Lokalpressen Lerum klandras för obekräftat rykte om kommunjurist
november 7 2019
Lokalpressen Lerum, exp. nr. 55/2019, dnr. 18599
Pressens Opinionsnämnds beslut
Pressens Opinionsnämnd klandrar Lokalpressen Lerum för att ha brutit mot god publicistisk sed.
_______________
Genom beslut den 7 mars 2019 hänsköt Allmänhetens Pressombudsman (PO) ett ärende avseende en anmälan mot Lokalpressen Lerum till Pressens Opinionsnämnd.
PO:s beslut hade följande lydelse.
Vad tidningen publicerade
Den 28 november 2018 publicerade Lokalpressen Lerum en artikel med rubriken Har Lerums kommun använt sig av härskartekniker i Företaget X [bolagsnamn angivet] affären?. Artikeln publicerades under vinjetten Debatt.
Artikeln riktade kritik mot Lerums kommun för hur den agerat mot A [namn angivet] och Företaget X.
Hösten [årtal angivet] polisanmälde kommunen A, misstänkt för grovt bedrägeri. Han hade under lång tid vunnit en rad upphandlingar som kommunen utlyst. Anmälan om bedrägeri utreddes av polis och åklagare, men lades ned.
Efter nedläggningen stämde A kommunen på 3,2 miljoner för utfört och godkänt jobb som inte betalats av kommunen. Kommunen å sin sida stämde A på 28 miljoner kronor. Rättsprocessen pågick fortfarande, fyra år senare. Kommunens advokatkostnader var nästan uppe i sju miljoner kronor.
En passus i artikeln löd:
”Fortfarande i dag drygt fyra år senare har kommunjuristen Maria Egerlund Fletcher, som har huvudansvaret för processen gentemot Företaget X, inte talat med A. Det enda de gjort är att ha hälsat på varandra i rättssalen.”
Huvuddelen av artikeln ägnades åt att beskriva de härskartekniker som skribenten ansåg att kommunen använt sig av mot A och Företaget X.
Den 19 december 2018 publicerade Lokalpressen Lerum en artikel med rubriken Bortjagad från kommunen. Den publicerades under vinjetten Kommunkollen.
Den handlade om B [namn angivet], som varit [titel angiven] i Lerums kommun. Han hade tidigare haft A som kollega, men denne hade slutat på kommunen och startat Företaget X.
Inför ett sommarlov hade B tagit kontakt med A och frågat om hans dotter kunde få sommarjobba i hans företag. A hade sagt ja, och det visade sig att dottern var så duktig att hon blev fast anställd.
Den här omständigheten var grunden för att B fått lämna kommunen, det förelåg en jävssituation ansåg kommunen.
När Företaget X fortsatte att vinna upphandlingar hade fyra andra företagare bestämt sig för att agera mot A. Tidningen skrev:
”B berättar om de planer de fyra företagarna som han själv kallar ’Bitterfittor’ hade för att stoppa A och Företaget X. De planerade kort och gott en sammansvärjning i vilken kommunen också skulle ingå. Obekräftat med eller utan kommunjuristen Maria Egerlund Fletchers goda minne.”
B citerades:
” – Redan [årtal angivet] planerade de fyra ’Bitterfittorna’ att skicka ett brev till kommunjuristen Maria Egerlund Fletcher i vilket de skulle anklaga A för bedrägeri och få honom polisanmäld.”
” – En av de fyra företagarna var inhyrd ett halvår på kommunen. Han fick då tillgång till kommunens fakturasystem. Han tittade på Företaget X:s fakturor och såg då vad han tyckte var bluffakturor. Han kopierade dem och hade dessa som underlag/bevis för att få stopp på A.”
När A också tog hem ett värmeavtal med kommunen på hösten [årtal angivet], satte de fyra företagarna sin drygt ettåriga plan i verket. De skrev ett brev till Maria Egerlund Fletcher. Resultatet blev en polisanmälan och att B miste jobbet på Lerums kommun.
Intill artikeln hade reportern skrivit en kortare text under rubriken Min kommentar. Reporterns mejladress var ”info@flodanyheter.se”.
