, inte ens till min egen fru.”
Han förnekade uppgiften från kvinnan att han försökt ta sig in i kvinnans hotellrum under en tjänsteresa. Därefter kom intervjun in på en utredning som skulle ha gjorts ett år efter händelserna kring den berörda kvinnan, alltså 2009. Denna del av artikeln återges ordagrant:
Vi har förstått att det gjordes en utredning även 2009?
” – Det har jag ingen aning om. Jag har aldrig hört talas om den. Vad spännande. Du måste förstå Josefin att det är väldigt mycket lögner och rykten som har spritts under de här åren.”
Den kom fram till att du visat ett olämpligt beteende och utredningen bestod bland annat av sms.
” – Haha, vad spännande. Som sagt, jag har visat upp sms. Det där tror jag faktiskt inte på. Det här är helt ny information för mig. Jag är helt supersäker på att det inte finns några sex-sms, för jag har aldrig skickat några. Du pratar om förkortningar. Det enda jag kan tänka mig som en förkortning är det här, vi var jätteglada över att hon började hos oss. Hon kallade sig själv ’en skänk från ovan’. Då hade jag en förkortning som var ’My precious gift from heaven’. Det är det enda jag över huvud taget kan komma på som gäller förkortningar. Det finns inget som har med sexanspelningar att göra.”
Vi har pratat med personer som sett material från utredningen.
” – Allt du har sagt hittills, ska jag vara ärlig och säga, är från personer som inte haft insyn i vad det här handlar om. Det är personer som antingen har spritt rykten själva eller fallit offer för ryktesspridning.”
Enligt våra uppgifter har du spridit bilden av att du och kvinnan hade en ömsesidig relation.
” – Haha, detta är helt fantastiskt, det har jag aldrig sagt. Om du ringer runt till mina medarbetare kommer du få veta att det har de aldrig hört mig säga. Det är en helt befängd lögn. Vi har aldrig haft en relation. Absolut inte. Det är skönt att kunna få avliva det ryktet då. Hur många har ni pratat med?”
Sammanlagt är det ett 30-tal personer.
” – Jag hoppas du förstår att det finns många som jobbat med mig och det finns ju några som skulle säga att de inte har hört talas om detta. Jag har hela tiden betonat raka motsatsen, att det absolut inte handlade om något relationsdrama.”
Flera av varandra oberoende personer som har jobbat för dig beskriver ett slags skräckvälde. De använder orden ”management by fear”. Vad säger du om det?
” – Det känner jag inte igen mig i faktiskt. Jag blir ganska förvånad över det. Under åren jag har jobbat har jag haft nästan samma personal hela tiden. Ett hardcore-gäng som har jobbat ihop. Jag vet inte vilka de medarbetarna skulle vara som säger det. Jag tvivlar däremot inte på att det finns de som ser mig som en tuff politisk motståndare för att jag säger vad jag tycker. Jag vill understryka att jag är tuff både mot kvinnor och män i så fall.”
Vi har pratat med personer som säger att de är rädda för dig. Varför är det så tror du?
” – Jag har ingen aning om det. Hur ska jag kunna försvara mig mot det? Om jag visste vem och var och i vilket sammanhang skulle jag kunna ge dig ett svar.”
/…/
Jag kan säga att den samstämmiga bilden är att folk är rädda för dig.
” – Den samstämmiga bilden? Du förstår vad du säger va, Josefin? Så du har pratat med socialdemokrater i Mariestad, i mitt distrikt, i riksdagsgruppen, i riksdagsförvaltningen?”
Det är tillräckligt många för att jag ska ställa frågan i alla fall.
” – Men Josefin. Jag känner just nu en oerhörd frustration när jag hör att du talat med människor som har en helt felaktig bild över allt som det här har handlat om. Du är ärligt talat helt grundlurad av personer som försöker sprida illasinnade rykten och bara slänga skit på mig. Har det varit ett problem med Urban Ahlin som utskottsordförande? Har han fått ett minskat förtroende någon gång? Har ledamöterna velat lämna mitt utskott? Gör du en sån undersökning och kollar med folk så kommer du att märka att det är motsatsen.”
En annan uppgift är att du ska ha pratat om och köpt potensmedel under tjänsteresor?
” – Haha, jag vet vad det där handlar om. Jag informerade om att det finns Viagra att köpa i Ryssland. Jag vill inte prata om det faktiskt.
Regnér: ”Det finns ingen gräddfil för talmän”, dn.se den 7 december 2017.
Nätpublicerad intervju med jämställdhetsminister Åsa Regnér (S). Hon öppnade här för att ärendet från 2008 skulle kunna komma att utredas igen.
Ygeman om Ahlin: ”Anklagelserna är allvarliga”, dn.se den 7 december 2017.
Nätpublicerad intervju med Socialdemokraternas gruppledare Anders Ygeman. Han betecknade anklagelserna som graverande.
Tidningen skrev:
”Efter att DN har publicerat sin granskning gällande Urban Ahlin har talmannen framträtt i bland annat Aktuellt, vilket i sin tur har fått flera av DN:s uppgiftslämnare med god insyn att reagera.”
En anonym källa citerades:
” – Det är ren och skär lögn att Urban Ahlin inte nåtts av information om att hans ledarstil är under all kritik. Mobbning, personangrepp och att skapa ett skräckvälde är vad han ägnat sig åt. Kritik har riktats mot honom vid upprepade tillfällen. Han har även getts många chanser att förändra sitt beteende. Det är beklämmande att se hur talmannen ljuger Sveriges befolkning rakt upp i ansiktet på bästa sändningstid. Det hör också till bilden att han är extremt manipulativ.”
Partiets förljugna nolltolerans (ledare), den 8 december 2017.
”Inte nog med att han, av partikamrater, beskrivs som ett maktmissbrukande svin som beter sig så illa och opassande att de måste ha psykologstöd för att orka gå till jobbet. Dessutom ska han ha trakasserat och hotat flera kvinnor, varav en så allvarligt att det startades en internutredning – och kvinnan bad om att få bli omplacerad.”
”Samma man, som alltså ska ha försökt lura in en ung, kvinnlig kollega på sitt hotellrum och hotat med att avsluta hennes karriär.”
Ann Linde (S) försvarar Urban Ahlin, dn.se den 8 december 2017.
Nätpublicerad intervju med EU- och handelsminister Ann Linde. Generellt om de sexuella anklagelserna sa hon:
” – Jag har aldrig sett något sådant eller upplevt något sådant, och jag har jobbat nära Urban Ahlin i många år.”
” – När det gäller ledarstilen har Urban Ahlin en väldigt tuff ledarstil, men min uppfattning är att det har varit likadant både mot män och mot kvinnor, det har inte varit särskilt tufft mot kvinnor.”
Björn Söder (SD): Ahlin en av de bästa talmän vi haft, dn.se
den 8 december 2017.
Nätpublicerad intervju med andre vice talman Björn Söder (SD). Han ansåg att Urban Ahlin skötte sitt uppdrag på ett väldigt bra och lyhört sätt.
” – Han har en väldigt bra ledarstil.”
Sahlin bekräftar utredningen mot talmannen, den 9 december 2017.
Mona Sahlin, tidigare S-ledare, bekräftade för DN att det gjordes en utredning om Urban Ahlin och anklagelserna om sexuella trakasserier 2009, men hon ville inte kommentera innehållet vidare.
Samtal har hållits med Ahlin om ledarskapet, den 9 december 2017.
Riksdagsdirektören Kathrin Flossing bekräftade för DN att hon haft samtal med Urban Ahlin om hans ledarskap, men ville inte kommentera vad som sagts i ett enskilt samtal.
Ahlins framträdande i Aktuellt kommenterades av flera anonyma källor. Citatet från källan i intervjun med Anders Ygeman (se ovan) publicerades igen. Ytterligare två citerades:
” – Alla vet hur han är. Att han inte känt till kritiken som riktats mot honom är bara dumheter. Hans olämpliga beteende är en öppen hemlighet i förvaltningen. Många tjänstemän har inte orkat eller velat jobba kvar med honom.”
” – Han är inte ärlig när han avfärdar uppgifterna om kränkningar och härskarteknik. Personalomsättningen på hans stab tyder dessutom på det motsatta. Han är den värsta chef jag haft.”
Urban Ahlin bekräftar: Ställer inte upp i riksdagsvalet, dn.se
den 11 december 2017.
Nätpublicerad artikel där Urban Ahlin berättade att han inte avsåg att ställa upp i nästa riksdagsval, men att detta inte hade med DN:s granskning att göra. Beslutet var fattat långt tidigare.
Oklart vad som händer med vittnesmål om Urban Ahlin,
den 12 december 2017.
Socialdemokraterna hade anlitat konsulten Ann Fagraeus för att samla in berättelser om sexuella trakasserier. Flera av DN:s källor hade blivit ombedda att dela sina vittnesmål om anklagelserna mot Urban Ahlin. Vad partiet skulle göra med uppgifterna var inte bestämt.
Därför ses anklagelserna mot talmannen som en del av en maktkamp,
den 14 december 2017.
Krönika som tog upp att anklagelserna mot Urban Ahlin satt i gång spekulationer att det rörde sig om en smutsig maktkamp om partiets utrikespolitik. Krönikören frågade sig emellertid om striden inte gällde hans självbild snarare än hans världsbild.
Hon konstaterade att det var svårt att förstå varför hans fiender i partiet skulle mobilisera just nu. Urban Ahlin framstod inte som en person man bråkade med i onödan. Han kandiderade inte till det kommande valet, vilket var känt bland medarbetarna. Och han hade inte varit med och satt dagordningen i utrikespolitiken på flera år.
Riksdagsdirektören ska utreda Ahlin, den 14 december 2017.
Riksdagsstyrelsen hade beslutat att riksdagsdirektören skulle utreda arbetsmiljön kring talman Urban Ahlin. Orsaken var att han anklagats för kränkningar och trakasserier av flera personer och själv begärt att uppgifterna skulle utredas.
S anlitar advokatbyrå för att utreda anklagelser, den 5 januari 2018.
Socialdemokraterna hade anlitat Setterwalls Advokatbyrå för att gå igenom anklagelserna om sexuella trakasserier mot talman Urban Ahlin från 2008. Tanken var att de kvinnor som, enligt DN, inte vågat berätta vad de visste om saken skulle få en möjlighet att höra av sig till advokatbyrån.
”De avfärdar på ett fult sätt alla anonyma vittnesmål”, den 8 januari 2018.
Cecilia Eklund, en av DN:s källor, valde nu att gå ut öppet när det gällde anklagelserna mot Urban Ahlin. Hon menade att S, trots den externa utredningen, inte tog problemet på allvar.
Cecilia Eklund hade varit medlem i Socialdemokraterna i 20 år och var nu kommunikationsdirektör i Helsingborgs stad. Tidigare hade hon varit pressekreterare åt flera S-ministrar och presschef i Socialdemokraternas riksdagsgrupp. I DN:s granskning av riksdagens talman hade hon medverkat anonymt.
2008, när Urban Ahlin anklagades för att ha trakasserat en kvinnlig tjänsteman sexuellt, var Cecilia Eklund pressekreterare åt Mona Sahlin.
Hon hade långa samtal med kvinnan och de hade tillsammans gått igenom alla incidenter, olämpligt beteende under resor, olämpliga sms och när Ahlin enligt kvinnan försökte ta sig in på hennes hotellrum. Cecilia Eklund hade även sett sms från Ahlin i kvinnans telefon.
” – Det var tydliga sexuella anspelningar. Jag satt med henne när hon bröt ihop och fick höra alla berättelser. Jag gick till dåvarande biträdande partisekreterare Stefan Stern och sa att det här borde man polisanmäla. Då fick jag höra att det inte var aktuellt för att det skulle skada partiet. Jag ångrar att jag inte stod på mig.”
Urban Ahlin hade hela tiden avfärdat och dementerat anklagelserna. Han hade fått stöd av Björn Söder (SD) och handelsminister Ann Linde (S). Precis som många andra hade Ann Linde i sitt uttalande till TT poängterat att anklagelserna framförts anonymt. Cecilia Eklund sa att flera inom Socialdemokraterna hade hänvisat till att det inte gick att ta anonyma källor på allvar.
” – De avfärdar på ett mycket fult sätt alla anonyma vittnesmål, men då kan jag säga att jag inte är anonym längre. Det finns en stor rädsla för vad det skulle göra med folks karriärer att gå ut öppet, därför är det inte så många som vågar det. Jag vet att det finns många som vill och som önskar att de vågade. Sedan är det också många som tycker att det här är onödigt i början på ett valår, men det här är ett problem för hela partiet. Det är något vi alla borde vara arga på. Så här ska det inte vara.”
Tidningen frågade henne: Urban Ahlin förnekar att det finns några sex-sms och säger att han aldrig skickat några sådana.
” – Det är inte sant. Jag har själv sett sms:en.
Urban Ahlin upprepade i ett mejl till tidningen att han aldrig någonsin skickat sms med ”något sådant innehåll”. Tidningen frågade: Eklund säger att du tidigare hävdat att kvinnan försökte ha en relation med dig, hur kommenterar du det?
” – Jag har hela tiden sagt att det inte handlat om någon relation över huvud taget. Nu har Socialdemokraterna bett en advokatbyrå att göra en utredning. Jag hoppas att den bringar klarhet.”
Stefan Stern dementerade att han över huvud taget varit inblandad i att diskutera frågan om en eventuell polisanmälan.
Tyst i S om talmannen (ledare), den 9 januari 2018.
I ledaren stod bland annat:
”Ett stort antal medarbetare som Dagens Nyheter har varit i kontakt med ger, oberoende av varandra, samma bild av honom. Han sextrakasserar, mobbar och hotar. Så ska det ha varit i minst tio år.
Kritiken mot tystnadskultur i partiet möts med tystnad, den 9 januari 2018.