Anmälan
Publiceringarna anmäldes i två omgångar av Maria Egerlund Fletcher, kommunjurist i Lerum.
I sin första anmälan konstaterade hon att Lokalpressen Lerum publicerat en rad artiklar under hösten om en civilrättslig process mellan Lerums kommun och ett lokalt bolag i hantverksbranschen.
Kommunen hade upptäckt att en leverantör under flera år fakturerat kommunen i strid med gällande ramavtal. Kommunen hade då hållit inne betalning till företaget, vilket resulterat i att leverantören stämt kommunen. Processen pågick fortfarande.
Processen hade skildrats på ett partiskt sätt av en nättidning vid namn Flodanyheter.se. Det hade bland annat rört sig om rena personangrepp, till exempel på anmälaren. Flodanyheter.se var inte ansluten till TU – Medier i Sverige eller Sveriges Tidskrifter. Tidningen hade inte heller frivilligt anslutit sig till det pressetiska systemet, varför den inte kunde anmälas till PO.
Floda Nyheter hade vid flera tillfällen fått sina artiklar i detta ämne publicerade även i den lokala, tryckta tidningen Lokalpressen Lerum. Den nu anmälda artikeln var en av dem.
I artikeln med rubriken Har Lerums kommun använt sig av härskartekniker i Företaget X affären? pekades hon ut som huvudansvarig för processen, vilket inte var korrekt. Artikelns anslag var dessutom att kommunen använde härskartekniker mot leverantören. Då anmälaren utpekades som huvudansvarig för processen framstod det implicit som att det var hon som även var ansvarig för de härskartekniker som beskrevs i artikeln.
Hon hade inte givits möjlighet att bemöta påståendena.
Den andra anmälan från Maria Egerlund Fletcher riktades mot artikeln med rubriken Bortjagad från kommunen.
Vad hon framför allt vände sig mot var följande passus i texten:
”De planerade kort och gott en sammansvärjning i vilken kommunen också skulle ingå. Obekräftat med eller utan kommunjuristen Maria Egerlund Fletchers goda minne.”
Formuleringarna insinuerade att hon skulle ha varit involverad i den anmälan som kommit till kommunen från en grupp företagare. De hade velat uppmärksamma kommunen på att det inte stod rätt till med faktureringen.
Att hon skulle ha varit inblandad i detta var en fullständigt osann uppgift. Hon hade varit föräldraledig under den period som nämndes. Hon kunde inte dra sig till minnes att hon ens hört namnet på den berörda leverantören förrän hösten [årtal angivet].
Insinuationen var absurd och kränkande eftersom den syftade till att få läsaren att tro att hon hade en egen dold agenda och att hon konspirerade mot bolaget. Hon framstod därför som en klandervärd person.
Tidningens svar
Lokalpressen Lerum svarade genom sin utgivare, Jan Larsson, att Lerums kommun under mer än fyra år haft en konflikt med Företaget X. Det började med en polisanmälan mot företagets ägare i oktober [årtal angivet].
Polisanmälan hade resulterat i en mycket omfattande förundersökning, men den lades ned efter cirka ett år. Åklagaren konstaterade att det inte förelåg något brott och riktade stark kritik mot kommunen för dålig organisation och kontroll i samband med upphandlingar.
Trots den nedlagda förundersökningen vägrade kommunen att betala 3,2 miljoner kronor för utfört arbete.
Webbtidningen Floda Nyheter hade under de här åren följt kommunens agerande. Tidningen hade framfört kritik mot kommunen utifrån den nedlagda förundersökningen och handlingar insända till tingsrätten.
Sedan ett år tillbaka samarbetade Lokalpressen Lerum med Floda Nyheter. Lokalpressen hade publicerat krönikor där skribenten framförde sina egna synpunkter. Det hade således inte varit frågan om faktaredovisande artiklar.
Kommunjuristen hade haft fullmakt att företräda kommunen i processen och hon var, enligt tidningens källor, den som haft huvudansvaret för kontakten med företaget och kommunens advokater. Det var i rollen som kommunjurist som anmälaren hade omnämnts, inte som privatperson.