Artikeln behandlade frågan varför Socialdemokraterna endast sparsamt kommenterat ”Ahlin-affären”. Artikeln åtföljdes av en bakgrundstext som redogjorde för tidningens tidigare artiklar. Den illustrerades med en löpsedel från den 7 december 2017 med texten:
DN granskar. #Metoo
TALMANNEN
Socialdemokraten Urban Ahlin
ANKLAGAS
av tidigare medarbetare för
SEXUELLA
KRÄNKNINGAR
Riksdagens ledamöter undviker frågan om förtroende för Ahlin,
den 21 januari 2018.
Artikeln inleddes med en rekapitulering av tidningens tidigare artiklar om Urban Ahlin. Därefter handlade den om en enkät som DN skickat till riksdagens ledamöter om deras förtroende för Urban Ahlin som talman. Endast ett 60-tal hade svarat. Många sa eller skrev till DN att de avstod att svara eftersom de ville att Socialdemokraterna skulle hantera problemet.
”Ahlins sms var oprofessionella”, den 24 februari 2018.
Socialdemokraterna hade anlitat en advokatbyrå för att utreda uppgifterna om Urban Ahlin. Den var nu klar. I utredningen fastslogs att hans beteende varit ”olämpligt och oprofessionellt”. Men det hade gått för lång tid för att det skulle vara möjligt att avgöra om det rört sig om sexuella trakasserier.
Det var också utredningens bedömning att Ahlins sms till kvinnan varit oprofessionella, även om de enligt utredningen inte haft en ”sexuell innebörd”. Utredningen hade inte tagit del av sms:en.
En kommentar av Urban Ahlin till TT citerades.
Ahlin frias från kränkande behandling – men använde härskartekniker,
den 1 mars 2018.
Företagshälsovårdens utredning om arbetsmiljön kring Urban Ahlin visade att talmannen inte utsatt medarbetare för kränkande särbehandling. Men han beskrevs av vissa som ombytlig och oförutsägbar. Några hade använt ordet härskartekniker i beskrivningen av hans ledarstil. Chefer hade berättat att de uppmärksammat tillfällen då medarbetare tagit illa vid sig av hans skämt och när han överreagerat och blivit för arg.
Tidningen redogjorde åter för sina tidigare artiklar i ämnet – och att Urban Ahlin bestämt tillbakavisade alla anklagelser. Därefter utvecklades ovanstående resultat av undersökningen.
Resultatet av företagshälsovårdens utredning hade tagits emot med blandade känslor av DN:s källor. Flera hade uppgivit att de inte vågat delta:
” – Jag har en karriär framför mig och jag har tyvärr inte vågat vara med. Kan man lita på att man får vara anonym i en utredning som beställts av en styrelse vars ordförande anklagelserna riktas mot? Jag är fortfarande rädd för Urban Ahlin.”
Urban Ahlin ville inte låta sig intervjuas av DN. Han skrev emellertid följande i en kommentar:
”Den utredning som i dag har presenterats för riksdagsstyrelsen ger inte stöd för Dagens Nyheters uppgifter. DN har hävdat att det finns en samstämmig bild av mitt ledarskap som ett skräckvälde och hävdat systematiska kränkningar samt agerande särskilt riktat mot kvinnor. Efter DN:s första artikel beslöt riksdagsstyrelsen om att tillsätta en extern utredning. Denna utredning har inte heller funnit något som tyder på sexuella trakasserier, andra trakasserier, diskriminering eller kränkande särbehandling från min sida. I utredningen har 38 personer (inklusive Ahlin själv, reds anm) intervjuats om sin syn på mitt ledarskap och bland dem finns naturligtvis olika åsikter, något jag självklart kommer att reflektera över.”
Anmälan
Publiceringarna anmäldes av Urban Ahlin.
Sedan den 7 december 2017 hade tidningen publicerat över 40 artiklar i papper och på webb om honom. Artiklarna hade innehållit anklagelser, rykten och skvaller. De hade allvarligt påverkat hans yrkesmässiga framtid, dragit hans heder i smutsen och åsamkat honom och hans familj stort lidande.
Hur han skötte uppdraget som talman skulle givetvis kunna granskas, men DN:s artiklar kunde inte anses vara en saklig granskning.
Bakgrunden var ett personalärende från 2008 i den socialdemokratiska riksdagsgruppen. Det slutade med att han fått en reprimand av riksdagsgruppens ledare, Sven-Erik Österberg. Han hade emellertid inte klandrats för sexuella trakasserier.
I DN:s första artikel hade Österberg citerats:
”Samtalet mellan dem gick för långt och blev lite för intimt och kladdigt. Jag talade med honom och sa att han i sin chefsposition borde ha förstått att han skulle ha backat tillbaka. Det var olämpligt av henne också, men den äldsta har störst ansvar att stävja.”
Efter valet 2010 hade flera artiklar publicerats i olika tidningar om personalärendet. Det var alltså inte okänt för någon att ärendet hanterats 2008.
Anmälaren gav flera exempel på felaktiga uppgifter som skadat honom:
- Att flera kvinnor anklagat honom för sexuella trakasserier.
DN skrev på nyhetsplats den 8 december 2017:
”Bakgrunden är att Urban Ahlin själv anklagas för just sexuella trakasserier, mobbning och hot – av flera kvinnor, visar DN:s granskning.”
Dagen efter på ledarplats skrev tidningen:
”Ett stort antal medarbetare som DN varit i kontakt med ger, oberoende av varandra, samma bild av honom: han sextrakasserar, mobbar och hotar.”
Dessa påståenden var inte sanna. Anklagelsen om sexuella trakasserier härrörde från personalärendet 2008. Ingen annan kvinna hade anklagat honom för sexuella trakasserier, vilket också slagits fast av de två utredningar som gjorts med anledning av DN:s publiceringar.
- Den påstådda utredningen 2009 och påstådda sex-sms.
DN hade redogjort för en påstådd utredning från 2009 där det skulle finnas dokumenterade sex-sms från Urban Ahlin till kvinnan som berördes av personalärendet 2008. Påståendet understöddes av ett anonymt vittnesmål.
Vid en intervju med en av tidningens reportrar hade anmälaren fått namnen på de två personer som skulle ha gjort utredningen 2009. Vid kontroll med dem visade det sig att de inte gjort en sådan utredning som DN påstått.
Den 9 december publicerade tidningen uppgifter från Mona Sahlin där hon sades bekräfta utredningen från 2009. Anmälaren ringde Sahlin som meddelade honom att hon endast avsåg internutredningen från 2008.
Sanningen var att det inte fanns någon utredning från 2009 och att han aldrig skickat sms av en sådan karaktär som DN påstod.
- Samstämmig bild av ett ledarskap som liknas vid ett skräckvälde.
Tidningen skrev den 8 december:
”DN har varit i kontakt med ett stort antal medarbetare som har arbetat för Urban Ahlin de senaste tio åren. De tecknar, oberoende av varandra, en samstämmig bild av arbetet kring talmannen: ’management by fear’ (vilket kan översättas med skräckvälde).”
” – Han ägnar sig åt systematiskt maktmissbruk. Hela tiden konfliktsökande, särskilt mot kvinnor, säger en mångårig medarbetare.”
Enligt anmälaren kunde man ha olika syn på hans ledarskap. Det problematiska var att DN hävdade att källorna var samstämmiga. Det kunde endast bero på att DN gjort ett sådant urval. De som arbetat länge nära honom, och hade en annan bild, undrade varför de inte blivit intervjuade av DN.
Kvinnliga ledamöter i utrikesutskottet hade berättat för honom att de velat ge en annan bild genom intervju eller debattartikel, men att de blivit avfärdade.
Inte heller företagshälsovårdens utredning gav stöd för tidningens bild. 37 personer hade intervjuats om hans ledarskap. DN hade valt att endast presentera negativa citat ur utredningen. Det fanns även positiva beskrivningar.
- Onyanserad rapportering
DN:s rapportering var obalanserad, inga rättelser hade publicerats, till exempel uppgifterna om en utredning 2009. Journalisterna hade med hjälp av aktivt urval styrt berättelserna och han hade nekats genmäle.
Tidningens svar
Tidningen svarade genom sin utgivare, Peter Wolodarski, som tillbakavisade att anmälaren utsatts för en oförsvarlig publicitetsskada.
Utgivaren förstod anmälan som att den gällde publiceringarna i den tryckta DN och på dn.se den 7-9 december 2017, den 11-13 december 2017, den 4, 9 och 20 januari 2018 samt den 10, 23 och 28 februari 2018.
Rapporteringen om Urban Ahlin följde i tiden på rapporteringen av #metoo-uppropet. Den byggde på flera av varandra oberoende uppgifter om Urban Ahlins ledarstil. Tidningen hade även anförtrotts ny information om de sexuella trakasserier Urban Ahlin anklagades för 2008.
En stor del av de ifrågasatta publiceringarna bestod av nyhetsrapportering. Till dess karaktär hör att den följer och rapporterar utvecklingen i saken. I det här fallet handlade det om en kedja av händelser, som inleddes med DN:s rapportering om anmälarens sexuella trakasserier och kränkande ledarstil och ledde fram till att Riksdagsförvaltningens arbetsmiljöundersökning blev offentlig. DN hade konsekvent i varje artikel redovisat att Urban Ahlin nekade till anklagelserna.
När det gällde undersökningen från 2009 hade Mona Sahlin skriftligen bekräftat dess existens, liksom flera andra källor. Att Setterwalls Advokatbyrå misslyckades att finna den under sitt utredningsarbete betydde inte att den inte existerade.
Samma sak med innehållet i sms:en. De initierade källor som uppgivit för DN att de sett dessa sms, ansåg alla att de utgjorde sexuella trakasserier. Setterwalls har inte tagit del av meddelandena och kunde således svårligen uttala sig om hur deras innehåll borde tolkas. Advokatbyrån hade ändå slagit fast att talmannens beteende, sett till situationen som helhet, var olämpligt och oprofessionellt samt att Socialdemokraterna inte återkopplat tillräckligt till kvinnan. För det hade partiet nu, tio år senare, bett henne om ursäkt. Den hade hon sannolikt inte fått utan DN:s granskning.
Arbetsmiljöutredningen som Riksdagsförvaltningen genomfört kom fram till att Ahlin inte utsatt personal för kränkande särbehandling. Det var emellertid utredarnas egen tolkning. Denna tolkning delades inte av de källor som DN talat med. Ändå hade DN redan i ingressen till artikeln den 1 mars skrivit att:
”Företagshälsovårdens utredning av arbetsmiljön kring Urban Ahlin (S) visar att talmannen inte utsatt medarbetare för kränkande särbehandling.”
Utredningen innehöll även positiva omdömen om Ahlin. Men att en talman har medarbetare som uppskattar dennes ledarstil är ingen nyhet. Däremot var det en nyhet att ett tiotal personer upplevt hans stil som ett skräckvälde, att flera personer bytt arbetsplats och nu beskrev att de led psykiskt.
DN hade källor med kunskap om förhållandena i talmannens närhet. Bilden var samstämmig och bekräftade stora delar av kritiken.
Även arbetsmiljöundersökningen innehöll liknande omdömen. Flera intervjuade uppgav att de känt sig personligen ifrågasatta, att talmannen hade ett burdust sätt, använde starka ord, var så skarp i sina omdömen att det ledde till förlorat självförtroende, använde härskartekniker, hade en skämtsam sida där han fällde kommentarer som kunde skapa osäkerhet om vad som var skämt och vad som var allvar samt uttryckte plumpa och nedvärderande skämt.
Chefer hade berättat att de tagit upp med talmannen att medarbetare tagit illa vid sig av hans skämt och kommentarer. De hade även talat med honom vid några tillfällen då han överreagerat och blivit för arg. Han beskrevs även som ombytlig och oförutsägbar.
Det stod klart för utgivaren att Urban Ahlin inte gillade DN:s rapportering. Denne hade emellertid den högsta post man kunde väljas till i Sverige, i rang efter kungen men före statsministern. Med det följde att man fick acceptera att granskas på ett mer närgånget sätt än vad som gällde andra.
Mot bakgrund av talmannens ställning och uppdrag vore det konstigt om ledande svenska nyhetsmedier skulle behöva hemlighålla vad som på ett trovärdigt sätt anförtrotts dem, att han skulle ha utsatt flera personer för kränkande behandling och anklagats för sexuella trakasserier.
Påståendet att personer avfärdats när de velat ge en positiv bild av Urban Ahlin var grundlöst. Vare sig reportrar eller redaktionsledning hade blivit kontaktad av några sådana personer.
Bilden som gavs av Urban Ahlin var inte ensidigt negativ. Flera riksdagsledamöter hade i texter fått uttrycka sitt stöd. Såväl Ann Linde som vice talman Björn Söder hade beretts utrymme att i var sin artikel försvara honom.
Ahlin påstod att han nekats genmäle. Den uppgiften var inte korrekt. Utgivaren hade personligen haft en kontakt med anmälaren efter den inledande publiceringen och erbjudit honom att komma till tals eller komplettera den första intervjun. Han hade dessutom, i ett senare skede, fått en direkt och konkret fråga om det var något han menade behövde rättas eller förtydligas. Urban Ahlin hade inte återkommit.
I samband med de olika publiceringarna hade DN åter sökt honom med erbjudande om samtidigt bemötande. Vid ett tillfälle valde han i stället att lämna en skriftlig kommentar. Den återgavs i sin helhet av DN.
Att tidningen inte publicerat någon rättelse berodde på att det inte framkommit att några av de sakuppgifter DN publicerat varit felaktiga.
Anmälarens kommentar
Anmälarens kommentar (inkom till PO den 8 april 2018) var indelad i 14 avsnitt:
- Angående den påstådda utredningen från 2009 var det ett faktum att den inte fanns och att tidningens påstådda bevis om klandervärda sms inte existerade. En enkel faktakontroll med de två påstådda utredarna hade kunnat bekräfta det. DN hade valt att inte tala med dem och till anmälaren sagt att de hade andra källor som bekräftade att de gjort utredningen.