Det var av stort allmänintresse att granska hur kommunjuristen agerat i sin roll som fullmaktshavare. Trots att åklagaren konstaterat att något brott inte var begånget fortsatte kommunjuristen att hävda att Företaget X överfakturerat kommunen, det vill säga att ägaren gjort sig skyldig till bedrägeri. I själva verket var det frågan om en avtalstvist, hur avtalet skulle tolkas.
Kommunen hade nu betalat sju miljoner kronor till sina advokater för att slippa betala 3,2 miljoner (varav man nu medgivit 1,1 miljoner kronor). Vid en förlust riskerade kommunen kostnader för 30 till 40 miljoner kronor.
Det var av uppenbart allmänintresse att föra fram synpunkter i ett ärende som kunde ha stor ekonomisk betydelse för kommuninvånarna. Lokalpressens uppfattning var att ledare och krönikor med sådana synpunkter fick bemötas i efterhand.
Till sitt svar fogade Lokaltidningen Lerum en kopia på en kommunal fullmakt från år x där kommunstyrelsens ordförande gav kommunjurist Lena Jerndal och upphandlingsjurist Maria Egerlund Fletcher behörighet att bland annat ”väcka, föra eller fullfölja och bevaka kommunens talan hos samtliga domstolar och myndigheter”.
Anmälarens kommentar
Anmälaren svarade att Lokalpressens utgivare missförstått hennes anmälan. I stället för att ta upp de skäl hon angivit för sin anmälan beskrev tidningen den civilrättsliga avtalstvist där kommunen var en av parterna.
Hon hade inget att invända mot att Lokalpressen Lerum skrev om tvisten. Hon vände sig mot hur den skildrades och vad Lokalpressen skrivit om henne.
Problemet var att tidningen farit med osanningar och insinuerat att hon var klandervärd. Anmälaren framhöll att hon inte lät sig påverkas av enskilda intressen i sin yrkesutövning. Hon tog därför illa vid sig om motsatsen påstods eller insinuerades.
Ytterligare skriftväxling
Tidningen svarade att Lokalpressen var en ung tidning under utveckling. Han bad anmälaren att precisera vad som varit osanning i rapporteringen.
För Lokalpressen Lerum hade den här affären varit en dyrköpt erfarenhet, då Lerums kommun helt slutat annonsera efter anmälningarna.
PO:s bedömning
Frågor om offentlig upphandling har ett betydande allmänintresse. Det beror bland annat på att det handlar om användningen av offentliga medel, pengar från skatter och avgifter. Allmänintresset handlar även om att leverantörer ska behandlas på samma sätt. Till det kommer att den offentliga förvaltningen, i det här fallet kommunen, har ett ansvar för att uppföljning, fakturering och betalning sker på ett korrekt sätt.
Därmed får det anses väl motiverat att granska vad som inträffat mellan Företaget X och Lerums kommun. Det finns således inget skäl att kritisera Lokalpressen Lerum för att tidningen under lång tid återkommit till denna affär.
Anmälaren hävdar att vissa uppgifter i rapporteringen är felaktiga och att det rör sig om partiska texter.
Dessa frågeställningar kan betraktas såväl ur juridisk som pressetisk synvinkel.
Ur ett juridiskt perspektiv finns det ett utrymme för tidningar att fara med osanning och vara partiska. Det är tillåtet så länge uppgifterna inte står i strid med tryckfrihetsförordningens regler om till exempel förtal. Då är det en uppgift för rättsväsendet att utreda om ett brott har begåtts och vilket straff som i så fall ska utdömas.
PO prövar frågor ur ett pressetiskt perspektiv. PO har inte till uppgift att utreda vad som är sant eller falskt, eller om det förekommit ett lagbrott. Vår uppgift är att bedöma den publicitetsskada som uppstått för en utpekad person av vad som publicerats, oavsett om det är sant, osant, partiskt eller opartiskt. Om en lögn eller en partisk rapportering skadar en enskild person, bedömer vi således den skada som uppstått, inte lögnen eller partiskheten i sig.