Det var värt att notera att kvinnan som påstods ha fått sex-sms skickade till sig, enligt advokatbyråns utredning, inte visste något om en utredning 2009. Inte heller någon annan som advokatbyrån intervjuat.
2. Tidningen hade inte tillräckligt kontrollerat vad Mona Sahlin egentligen lämnat för uppgifter angående utredningen 2009. I sms till anmälaren hade hon skrivit:
”Har bara bekräftat de samtal som fördes med dej om de problem som den kvinnlige anställde anförde.”
”Jag har i alla fall aldrig vare sig sett eller uttalat mig om några sms. Aldrig.”
Jag har aldrig pratat om sex-mail men tror att det var slarvigt av mej att inte notera skillnaden mellan 2008 och 2009. Tror det är vad som blev fel.”
DN har således publicerat en slutsats som vid en enkel kontroll visade sig vara felaktig.
3. Intervjuerna med den berörda kvinnan från 2008 och en källa som också framträtt gjordes på ett sådant sätt att personerna verkade bekräfta förekomsten av klandervärda sms. Men det faktiska innehållet i sms:en hade inte redovisats.
När Setterwalls Advokatbyrå talat med kvinnan framgick att sms:en inte haft en sexuell innebörd. Att den uppgiften kom från den berörda kvinnan undvek DN i sin rapportering av advokatbyråns slutsatser.
4. Personer med en annan syn på anmälaren än tidningens anonyma källor hade försökt, men inte fått komma till tals.
En tidigare kollega hade några timmar efter den första publiceringen hört av sig till en av reportrarna. Hon hade inte ens fått svar på sitt mejl. Såväl anmälaren, som tre kollegor han arbetat med länge, hade skickat in artiklar i frågan som DN inte publicerat.
När hans egen artikel till DN Debatt refuserats hade han ringt Peter Wolodarski, som stått fast vid att inte publicera artikeln, men erbjudit honom att åter bli intervjuad av journalisterna som skrivit de tidigare artiklarna. Han såg ingen anledning till det med tanke på hur de tidigare artiklarna varit utformade. De hade uppenbarligen varit skrivna innan han intervjuats och vad han sagt hade inte påverkat deras innehåll. Inte heller hade journalisterna kontrollerat sina uppgifter, trots de fakta han givit dem.
Peter Wolodarski hade i sitt yttrande skrivit att anmälaren i ett senare skede fått frågan om något borde rättas eller förtydligas. Han hade emellertid inte kunnat hitta någon sådan konversation och hade inte heller något minne av en sådan.
5. När det gällde synen på hans ledarskap kunde tidningens anonyma källor inte mäta sig med den advokatutredning som slagit fast, efter intervjuer med nästan 40 personer, att det inte fanns några belägg för att han sextrakasserat, trakasserat, diskriminerat eller ägnat sig åt kränkande särbehandling. Att ändå publicera dessa ärekränkande påståenden, utan att kontrollera varje utsaga, kunde inte anses vara god publicistisk sed.
6. Han hade aldrig givits tillfälle att tillbakavisa Cecilia Eklunds anklagelser, i vilka han utmålades som kriminell. Inför publiceringen hade han fått två frågor som inte handlade om det, utan vad han ansåg om att Cecilia Eklund hävdade att hon sett sex-sms och att han tidigare inför andra hävdat att kvinnan och han haft en relation.
Han hade redan tidigare svarat på dessa frågor. Han hade aldrig skrivit några sex-sms och aldrig hävdat att kvinnan och han haft en relation.
7. DN:s rapportering var obalanserad då de som hade en annan syn än de anonyma källorna hade fått komma till tals i allt för liten utsträckning.
8. Han hade inte givits rimliga möjligheter att bemöta de påståenden och anklagelser som riktades mot honom i den första intervjun (publicerades i den tryckta tidningen den 8 december 2017, PO:s anm.). Hans pressekreterare hade bett att i förväg få veta vad intervjun skulle handla om, för att han skulle kunna förbereda sig, men hade nekats detta.
Han hade således ställts i en intervjusituation där han skulle försvara sig mot olika typer av anonyma påståenden och anklagelser, som kunde härröra från en mängd sammanhang, platser och människor under en tioårsperiod.
9. DN:s rapportering hade skapat en bild av pågående sexuella trakasserier, hot och mobbning mot flera kvinnor. Samt att det pågått i minst tio år. Det var inte sant. Ändå hade tidningen till exempel skrivit i sin ledare från den 9 januari att:
”Ett stort antal medarbetare som DN varit i kontakt med ger, oberoende av varandra, samma bild av honom: han sextrakasserar, mobbar och hotar. Så ska det ha varit i minst tio år.”
Han ville i samband med detta påstående inskärpa att han aldrig blivit klandrad för sexuella trakasserier. Endast en kvinna hade anklagat honom för sådana trakasserier.
10. Peter Wolodarski menade att han måste tåla en tuff granskning, vilket han höll med om. Men innan man publicerade grova anklagelser mot en person borde man naturligtvis se till att kontrollera kontrollerbara fakta och granska sina källor på ett vederhäftigt sätt.
11. I sitt yttrande nämnde Peter Wolodarski vilka artiklar han ansåg ingick i anmälan. Men han hade anmält alla artiklar som DN publicerat i ärendet, såväl i papperstidningen som på webben och andra kanaler.
12. I DN:s artiklar och även i yttrandet till PO avfärdade tidningen de två utredningar som gjorts av oberoende expertis.
Det var särskilt tydligt vid rapporteringen om arbetsmiljöundersökningens slutsatser. Den redovisade att det inte fanns belägg för att han skulle ha sextrakasserat, trakasserat, diskriminerat eller utsatt någon för kränkande särbehandling. Då hade DN låtit en person, som inte deltagit i undersökningen, säga att hen fortfarande var rädd för honom.
13. I en ledare från den 8 december 2017 hade tidningen bland annat skrivit:
”Inte nog med att han, av partikamrater, beskrivs som ett maktmissbrukande svin som beter sig så illa och opassande att de måste ha psykologstöd för att orka gå till jobbet.”
”…bilden skapades att det rört sig om en ömsesidig relation som ’gått lite över gränsen’.”
”Samma man, som alltså ska ha försökt lura in en ung, kvinnlig kollega på sitt hotellrum och hotat henne med att avsluta hennes karriär.”
Det var inte i enlighet med god publicistisk sed att kalla någon för ett svin. Ordet ytterligare förstärkte den bild av en vedervärdig person som DN ville teckna.
Det saknades helt belägg för påståendet att partikamrater behövde psykologstöd för att gå till jobbet.
Såväl ledaren som nyhetsartikeln, påstod att en bild skapats av att det hade rört sig om en ömsesidig relation. Det var möjligt att några velat sprida den bilden. Han hade själv alltid hävdat det motsatta.
DN:s ledare påstod att han försökt lura in den kvinnliga kollegan på hans hotellrum. Den anklagelsen hade han aldrig sett tidigare. I andra artiklar hade det påståtts att han försökt ta sig in på kvinnans hotellrum. Inte heller det var sant.
14. DN hävdade själv, i sin kvalitetspolicy, att dess nyhetsredaktion arbetade opartiskt, att det som publicerades skulle vara sant, bekräftat, inte hårdvinklat och präglas av kvalitet och trovärdighet. Om någon var utsatt för granskning skulle vederbörande få generöst med utrymme för sina bästa argument.
I hans fall hade denna arbetsmetod inte tillämpats. Inte heller hade han fått generöst med utrymme i alla artiklar. DN hade endast pliktskyldigt skrivit i slutet på artiklarna att Urban Ahlin tillbakavisade anklagelserna.
Han borde ha fått förbereda sig på frågorna inför första artikeln, fått kommentera uppgifterna från Mona Sahlin liksom uppgiften att Cecilia Eklund ansåg honom vara kriminell.
Ytterligare skriftväxling
Skriftväxlingen har fortsatt med en rad, i vissa fall omfattande, yttranden. Nedan återges endast nya uppgifter som har betydelse för den pressetiska bedömningen av det som faktiskt publicerats. Sålunda återges till exempel inte frågeställningar som har med den journalistiska yrkesetiken att göra.
Tidningen svarade (24 april 2018) att utan anonyma källor skulle det inte vara möjligt att bedriva journalistik som granskade makten. På anmälarens punktlista svarade utgivaren i sammandrag:
1. Att advokatbyrån inte funnit belägg för utredningen från 2009 betydde inte att den inte fanns. DN hade flera källor som bekräftade dess existens.
2. Det stämde inte att tidningens kontroll av Mona Sahlins uppgifter om utredningen från 2009 varit bristfällig. Tidningen hade underlaget i skrift och Sahlin hade efter publiceringen inte begärt rättelse eller korrigering.
3. DN hade fler än två källor som bekräftade förekomsten av sms:en. Enligt kvinnan handlade de i kodad form om vad han tyckte om hur kvinnan såg ut och om hur mycket han tyckte om henne.
4. DN hade låtit personer med en positiv syn på talmannen få komma till tals. I övrigt gjorde tidningen ett självständigt urval av intervjupersoner.
5. DN hade inte publicerat ärekränkande påståenden om Urban Ahlin. Samtliga uppgifter hade fullgott stöd och hade varit höggradigt relevanta.
6. DN hade inte avfärdat de utredningar som gjorts. I sammanfattningen av advokatbyråns utredning – som var den enda del DN fått tillgång till – slås fast att tio år efteråt går det inte att avgöra om det handlade om sexuella trakasserier. Däremot fastslogs att Ahlins agerande varit olämpligt och oprofessionellt, vilket DN rapporterat.
7. Ahlin visade här att han missförstått vad nyhetsrapportering är.
8. Det var inte ovanligt att göra intervjuer med en makthavare med kort varsel och utan att denne hade kännedom om frågorna som skulle ställas.
9. Anklagelserna om sexuella trakasserier kom från tidigare medarbetare till Ahlin, vilket gav vid handen att det inte var medarbetare runt Ahlin som talman i dag.
10. – (inget svar, PO:s anm.)
11. PO:s prövning skulle omfatta den tryckta tidningen och webbpubliceringarna. Inget annat hade anmälts till PO.
12. DN hade belyst båda utredningarna och också den tystnadskultur som omgärdat den här saken i Socialdemokraterna.
13. Texten på ledarsidan den 8 december 2017, inklusive uppgiften att han betedde sig som ett ”maktmissbrukande svin” hade stöd i underlaget och täckning i företagshälsovårdens utredning.
14. Urban Ahlin hade givits fullgoda möjligheter till att samtidigt bemöta tidningens uppgifter och han hade givits stort utrymme i tidningen.
Urban Ahlin svarade i ett yttrande (4 maj 2018):
Utgivaren hade inte behandlat frågor som varför tidningen valt att framställa det som att flera kvinnor anklagade honom för sexuella trakasserier och vilket allmänintresse det fanns för att publicera kränkande påståenden om att han åt Viagra.
Övriga argument i urval och sammandrag:
- Han vände sig inte mot att DN hade anonyma källor, utan mot att tidningen inte tillräckligt granskat källornas uppgifter.
- Sms:en han skickat hade inte haft en sexuell innebörd, vilket bekräftats av advokatbyråns utredning. Förkortningen för uttrycket ”My precious gift from heaven” var inte en sexuell anspelning.
- DN hade inte i tillräcklig utsträckning varit öppen för att redovisa uppgifter från personer som var positiva till honom.
- DN påstod att uppgifterna som publicerats hade fullgott stöd och var höggradigt relevanta. I ljuset av det påståendet ville han åter nämna att DN uppgivit att han köpt Viagra. Även om det varit sant hade det tillhört privatlivets helgd.
- Källan Cecilia Eklund citerades i artikeln från den 8 januari 2018 med att hon ansåg att han borde polisanmälas. Det var svårt att tolka på något annat sätt än att han anklagades för en brottslig handling.
- Utgivaren tycktes mena att ”maktmissbrukande svin” var ett referat av en uppgift. Själv hade han bara sett påståendet i tidningens ledare. Utgivaren menade att det fanns någon form av stöd för påståendet i arbetsmiljöundersökningens rapport. Det fanns emellertid ingenting i den rapporten som gav täckning för en sådan missaktning av hans person. För övrigt stod det i ledaren att det var partikamrater som tecknat bilden av detta ”maktmissbrukande svin”. Arbetsmiljöundersökningen var emellertid gjord bland riksdagsförvaltningens anställda.
Utgivaren svarade i ett yttrande (21 maj 2018) bland annat:
- DN hade aldrig påstått att ett flertal kvinnor anklagat Ahlin för sexuella trakasserier. Att det rört sig om en kvinna framgick tydligt av publiceringarna. Flera källor hade emellertid berättat om hur Ahlin utsatt dem för kränkningar och mobbning.
- Att Ahlin gång på gång återvände till uppgiften om Viagra var aningen egendomligt. Han hade bekräftat att ett samtal på temat ägt rum. Uppgiften var en del av en helhet i en redogörelse för den miljö som omgärdade honom.
- DN hade aldrig påstått att termen ”maktmissbrukande svin” var ett referat av en konkret utsaga, däremot hade den täckning i det utredningsarbete som utförts.
- Sms:en med sexuell innebörd existerade. DN hade aldrig påstått att tidningen för egen del sett eller haft tillgång till sms:en. DN hade dock talat med Cecilia Eklund samt andra, alltjämt anonyma källor, som bekräftat deras existens och innehåll.
Anmälaren svarade (4 juni 2018):
- Den påstådda utredningen från 2009 existerade inte. Inte heller de påstådda sex-sms:en.
- Kvinnan som fått sms av honom hade själv till den utredande advokaten sagt att sms:en inte hade sexuell innebörd.
- Det hade nu gått nästan sex månader sedan den första publiceringen om honom. Men ännu hade tidningen vare sig kunnat publicera några sms av denna typ eller den påstådda utredningen.