Vid bedömningen av publicitetsskadan är även den utpekades position i samhället en faktor som kan vägas in. Den som har chefsställning eller ett ansvarsfullt uppdrag inom offentlig förvaltning får acceptera en närgången granskning av sin yrkesverksamhet.
I det här fallet är det två delar av de anmälda artiklarna som är av pressetiskt intresse. Den första återfinns i artikeln som Lokalpressen Lerum publicerade den 28 november 2018 med rubriken Har Lerums kommun använt sig av härskartekniker i Företaget X affären?. Den lyder:
”Fortfarande i dag drygt fyra år senare har kommunjuristen Maria Egerlund Fletcher, som har huvudansvaret för processen gentemot Företaget X, inte talat med A. Det enda de gjort är att ha hälsat på varandra i rättssalen.”
Att anmälaren från år x haft fullmakt att representera kommunen juridiskt framgår av det av tidningen inskickade dokumentet. Innehållet i citatet är inte heller av så nedsättande karaktär att det finns grund för pressetiskt klander.
Den insinuation som anmälaren upplever – att hon även är ansvarig för de så kallade härskartekniker artikeln tar upp – är även den för svag för kritik av tidningen.
Den andra passusen finns i artikeln som publicerades den 19 december 2018 och hade rubriken Bortjagad från kommunen. Den lyder:
”B berättar om de planer de fyra företagarna som han själv kallar ’Bitterfittor’ hade för att stoppa A och Företaget X. De planerade kort och gott en sammansvärjning i vilken kommunen också skulle ingå. Obekräftat med eller utan kommunjuristen Maria Egerlund Fletchers goda minne.”
Jag noterar att denna artikel inte är vinjetterad Debatt utan Kommunkollen, vilket antyder att det inte handlar om en krönika utan om nyhetsjournalistik. Vid sidan av nyhetsartikeln har reportern skrivit en annan text under rubriken Min kommentar.
Att några företagare planerade en sammansvärjning i vilken kommunen skulle ingå är inte riktat mot anmälaren. Det är däremot den följande meningen:
”Obekräftat med eller utan kommunjuristen Maria Egerlund Fletchers goda minne.”
Språkligt sett är meningens betydelse otydlig och undanglidande.
Ordet ”obekräftat” betyder att tidningen inte har några belägg för tanken att anmälaren skulle vara inblandad. Det är således ett rykte, en slutsats som journalisten själv väljer att dra eller kanske bara ett påstående som passar in i den bild som tidningen vill visa upp.
Att stödet för sammansvärjningen skett ”med eller utan kommunjuristen Maria Egerlund Fletchers goda minne” understryker att tidningen inte har några fakta som backar upp tanken. Att den är ett påhitt från tidningens sida.
Hade tidningen haft belägg för att en hög kommuntjänsteman ingått i en sammansvärjning för att komma åt en privat företagare hade det varit väl motiverat att publicera. Nu är det inte så.
Kan tidningen sudda ut skadan för anmälaren genom garderingen ”Obekräftat med eller utan…”? Formuleringen gör att uppgiften inte är ett oreserverat påstående, utan en tanke, en möjlighet, en insinuation.
Det skadar anmälaren mindre än ett oreserverat påstående. Men att utan minsta belägg väcka tanken i en nyhetsartikel att hon skulle vara inblandad i en sammansvärjning mot företagaren, är tillräckligt för att tillfoga anmälaren allvarlig skada.
Ett nedsättande påstående som saknar belägg uppnår snabbt nivån oförsvarlig publicitetsskada, något som tillfogats Maria Egerlund Fletcher i detta ärende.
För den skadan bör Lokaltidningen Lerum kritiseras.
Ärendet överlämnas till Pressens Opinionsnämnd.
Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd
Varken tidningen eller anmälaren har yttrat sig i sak i nämnden.
Pressens Opinionsnämnds bedömning
Pressens Opinionsnämnd instämmer i PO:s bedömning att tidningen ska klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.