Utöver de ovan redovisade yttrandena har tidningen inkommit med ytterligare fyra och anmälaren med tre inlägg. PO har tagit del av dem, men de återges inte i detta beslut eftersom de huvudsakligen innehåller upprepningar av tidigare argument samt argumentation i frågeställningar som inte berör den pressetiska prövningen.
PO:s bedömning
I detta ärende finns en omfattande argumentation från båda sidor. Mycket handlar om det som publicerats, men en betydande del handlar om sådant som inte kan vägas in i den pressetiska bedömningen, till exempel hur tidningen gått till väga för att ta fram olika uppgifter, hur den fick kontakt med den omnämnda kvinnan som 2008 kände sig utsatt för Urban Ahlins intresse på ett obehagligt sätt, om tidningen kontrollerat uppgifterna från Mona Sahlin på ett rimligt sätt och en rad andra frågeställningar.
Dessa frågor har naturligtvis ett intresse om man vill klargöra sakförhållandena i den här granskningen. Men det pressetiska systemet gör inga utredningar av vad som är sant eller falskt, utan bedömer om det som faktiskt publicerats inneburit en oförsvarlig publicitetsskada för anmälaren.
Det är förvisso så att både lögner och sanningar kan medföra en skada för den berörde. Samtidigt är det lätt att se att med en lögn når tidningen mycket snabbt nivån där en publicitetsskada får bedömas som oförsvarlig. Att inte, som vid en polisutredning, klarlägga i detalj hur en sak förhåller sig är en svårighet vid pressetiska bedömningar. Detta dilemma hanterar pressetiken genom att värna den berördes rätt att komma till tals, att försvara sig själv och till exempel kunna peka ut uppgifter som lögner.
Rätten att komma till tals kan ta sig olika uttryck: samtidigt bemötande vid särskilt besvärande påståenden, eller rätten till uppföljande publiceringar i form av rättelse, genmäle eller en intervju.
I det här fallet har anmälaren fått ett betydande utrymme att ge sin version. I en intervju den 8 december 2017 ställdes han inför de frågor som tidningen väckt, från kvinnan som kände sig trakasserad 2008 till påståendena om att han som chef drev ett slags skräckvälde. Anmälaren tillbakavisade uppgifterna och sa bland annat till reportern:
” – Du är ärligt talat fullständigt grundlurad av personer som försöker sprida illasinnade rykten och bara slänga skit på mig.”
I raden av följande publiceringar noterade tidningen upprepade gånger att Urban Ahlin nekade till anklagelserna. I samband med att företagshälsovårdens utredning presenterades publicerade tidningen ett skriftligt yttrande från anmälaren.
Det finns därmed ingen anledning att kritisera tidningen i bemötandefrågan. Detta trots att tidningen valde att inte publicera en artikel anmälaren skrivit för DN Debatt om granskningen av honom. Samtidigt som den granskade har rätt att få komma till tals är utgivaren fri att komponera sin tidning.
Det finns inte heller några skäl att misstro att tidningen varit i kontakt med kvinnan från 2008 och återgivit hennes berättelse på ett korrekt sätt. Hon citeras till exempel så här:
” – Den röda tråden i hans beteende mot mig kan summeras med att han var väldigt fixerad vid sex och ville prata med mig om sex hela tiden, på flygplan, mellan möten, på jobbet. Det kändes inte professionellt.”
Det ledde till att hon bad om att bli omplacerad och att Urban Ahlin fick en reprimand av Sven-Erik Österberg. Detta är uppgifter som till stor del tidigare publicerats i andra tidningar och där det saknas skäl att kritisera DN.
Orsaken till att en händelse, som den 2008 – som aldrig innebar några fysiska övergrepp – har ett allmänintresse, är den roll som Urban Ahlin hade vid tiden för publiceringarna. Som talman fick han tåla en ingående granskning av sitt ledarskap. Det gällde även tiden runt 2008, då han också hade en framträdande position som vice ordförande i Riksdagens utrikesutskott.
Att tala om ”management by fear” eller ett skräckvälde är att välja ett dramatiskt och laddat ord för anmälarens ledarstil. Men påståendet ges konkret innehåll i artikeln från den 8 december. I den berättar anonyma tjänstemän om hur det kunde gå till:
” – Han kunde svänga snabbt, bli jättearg och sur och säga elaka saker. Han testade folk på ett aggressivt sätt.”
” – Flera medarbetare har tagit psykologhjälp för att över huvud taget orka gå till jobbet. Han vet precis vilka knappar han ska trycka på för att bryta ner medarbetares psyke, detta har särskilt riktats mot kvinnor.”
Även i rapporten från företagshälsovården, som blev klar tre månader efter att ovanstående publicerats, talas om härskartekniker.
Svagheten i berättelsen från 2008 är att den är tio år gammal. Både människor och minnen kan förändras. Denna svaghet i berättelsen försöker tidningen hantera genom att måla upp bilden av att detta bara är ett exempel, att så här har det fortsatt.
Att det funnits frågetecken runt anmälarens ledarstil får anses belagt, både av de anonyma vittnesmålen och rapporten från företagshälsovården.
Men hur är det med påståenden om sexuella trakasserier?
I yttrandena till PO den 21 maj skriver DN:s utgivare att:
” DN hade aldrig påstått att ett flertal kvinnor anklagat Ahlin för sexuella trakasserier. Att det rör sig om en kvinna framgår tydligt av publiceringarna.”
Det stämmer att tidningen inte ger fler konkreta exempel på kvinnor som berättat att de blivit sextrakasserade av anmälaren, men två formuleringar ger vid handen att så skett.
I artikeln den 8 december 2017 skriver tidningen:
”Bakgrunden är att Urban Ahlin själv anklagas för just sexuella trakasserier, mobbning och hot – av flera kvinnor, visar DN:s granskning.”
Här skiljer inte tidningen på de olika beteendena, utan påståendet innefattar betydelsen att flera kvinnor sextrakasserats av Urban Ahlin, något som inte beläggs i någon av de anmälda texterna.
Ett liknande påstående återfinns i ledaren från den 9 januari 2018:
”Ett stort antal medarbetare som Dagens Nyheter varit i kontakt med ger, oberoende av varandra, samma bild av honom: Han sextrakasserar, mobbar och hotar. Så ska det ha varit i minst tio år.”
Inte heller här framgår det att påståendena om sexuella trakasserier gäller en kvinna. Snarare beskrivs ett pågående beteende som varat under många år. Att kvinnan från 2008 inte sextrakasserats i tio år är uppenbart, eftersom hon omplacerades omgående. Uppgiften måste, om än oprecis, avse andra kvinnor. Något som inte beläggs.
En välvillig tolkning av DN:s formuleringar i denna fråga skulle kunna vara att tidningen gjort en språklig miss, att ”flera” och ”ett stort antal” syftar på dem som råkat ut för anmälarens tuffa ledarstil och att tidningen med ”sextrakasserier” endast avsåg kvinnan från 2008. När det gäller ett mycket allvarligt påstående om en utpekad person är det emellertid tidningens skyldighet att formulera sig precist, utan språkligt utrymme för missförstånd.
Svepande uppgifter av detta slag fungerar som nedsättande beskrivningar av anmälarens karaktär, att det är så här han är: en som sextrakasserar, mobbar och hotar. Påståenden som är mycket svåra att försvara sig mot. Ytterligare en sådan beskrivning återfinns i ledaren från den 8 december 2017:
”Inte nog med att han, av partikamrater, beskrivs som ett maktmissbrukande svin som beter sig så illa och opassande att de måste ha psykologstöd för att orka gå till jobbet.”
Enligt utgivaren har beskrivningen ”maktmissbrukande svin” täckning i det utredningsarbete som gjorts, även om ingen använt just det uttrycket förutom ledarskribenten.
Att det finns inslag av det som brukar kallas härskartekniker i anmälarens ledarskap har bekräftats av såväl anonyma vittnen som arbetsmiljöundersökningen. Härskartekniker kan betecknas som en form av maktmissbruk. Således kan tidningens ledartext inte kritiseras för att ha dragit slutsatsen att anmälaren missbrukat sin makt i detta avseende.
Det pressetiskt problematiska återfinns i användningen av ordet ”svin”. Här går tidningen från att kritisera anmälarens yrkesutövning till en starkt nedsättande karaktärsbeskrivning.
Det är pressetiskt besvärande för tidningen att tillåta sig den här typen av beskrivningar, som den utsatte svårligen kan försvara sig emot.
Den saken förändras inte av att det rörde sig om en ledartext. I en ledare har skribenten utrymme för såväl analyser som åsikter. Utrymmet att kränka enskilda människor är emellertid i allmänhet inte större än på nyhetsplats. Att formulera skarp kritik mot en politikers gärning är en självklar del av en ledarsidas uppdrag, en helt annan sak är att använda epitet som ”svin”.
När det gäller den påstådda utredningen från 2009 står ord mot ord. Om det existerar en sådan utredning är inte pressetiskt avgörande. Däremot är påståendena om de sex-sms som utredningen ska ha innehållit centrala i detta ärende. Det gäller oavsett om de ställdes samman 2008, 2009 eller i nutid. Om sådana kunnat presenteras hade var och en kunnat bedöma hur kränkande de var för kvinnan. Men tidningen har inte presenterat några sms eller en utredning för läsekretsen.
Att källan som trädde fram, Cecilia Eklund, själv läste dem och gör bedömningen att de hade sexuell karaktär stärker tidningens påstående. Men då sex-sms kan vara allt från antydningar som bara de inblandade förstår, till grova förslag eller påståenden, hade tidningens trovärdighet tjänat på att de kunnat publiceras.
Att tidningen nämnt läkemedlet Viagra påverkar inte den pressetiska bedömningen. Urban Ahlin har bekräftat att ämnet varit föremål för samtal. Därmed är det acceptabelt att tidningen väger in denna omständighet när den beskriver hans agerande på arbetsplatsen.
Mot bakgrund av ovanstående finner jag att tidningens granskning av Urban Ahlin i huvudsak varit pressetiskt acceptabel. Det gäller i första hand redovisningen av händelserna runt kvinnan år 2008 och beskrivningen av hans ledarstil. I dessa frågor finns det tillräckliga belägg. Till bedömningen att granskningen i huvudsak är acceptabel hör att anmälaren har fått komma till tals.
Svagheterna är de svepande påståendena om att flera kvinnor under många år skulle ha sextrakasserats, samt begreppet ”svin”.
Det är riktigt att den som har en hög position i samhället kan få tåla en mera närgången granskning i medierna än en privatperson. Men även den som har en ledande roll bör behandlas på ett rättvisande sätt, särskilt om det rör sig om allvarliga eller känsliga påståenden.
Genom att, utan belägg, påstå att Urban Ahlin sextrakasserat flera kvinnor under många år, samt kalla honom för ett svin har tidningen passerat gränsen för det pressetiskt acceptabla. För det bör tidningen klandras.
Ärendet överlämnas till Pressens Opinionsnämnd.
Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd
Såväl tidningen som anmälaren har yttrat sig i nämnden.
Pressens Opinionsnämnds bedömning
De anmälda publiceringarna avser en angelägen fråga som har stort allmänintresse. Nämnden delar PO:s bedömning att tidningens granskning av Urban Ahlin i huvudsak varit pressetiskt acceptabel samt att det inte finns anledning att kritisera tidningen i bemötandefrågan.
När det gäller publiceringen den 8 december 2017 under rubriken ”Talmannen anklagas för hot, mobbning och sexuella trakasserier” kan såväl rubriken som skrivningen i texten tolkas som att det avser sexuella trakasserier mot flera kvinnor. Detsamma gäller publiceringen i en ledare den 9 januari 2018 under rubriken ”Tyst i S om talmannen” där det anges att beteendet pågått under tio års tid.
Nämnden delar vidare den bedömning som PO gjort när det gäller användningen av ordet ”svin” i en ledare den 8 december 2017 under rubriken ”Partiets förljugna nolltolerans”.
På grund av användningen av ordet ”svin” vid beskrivningen av Urban Ahlin och på grund av att tidningen, utan belägg, uttalat påståenden som kan uppfattas som att flera kvinnor skulle ha sextrakasserats och att trakasserierna pågått under många år finner nämnden att Dagens Nyheter ska klandras för att ha åsidosatt god publicistisk sed.
Ledamoten Nils Funcke var av skiljaktig mening och anförde följande.
En passus i brödtexten i nyhetsartikeln den 8 december 2017 må ha kunnat vara mer pregnant. Men att i den läsa in att Ahlin skulle ha utsatt flera kvinnor för sexuella trakasserier utgör en alltför pressad läsning, långtgående tolkning, av vad som står. Därtill läst i sitt sammanhang framgår det för läsaren att det endast rört sig om ett fall.
Användningen av ordet ”svin” i ledaren den 8 december är osnygg. Men även denna formulering ska ses i sitt sammanhang. Genom bland annat skrivningen ”maktfullkomligt svin” görs en direkt koppling till hur Ahlin använde den informella makt hans position gav och inte som en allmän karaktärsbeskrivning av honom som person.
Ledaren den 9 januari 2018 innehåller ordet ”sextrakasserier” vilket kan läsas som att det handlar om trakasserier mot en kvinna flera gånger eller enstaka tillfällen mot flera kvinnor. Av sammanhanget kan läsare som inte tagit del av nyhetstexten förledas att tro att det rör sig om flera kvinnor.
En pressetisk prövning bör se till helheten av varje enskild publicering. Entydiga insinuationer ska kritiseras men enstaka formuleringar som ger utrymme för motstridiga tolkningar måste läsas i sitt sammanhang och bedömas med försiktighet. Det bör även gälla bedömningen av användningen av epitet i polemiska sammanhang. Nyhetstexten och decemberledaren har inte utsatt Urban Ahlin för en oförsvarlig publicitetsskada. I övrigt delar jag majoritetens och PO:s beskrivning och bedömning.